Jag hade för några veckor sedan möjligheten att delta i en övning i långhållsskytte, vi talar löjligt långa avstånd som är helt oförlåtande vad anbelangar slarv i skjutandet. Vidare var det skytte på kortare håll, ungefär samma övningar som "tasskjutandet" i månadsträffen här på forumet.

Kul att panga lite? Självklart. Kul att träffa andra nördar? Jomenvisst. Men varför var detta en omvälvande upplevelse?

Låt mig ta det från början. Mitt mål med praktiskt skytte är att alltid - med de vapen som lämpar sig för den sortens skytte - träffa ett liggande spelkort på 200 meter med ett "cold bore shot" med jaktammunition. Om man kollar på Internetforum så är jag troligen ensam om att inte kunna lämna garantier om att kunna göra det i 10 fall av 10 men jag är i likhet med alla andra IT-konsulter från Stockholm en mycket ödmjuk man och vill redan här säga att jag inte ligger där ännu.

Övningarna som sköts var av typen "träff eller inte träff", inga poäng eller träffbilder.

Det som gav mig är, detta låter löjligt, insikten att jag måste sluta separera mig från vapnet och omgivningarna vad gäller träffsäkerhet. "jag sköt bra men vapnet var inte rengjort", "vapnet sköt bra men jag hade druckit för mycket kaffe", "jag och vapnet sköt bra men det blåste så förbannat", "jag och vapnet sköt bra och det var vindstilla men djuret tog ett steg framåt". När jag får ett skottillfälle på en räv på 200 meter är det resultat jag behöver, inte ursäkter. Om jag träffar eller ej kommer att bero på många faktorer och jag kan inte gömma mig bakom vapnets tekniska precision. Och då har vi inte ens börjat tala om räven

Skyttet är vad JAG presterar och jag behöver arbeta med med träning av mitt eget skytte, med vapen och ammunition, och även med bedömning av omvärldsfaktorer som vind och temperatur. Detta är en ENORM skillnad i attityd som jag behöver vinnlägga mig om i min träning.

Att träna "träffbildsorienterat" är att titta på 5 skott i forntiden och göra en bedömning av hur bra man sköt. Lite grand som att uttala sig om gårdagens väder. Men jaktskyttet, som är det enda jag egentligen intresserar mig för, handlar om att att förutsäga hur bra skott man KOMMER att skjuta. Att träna precisionsskytte för jakt innebär just detta, att veta i förväg.

Om man skall se sanningen i vitögat har jag underpresterat i min träning under de senaste 25 åren. Tiotusentals kronor i ammunition, krut och kulor har gett mig alldeles för låg valuta för pengarna - för det enda jag har tränat har egentligen varit avfyrningsteknik. Nu skall jag i stället inrikta min träning på att skjuta förutsägbara skott.

Några praktiska förändringar som kommer att ske framöver:

* Jag kommer att skjuta träffbilder endast för att hitta bästa laddningarna när nya kulor/krut testas, men jag kommer att lita mer på kronografen: låg hastighetsvariation kommer hädanefter att ges större vikt än träffbildernas storlek när laddningar skall utvärderas.

* Ett skott per mål. Jag kommer aldrig att lära mig hur mitt vapen presterar kallt, under uppvärmning, och varmt om jag klumpar ihop alla skotthålen i samma tavla. När jag testade min .308 på detta sätt var det helt uppenbart: bössan skjuter sinnessjukt bra när den är kall, sedan rätt illa under uppvärmning, sedan skapligt bra när den är varm/het. Hur skulle jag kunna hålla reda på det om jag sköt träffbilder?

* Efter att ha skjutit in mina vapen med "årets jaktammo" skall kikarsiktena stå stilla under resten av jaktåret. Testar jag ny ammunition skall träffläge bara antecknas i förhållande till "årets jaktammo".

* Mina måltavlor skall ges en betydligt mer hårdhudad form, för jag kommer att återanvända dem under året. Första skottet varje skjutbanesession: Liggande Cold Bore Shot med benstöd, .308:ans jaktammo, 165gr Hornady Interbond. Anteckna temperatur, vindstyrka, vindriktning men också hur bra JAG sköt under dagens övriga skytte. Nu kommer min laminatmaskin till nytta, varje ny jaktladdning skall få en sådan och jag räknar med att kunna använda dem under

* Jag kommer att skjuta mycket mindre när jag tränar, för det jag vill träna är min förmåga att förutsäga träff och då måste jag börja tänka mer när jag skjuter, jag måste ge akt på mig själv, mitt vapen och på omvärldsfaktorer i en helt annan utsträckning än jag gjort hittills.

Fan, det där var tänkvärda ord. Mycket bra resonemang!

Jag håller med helt och hållet. Det är för mycket focus på träffbilder, i alla fall om det är jakt man ska använda vapnet till.

Vad spelar det för roll om man skjuter tätt om man inte träffar där man siktat?

Focus för jaktskytte på stillastående måste vara att träffa så nära dit man siktar som möjligt på första skottet. Man kan väl nästan utgå från att det är cold bore shot som gäller. Det händer väl sällan att man skjuter pipan varm under jakt.

Ett problem är nog att träningsskyttet blir tråkigt om man bara ska skjuta med kall pipa... Jag tänker ialla fall ändra mitt beteende så att jag lägger större vikt vid första skottet på träningen snarare än att se det som ett läskskott.

Sen är det ju så mycket annat som spelar in: jaktmässiga skjutställningar kontra skjutbänk, avståndsbedömning, skjuta med tidspress, nervositet, temperatur, vind, you name it.

Kanske är det så de andra faktorerna spelar större roll för resultatet i jakt. Men man kanske ska försöka träna en påverkande faktor i taget, annars blir det svårt att få klart för sig orsakssambanden.

Under den senaste tiden har jag inte varit lika flitig här på forumet som jag skulle vilja eftersom jobbet för tillfället tar väldigt mycket tid i anspråk, dessutom försöker jag prioritera jakt, skytte och familjen när tid gives.

När jag läser ditt inlägg känner jag mig ändå tvungen att ta en paus i budgetarbetet eftersom ditt inlägg verkligen värmer ett gammalt knekthjärta

Visst är det kul när det smäller och det finns givetvis ett visst egenvärde i att åka till skjutbanan för att skjuta lite grann MEN vill man ha riktiga bra resultat gäller det givetvis att också genomföra en riktigt bra träning.

Det gäller att förstå att det inte är så att "practice makes perfect" utan "perfect practice makes perfect"

Du har på ett föredömligt sätt funderat på vad du vill uppnå och sedan påbörjat resan mot det målet.

Det som är oerhört centralt är att lita på resultaten och att man inte försöker filtrera bort vissa resultat, både när det gäller de individuella skotten och det sammantagna resultatet.

Tavlorna ljuger inte utan det gäller att försöka förstå varför resultaten ser ut som de gör, varför sitter t ex det första skottet ett par cm till höger om avsett träffläge? De skyttar som väljer att bortse från detta faktum och skjuta nästa skott utan att kompensera kan rimligen inte förvänta sig något annat resultat än att även det andra skottet kommer att missa den avsedda riktpunkten

Det finns mycket att skriva i detta ämne men det får räcka för tillfället.

Henrik

Jag hamnade i ett läge i helgen där jag hade en påskjuten tjur från grannpasset på väg mot mig och det kommer 2 tjurar i fullt sprut med 10 sekunders mellanrum och hade 2 skjutgator att utnyttja på skott runt 60-100m.

Nr1 fick jag ikull efter en klockren träff i första skjutgatan men det blev lång flyktsträcka, 50-70m utan tecken på att bromsa in så jag tordes inte låta den passera andra skjutgatan så jag drog iväg en till som tog lite långt bak. Tack o lov så undkom jag marinadligan med blotta förskräckelsen och tjuren stöp så det blev plogfåror i mossan.

Nr2 Fick jag inte till läget på förräns den var för lång borta o det blev en helbom framför då djuret vinklade när jag sköt. Var tvungen att försöka i alla fall. Nästa passkytt redde ut det. Och det var den som var påskjuten från början.

Det var väl med blotta förskräckelsen som vi kunde fälla tjurarna inom en halvminut från att första skottet gick. Jag tycker att jag borde klarat av att ha vält ikull bägge två utan några konstigheter, alla dagar i veckan.

Ska till nästa säsong träna på att skjuta direkt när jag kommer in i träffläge. Ska inte hålla i skotten på älgbanan längre. Ska försöka arbeta för att vi skall kunna rigga upp lite "julgranar" på banan att träna på skjutgator. Och till sist av allt så ska jag fan skämmas. Med så mycket som jag tränat i år så ska jag inte bli osäker på om det var ett bra skott eller inte.

Tror att jag ska ge fan i att fila på poäng och guldserier överhuvudtaget. Ska satsa på instinktivt skytte där kravet skall vara snabba säkra skott i träffområdet i skjutgator och att snabbt kunna få iväg smällarna utan att fila en evighet.

Joo see. Att panga på papper går att ångra men att panga på liv kan va samvets krävande.

Herr Berg,

detta låter som synnerligen kloka ord! Tror jag skall ta och anamma delar av tänket även jag, liksom att fortsätta träna på att det skall smälla så snart målbilden är rätt. Det enda jag inte riktigt är med på är användandet av kronografen. Vad avser du vinna på detta?

Jag har skjutit mycket pistol och revolver i ransom rest (skottstol), och skjuter då typiskt tolv skott av samma laddning och mäter träffbilden på de bästa tio. Jag finner normalt inget som helst samband mellan kronografspridning och träffbildens storlek. Min Sig P210 i 9x19 är exempelvis extremt ammokänslig, och skjuter träffbilder runt 35-40 cm med många laddningar och kulor. För att sedan plötsligt hålla ihop en viss kombination på 5 cm, även om standardavvikelsen är klart större för den laddningen... Detta är ett generellt mönster för alla handeldvapen jag testat, vilket börjar bli en del. Jag har dock aldrig roat mig med lika omfattande studier av gevär. Men det finns säkert andra här som gjort sådant...

Min egen slutsats är att det självklart är bra att minimera hastighetsvariationen för en optimerad laddning, men att det är viktigare att hitta just den laddvikten än att minimera variationen sett över många olika andra laddvikter.

Joo see. Att panga på papper går att ångra men att panga på liv kan va samvets krävande.

Mitt inlägg i tråden är väl inte riktigt i samma linje som det inledande men belyser vikten av en träning som passar till jaktens oförlåtande verklighet. I alla fall om man har för avsikt att jaga. Det är lätt att vara kaxig framför papptavlan med små prydliga grupper.

Låter som om 6x45:an kommer till ett bra hem. Känns skönt

Mitt inlägg i tråden är väl inte riktigt i samma linje som det inledande men belyser vikten av en träning som passar till jaktens oförlåtande verklighet. I alla fall om man har för avsikt att jaga. Det är lätt att vara kaxig framför papptavlan med små prydliga grupper.

JO jag tänkte nog att det gällde hela tråden, många täta träffar på papper betyder inte alltid ett bra skott i skogen.

Det slog mig - en sak till...

Jag behöver komma igång ordentligt med reaktiva mål. På långhållsskytteövningen var det reaktiva mål i stil med centimetertjock plåtbit hängande i decimetertjocka gummiband, stålmålen var 1x1dm upp till ladugårdsväggar på 6x6dm och fanns på typ 300-1000 meter. En bom var helt oförlåtande eftersom marken var bakom gräs och sly. Man hade inte en chans att se var skottet tog om det inte var träff, precis som jakt under normala omständigheter.

Det innebar att man var tvingen att bestämma sig först för vilket skott man kände att man hade en rimlig chans att ta! Vill man skjuta på 600m och försöka träffa 1x1dm så fick man göra det.

Men jag valde regelmässigt 2x2 och 3x3-decimetersmålen i stället och träffade "ibland" på 2x2 och "för det mesta" på 3x3. Målen på 1x1 kändes som "inte en chans". Till slut lärde man sig vilka skott man KOMMER att sätta - wow!

Här fick man in ett enormt moment av detta "kommer jag att träffa målet" som jag efterlyste i trådens inledande inlägg. Man blev tvungen att ta en titt in i framtiden och bedöma vapen, dagsform, vind och ta ett beslut på att skjuta på det lilla målet eller ej - eller behöver man gå upp till de medelstora eller (om man sköt på riktigt långa avstånd) till de mycket stora målen?

Jag tror att jag skall göra några reaktiva mål på jaktmarken, kanske hängande tennisbollar på var 50:e meter på 100-400 meter från en förberedd skjutplats. Det borde inte vara några problem att få till ett CBS mot dessa av och till.