Hej på er!

Jag har en jämt tik som är 3år och som jag jobbat mycket med under dessa år.

Är ute så ofta jag hinner minst 3ggr i veckan under säsong.

Men jag har problem med att få henne att söka ut ordentligt. söket är som oftast endast 50-100m, men för det mesta går hon framför mig, trots att jag går MYCKET sakta. om jag sätter mig och försöker "vänta" ut henne så lägger hon sig till slut bredvid mig.

När vi så till slut finner älg (för det är så det blir då hon går med mig) förföljer hon endast i ca.4-800m sen återvänder hon till mig och tycker hon är klar och bryr sig inte om älgen mer...trots att jag kopplar o försöker spåra, jag får en känsla av att hon inte riktigt "vågar" hänga på!!

Hon ställde älg i unga år, och var riktigt på "G" sökte ut bra. men har inte utvecklats under de senaste 2 åren.

Skulle gärna ta emot tips om hur jag ska gå tillväga för att få henne att söka ut riktigt, .....för jag börja tappa sugen nu.

Har varit och undersökt henne hos veterinär hittade inget, men hon fick noskvalstermedicin i alla fall.

Hon "tar" älgen i vind om jag bandar, men vid släpp stöter hon endast upp till ca.800m sen återvänder hon...

Jag blir tokig snart.

Tja!!

Min jaktkompis har haft 2st jämttikar som han fått gräva ner av just de anledningar som du beskriver, nu har han en hane som funkar skitbra. Han hade båda tikarna till 3-4 års åldern. Livet är för kort för att ha dåliga hundar, tyvärr!!

Låter lite som gråbollen jag hade hemma nu under älgjakten. Henne misstänker jag däremot att hon har fått sig en spark av en älg.

Hon fick två rejäla chanser under veckan där jag vid sista tillfället satt och tittade på 4 älgar i en dryg halvtimme där hon presterade ungefär 30 skall för att sedan ge upp igen.. :/ Denna tik är 6 år och sköts älg för henne så sent som i september.

Då jag turligen bara låna hunden, så åkte hon tillbaka med vändande post.

Finns det potential för din hund, så ge henne hösten ut. I annat fall skola om henne som bandhund, men hur kul är det.. Trist när det inte blir som man har tänkt.. :/

Hej!

Jag har en kamrat som hade samma problem med sin jämte för några år sedan.

Han anade att han blivit sparkad, han löste det genom att fånga en grävling.

Sedan in med grävlingen och hunden i hundgården, efter det hade han jämte

som fungerade igen.

Mvh Lars

Tack för svaren, även om dom inte alltid är till det positiva!

Hon ställde grävling i höstas med bravur, så skärpa verkar det finnas då i alla fall. Jag kollade in de andra inläggen/svaren....man blir ju lite nedstämd, men till slut ställs man inför faktum i alla fall.

Har ju lagt ner åtskilliga timmar för att "få till det" s.a.s. jag ska i alla fall ge henne denna säsong ut, sen får jag ta ställning till hur jag ska göra.

Banda/spåra känns inte som ett alternativ för mig i alla fall.

Usch vad tråkigt, vid 3 år brukar man ungefär veta vad man kan förvänta sig för framtiden. Problemet i ert fall verkar ju vara kopplat till intresse hos hunden. Och med tanke på att du varit ägare hela tiden och inte kan identifiera ett specifikt tillfälle när nåt eventuellt gått snett, är det extra problematiskt.

Jag skulle gnida vidare i år, och eventuellt nästa grävlingsstart för att sedan ta ett beslut. Det är jakthundar trots allt, hur trevliga dom än må vara offhunt. Finns inget jag finner mer irreterande hos en hund än dåligt sök.

Farsan hade en gråhundstik som behagade vänta att visa nåt till hon var 4 år men då var det som att det var en jaktchampion utan nån förvarning. Poletten hade trillat ner

Kan tilläggas att det var i sista sekunden (sista hösten) om hon inte hade levererat

Kompisen hade en jämthund som gjorde dåliga sök.. det visade sig senare att vid dom första släppen så satt han inte still och lät hunden söka utan när hunden var ute på sök och kom tillbaka så fanns ingen husse där.. Detta var vid 1,5års ålder och nu har hon börjat söka ut igen efter ett stort arbete i skogen av min kompis och idag är hunden 5år.

Ge hunden tid i skog och mark Sätt dig ner och läs en bok/tidning och låt hunden ligga brevid dig utan att röra/se eller säga något till henne tills hon tröttnar och ger sig ut på nytt sök.

Kan bara hålla med ovanstående om att det enda som kan hjälpa är att du helt enkelt tar med dig sovsäcken ut och lägger dig. Hon kommer att ledsna på dig till sist och börja söka ut så smått, min egna tik gjorde rundor på upp till hundra meter oftast närmre, till sist blev jag less och när hon var på väg in efter varit ut hundra meter ( Tack Garmin Astro) så började jag prata högt med henne och då for hon längre ut och hittade spår och sen älg ca: 500m ut, vart en rusning och sen fast stånd med tillhörande ståndskall, älgarna var hispiga och inte undra på när jag stått och högpratat i skogen. nu funkar hon betydligt bättre om än lite för trång i söket enligt mig, är oftast ut max 400-500 meter men det kommer förhoppningsvis.

Varför måste hunden söka ut jättelångt?

Om hunden söker ut 3-500m måste det väl räcka? 100m är kanske lite väl trångt men hellre det än 10km.

Om hunden är tex 500m bort på sök och i "lagom" vid kan jag garrantera att dom känner älg på 800-1000m avstånd, kanske längre. Då står älgen runt 1,5 km bort. Sen går hunden på och det kan gå ytterligare några 100tals m eller tom någon km innan det blir stopp. Låt säga att du då har ca 3-5km i terräng innan du kommer fram och kan smyga på. Kanske ännu längre om du måste ta hänsyn till vinden eller terräng. Den promenaden brukar räcka för att täcka en jaktdag... Går det sen lös och du måste smyga på igen så....

Har du en hund som söker ut säg 2-5 km, då lär bara grannlagen kunna få del av hundens kunskaper.

Jag vill att min hund ligger ute på sök runt 3-800m, och komma in ca var 15-20 min om den inte har något i näsan för sedan gå ut på nytt sök. Sen vill jag inte att hunden skall hålla i längre än någon km. Det är bättre att den släpper och gör ett nytt sök inne på marken så jag får en ny chans till stånd på min jaktmark än att den ställer långt inne på grannmarken. För då håller man bara grannarna med hund och får själv ingen glädje av sin hund. Även om man har mark som sträcker sig 1-1½ mil bort så är det tveksamt om man hinner gå på under en jaktdag, och bil mm för att genskjuta är som sagt inte tillåtet.

Har någon kompis med Gråhund som släpper på morgonen och i bästa fall kommer hunden tillbaks på em. Ofta åker han till grannkommunen och hämtar igen hunden när jaktdagen är slut. Sen har han en tracker gps pejl och kan via telefonen höra att hunden skäller men någon mil utanför våran mark och är skitnöjd med hunden.......

felet är oxå många gånger att man jagar med ett jaktlag när jaktledarn säger att du ska gå mellan denna vägen till vägen där borta.. och såten ska ta 1,5timme..

Då måste man hela tiden kanske röra på sig och då kan man få hunden att söka dåligt

felet är oxå många gånger att man jagar med ett jaktlag när jaktledarn säger att du ska gå mellan denna vägen till vägen där borta.. och såten ska ta 1,5timme..

Då måste man hela tiden kanske röra på sig och då kan man få hunden att söka dåligt

Nu är det säkert stor skillnad mellan olika hundar.

Man det är sällan som jag sitter still när hunden är ute.....

Har både Stövare och Jämte!

Om jämten sticker iväg på sök ser jag ingen anledning att sitta kvar i tex en snårskog. Jag fortsätter min tänkta rutt. Blir det upptag så försöker jag att nå närmaste kända öppning i terrängen och avvaktar där för att se om det bär iväg eller om det blir stånd. Sen får hunden alltid leta upp mig i skogen och det funkar klockrent. Jag vill eg inte skjuta en skenande älg som hunden skrämt iväg, utan jag vill skjuta när det står.... Vilket gör att det inte spelar så stor roll om man rör sig innan det har blivit stånd. Fram för allt om hunden är 500-800m eller längre från mig. Klart blir det upptag innom ca 200m så fryser man till som en stenstod så man inte risker att röja sig och ståndet uteblir...

Min hund söker helt självständigt och kommer in med ca 15-30 min intervaller om den inte har något i näsan. Så det är helt omöjligt att styra hunden till ett särskilt område att söka av.

Med Stövaren är det lite anorlunda.... Hon kan vara osäker att söka ut. (har förmodligen med att göra att hon verkar vara extra kännslig för kvalster och när hon är påverkad så springer hon vilse när hon skall tillbaks till mig efter upptag eller drev. Efter att ha haft problem med näsan så är det som att jaga in från början...)

Detta innebär att för att hon ska känna sig säker så måste jag följa med henne tills hon går på slag. Då brukar jag stanna där hon lämnar mig. Blir det upptag så försöker jag att komma in i det området för eller senare så brukar drevet eller hon komma dit.

Att sitta och vänta på att hon skall söka ut själv är meningslöst, då ligger hon hellre brevid mig hela dagen. Men kan jag gå på så känner hon sig säkrare och kan börja söka ut som hon ska. Det kan räcka med att jag följer med i 20-30m. Men oftast får jag följa med under flera hundra meter...

Så med henne funkar det inte med att sitta still och fika eller läsa. Har hon sökt av dom närmaste 100m och konstaterat att det inte finns något där så måste jag följa med till nästa område för att hon skall vara intresserad. Dock när hon väl är på slag så behöver hon inte mitt stöd utan jobbar på helt själv tills det blir drev eller att hon ger upp.

Desto längre det har gått sedan senaste nos "haveriet" desto mindre behöver hon mitt stöd och jobbar mer självständigt hela vägen.

Kul med alla svar och "vinklingar" på problemet...Tack.

Jag kommer att ge henne en säsong till, hon är strax över 3år nu så det kan kanske lossna för henne.

Problemet är nog snarare så att när man har en hund som har dåligt sök vill man ha längre, och när hunden söker ut hela dagen gnäller man då också....perfektion! kanske vi aldrig uppnår, vad vet jag.

Då min hund söker alltför kort är ju i regel älgen störd av människa innan hunden "går på" djuret och då är chanserna att älgen stannar inom markerna nästan obefintlig (2500ha).

Lite skillnad utanför ordinarie jaktvecka då det inte doftar människa överallt då bör (tycker jag) hunden hitta älg (inom 3-500m) som är "ostörd" och kunna ställa älgen om inte direkt men inom rimlig tid. Men det här funkar inte då hon inte söker ut utan springer 100m framför mig då blir det i princip jag som stöter älgen med resultatet fullt sken så klart, och att då få stopp på den är nästan utsiktslöst om hon nu nte hänger på väldigt länge.

Kan ju vara som ni skriver att hon vaknar till vid 4:års ålder...hoppas det. men får vi inte till söket så blir det jobbiga km/mil att vandra. att bara banda/spåra tänker jag inte göra....kanske kommer det lite snö snart....älgen brukar kunna stå lite bättre då.

Sen har jag undrat en del om man ska vänta, alltså har jag gått för ofta utan att det skjutits för henne? bör man vänta och endast släppa henne då man har skogen full med folk och chansen att det skjuts för henne istället för att gå tom för det mesta, hon är ju van att det inte skjuts/ramlar älg för henne? har för övrigt inte skjutits älg för henne, inte så att hon fullföljt ända fram till fälld älg, inte utan att hon släppt och återvänt till mig och vi tillsammans gått till älgen.

Kan "klicket" komma om hon får ställa/förfölja hela vägen fram?

Många funderingar...men det kanske är det som är tjusningen med detta, att man aldrig blir fullärd.

Sen har jag undrat en del om man ska vänta, alltså har jag gått för ofta utan att det skjutits för henne? bör man vänta och endast släppa henne då man har skogen full med folk och chansen att det skjuts för henne istället för att gå tom för det mesta, hon är ju van att det inte skjuts/ramlar älg för henne? har för övrigt inte skjutits älg för henne, inte så att hon fullföljt ända fram till fälld älg, inte utan att hon släppt och återvänt till mig och vi tillsammans gått till älgen.

Kan "klicket" komma om hon får ställa/förfölja hela vägen fram?

Många funderingar...men det kanske är det som är tjusningen med detta, att man aldrig blir fullärd.

Bara det smäller på stånd så...

Fulla skogen med passare som skjuter en skenande älg med hund efter lär inte vara bra för hunden då den säkert tror att det är så det skall gå till.

Min hund funkar troligtvis så, det har ramlat några älgar för han men inte på stånd(förutom en på eftersök).

Han har upptag på minst 2 av 3 släpp men får sällan fast någon älg. De gånger det har ståt så har det inte gått att skjuta. Fel djur eller ståt på felmark osv.

Kanske han tror att han ska sätta fart på älgen och jobbar inte för att ställa..!?

Så gå mycket själv på skogen och skjut för henne bara om det står. Är du nära upptaget och du kan skjuta direkt när hon börjar skälla, innan älgarna börjar sticka så kanske det funkar också......

Kompisen hade en jämthund som gjorde dåliga sök.. det visade sig senare att vid dom första släppen så satt han inte still och lät hunden söka utan när hunden var ute på sök och kom tillbaka så fanns ingen husse där.. Detta var vid 1,5års ålder och nu har hon börjat söka ut igen efter ett stort arbete i skogen av min kompis och idag är hunden 5år.

Ge hunden tid i skog och mark Sätt dig ner och läs en bok/tidning och låt hunden ligga brevid dig utan att röra/se eller säga något till henne tills hon tröttnar och ger sig ut på nytt sök.

Jag anser att det viktigaste man gör innan man släpper en unghund på skogen, är att ha tränat den att söka upp husse/matte. Det är alltid hunden som skall hålla reda på husse, aldrig husse som ska hålla reda på hunden.

När hunden är säker på att söka upp hundföraren så är det dags att släppa på skogen och börja jaga in. Då kan det iof vara bra om man inte springer bort utan att man finns där hunden lämnade till en början. Men ju säkrare hunden blir dessto mer kan man förflytta sig utan att hunden blir osäker. Trots allt så är en av hundens viktigaste uppgifter är att hitta igen hundföraren.

Tänk om hunden har ett stånd och du smyger på men hinner inte fram innan det går lös...... Då måste hunden bakspåra och sedan spåra föraren för att hitta, föraren lär ha svårt att gå tillbaks dit hunden lämnade föraren. Ingen vill väl hämta hunden på skogen varje gång den har varit ute på sök/stånd mm.....

Är hunden säker på att hitta igen sin förare på skogen, så får det säkert mer självförtroende att söka ut bra också. Många gånger så är dom trång pga dom är rädda att inte hitta sin förare om hunden går för långt ut på sök.

Kan vara bättre att endast träna hunden på att hitta hundföraren, när hunde har trångt sök. När det funkar så går det att lägga in jaktmomentet igen med sök av vilt mm.

Bara det smäller på stånd så...

Fulla skogen med passare som skjuter en skenande älg med hund efter lär inte vara bra för hunden då den säkert tror att det är så det skall gå till.

Min hund funkar troligtvis så, det har ramlat några älgar för han men inte på stånd(förutom en på eftersök).

Han har upptag på minst 2 av 3 släpp men får sällan fast någon älg. De gånger det har ståt så har det inte gått att skjuta. Fel djur eller ståt på felmark osv.

Kanske han tror att han ska sätta fart på älgen och jobbar inte för att ställa..!?

Så gå mycket själv på skogen och skjut för henne bara om det står. Är du nära upptaget och du kan skjuta direkt när hon börjar skälla, innan älgarna börjar sticka så kanske det funkar också......

Tycker du fokuserar på ett senare problem, nämligen hur man skall få hunden att skälla ståndskall på bästa sett. I Rolfs fall är det ju söket, eller bristen på detsamma, som är pudelns kärna så här långt.

Således tror jag att få hunden att söka ut, ta upp, och i bästa fall skjuta på stånd är väldigt viktigt, men det sista endast optimalt i detta läget vi befinner sig just nu. En spetshund triggas inte av förföljandet, den triggas av ståndarbetet. Sken är ett misslyckande för hunden och det är utifrån det en bra ställare utvecklar sin teknik. Är inte av uppfattningen att en eller två skjutna skenälgar förstör en ståndhund i ungdomen, tror att det är viktigt för att hunden skall fatta vad det handlar om. Har massor av exempel där skenälgar fälls som första vilt där hunden sedan blivit rätt duktig. Där jag jagar i September skjuts nästan bara skenälg eller på gångstånd, i Oktober och senare är det helt annorlunda.

Utnyttja snön och gnugga vidare, hoppas ni har älg kvar och skjuta och att du har möjligheten att jaga förhållandevis själv.

Tycker du fokuserar på ett senare problem, nämligen hur man skall få hunden att skälla ståndskall på bästa sett. I Rolfs fall är det ju söket, eller bristen på detsamma, som är pudelns kärna så här långt.

Således tror jag att få hunden att söka ut, ta upp, och i bästa fall skjuta på stånd är väldigt viktigt, men det sista endast optimalt i detta läget vi befinner sig just nu. En spetshund triggas inte av förföljandet, den triggas av ståndarbetet. Sken är ett misslyckande för hunden och det är utifrån det en bra ställare utvecklar sin teknik. Är inte av uppfattningen att en eller två skjutna skenälgar förstör en ståndhund i ungdomen, tror att det är viktigt för att hunden skall fatta vad det handlar om. Har massor av exempel där skenälgar fälls som första vilt där hunden sedan blivit rätt duktig. Där jag jagar i September skjuts nästan bara skenälg eller på gångstånd, i Oktober och senare är det helt annorlunda.

Utnyttja snön och gnugga vidare, hoppas ni har älg kvar och skjuta och att du har möjligheten att jaga förhållandevis själv.

Om att skjuta på flyende älgar, går det att tycka olika om...

Men om kärnproblemet är söket, så har det inget med älgarbetet att göra vid älgkontakt...

Problemet är en osäkerhet att lämna hundföraren, kanske bla av en rädsla att inte hitta tillbaks.

Därför bör arbetet läggas på att få hunden säker på att hitta sin förare och kunna vara trygg utan förarkontakt under kortare stunder.

Kanske spårträning underlättar. Ta en korv, en blodig skånk eller något som luktar gott. Dra ett rakt spår kanske 20-30 m till en början(skall vara mycket lätt i början), släpp löshunden på det spåret och se till att det finns en belöning i slutet. Låt sedan hunden bakspåra till utgångsläget. Gör spåren längre när det fungerar. Kanske med lite små krokar(inga vinklar odyl) och 400-500m långa när hunden är redo.

Klarar den inte det så lär den heller inte vara redo för skogen heller...

Även att en "okänd" kopplar hunden och hundföraren går utom synhåll, sen släppa hunden och låta den söka upp sin förare. Längre och svårare sök när hunden blir mer självsäker av lyckade arbeten.

Sen när det fungerar kanske det är dags att släppa i skogen igen på sök efter älg och arbetet med älgkontakter kan börja.....

Att "lära" hunden att hitta/söka på ovanstående sätt, kan vara ett sätt att få hunden att fullfölja spåret......

Hmm...Det här var ett konkret och bra förslag som jag banne mig ska prova, så har jag inte tänkt tidigare...har endast lagt/spårat blodspår och då i koppel/spårlina hela vägen.... kommer ju att ta sin tid att få hunden att lyckas hela vägen...måste börja i liten skala först. Tackar!

Att "lära" hunden att hitta/söka på ovanstående sätt, kan vara ett sätt att få hunden att fullfölja spåret......

Hmm...Det här var ett konkret och bra förslag som jag banne mig ska prova, så har jag inte tänkt tidigare...har endast lagt/spårat blodspår och då i koppel/spårlina hela vägen.... kommer ju att ta sin tid att få hunden att lyckas hela vägen...måste börja i liten skala först. Tackar!

Hoppas det funkar på din hund....

Tanken är att lära hunden att bakspåra och hitta husse. Då måste man på något sätt få ut hunden från föraren, så den kan spåra tillbaks.

Vilken metod/doft man lockar ut hunden från föraren har underordnad betydelse bara hunden ger sig av en bit.

Att "lära" hunden att hitta/söka på ovanstående sätt, kan vara ett sätt att få hunden att fullfölja spåret......

Hmm...Det här var ett konkret och bra förslag som jag banne mig ska prova, så har jag inte tänkt tidigare...har endast lagt/spårat blodspår och då i koppel/spårlina hela vägen.... kommer ju att ta sin tid att få hunden att lyckas hela vägen...måste börja i liten skala först. Tackar!

Hur har det gått för er?

Nu ska jag väll inte vara mister negativ men jag anser inte att det är söket som är problemet, utan intresset.

En hund känner älgar i bra vind på mycket långt håll, särskillt den här årstiden. hunden gör ju tämligen svaga insattser även när dom går på älg. Om hunden vill hitta älg så hittar den dom. så pass bra är en hund näsa.

om man kan "trigga" igång en hund med svagt intresse låte jag vara osagt, framförallt så försöker man väl tills man ger upp. ibland mognar hundar sent, jag har själv en kompis som hunden inte börja skälla fören den var 5 år....och då riktigt bra. men många hundar börjar ju aldrig, så frågan är hur länga man vill vänta och vad man har för krav....ett jägarliv går fort.

Nu vet jag att det är känsligt att prata hundar och hoppas att du inte blir allt för nedstämd över mina åsikter.

Jag håller tummaran att hunden din kommer igång och att ni får många bra år i skogen.

Mvh Rikard

Har du kollat med veterinär så det inte är något fel på hunden? Hon kanske är sjuk. Kan ju va noskvalster som ställer till det. Har dom ingen näsa så är det inte säkert att dom söker ut. Dom hittar helt enkelt tillbaka i sitt eget spår. Är ju värt ett försök att kolla upp hälsan innan du gör dig av med henne.