Sitter här och dricker kaffe med min älskade käring, då vi kom att fundera på hur många hundar fassnar eller av annan orsak inte kommer upp ur grytet? Någon som har ett hum om detta?

Sitter här och dricker kaffe med min älskade käring, då vi kom att fundera på hur många hundar fassnar eller av annan orsak inte kommer upp ur grytet? Någon som har ett hum om detta?

Sånt ska man inte diskutera med den älskade käringen ; )

Räknat på antalet jakter så är det nog en försvinnande liten siffra men visst händer det. Det bästa är att undvika att släppa i de gryt där du redan från början inser att det blir svårt att få ut hunden om den fastnar.

/Micke

Sånt ska man inte diskutera med den älskade käringen ; )

Räknat på antalet jakter så är det nog en försvinnande liten siffra men visst händer det. Det bästa är att undvika att släppa i de gryt där du redan från början inser att det blir svårt att få ut hunden om den fastnar.

/Micke

Skulle jag undvika att släppa i gryt som det skulle vara svårt att få ut hunden ur om den skulle fastna så skulle 8 av 10 gryt jag jagar i försvinna.

Vi har även mycket skrotsten (stenbrott) vi jagar i, och vårt största problem är att inte hundarna funkar/vågar gå i det.

Att sätta fast en hund är risken man tar med att jaga gryt. En risk man får lära sig leva med precis som trafiken är en risk för våra drivande hundar.

Jag tror att när jag nästa gång väljer valp så går jag mycket efter att föräldrarna skall jaga i gryt som ej är grävbara så jag vet att dom har en lämplig mentalitet för det.

Jag går alltid in med att detta släpp kan bli det sista,både min stövare eller mina terriers lever farligt om dom inte får jaga mycket och bli godkända av mig för vissa gryt,skulle aldrig släppa min hund i vissa gryt då den är ung,samma sak ger jag mina råd till kompisar att få upp rutin,det får hunden inte av stamtavlan eller ett konstgryt...

Naturlig jakt där pysket och rörligheten sätts på sin yttersta spets...

med drygt 100 kontakter i gryt känner jag min ena hund är bra i storlek och form, tvekar inte en sekund på hans förmåga att klara sig bra i dom flesta gryten..Men en dag kanske han fastnar och oturen är framme,Mer än så kan jag ej ge han i träning...

I mine jaktområder , som etterhvert er blitt meget stort , er iallefall 95% stengryt i variabel vanskelighetsgrad. Av prinsipp slipper jeg i stort sett alle gryt , kan faktisk ikke huske å ha latt være å slippe pga redsel for at grythunden skulle fastne. Dette gjelder også unge hunder , min erfaring er at desto tidligere hundene lærer seg å passe på seg selv under jakt desto bedre. Jeg slipper da ikke unge hunder på rev , men mink som også lever i stengryt.

Hundene må ha medfødt selvoppholdels driften , det er ikke noe som kan læres.

Jeg har pr dags dato ennå ikke hatt hunder som har fastnet , men liker ikke å slippe den snart 10 år gamle foxtiken i dype stengryt sent på dagen. Hun er såpass gammel nå at sent på dagen er jeg redd frasparket skal svikte.

Hej

Man måste ha en tro, (det tycker puckot i Vatikanen iaf).

Min tro är att en hyfsat begåvad grythund INTE går in/ner där han/hon tror att "det här fixar inte jag". Om dom ändå går ner och inte fixar tillbakaresan så är det ett tecken på att Darwin hade rätt ,"Dom mest lämpade överlever". En grythund som är överdristig är ingen bra grythund, tyvärr så har en del av möjligheterna att sortera bort dessa försvunnit med dom regler som vi sannoligt kommer att få leva med framöver.

Stengryt i sej är inte så farliga enligt min erfarenhet, dom är ganska stabila och en klok hund har möjlighet att bedöma, "klarar jag detta hinder". Dom farliga gryten är i stället framför allt sandgryten, en stöt i väggen eller taket kan göra att flera m3 sand rasar ner över både hund o inneboende. Dessa m3 både klämmer och kväver, och därför så har man liten chans att hinna gräva fram sin hund om man man befarar att ett ras inträffat.

Hej

Man måste ha en tro, (det tycker puckot i Vatikanen iaf).

Min tro är att en hyfsat begåvad grythund INTE går in/ner där han/hon tror att "det här fixar inte jag". Om dom ändå går ner och inte fixar tillbakaresan så är det ett tecken på att Darwin hade rätt ,"Dom mest lämpade överlever". En grythund som är överdristig är ingen bra grythund, tyvärr så har en del av möjligheterna att sortera bort dessa försvunnit med dom regler som vi sannoligt kommer att få leva med framöver.

Stengryt i sej är inte så farliga enligt min erfarenhet, dom är ganska stabila och en klok hund har möjlighet att bedöma, "klarar jag detta hinder". Dom farliga gryten är i stället framför allt sandgryten, en stöt i väggen eller taket kan göra att flera m3 sand rasar ner över både hund o inneboende. Dessa m3 både klämmer och kväver, och därför så har man liten chans att hinna gräva fram sin hund om man man befarar att ett ras inträffat.

törs instämma helt och hållet trots ringa erfarenheter!

Men vägen till en förstående hund är nog inte spikrak,endast varit med 1 gång i mitt liv att hunden inte gått in i ett gryt och då vare för hålet var som 10x10cm hål stort och knappt man fick in handen,men ser man hunden kunna komma upp ca 1,5 meter via klättra med stöd på ryggen är man inte så orolig längre,men ramlar stenar osv för är det ödet...

Jag tror träning i t.ex. sten, klippor och skrotsten är viktigt om det är det man avser att jaga i framtiden.

Inte fel att hundarna lär dig sina begränsningar när dom hoppar upp och ner, innan dom har lukten av räv/grävling i näsan.