Har ju mest jagat grävling med min unga västlaika. Hon är nio och en halv månad och det är skjutet åtta grävlingar för henne. Så grävlingsjakt det vet hon hur det ska gå till! Har ju även tänkt att hon ska få jaga älg men har ju varit besviken på hennes sök dagtid. Visseligen så har hon ju gjort ett antal ruscher men aldrig förutom en gång gått igång och skallat på älg. Flera av gångerna hon har gjort dom här ruscherna så har jag misstänkt att det har varit räv och en gång så är det väl konstaterat.

Härom kvällen när grabben och jag kommer hem överlyckliga med två skjutna grävlingar så fäller frun kommentaren. "Du tror inte att hon fastnar och bara jagar grävlingar?" Vad svarar man på det? "Jo det kanske hon gör men hon är i alla en duktig grävlingshund". Sa jag lite bittert.

Idag så tänkte jag ge henne en chans till i älgskogen. Vi har ju en kalv kvar i jaktlaget som jag får ha och jaga på. När jag hade gått en liten stund så tycker jag nog att hon söker på ganska duktigt. När jag går över kanten på ett berg så ser jag en älg på nästa berg eller är det en rotvälta. Då ser jag hur Stojja kommer farandes med älgen i näsan. Då ser jag att det är en ko men om det är någon kalv med är omöjligt att avgöra. Kon går kanske tjugo till trettio meter sen så är det fast ståndskall bakom bergkammen. Så jag står en stund och lyssnar laddar bössan, stänger av telefonen, kollar vinden och lyssnar lite till och funderar på att det är ett mycket bättre skall nu än när hon skäller på grävling. Sen så börjar jag att smyga mot ståndet. Då går det över till gång stånd det står även still lite då och då så jag fortsätter att smyga efter. Efter en stund så står det helt stilla igen. Men på grannmarken . Jag står en stund och funderar hur jag ska göra men till sist så tar jag upp telefonen och ringer Vakjägarn som jagar på den marken. Vi kommer överens om att jag kan gå in med bössan men att jag inte skjuter. Jag står en stund till och funderar, kanske bättre att söka pass på den egna marken och hoppas på att det kommer tillbaka. När jag stått en stund så hör jag och ser på pejlen hur det börjar röra sig. Självklart tänker jag det är ju på det hygget jag ska vara och sätter fart. Tyvärr så går det loss under tiden och Stojja hänger väl på i ca en och en halv km sedan så vänder hon och kommer tillbaka i sina egna spår.

Visst hade det varit ännu roligare att få skjuta för henne men nu vet jag att hon jagar älg och med den äran tycker jag.

Tror det är till helgen vi får börja skjuta enkelkalv.

Då laddar vi bössorna.

Vi kan ju behöva en älg hund

Tror det är till helgen vi får börja skjuta enkelkalv.

Då laddar vi bössorna.

Vi kan ju behöva en älg hund

Kommer gärna nu vet jag ju att hon ställer älg

Kul att hon börjar komma igång. kan nog bli riktigt bra.

Kul!

Fan vet om det inte blir en laika till när fet-Nora "kilar vidare".

Är nåt speciellt med dessa krullsvansar

kul att du nu har fått "bevis" på att hon även vet vad hon ska göra med älgen finns nog inget som går upp mot en unghunds första riktiga älgarbete då det riktigt sjunger i skogen (förutom när man går ut med den 10-11 åriga hunden och det sjunger i skogen o man bara sitter o njuter för man vet aldrig om detta är sista gången )

Det finns bara en sak som höjer spänningen mer och det är när man konstaterar att det är inte älg eller grävling m.m som den ställer utan björn!!!

För mig har det hänt 2 gånger nu att min hane har ställt björn mitt i natten och båda gångerna har jag trott att det har varit grävling. Första gången visste jag inte förrän dagen efter att det var björn men nu senaste gången var i oktober och då var det lite spårsnö. Jag ock en kompis gick på ståndskallet med en grytpistol och när vi var 20 m från hunden då ser vi stooora björnspår i snön. Då backade vi ut ur skogen då vi hade ca 5 m sikt Nästa gång förutsätter jag att det är björn för han verkar ha slutat skälla på grävlingarna nu för tiden. Han anser att jag är inkompetent som skytt på desssa och löser problemet själv

En annan gång var även det nu i höst under björnjakten då vi hade 2 hundar som stod och skällde. Vi visste inte vad det var men misstänkte att det kunde va björn men att det troligtvis var älg. I allafall gick vi på och som vanligt så stod det ju i en trång contortaplantering. Även den gången hade vi mellan 20-30 m till hunden enligt astron när björnen börjar bli lagomt irreterad på kompisens hund och frustar till och börjar sen att jaga runt hunden i planteringen. Det enda vi såg var hur gräset vajade fram och tillbaka. Man får en hyffsad dos adrenalin sånna gånger

Hade förmånen att få smyga på 4 st björnstånd i höst varav 3 riktigt bra. Det andra tillfället som han skällde var dagen efter ovanstående incident hände och det var låg kvalitet på skällandet och hunden verkade va lite halvrädd. Dock var det den enda gången vi kunde se björn och då visade det sig vara 2 st jämnstora rackare så jag antar att 2 st blev förmycket för honom så jag är nöjd ändå Andra faktorer som även spelade in då var varmt väder och en mycket trött hund pga föregående dags jakt.