Jag har en laikakorsning (25%Schillerstövare/25%jämthund/50%Västlaika).

Hon söker ut ganska klent (ca 100m) men det kan jag stå ut med för det blir sakta men säkert bättre.

Det stora problemet är att på Älg bryter hon ståndet efter några minuter eller efter 3-400m om det blir drev eller gångstånd. Gris kan hon stå tyst med några minuter, skälla några skall och sedan komma tillbaka till mig.

I hägn (hunddennis) öste hon på ganska bra på grisarna efter en försiktig start.

Hon är 2,5år, förra säsongen sparsamt jagad i år lite mer. Skjöt en gris för henne förra vintern på stånd.

Vad tror ni är det bara att nöta på eller ska jag försöka släppa med en mer rutinerad hund?

Om det är någon i Roslagen med omnejd som har en rutinerad hund som vi kan få släppa tillsammans med så hör av dig.

/Peter

En klen tröst i samanhanget är att du är inte ensam med detta problem.

Ju längre erfarenhet man får av grisar ju mer inser man hur väldigt få "riktiga" grishundar det ändå finns, fortfarande.

Med riktig grishund menar jag att självständigt söka ut och ställa eller ännu hellre resa och skilja ut en gris ur en flock utan understöd av förare eller andra hundar. Jag har bara sett ett fåtal, ur vissa "grisjägarhundar" raser inte en enda. Dit hör framförallt Jämthunden där jag sett massor av enskilda individer försöka faktiskt. Dom som jag har bäst erfarenhet av är i särklass gråhundarna, men även en del Kopovs även om de flesta släpper flera hundar vilket blir annorlunda. Plott och Laika finns ju bevisligen också duktiga individer av, men av dessa har jag inte så stora erfarenheter.

Men i ditt fall låter det nästan som hunden fått smörj eftersom söket är rätt eftersatt som det låter. Tror faktiskt att en parjakt inte är helt galet för att få tillbaka självförtroendet, men det kommer inte att hjälpa söket mycket.

Jagar själv med en Wachtel, han är nog kanske lite över medel tuff för rasen, men inte heller han klarar detta utan understöd av mig om grisarna står i tuffa biotoper typ vassar. Dock är han bra på det viset att han söker självständigt upp dom, drar 10 grova skall och kommer sedan tillbaka och hämtar mig - det är ändå OK, sedan öser han på rätt skapligt om jag är inom 100 meter. Springer dom driver han direkt. Jag har också en gråwachtel på gång, han verkar tuffare. Samarbetet dom hade på grävling var riktigt bra, tuffa utan att bita. Skall bli kul att se vad dom kan göra tillsammans men först måste lillen skaffa sig ett eget sök.

Klart är dock att grisen är oerhört respektingivande vilt för hunden. Naturligtvis beroende på bitoperna, antalet och deras snabbhet och fighting instinkt. Att en hund skäller björn är ingen garant att den vågar skälla gris självständigt.

En sak som kan vara intressant är ju hur mycket hon varit i skogen och hur mycket griskontakter hon haft?

En sak som kan vara intressant är ju hur mycket hon varit i skogen och hur mycket griskontakter hon haft?

Jag tog över henne förras vintern och hann jaga med henne ca 10ggr. Hon hade griskontakt (korta stånd och drev) kanske hälften av gångerna.

I år har det blivit släpp 1-2ggr per vecka med griskontakt uppskattningsvis var 3:e släpp men fortfarande bara korta stånd/drev.

Älg ungefär lika många kontakter. Sedan driver hon oxå hare, räv och rådjur max 10 minuter.

Tror inte hon fått stryk av gris mer än att de försökt springa över henne vid ett tillfälle och då drev hon grisarna 5-600m direkt efter. Enligt ägaren före mig hade hon inte fått stryk heller.

Skulle vilja jaga mycket mer med henne men jag är tränare för grabbens lag i innebandy så lördagar går tyvärr oftast bort men det är kul med innebandy med och självklart kan man inte prioritera bort sonen.

/Peter

Din hund visar ju intresse så med lite stöttning och lite erfarenheter så kan det nog lösa sig.

Är hunden osäker så är det viktigt att vara en föregångs man och gå först in i vassen och sparka upp grisarna och på så vis visa vägen för hunden.

Har haft flera hundar av olika raser som inte tittat åt gris de första året men som blivit riktigt bra på att jaga gris självständigt efter tillräckligt många griskontakter.

så nyckeln är i mina ögon massor av griskontakter och stöttning vid rätt tillfälle.

Att parsläppa kanske är rätt medicin för din hund, då alla är olika individer. Jag tycker personligen att det ska göras sparsamt då det oftast är den orutinerade hunden som åker på däng då dom ev, trissar upp varandra och blir lite för närgångna på grisen

Lycka till

Mvh Jens

Din hund visar ju intresse så med lite stöttning och lite erfarenheter så kan det nog lösa sig.

Är hunden osäker så är det viktigt att vara en föregångs man och gå först in i vassen och sparka upp grisarna och på så vis visa vägen för hunden.

Har haft flera hundar av olika raser som inte tittat åt gris de första året men som blivit riktigt bra på att jaga gris självständigt efter tillräckligt många griskontakter.

så nyckeln är i mina ögon massor av griskontakter och stöttning vid rätt tillfälle.

Att parsläppa kanske är rätt medicin för din hund, då alla är olika individer. Jag tycker personligen att det ska göras sparsamt då det oftast är den orutinerade hunden som åker på däng då dom ev, trissar upp varandra och blir lite för närgångna på grisen

Lycka till

Mvh Jens

Tack för tipsen. Jag försöker ta mig fram snabbt till stånd och stötta bara genom att finnas till. Kanske bättre att stolpa på och sparka upp dom som du säger.

Det är svårt att få tiden att räcka till. Hur funkar det med månskensjakt på gris när det kommit lite snö. Kan det vara ett alternativ för att få till fler jakttillfällen?

Hon är ganska omogen för sin ålder och med mer erfarenhet kanske det löser sig.

/Peter

Det är svårt att få tiden att räcka till. Hur funkar det med månskensjakt på gris när det kommit lite snö. Kan det vara ett alternativ för att få till fler jakttillfällen?

Visst går det att jaga gris med hund på natten. Behövs inget månljus till det, finns ju bra lampor.

Men det är långt ifrån alla hundar som jagar gris när det är mörkt. Men det är ju bara att prova.