Fick en bok i julklapp som innehåller jakthistorier berättade av fem gubbar födda i slutet av 1800- till mitten av 1900-talet... Alla från samma ställe jag själv delvis härstammar från, långt ut i skärgården... Boken innehåller mycket Säljakt då det var en viktig näring då... Mycket vinter, kyla och is dvs.

Nåja... Poängen är att man läser massa hockuspockus om skor och kängor hit och dit... material och vattentätt, blabla...

Tänkte nu citera ett stycke ur boken som iaf jag tycker är intressant i ämnet...

"Skinnet spättade vi opp på väggarna. sådana skinn begagnades till skor.

När skinnen var torra tog vi ner dom och skar sönder dom i så stora bitar som vi ville ha dom. Dom kallades för sälskor, och dom var bra att gå med. Om vintern fick det vara hur dåre kallt som helst. Fast det var hundra grader vinter så fick du bara varmare och varmare om föttren och bärgade dig så bra då du hade sälskor på dig. Andra skor bärgar man sig inte med då det blir skaplig vinter, men har du sälskor som du lägger halm och röj i och sedan fotsocka och strumpa, då får det bli hurdan vinter det vill. Sälskorna kunde frysa, men det var varmt ändå. ju skarpare vinter, desto varmare var det. Håle, så varmt om foten det var! Lika varmt som det är nu på sommaren."

Vet att farmor också pratat om hur det skulle vara med riktiga sälskor när det är kallt ute...

skulle inte det vara något för alla stackare på diverse älgpass och nattvak? Säljacka/byxor någon? Kombinera gamla kunskaper med modern teknik och tillverka kläder som klarar istider? Förlåt om det blir lite överdrifter, men har en tendens att tro på erfarenheter och kunskaper från svunna tider... Intressant iaf!

Någon som vet/tror/funderar något mer?

sådana fungerar väldigt bra, inuiter mm gör ju sälskor men jag håller mig till mina P.orginal stövlar tror de varar längre än sälskinnet