Tänkte ta en avkopplande vakjakt innan solen försvann, därefter blir det nog för mörkt.

Men det visade sig att molnen skingrades och en drygt halvfull måne belyste området runt mig. Jag hade hela tiden en hare att provsikta mot så jag hade koll på att det inte blev för mörkt.

Vid kl 17:30 ungefär kom det en liten gris bakom mig, i riktning mot foderplatsen. När den var bredvid mig var avståndet ca 30 meter och skottet föll. Grisen sprang vidare och var utom synhåll... Va f-n, det kändes ju hur bra som helst...

Jag gick fram till skottplatsen och blev genast lugnad av det 20 cm breda spåret av blod som låg i snön. Det behövdes ingen lampa för att se spåret, bara att knata efter och hämta lille nasse 40 meter längre fram. Skottet satt i femettan, stora delar av lungorna var borta och bitar av hjärtat var också utspridet i skogen. Märkligt att dom kan springa 40 meter i det skicket...

Den lille galten väger väl knappt tio kg, den fick plats på golvmattan till Jeepen. Får inte glömma att ta in o spola av den i kväll...

Vilken liten sötnos, blir den helstekt ála Obelix?

Var den lille grisen helt själv ute o gick?

Grattis hur som, alltid roligt att få skjuta lite.

/Lasse

Bara att grattulera:)

Gratulerar

Mvh

Roffe

Grattis!

Jag var också ute men "lite" senare = nyss hemkommen. Tyvärr hade jag inte samma tur som du hade...hörde lite knak när jag kom fram, 2 st spridda grisskrik på håll under 2,5 h vakande... Ja, sedan var det ugglor och ev. någon räv. Gräsligt tyst ute och snön knarrade som f-n bara man rörde fötterna lite någon enstaka gång. Man fick frisk luft och rosiga kinder i alla fall. Det var -10 i skogen när jag kom hem och då var det nog -15 på "Stora åkern" vid vilken jag satt och det är kallt här nere i Skåne...

Var den lille grisen helt själv ute o gick?

/Lasse

Ja. Eller om det var fler en bra bit efter. Men jag hade koll på denna i kanske 50 meter innan jag fick läge på den, och det var inte fler med så långt.

Ja. Eller om det var fler en bra bit efter. Men jag hade koll på denna i kanske 50 meter innan jag fick läge på den, och det var inte fler med så långt.

Var den 10kg i levandvikt, eller i slaktvikt?

Jag vägde den inte, men den var inte stor. Kroppen fick nästan plats på golvmattan till Jeepen...

Jag orkade utan problem bära den i en hand, och jag är inte nån Hulken precis...

Fel tråd!

Repris i kväll...

Sååå romantiskt. Fullmåne med tunna molnslöjor, gnistrande snö...

När jag passerade första åtelplatsen var där ca 15-20 dovhjortar. Jag åkte vidare förbi den åtel jag tänkte stå vid i kväll. Där gick det 4-5 st kronhjortar. Jag åkte 200 meter till o parkerade, smög sedan tillbaks och hjortarna var kvar. Dom blev dock skrämda när jag kom smygande i den knarrande snön.

När jag stått ett tag kom en liten dovhjort bakom mig, passerade på bara ca fem meters håll och traskade lugnt vidare.

Efter ett tag hörde jag samma ljud som vid matbordet hemma, och jag kikade i kikaren. Jo då, en ensam halvstor/halvliten gris gick o mumsade ensilage. Jag kikade på den i kanske 15-20 minuter för att säkerställa att det inte var några småttingar med. Grisen såg förvisso ut att vara för liten för att vara en kultingförande sugga, men man vet ju aldrig med dom.

Så småningom gick den ut i månskenet och jag riktade in bössan, men grisen gick tillbaks in i skuggan. Men molnen skingrades lite till och jag tyckte att jag såg grisen tillräckligt bra.

PANG!

Den sprang undan, men återigen syntes ett brett spår av blod samt bitar av lungorna på skottplatsen. Följde blodfåran i kanske 50 meter, och där låg den med ett hål genom lungorna.

Pappa kom med sin Kopov Ylva, så blev det lite realistisk spårträning också.

Gissningsvis väger grisen ca 30 kg, det var en liten galt.

Jaha. Sista chansen att få iväg lite viltkött till försäljningen, så vi fick skottillstånd även på dovhjort i dag.

Först kom det två spetshjortar fram mot foderplatsen. Lite omoraliskt att skjuta dom där kanske, men det blir lugna, säkra skott med möjlighet till att enkelt välja rätt djur.

Ena hjorten stöp på väg in mot foderplatsen.

Bara att gå o hämta släpet således. Men efter bara 150 meters traskande såg jag en liten grupp om kanske 6-7 dovhjortar en bit inne i skogen. Hade perfekt läge på en, men kunde inte avgöra om det var en kalvförande hind. Så den fick vara. Stod kvar o siktade länge på några av dom andra, som stod alldeles för tätt för att bara skjuta en av dom. Men så småningom började dom röra på sig, och en som var något mindre än dom övriga dröjde sig kvar en halv sekund längre än vad som var lämpligt för dess överlevnad.

När vi kom tillbaks till foderplatsen med släpet gick det några kronhjortar där, dom verkade helt oberörda av att det förmodligen luktade blod o krut.

Medans vi tog rätt på dovhjortarna så visade det sig att det skulle bli en mulen kväll, så när Maria bjöd in till middag åkte whiskeyn fram. Lika bra det, jag har bara en patron kvar. Den spar jag tills i morgon...