Hej!

Behöver lite råd från er trädskällargurus.

Har skaffat en nobs-valp som är inne på sin 13:e levnadsvecka nu. Ännu har vi inte varit ute på några större äventyr i skog och mark pga snön, kylan och hans litenhet.

Men så till problemet. Jag bor "mitt i skogen" och när jag är ute och går med hunden så kommer jag garanterat att stöta på tjäder och orre efter de skogsbilvägar jag är hänvisad till för våra promenader.

Hur ska man egentligen hantera det när man har hunden kopplad?

Man kan ju inte så gärna rusa efter varje fågel man ser. Men om man verkar ointresserad kanske hunden å andra sidan får en felaktig uppfattning av husses fågelintresse!?

Känns som att det kan vara av vikt innan man har fått skjuta nåt för hunden.

Har en nobs sen tidigare som jag köpte när han var två år och oinjagad. Tyvärr har han inte det rätta intresset för fågel, men med honom har jag träffat på mycket fågel efter vägarna och då är han minsann intresserad..

Nu vill jag att det ska bli rätt från början med valpen, utan att behöva åka med hunden till stan för att promenera..

Har ni några tips i denna märkliga fundering?

Låt hunden se hur uppspelt du själv blir när ni träffar på fågel.

Inte för att jag tror att han blir loj bara för att han inte får springa efter. Finns det ett medfött intresse för fågel så tror jag inte att du lyckas döva det om hunden sitter fast i vinter. Eller så släpper du honom, jag ska inte skvallra för någon.

Tack för svaret Tolma!

Men det handlar ju inte bara om vintern utan även våren och sommaren som han kommer att vara i koppel.

Kan ju bli mycket fågelkontakter det.

Och visst, jag är väl inte sen att släppa honom om jag ser fågel, men oftast har man ju stött dem först och det är uppflogen som triggar hunden, då blir det inte så bra.

Men det kanske inte är så stort problem. Jag får väl se hur han reagerar vid tillfällena.

Än sålänge är det mest småfåglar som han intresserar sig för.

Låt hunden se hur uppspelt du själv blir när ni träffar på fågel.

Inte för att jag tror att han blir loj bara för att han inte får springa efter. Finns det ett medfött intresse för fågel så tror jag inte att du lyckas döva det om hunden sitter fast i vinter. Eller så släpper du honom, jag ska inte skvallra för någon.

Du behöver inte vara orolig att hunden tappar intresset för fågel bara för att den inte får springa efter varje gång.

Jag tror det är vårt mänskliga tänkande som skapar dessa "problem" har hunden jaktintresse blir det inte förstört för att tvingas gå kopplad, däremot ska man givetvis uppmuntra en valp när det luktar fågel men personligen tror jag inte det gör någon avgörande skillnad så länge du inte spöar hunden varje gång ni stöter fågel

Fast jag förstår din iver att släppa valpen på fågel det är alltid lika skoj att se hur dem reagerar och den största fördelen med valpar är att man kan ta motgångar med en klackspark och glädjas rejält för varje medgång