Granen var huggen och julen hade ruvat in stugan i en gemytlig doft av pepparkakor, lussebullar och cigarrrök. Det var på kvällen dan före dan före dopparedan. Kände mig lite orolig. Ju längre kvällen led visste jag att det var dags igen, trots att jag lovat doktor Svulst att stanna inne oavsett vilka röster jag hörde. Doktorn var en god vän men ack så bekymrad då  jag berättat att tjädrarna kallade mig om kvällarna. -Du måste in på öppenvården ett par veckor >, sa doktorn som misstänkte utbrändhet.

-Äsch sa jag, det är inte så farligt

- Inte farligt!? sa doktorn och började citera mig, två veckor sen hävdade du att en ungtupp "vill ligga under snön med mig"  och dan efter då du påstod att "Jag har nåt på gång med tre hönor och en ungripa"  Eller natten  mot lucia då du skärrad ringde till mig och skrek att "Nu är han här, det är domedagen aaaargh"  och när jag frågade vem så sa du bara att " Det är ukkotuppen från messivaara, han har buggat mig sen hösten...jag hittade en sändare i gylfen på goretexbrallorna inatt" :-  "Sändaren" visade sig ju vara din egen ...ja du vet!? ???

-Visst jag håller med om att jag kanske hade en mardröm men det är bra med mig nu :-*, övertygde jag doktorn.

-Ok :- Tore, det är ditt liv och ditt beslut om vård som måste växa fram, menade Svulst (Svante i förnamn)

Jag var bekymrad. Det enda som växte fram hos mig var bulan i joggingbyxorna när jag såg fru pyssla med julskinkorna  . Ja det var en fru i sina bästa år..hon var väl en 40 år på den tiden precis som jag och fager som få. Stora bullar som bara jag fick knåda på, rejäl bakdel som spottade ut ungar med jämna mellanrum, fast det är ju en helt annan historia.

Jag hade lovat doktorn att bara vila under julen, som för övrigt var året -88. Det beslutet hade jag tagit efter toppjakten en vecka tidigare då jag på allvar tagit min jaktkamrat glapp Arne för en skadeskjuten järv då han åkt före mig i en tät granridå

Jag var helt säker på att jag kunde tala med djuren och att järven bad mig göra slut på lidandet Jag tackar högre makter att Arnes snusdosa hade fryst till rejält och stoppat kulan som kom från min 22 studsare.  Arne gjorde på plats klart för mig att den här jakten var det sista han någonsin ville veta av mig, :'( han lät dock bli att anmäla mig, förutom till det nya tv programmet, Jag sköt sheriffen, ska tilläggas att jag aldrig medverkade.  Jag fick allt svårare att orientera mig i min närmiljö utan att tro att jag var Arne Weise. Frun var väldigt oroad men jag tyckte inte att det var någe fel på mig. När jag efter nyår hälsade på hos Tomas och Birgitta helt övertygad om att jag var Povel Ramel och körde en massa visor, tyckte de att det var dags att ringa Svulst. Svante kom och hämtade mig alltmedan jag trodde han var floyd patterson och jag ingo....innan jag han fråga när returmötet blir av somnade jag in. När jag vaknade undersöktes jag väldigt grundligt och har en hallucionsdämpande medicin och behandling i bagaget....så nu blir det jultjäder till jul    

;D ;D ;D

;D ;D ;D ;D :D