Nya tider, nya projekt!

Vi har alla olika motiv bakom våra projekt, när det gäller vapenprojekt så är det ganska ofta ett icke obetydligt inslag av "vill ha". Ofta går det att köpa lämpliga vapen rätt över disk men en del av oss föredrar ändå att skapa våra egna projekt, för egen del har det ofta handlat om nyfikenhet och en vilja undersöka och utmana mina egna fördomar och allmänt etablerade "sanningar". Den här gången är dock motivet bakom projektet lite annorlunda, då min tillvaro för tillfället handlar rätt mycket om strålning, metastaser, cellgifter och andra mindre upplyftande hittepå insåg jag att jag behöver ett projekt för att få något roligt att fokusera enligt parollen "sluta existera, sätt igång och leva!".

Konsekvensen av detta är att det finns lite större vingelmån än vanligt när det gäller att sätta ramarna för det här projektet, den här gången är det verkligen resan som är mödan värd. Nu har jag i o f s en del "projekt" som jag tidigare funderat på men inte sjösatt av olika anledningar men eftersom det viktigaste den här gången snarast är just arbetet fram till dess att bössan är färdig känns det direkt kontraproduktivt att damma av ett gammalt "färdigtänkt" projekt. Alltså blir det ingen kipplauf, drevjaktsracer, Tellstudsare eller 223 AI den här gången heller.

Efter lite övervägande har jag kommit fram till att jag inte heller känner mig särskilt motiverad att skaffa mig ytterligare en långhållsbössa. Det senaste "projeket"" som jag genomförde handlade ju just om att undersöka huruvida en Tikka T3 varmint i 6.5x55 var en duglig långhållsbössa (vilket den är) och att sedan se om jag kunde "förbättra" den ytterligare genom lite modifieringar. Resultatet blev att jag numera har en mycket duglig långhållsbössa stående i vapenskåpet. MEN eftersom målsättning den gången var att optimera bössan för långhållskytte blev den inget vidare praktisk som jaktbössa mer än för vissa specifika jaktsituationer . Nu skjuter jag inte på riktigt långa håll mer än en handfull gånger om året, i normala fall ligger min långhållsträning på lite mer modesta håll 2-600m. För dessa skotthåll behövs det egentligen ingen specialutrustning, vad man däremot behöver är en bössa som är lättskjuten och som jobbar med skytten snarare än mot skytten. I ett tidigare projekt där jag skaffade mig en liten lätt 6x45:a blev det tämligen uppenbart att även om den hade precision nog för att träffa på avstånd över 300m så var det utformningen av bössan som satte gränserna snarare än vapnets inneboende precision. Där här gången skulle jag egentligen vilja göra tvärt om, hitta en praktisk jaktbössa som får mig som skytt att "överprestera" med avseende på själva skyttet. Hur skapar man ett vapen som underlättar jaktskyttet, nu pratar jag inte om drevjakter utan om den typen av jakt och skytte som egentligen intresserar mig mest. Det vill säga statiskt skytte mot stillastående mål på inte allt för korta skotthåll. Det kan då handla om skytte från benstöd men också skytte från torn eller improviserade stöd i guds fria natur.

Bössan skall vara tillräckligt kraftig för att fälla allt klass 1 vilt i vårt avlånga land men eftersom tanken här är att skapa en bössa för precisionsjakt så har jag inget behov av några riktigt grova eller kraftiga kalibrar utan "less is more". Kalibermässigt söker jag alltså efter en klass 1 patron i den klenare ändan av skalan. Nu är jag ingen stor vän av 6.5x55 för klass 1 vilt (och dessutom finns det redan 2st 6.5x55:or i vapenskåpet) men jag vill inte heller ha en kraftigare kaliber än max 308 win (även 308 win är väl representerad i vapenskåpet och är därmed ointressant). Eftersom jag inte skjutit något annat än handladdad ammunition genom mina bössor de senaste 15 åren behöver jag inte heller fundera hur utbudet av fabriksladdad ammunition ser ut. Skall vi hamna mellan 6.5x55 och 308 win så känns kanske 7mm som ett naturligt val? Dessutom saknas det en 7mm i mitt vapenskåp, vilket egentligen är lite märkligt med tanke på att just en 7mm bössa är den bössa jag egentligen gillat bäst av alla vapen jag har haft och den enda bössa jag verkligen ångrat att jag gjort mig av med. Det var en liten 7-08 imp som var det allra första customvapen som jag beställde och ägde, det var en liten lätt rem 7 med 22"pipa och lone wolf kolv som Leif Eliasson satte ihop. Toppad med en Svarowski 2.5-10x42 vägde denna skapelse ca 3.5 kg och sköt 140 grains kulor i nästan 900 m/s, den kombinationen var klockren även om det var så pass länge sedan som detta utspelade sig att moderna kulor som t ex Barnes X eller de allra flesta bondade historier ännu inte lämnat ritbordet utan kulan som jag valde var en helt vanlig Nosler Partition. Med denna bössa och den kula sköt jag en hel del vilt både i vårt avlånga land, på det skotska höglandet och i de polska skogarna utan några större problem. Med dagens kulor är givetvis marginalerna ännu större och effekten bör rimligen vara ännu bättre. Nu skall jag inte sticka under stolen med att jag vid denna tid hade en lite mer dumdristig inställning till handladdning än vad som är fallet idag och jag skulle nog inte försöka ladda på samma offensiva sätt i dagsläget. Eftersom jag nog ändå vill ha de prestanda som jag då uppnådde blir jag helt sonika tvungen att gå upp ett pinnhål i hylsstorlek och då hamnar vi på 284 Winchester. Nu skall jag krypa tillkorset och erkänna att trots att jag själv många gånger gjort mig skyldig till att publicera diverse ballistiska data, tabeller och diagram så spelar kalibervalet inte så stor roll så länge som vi pratar jakt och skytte på rimliga avstånd (att mina rimliga avstånd skiljer sig en del från den gängse uppfattningen ändrar inte på detta påstående). Jag vill skjuta 140-160 grains kulor i 850-900 m/s, eftersom det kan bli fråga om lite längre håll vill jag ändå ha skapligt välformade kulor och sådana finns det idag en uppsjö av från de allra flesta tillverkare. Om jag nu inte lägger så stor vikt vid ballistiken den här gången så inställer sig givetvis frågan vad jag lägger vikten någonstans?

Det som för mig "makes or breaks" ett skott är vapnets förmåga att hjälpa mig att prestera ett så gott skytte som jag är kapabel till. De kulvapen som vi använder är i princip alla kompromisser av något slag, det kan också vara så att utformningen styrs av trender, estetiska uppfattningar eller för den delen av vapenfabrikanternas marknadsföringsavdelningar. Väldigt grovt kan man säga att vår förmåga att träffa det vi siktar på styrs av vår förmåga att tillämpa S.A.R.A. och här hjälper det otroligt mycket med ett vapen som är anpassat för den aktuella uppgiften. Standardvapen är utformade för att funka acceptabelt för väldigt många olika jaktformer vilket de som regel gör förvånansvärt bra. Det torde dock vara ganska uppenbart att specialiserade vapen är bättre lämpade för sin speciella nisch. Alla inser nog att hundförarens optimala vapen inte är detsamma som långhållskyttens, passkytten kan också tänkas ha andra kriterier när han väljer vapen en vad toppfågeljägaren på sina skidor har. Det som jag är ute efter är ett vapen som är så optimalt för smyg och vakjakt som möjligt, det är viktigt att förstå att mitt fokus den här gången ligger på skyttet som sådant och inte på att jag skall traska omkring kilometervis med vapnet. Samtidigt skall jag kunna förflytta mig med vapnet och kunna skjuta från lite improviserade skjutställningar även om jag inte kommer att skjuta under någon större tidspress. Konsekvensen av detta är att vapnet kan få vara lite tyngre men att det inte är frågan om några 6-7 kg som vi ofta ser på skjutvallarna når vi skjuter på riktigt långa håll. Jag tror att en maximal vikt på 5kg klappat och klart funkar bra för mig.

Väldigt ofta när det pratas om custombössor så ligger fokuset på vapnets egen tekniska precision och även om den givetvis är av stort intresse så är den springande punkten väldigt sällan detta utan det som sätter gränserna är vår förmåga att tillsammans med vapnet leverera en praktisk precision som är så god som möjligt. Det är här som S.A.R.A. kommer in i bilden, vissa kanske inte är familjära med denna förkortning och andra kanske har förträngt den. Förkortningen står för Ställning, Andning, Riktning och Avfyrning och det är något som vi kanske borde fundera mer på än kalibrar, kulor och anslagsenergi för det är rätt ofta här som det avgörs om skottet kommer att bli bra eller dåligt.

Om vi börjar med ställningen så består den egentligen av två olika delar, dels handlar det om vår egen skjutställning och här har vi nästan alla en hel del att jobba med och utan att gå in på allt för mycket detaljer så kan jag konstatera att det viktigaste är att skjutställningen är så avslappnad som möjligt och att vi positionerar så att skjutställningens naturliga riktpunkt sammanfaller med målets position.Den andra delen handlar om hur väl vapnet anpassats för skytten. För vapnet innebär det att det skall vara utformat för att underlätta för skytten att vara så avslappnad som möjligt, huvud- och handposition är några av de kritiska punkterna att fundera på. Spänningar i nacken eller i handen är ett säkert sätt att försämra resultatet. Vi ser detta rätt tydligt på våra långhållsbössor som har kolvar som ofta är justerbara på alla håll och ledder, de har också pistolgrepp som både har en stor volym och är väldigt vertikala. Nackdelen med detta är att de utformats för att vara optimala för "bukskytte" vilket de i o f s är men de kan knappast sägas vara allroundvapen. För detta projekt vill jag plocka en del tankar kring dessa bössor men försöka göra dem lite mer "allround" på så sätt att bössan skall kunna skjutas ur lite mer improviserade skjutställningar och kanske framför allt var lite mer mobil.

Andningen ligger helt på skytten och påverkas inte av vapnet i någon större omfattning. Det viktiga med andningen är att lära sig att skjuta på botten av andningscykeln, det vill säga med tomma lungor men det är inte ämnet för detta inlägg.

Riktningen däremot handlar en hel del om vapnet. Det kritiska här är dels att du får en så god och avslappnad siktesbild som möjligt. Det påverkas av både vapnet som sådant där kolvens höjd och kindens placering måste funka klockrent med kikarsiktet, både i höjd och i längsled. Sedan är det viktigt att förstå att olika kikarsikten har olika utformning och att det finns varianter som ger en generösare "vingelmån" med avseende på ögats placering. Nästa fråga är riktmedlets utformning och möjligheten att rikta med precision. Vad som är det optimala riktmedlet kan diskuteras till döddagar men det varierar rätt kraftigt mellan olika jaktformer. I detta fall så vill jag ha ett kikarsikte som tillåter mig att ha distinkta riktpunkter vid olika avstånd, i princip kan detta lösas på två olika sätt. Den ena varianten och den variant som är mest allround är givetvis att ha någon form av targetrattar som kompletterade med ett rangecard kanske är den optimala lösningen, den andra möjliga lösningen är skaffa sig ett ballistiskt riktmedel med olika riktpunkter. Fördelen med det ballistiska riktmedlet är att det dels är ett väldigt snabbt riktmedel och förmodligen är det ändå "good enough" varför jag allvarligt överväger att testa denna variant för detta projekt. Det handlar "bara" om att hitta ett riktmedel som passar mig och att sedan verifiera det med min egen ammunition och att så småningom producera ett modifierat rangecard, just nu känns Zeiss Rapid Z7 som en het kandidat men detta är ännu en öppen fråga.

Avfyrningen är kanske den mest förbisedda punkten av alla samtidigt som den är otroligt central för att få till ett bra resultat. Oftast när vi pratar avfyrning och trycken så poängteras det att trycket skall vara "rent" och lagom hårt och det är såklart en bra början men det som kanske är det allra viktigaste pratar vi nästan aldrig om nämligen handens och avtryckarfingrets position. Det är oerhört centralt att pistolgreppet möjliggör en avslappnad handposition så att skytten inte frestas att krama hela pistolgreppet vid avfyrningen utan kan dra avfyrarfingret RAKT bakåt utan att några andra sympatirörelser uppstår i handen. På detta område så finns det en del fördelar med tumhålskolvarna eftersom de ger möjligheten till ett vertikalare grepp som med hjälp av lite plastic padding kan förbättras ytterligare. Jag är ingen jätteanhängare av dessa kolvar i övrigt men för denna applikation är jag beredd att prova en tumhålskolv och då specifikt McMillans Lazzeroni thumbhole.

Bilden nedan visar just en sådan kolv och jag tycker att det syns rätt väl vilka företräden kolven har, jag har provat en dylik kolv och även om det inte var något fullskaligt test så gav det mersmak.

Bilden är tagen ur en artikel som handlar om ett projekt om syftade till att bygga ett "custom stalker rifle" och hela artikeln hittar du här.

Kanske räcker detta som bakgrund och underlag för de initiala tankarna, nu återstår det bara att sälja en liten dubbelstudsare för att i vart fall delfinansiera hela härligheten och inte minst för att skapa utrymme i vapengarderoben.

Underbart Henrik

Jag skrev att jag gillar att läsa och skapa projekttrådar och att läsa dina ger mig nästan komplex för hur uselt man själv skriver men har den självinsikten att jag bara älskar att läsa dina trådar. Allt är väl underbyggt och det finns en tanke bakom allt och som du skriver att det även kan vara stimulerande i en tung period av livet ger det ännu en dimension för man ska inte förakta att ett glatt sinne kan göra stor skillnad även fysiskt

Detta blir en spännande resa som slutar med en pigg Henrik och en ypperlig bössa

Nu är jag ganska säker på att Henrik har läst denna artikel om just 284 Win, men för er andra som inte frekventerar vissa sidor så mycket så har jag länkat till den ovan.

Henrik- jag gillar konceptet och valet av kaliber,

personligen är jag inte helt såld på Lazzeroni kolven men det är jag det.

Förresten den engelska sida där du har lånat bilden från har en mycket sund inställning till vapen och projektvapen.

/Christian

Intressanta tankegångar!

Jag har två frågor som poppade upp efter läsning:

1. Vilka är dina personliga erfarenheter av att 6,5x55 inte riktigt duger till högvilt?

2. Det måste finnas oerhört få jaktstockar där man verkligen kan dra avtryckaren rakt bakåt? På bilden ovan med tumhålskolven så ser man att skytten får dra snett uppåt vid avfyrning. Har det nån som helst praktisk betydelse för avfyrningen?

Christian,

jag har inte heller varit någon varm anhängare av lazzeronikolvarna men just tumhålsvarianten har kännts rätt skaplig och nu är ju en av anledningarna till detta projekt att utmana etablerade sanningar Många gånger så är dessa etablerade sanningar bara förutfattade meningar och jag brukar försöka tänka lite utanför boxen och ifrågasätta mitt eget handlande och min egen utrustningen, hur vet man att man är på rätt väg om man aldrig provar andra vägar? I det här fallet är det inte hela världen om jag efter att ha provat om jag kan få till lazzeronikolven inser att det var fel väg att gå, då finns det andra mer beprövade varianter att ta till.

Rikard,

anledningarna till att 6.5x55 inte känns aktuell för detta projekt är åtminstone tre.

1. det första och mest uppenbara skälet är att det redan står två 6.5x55:or i vapenskåpet och att ytterligare en skulle kännas ganska överflödig.

2. Det här är som sagt tänkt att bli en bössa även för lite längre håll och då är det 140 grains kulorna som gäller eftersom 156:orna dels har en låg Vo och dessutom som regel har en riktigt usel ballistisk koefficient. Problemet med 140 grains kulorna i 6.5x55 ligger i att de inte kan ges klass 1 prestanda utan att man tangerar tryckgränsen eller överstiger den. Med hjälp av N560 eller MRP är det nog möjligt med det ligger verkligen på det berömda håret, det enda realistiska kulalternativet är då 140 grains Partition eller Accubonden i samma kulvikt. det känns som att man då måste satsa allt på ett kort och även om man gör det så ligger man rent legalt och tangerar gränsen för vad som är tillåtet med minsta möjliga marginal vilket inte riktigt är min melodi.

3. Det är nog egentligen denna del som du ville ha svar på, jag har genom åren skjutit ett antal klövvilt i klass 1 med 6.5x55 och aldrig behövt lämna vilt efter mig i skogen. Majoriteten av dessa sköts dock med 156 grains kulan (mega eller oryx) eftersom jag upplevde att den gav klart bättre effekt i viltet än vad 140 grains Nosler partition gav. Jag upplevde faktiskt att det var tydlig skillnad i effekt mellan 140 grains kulan skjuten ur en 6.5x55 i dryga 850 m/s och samma kula och kulvikt skjuten ur en 7mm i 900 m/s, framför allt på dovvilt upplevde jag skillnaden som markant.

Visst duger även 6.5x55 till klass 1 vilt men jag föredrar utan tvekan att ha lite mer marginaler än vad denna ger, både med avseende på rent legala krav, effekt i vilt och inte minst möjlighet att välja lite olika kulor baserat på vad som skjuter bra och inte minst vilken effekt jag vill ha.

Hoppas att detta åtminstone gav några svar?

Edit: jag missade att svar på den andra av Rikards frågor .

Visst är det så att det i princip inte finns några jaktstockar som tillåter att man drar avtryckaren rakt bakåt vid avfyrningen. Hos mig finns det inte heller någon som helst tvekan att tvivelaktig avfyrningsteknik är ett av de allra största problemen om man vill nå god precision med jaktbössor. På tunga långhållsbössor eller vid skytte med någon form av stöd är detta kanske inte lika kritiskt även om det även här ganska snart blir uppenbart hur viktigt detta är. Det vill säga när man väl lärt sig en korrekt teknik så kommer man även på dessa bösssor att se att resultaten tydligt förbättras. Egentligen är detta ännu viktigare på lätta bössor eftersom en taskig avfyrningsteknik kommer att påverka skyttet så mycket mer när bössan är lätt eller skjuts utan stöd, jag vill därför påsta att för varje hekto man bantar på bössan gäller blir det bara viktigare att få en så avslappnad handställning som möjligt. Sedan är det ett oomkullrunkeligt faktum att det i det närmaste är omöjligt att få till en perfekt placering av avfyrningshanden på en jaktkolv. Mitt syfte är därför att så långt det är möjligt utgå från en skaplig kolv i detta avseende och sedan bättra på ergonomin med hjälp av lite plastic padding eller liknande. jag ser det också som en naturlig del i detta projekt att sätta på en avtryckare som är justerbar för att säkerställa att avtryckarfingrets vinklar blir så nära de optimala 90 grader som möjligt. att jag inte når ända fram på denna bössa är jag medveten om men "bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge".

Vänligen,

Henrik

Henrik- när din pang är sammanfogad är jag en av dem som står i kö för att få "känna" in mig på den kolven,

det är som du säger, inte bara utanför boxen, tänk bort boxen.

/Christian

Återigen kan man konstatera att vi är lyckligt lottade så länge vi får läsa Henriks tankar utan att betala för dom Nivån på det här inlägget kommer inte någon av Vapentidningens artiklar upp till sen ett bra tag tillbaka!

Givetvis kan jag inte låta bli att dra paralleller till mitt eget pågående projekt.

På min 243 ser jag helst en tumhålskolv men jag vill absolut ha en med plan undersida för att kunna använda säck på såväl bana som jakt.

Dock är den tumhålskolven jag spanat in mig på väldigt dyr så var jag landar återstår att se.

Liksom dig är jag väldigt specialiserad i min jakt ca 90% av mina skott tas liggande med benstöd,jag kommer därför helt bygga ett vapen för liggande skytte helt i linje med min 308.

Detta med en kikare med ballistiskt riktmedel är lite skoj då det precis är vad jag skaffat och hunnit börja prova.

På vår långhållshelg testades det på 300-400-500m med "kalibrerad ammo" och plåtklatcharna talade sitt tydliga språk.

Liksom dig är jag helt säker på att det är good enough och framförallt mycket snabbt att använda.

Med lite tur kommer jag snart att kunna prova det på vårbocksjakt,efter mufflonjakten imorgon så blir det en totalrokad på grejor för att kunna komma igång med 243an,Swarovskin åker på 308 bla tillsvidare.

Ser fram mot fortsättningen av detta projekt!Börjar nämligen själv fundera i banorna om en tredje kaftigare LRH-bössa. Hoppas bara att din nattsömn inte havererar lika totalt som min gjort är ju jättejobbigt att bygga bössa

/Mike

Nu ligger dubbelstudsaren ut till försäljning på blocket och projektet har satts igång .

Nästa steg är att hitta en lämplig Tikka 595 gärna rostfri även om det inte är något krav, den som springer på en dylik får gärna hojta till eller tipsa mig.

Jag måste också ha tag i en vettig smed som kan tänkas ta på sig detta jobb. Min gamla smed är nämligen mer eller mindre omöjlig att få tag på varför det kan vara läga att prova något nytt. De utav er som känner för att rekommendera någon kompetent förmåga får även ni höra av er, publikt eller via PM.

Tankar kring lås/mekanism

Vissa av er funderar kanske på varför jag har valt att satsa på ett Tikka 595 lås? Jag har aldrig stött på ett lås som jag egentligen tyckt varit klockrent, nu har jag i o f s begränsad erfarenhet av de olika customlåsen som finns tillgängliga men i mina ögon så har alla lås på marknaden sina för- och nackdelar. Den stora nackdelen med Tikka 595/695 är att bäddningen knappast kan sägas vara optimal då den lösa rekylklacken inte är en speciellt lyckad konstruktion. Nu går det rätt skapligt att fixa till detta problem för den händige (eller i mitt fall för en vapensmed). Radmagasinen till dessa bössor är inte precis ett under av skönhet men däremot funkar de klanderfritt vilket möjligen får sägas uppväga en del rent estetiska brister. Visst kommer magasinet att sticka ut en liten bit men det får jag helt sonika leva med. Nu har jag ju bestämt mig för en 284 win vilken kan sägas begräns valet av lås ytterligare på grund av hylsans utformning. I och med att hylsan har så kallad "rebated rim" vilket innebär att utdragarspåret håller en mindre diameter än vad själva hylsan gör, om man då skulle komma på den i mina ögon tokiga tanken att skaffa sig ett lås med kontrollerad matning så har man gjort det onödigt svårt för sig. Det är rent allmänt så att 284 win hylsan kan ställa till matningsproblem om man inte vet vad man håller på med men genom att välja ett radmagasin som till Tikkan så har man i mesta möjliga mån minimerat risken för matningsproblem.En annan fördel med dessa lås är att de är riktigt styva dessutom ofta förhållandevis raka redan från början, dessa två egenskaper innebär att de är ett av de allra bästa alternativen om du vill öka oddsen för att få bra precision i ditt bössbygge.

Det som möjligen skulle kunna sägas vara en nackdel är att utbudet av utbytesdelar och tillbehör är rätt begränsat till dessa bössor men eftersom de håller en god kvalité redan från början behövs det måhända inte så många utbytesdelar? Montage finns att få oavsett om jag i slutänden väljer en picatinnyskena med tillhörande ringar eller om det blir ett skenmontage för att få ett stabilt montage eller om det till och med kan tänkas bli originaldelar i slutänden. Visst hade det kanske varit trevligt med fler alternativ när det gäller magasin men jag ser egentligen inga brister med de existerande magasinen till Tikka 595.

Jag är riktigt kinkig med mina trycken så tillvida att jag vill ha trycken som är så mycket justerbara som det bara är möjligt, framför allt tänker jag då på möjlighet att justera själva avtryckarskons placering och vinkel. Sedan vill jag gärna ha tryckpunktstrycken vilket innebär att CG tryckena passar som handen i handsken och lyckligtvis finns dessa trycken att få till Tikka 595. Vill man modifiera trycket och dess känsla ytterligare finns det en uppsjö av alternativa avtryckarskor till dessa trycken, vilket innebär att jag räknar med att kunna få till ett trycke som är "just perfect".

Jakten på den en väl fungerande kolv

Den stora begränsningen kanske finns i antalet tillgängliga kolvar, nu finns just den kolven jag föredrar att få till Tikka 595 men rent generellt är det lite tunt med alternativ. Om jag nu redan tidigare i skrift intygat att jag inte varit någon tumhålskolvanhängare åtminstone inte generellt kan den begåvade ställa sig frågande till hur sjutton jag resonerar, har månne strålbehandlingarna haft effekt även norr om axlarna eller vad är det frågan om ?

Den tumhålskolven som jag har mest erfarenhet av (och förmodligen den kolven som jag faktiskt skjutit allra mest med alla kategorier) är AI kolven på våra svenska PSG 90 och den har jag egentligen aldrig haft några varmare känslor för. De allra flesta av oss som hade ute dessa som tjänstevapen "bättrade på" pistolgreppet med tejp eller något liknande för att få till ett bättre och fylligare stöd. Efter det har jag provat ett par andra varianter av tumhålskolvar och två kolvar har jag upplevt haft bra potential nämligen GAT kolven från Manners och den nu aktuella Lazzeronikolven från McMillan. I bägge fallen har jag velat modifiera dem en del och då främst med avseende på pistolgreppets utformning, dessutom måste jag förändra min tumplacering en del när jag skjuter vilket jag inte sett som ogörligt. Jag har i vart fall blivit tillräckligt intresserad av tumhålskolvar för att våga mig på ett fullskaleprov och verkligen ge dem chansen. Rent skyttemässigt så finns det två kolvar som jag tror mer på än Lazzeronikolven nämligen Sentinelkolven från Terry Cross och den nya MCS-T5A kolven från Manners men bägge dessa skapelser har för det här projektet nackdelen av en rätt betydande vikt. Som flera andra redan påpekat finns det annat litet tillkortakommande med avseende på bakkolvens utformning på Lazzeronikolven, den kraftiga vinkeln från bakkappand underkant till pistolgreppet gör att kolven inte rekylerar på ett optimalt sätt när man använder någon form av baksäck. För det fallet att jag upplever detta som ett lika stort problem i verkligheten som i teorin så är det inte särskilt komplicerat att lösa, det gäller bara att lägga på en passbit som man sedan täcker med epoxi så är det problemet ur världen. Å andra sidan så vill jag ha en skapligt lätt kolv till detta projekt varför jag är lite tveksam till den lösningen, en annan lösning är att använda monopod men vi får väl se vart vi hamnar.

Här kommer en bild på bössan i den ovan länkade artikeln igen för att skapa en något bättre bild av hur det kan se ut

I jakten på en skapligt lätt kolv kommer jag också att välja bort såväl ställbart kindstöd som ställbar bakkappa, som tur är innebär Lazzeronikolvens rolloverkindstöd att kinden och därmed ögat kommer skapligt högt. Den biten som jag eventuellt saknar kompenserar jag bara med en stockpack så borde jag vara hemma. Jag har inte heller upplevt att jag har ett jättebehov av att justera kolvlängden särskilt ofta utan jag kan leva med en konstant kolvlängd, i varje fall om jag sätter på en picatinnyskena eftersom det då blir enkelt att justera kikarens position. I annat fall går det utmärkt att sätta på en bakkappa med spacers. Däremot kommer jag att montera en picatinnyskena direkt i förstockens överkant för att få till en så hög fästpunkt som möjligt för mina benstöd, idén kommer från Micke B och Peder och är så klockren att det nästan är pinsamt att man inte kommit på den själv. Det skall kanske tilläggas att jag kommer att beställa kolven i McMillans Edgeteknik för att komma ned en del i vikt.

Nu har jag kommit en bit på vägen vilket känns riktigt roligt, jag får återkomma lite senare med tankar kring pipa optik etc. Jag har ju trots allt ett jobb att sköta så jag kan inte fullt ut kasta mig in i projektet men det skadar aldrig att skynda långsamt så att man hinner fundera lite grann mellan varven .

Sluta existera, sätt igång att leva!

Henrik

Står en 595 hos "oljeshejkerna" enligt hemsidan

EDIT: den är inte till salu längre

Nu har jag åtminstone till viss mån redogjort för mina tankar kring syfte med projektet, lämplig kaliber, val av låda samt stockens utformning. Nästa punkt på dagordningen bör kanske bli att fundera på tankarna kring pipval. Då gäller det att fundera på vilken verkningsgrad man har på sina investerade pengar, ofta läggs det ner stora pengar och lång väntetid på just pipan. Jag har själv erfarenhet av att vänta 7-8 månader på att få "rätt" pipa levererad. Visst kan det finnas skäl till detta men många gånger lägger vi en väldigt stor vikt vid den tekniska precisionen samtidigt som vi tar för givet att bössan mer eller mindre kommer att skjuta bra av sig själv. Det är min fasta övertygelse att det mellan bra piptillverkare skiljer rätt lite, det handlar nog en inte obetydlig del religiös övertygelse när man konstaterar att det är tillverkare XXX eller YYY som gäller. Jag har haft bra lycka med pipor från bland annat Shilen, Krieger, Border, Maddox och Lothar Walther men även med vanliga standardpipor. Min nuvarande T3 varmint har kvar sin originalpipa och sätter regelmässigt 5 skott på 10-12mm om jag nu mot förmoda skulle känna mig upplagd för dylika övningar. Givetvis förstår jag att för bänkskyttar är det en fråga om att jaga de eller kanske till och med den sista millimetern, men även för riktigt avancerat långhållskytte räcker det gott med femskottare på 10-15mm. Sedan kan man ha andra synpunkter på pipvalet som valet mellan skurna eller kallhamrade pipor, rostfritt versus kolstål men denna gång kommer jag att överlåta valet av pipfabrikatet till vapensmeden eftersom det är med denna jag skall ta en eventuell diskussion om att bössan inte skjuter som jag förväntar mig. Om det då är så att smeden själv fått styra valet av pipfabrikat så har jag utan tvekan en bättre förhandlingsposition . Däremot finns det skäl att fundera lite över pipprofil, längd, räffelstigning etc..

Givetvis är det så att pipans profil har rätt stor betydelse för hur man upplever vapnet under skytte och en kraftigare pipa har en del positiva effekter. Dels blir den utan tvekan styvare vilket har en positiv inverkan på precisionen, dessutom upplevs givetvis bössan som stabilare när den blir tyngre. Eftersom jag har tänkt mig att förse bössan med ljuddämpare måste pipan också klara av att hantera den extravikten som detta innebär. Pipan kommer också att ta längre tid på sig innan den blir varm vilket är en klar fördel vid intensivt skytte men nu är det inte tanken att denna bössa skall skjutas varm i någon större utsträckning. Det finns en gammal god amerikansk tumregel att pipan bör vara minst 0.360 tum större i mynningen än vad hålet i pipan är, konkret innebär det att en .284 bör vara minst 0.650 vilket kan vara ett lämpligt minimimått om man vill ha bra förutsättningar för en bra precision. Mina tankar går emot en något grövre pipa än så, jag tror att en remington varmintprofil skulle vara lämplig. Det är en ganska grov profil så om jag går på den profilen så kommer den utan tvekan att flutas rätt offensivt för att få ned vikten till acceptabla nivåer.

Givetvis spelar även piplängden in på den totala vikten men en standard Remington varmint i 26" utförande väger närmare 2.4 kg vilket är för mycket för mitt projekt. Genom att korta ned den till 22" så minskar man vikten ned till ca 2.0 kg vilket fortfarande är i mesta laget, om man sedan dessutom flutar den lite aggresivt kommer man ned till ca 1.6 kg vilket är mer i linje med vad jag har tänkt mig.

Nu har jag redan nämt att jag lutar mot att satsa på en 22" pipa vilket får anses vara ganska kort för en 284 win, den intresserade läsaren undrar kanske hur jag tänkt då (nu tänker jag i o f s redovisa skälen även om det inte finns några intresserade läsare ). Nedanstående simulering är ett resultat som jag hämtat direkt från Quickload, även om de inte skall ses som en absolut sanning så ger de ändå en vettig fingervisning.

Om vi börjar med en 26" pipa vilket enligt mig är den absoluta maxgränsen för en pipa som skall användas till något annat en renodlat skjutbaneskytte så ger en maxladdning med 160 grains Accubond en utgångshastighet på 890 m/s och ett mynningstryck på 611 bar.

Samma laddning i en 24" pipa ger istället 875 m/s och ett mynningstryck på 674 bar.

Om vi sedan kapar pipan ytterligare 2 " så får vi en 22" pipa och en hastighet på 860 m/s och ett mynningstryck på 749 bar.

Den kortaste pipan som jag över huvud taget skulle överväga i en 284 win är en 20" pipa och den ger en hastighet på 840 m/s och ett mynningstryck på 841 bar, vid denna piplängd förbränns inte heller allt krut utan "endast" 99.94% av krutet hinner brinna klart i pipan.

Om vi börjar med att fundera på vad hastighetsdifferens får för konsekvenser i verkligheten så kan vi konstatera att de 50 m/s som skiljer mellan den längsta och kortaste pipan känns som en hel del men om vi börjar med att tilla på hur detta påverkar kulbanan så ser det ut som följer:

Den längsta pipan (26") ger ett drop på 600m på -242cm samtidigt som den kortaste ger ett drop på -277cm, nu kan detta kanske förefalla vara stora skillnader men som alla som har hållt på med långhållskytte kan intyga så är egentligen inte kulbanan så kritisk utan det handlar "bara" om att lära sig den och att sedan kompensera på rätt sätt. Problem får du när kikarsiktets justerområde inte längre räcker till eller kulans hastighet börjar närma sig 340 m/s.

Men vindavdriften då? Påverkas inte den av hastigheten? Visst gör den det, så här ser diagramet för en rak sidovind på 2 m/s ut på avstånd upp till 600m

Med 26" pipa så blir vindavdriften för en rak sidovind på 2 m/s efter 600m 34 cm, kortar man pipan till 20" så blir motsvarande vindavdrift 37cm.

Kontentan av denna simulering är att även om hastigheten varierar en hel del så påverkar det i huvudsak "bara" kulbanan som är rätt enkel att hantera, det som i huvudsak påverkar vindavdriften är istället den ballistiska koefficienten.

Det som däremot varierar en hel del är en parameter som vi rätt sällan diskuterar nämligen mynningstrycket. I princip kan man säga att mynningstrycket påverkar oss på två olika sätt, om man skjuter utan ljuddämpare så kan man säga att mynningstrycket är ett bra mått på hur hög smällen blir. För oss som sätter ljuddämpare på våra bössor så innebär istället ett högt mynningstryck att ljuddämparna slits fortare. Som en referens till siffrorna ovan gällande mynningstryck kan man nämna att en 7 mm Rem Mag ligger på mynningstryck på 1100-1200 bar medan min lilla 6x45:a ger mynningstryck på 400-500 bar.

Slutsatsen när det gäller piplängden blir egentligen att det som vanligt handlar om att göra en kompromiss som känns acceptabel för det tänkta användningsområdet. En lång pipa ger en del skyttemässiga fördelar men den kan bli rätt stökig att hantera i praktiken, speciellt om man också vill ha en ljuddämpare på pipan. En kort pipa är i gengäld suverän att hantera men den låter mer och ger sämre ballistik. Sedan är det också så att olika patroner passar olika bra i korta respektive långa pipor, 284 win får väl i detta avseende sägas vara en "medelpatron" det vill säga att den inte passar så bra i riktigt korta pipor men att den å andra sidan inte kräver de allra längsta piporna utan runt 60 cm (i princip 24") är ganska lagom. I mitt fall väljer jag att ta en lite kortare pipa eftersom den i princip bara kommer att användas med monterad ljuddämpare.

När jag nu behandlat pipan återstår det egentligen bara att redogöra för hur jag resonerar runt räffelstigningen. Det är ett ämne som vi rätt sällan diskuterar, det enklaste är givetvis att bara gå på kultillverkarens rekommendationer gällande vilken räffelstigning en viss kula kräver. En liten utläggning kring räffelstigning kan måhända vara på sin plats här . Syftet med att räffla piporna är som de allra flesta redan vet att när vi sätter snurr på kulan så stabiliseras den, detta upptäckte man redan på 1800 talet så det kan knappast rubriceras som en nyhet. Frågan inställer sig då genast hur snabbt skall kulan snurra för att bli stabil? Som jurist har jag lärt mig att ryggradsmässigt svara "det beror på" oavsett frågan men den här gången är det ett bra svar eftersom det är rätt många olika parametrar som påverkar kulans stabilitet. Kulans längd i förhållande till dess diameter är kanske de allra mest centrala faktorerna men även kulvikten och vilket motstånd kulan möter är betydelsefulla. En lång kula behöver alltid snurra snabbare än vad en kort kula i samma kaliber behöver t ex, hur snabbt kulan snurrar avgörs givetvis av hastigheten och räffelstigningen. För att öka rotationshastigheten och därmed stabiliteten som kan man antingen öka hastigheten eller minska räffelstigningen, räffelstigningen mäts i mm eller tum och talar om hur lång sträcka kulan behöver färdas för att snurra ett varv. Som tumregel kan man säga att kulan skall rotera så lite som möjligt MEN så pass mycket att den verkligen stabiliseras. Roterar den för långsamt är den understabiliserad och precisionen blir usel, roterar den för snabbt pratar man om överstabiliserade kulor och även detta kan ha negativ inverkan på precisionen även om effekten inte är lika drastisk. En snabb räffelstigning gör också att pipan slits snabbare eftersom kraften som krävs för att accelerera kulan ökar, dessutom bygger den tryck. En långsammare räffelstigning innebär att hastigheten faktiskt kommer att öka eftersom en större del av det arbete som trycket gör på kulan kommer att gå till accelerationen av kulan i och med att motståndet i pipan minskar. Nu är det nog bäst att avsluta denna utläggningen inna den övergår i en ren fysiklektion.

Oftast använder man Millers formel för att beräkna vad som är lämplig räffelstigning, man får du ut en "stabilitetsfaktor" som inte bör understiga 1.4 men inte heller överstiga 2.0. denna formel är den som används av de flesta ballistik mjukvaror och den funkar bra under de allra flesta förhållanden. Ibland ser man också att man använder "greenhill" formeln men denna är av äldre snitt och tenderar att rekommendera en större stabilitet än vad som är önskvärd. Bland annat JBM använder däremot McGryo formeln vilken kräver mer indata men i gengäld klarar den även av att beräkna stabilitet i subsoniska hastigheter.

Det "normala" valet för en 7mm pipa är 1/9" eller 229mm men den krävs egentligen bara för de allra tyngsta kulorna den klarar av att stabilisera 180 grains Berger kulor i hastigheter långt under 700 m/s vilket känns som lite overkill. För att stabilisera de 160 grains kulorna som jag tänker mig att skjuta räcker det egentligen med en räffelstigning på 1/12" eller 305mm vilka ger stabilitetsfaktorer enligt millers formel på 1.4-1.5 men för att var på säkra sidan blir det nog en 1/11" eller 279mm räffelstigning vilket gör att jag hamnar på 1.7-1.8 vilket känns rätt lagom.

Efter denna tunga teoriutvikning känns det motiverat att ta lunch och låta herrskapet fundera ett slag..

Vänligen,

Henrik

P.S. Exabit är en rolig figur, på morgonen tipsar han mig om en bössa som han sedan ränner iväg och köper själv på eftermiddagen

D.S.

(nu tänker jag i o f s redovisa skälen även om det inte finns några intresserade läsare )

Jodå! Mycket intressant utläggning

P.S. Exabit är en rolig figur, på morgonen tipsar han mig om en bössa som han sedan ränner iväg och köper själv på eftermiddagen

Tänkte också på detta Jag var helt inställd på 690:n eftersom jag trodde att den skulle vara i bättre skick. Så det var faktiskt inte så elakt menat som det kanske verkar

Rikard,

jag tog inte illa upp på något sätt! jag måste i vart fall ha en seriös spekulant på min dubbelstudsare innan jag vill ge mig på att skicka in en ny licensansökan. Att du är en handlingskraftig kille visste vi ju redan

Däremot så förutsätter jag att du håller ögonen öppna och hojtar till nästa gång du hittar en Tikka 595 (såvida du inte slår till på den också )

Henrik

Henrik,

Kan inte svara för övriga men jag finner stort nöje i att följa tankeprocessen snarare än den mer materiella processen.

Har börjat att göra en del rundfrågningar angående CG-trycke till min Sako, återstår att se om jag de facto får tag på ett.

/Christian

Christian,

lite grann känns det som att "predika för kören" men eftersom en bidragande orsak till att jag bestämde mig för att skriva den här tråden var att jag behövde "komma in i matchen igen" och kanske inte för att attrahera det största antalet möjliga läsare så spelar det mindre roll. Jag ser det snarast som rehab...

För mig är det ganska ofta så att den mest givande delen av projekten är att fundera på vad jag vill göra och inte minst hur jag vill göra det. I denna tråden försöker jag ge mina tankar runt den processen, hur jag tänker och motiven för de olika besluten som fattas under resans gång. När sedan bössan är klar är det väldigt intressant att se om jag tänkte rätt från början och att ta med sig de nyvunna insikterna in i nästa projekt. När jag väl har bevisat min tes eller insett att jag tänkt fel, vilket ibland kan ta några säsonger så brukar det vara dags att låta projektbössan vandra vidare för att istället ta sig an ett nytt projekt

Henrik

Skoj att det skrider framåt har du funnit någon smed ännu?

Jag har 12" twist i min 7br och har skjutit 140gr. Barnes X utan problem så med din hylsa borde 11" fungera, men hur är det med tillverkare som gör den twisten? många verkar köra 10-12-14

Vill inte gärna ifrågasätta men hur viktigt är det egentligen med ljuddämpare för dig?

Jag tycker själv att det var ett misstag att montera dämpare då jag byggde min 7br som skulle vara extremt lätt och smidig där var tanken att skona hunden men är inte så säker att det gör det längre då smällen framför bössan inte påverkas så mycket av dämparen.

Visst är det fint att skjuta med dämpare men öronen finns det betydligt enklare sätt att skydda tycker jag och skulle nog över väga några tum pipa till och skippa dämparen.

Lars,

jag har inte hittat någon lämplig smed ännu. Jag har pratat med 2 kandidater men de hade bägge två väldigt välfyllda orderböcker och tyckte att det nog var bäst om jag hittade någon annan smed. Alltså tar jag gärna emot tips på smeder som ni kan rekommendera för den här typen av arbete.

Hur stor inverkan man som kund har på räffelstigningen bestäms en del av vilken pipleverantör men väljer. Köper jag t ex pipan från Border så kan jag i princip få vilken räffelstigning som helst (dock minst 1/6.5") men vill jag ha 10.5" så fixar han det

Även om inte du vill ifrågasätta så vill JAG att du (och alla andra ) ifrågasätter eftersom det utan tvekan hjälper mig att fatta vettiga beslut och fundera över om mina idéer står på en stabil grund. När det gäller ljudämparen så har jag ett viktigt skäl som förmodligen saknar relevans för dig. En stor del av min jakt sker väldigt nära bebyggelse, ofta är det inte mer än 100-200m till bebyggelsen. Mina jaktmarker slutar bokstavligen där villaområdenas gräsmattor tar vid. Jag har dels gräns mot ett stort antal villatomter men dessutom så har jag ett 20tal boningshus inne i marken, som lök på laxen ligger det en kyrka med tillhörande kyrkogård mitt inne i en av markerna. För den morbidt lagde kan man möjligen tillägga att kyrkogårdar utgör utmärkta viltåkrar... I dessa marker bedrivs det också ett rätt aktivt friluftsliv med en massa ryttare och tjuvtjockt med hundägare som motionerar Fido med stor frenesi. Kontentan av detta är att det är viktigt att förosaka så få polisanmälningar som möjligt även om jag brukar få telefonsamtal från ordningsmakten flera gånger varje jaktsäsong eftersom de får in anmälningar om skottlossning. Ur detta perspektiv så känns det rätt vettigt med en ljuddämpare det är faktiskt så att vi har ett visserligen muntligt men ändå uttalat krav från kyrkförvaltningen att använda ljuddämpare när vi jagar i anslutning till kyrkan och kyrkogården. Jag har all förståelse för att detta känns främmande för många jägare men uppsidan av allt detta är att vi har GOTT om rådjur och annat vilt. Avskjutningssiffrorna från denna marken är av den karaktären att jag aldrig kan publicera dem. Trots att vi jagat hårt på denna marken och haft ett uttag som ligger långt över vad som rekommenderas under snart 20 års tid så ser vi snarast att viltstammarna ökar. Så inget ont som inte har något gott med sig..

Henrik

Anade att du hade goda argument till dina val precis som vanligt ville bara få dem i skrift

Då det kändes lite motsägelsefullt att jaga vikt med att fluta och fart med flack twist för att sedan hänga på en dämpare men jag inser att våra jaktmarker är tämligen olika, fast jag skjutit många tjädrar extremt nära en kyrkogård också men den är rätt olik din gissar jag

Känner till tre smeder som jag utan tvekan skulle låta bygga en bössa två finns här i Umeå och den tredje på Åland men gissar att alla dessa har fullt upp. Vad gäller Twist så är det klart man kan custum beställa alla varianter men det brukar innebära längre väntan och högre pris

Lars,

jag har inte hittat någon lämplig smed ännu. Jag har pratat med 2 kandidater men de hade bägge två väldigt välfyllda orderböcker och tyckte att det nog var bäst om jag hittade någon annan smed. Alltså tar jag gärna emot tips på smeder som ni kan rekommendera för den här typen av arbete.

Hur stor inverkan man som kund har på räffelstigningen bestäms en del av vilken pipleverantör men väljer. Köper jag t ex pipan från Border så kan jag i princip få vilken räffelstigning som helst (dock minst 1/6.5") men vill jag ha 10.5" så fixar han det

Även om inte du vill ifrågasätta så vill JAG att du (och alla andra ) ifrågasätter eftersom det utan tvekan hjälper mig att fatta vettiga beslut och fundera över om mina idéer står på en stabil grund. När det gäller ljudämparen så har jag ett viktigt skäl som förmodligen saknar relevans för dig. En stor del av min jakt sker väldigt nära bebyggelse, ofta är det inte mer än 100-200m till bebyggelsen. Mina jaktmarker slutar bokstavligen där villaområdenas gräsmattor tar vid. Jag har dels gräns mot ett stort antal villatomter men dessutom så har jag ett 20tal boningshus inne i marken, som lök på laxen ligger det en kyrka med tillhörande kyrkogård mitt inne i en av markerna. För den morbidt lagde kan man möjligen tillägga att kyrkogårdar utgör utmärkta viltåkrar... I dessa marker bedrivs det också ett rätt aktivt friluftsliv med en massa ryttare och tjuvtjockt med hundägare som motionerar Fido med stor frenesi. Kontentan av detta är att det är viktigt att förosaka så få polisanmälningar som möjligt även om jag brukar få telefonsamtal från ordningsmakten flera gånger varje jaktsäsong eftersom de får in anmälningar om skottlossning. Ur detta perspektiv så känns det rätt vettigt med en ljuddämpare det är faktiskt så att vi har ett visserligen muntligt men ändå uttalat krav från kyrkförvaltningen att använda ljuddämpare när vi jagar i anslutning till kyrkan och kyrkogården. Jag har all förståelse för att detta känns främmande för många jägare men uppsidan av allt detta är att vi har GOTT om rådjur och annat vilt. Avskjutningssiffrorna från denna marken är av den karaktären att jag aldrig kan publicera dem. Trots att vi jagat hårt på denna marken och haft ett uttag som ligger långt över vad som rekommenderas under snart 20 års tid så ser vi snarast att viltstammarna ökar. Så inget ont som inte har något gott med sig..

Henrik

har du pratat med thöger olesen, har en bössa hos honom nu och jag tycker att han är bra att göra med. verkar som att han har tid och priserna är ok.

han har en hemsida men kommer inte på adressen.

har du pratat med thöger olesen, har en bössa hos honom nu och jag tycker att han är bra att göra med. verkar som att han har tid och priserna är ok.

han har en hemsida men kommer inte på adressen.

http://opf.se/index.htm

595'a i Norge. Låt nu Henrik ha första tjing på den här... Annonsen är inlagd på Kammeret 22 Feb 2010, 15:22 men det är ingen som svarat i tråden så den är kanske kvar.

Selger min Tikka M595, lite brukt... 5 skudds magasin...Med weaver 3-9X50 og optilock kikkertmontasje..

Selges for 5000,-

Godtjent våpensøknad kreves..

Ta kontakt på terjekr@msn.com eller 91766772.

MVH / Johan

Alltid lika spännande och lärorikt att läsa om dina funderingar Henrik.

Vad som slår mig är att även om du nu inte bygger ett vapen med "optimala" egenskaper för långa håll, nu anser jag 600m vara långt men det är en annan sak så skiljer sig inte de ballistiska egenskaperna på kort / lång pipa så mycket att det i verkligheten gör något. Jag menar att som jaktvapen så duger det långt över vad de flesta skyttar klarar att prestera.

Ser fram emot mycket mera läsning skapad av din kreativa o skarpa knopp.

/Lasse