Man har ju full förståelse för desperata bönder som inte möter den förståelse de hoppats på hos myndigeterna.

Samtidigt är det väldigt intressant hur myndigheterna skulle reagera om det faktiskt sköts en varg i denna organiserade form av boskapsskydd. Man skulle ju kunna tänka sig att det tolkas som uppsåt att jaga varg?

Vad tror ni som är mer juridiskt kunniga?

http://nwt.se/sunne/article714611.ece

Man har ju full förståelse för desperata bönder som inte möter den förståelse de hoppats på hos myndigeterna.

Samtidigt är det väldigt intressant hur myndigheterna skulle reagera om det faktiskt sköts en varg i denna organiserade form av boskapsskydd. Man skulle ju kunna tänka sig att det tolkas som uppsåt att jaga varg?

Vad tror ni som är mer juridiskt kunniga?

http://nwt.se/sunne/article714611.ece

Är inte nån juridisk expert men det är nog fasen hårfint.

Förhoppningsvis så kan det leda till något positivt innan det behöver gå så långt, att dom som bestämmer verkligen kan få upp ögonen för de problem som dom som lever mitt i det upplever/har.

Speciellt nu när det börjar etableras revir i de mer befolkningstäta områdena i Sverige.

Fast det känns ju som han har en sund inställning iaf, det ska i första hand handla om att förebygga skador istället för att utrota vargen.

Läser man inledningen i paragrafen, "skälig anledning att befara ett angrepp" åtgärder att skrämma bort rovdjuret är det uppenbart att det är öppet för djurägare att själva organisera sig på detta sätt,

det är trots allt ett passivt motstånd är avvärjande i sin avsikt.

Att avliva rovdjur är enbart tillåtet under de särskilda rekvisit som är angivna nedan.

28§a utvidgar kretsen av aktörer som kan medverka till detta skydd, med ett uppdrag från ägaren om det avser tamboskap, så det är också ok.

Legalt föreligger som jag ser det inga hinder för att upprätta detta skydd, politiskt och kanske även socialt finns det hinder på vissa ställen men annars ser jag detta som en naturlig effekt och ett hälsosamt respons.

Att det skulle "riskera" paragraf 28 och dess innehåll har jag nog lite svårt att tro, att gå ut med en sådan politisk avsikt innan det kommande valet är ett säkert sätt att tappa röster på,

så eventuella effekter kommer att fördröjas.

/Christian

[size="2"]28 § Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.

Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret

1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående,

2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller

3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.

Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.

Åtgärder enligt andra stycket 3 får, när det gäller lo, vidtas även för att skydda vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §. Förordning (2009:310).

Ändrad gm SFS 1990:20, ikraft 1990-03-01

Ändrad gm SFS 1994:108, ikraft 1994-07-01, överg.best.

Ändrad 1998-08-04 gm SFS 1998:1000, ikraft 1998-09-01, överg.best.

Ändrad 2001-06-15 gm SFS 2001:451, ikraft 2001-07-01

Ändrad 2006-01-31 gm SFS 2006:14, ikraft 2006-03-01

Ändrad 2009-04-28 gm SFS 2009:310, ikraft 2009-05-01

NJA 2004 s. 786 En person har dödat en varg inför ett befarat angrepp på tamdjur. Fråga om förutsättningar för...

RH 2009:48 En jägare har i samband med älgjakt dödat en varg inför ett befarat angrepp på hans hund. Åtalet...

28 a § Åtgärder enligt 28 § andra–fjärde styckena får även vidtas av annan som handlar på uppdrag av ägaren eller vårdaren för att skydda jakthund som används i jaktlag, tamdjur som befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret eller vilt som hålls i vilthägn eller liknande anläggning enligt 41 a §.

Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar åtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Förordning (2009:310).

Införd 2009-04-28 gm SFS 2009:310, ikraft 2009-05-01

28 b § Åtgärder enligt 28 och 28 a §§ får vidtas på annans jaktområde och trots bestämmelserna i 9 §. Sådan jakt är dock inte tillåten inom nationalparker. Förordning (2009:310).

Införd 2009-04-28 gm SFS 2009:310, ikraft 2009-05-01

28 c § Naturvårdsverket ska fortlöpande bedöma om möjligheten att döda rovdjur med stöd av 28 § andra–fjärde styckena och 28 a § försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde eller annars används i stor omfattning. Om Naturvårdsverket bedömer att så är fallet ska verket genast anmäla detta till regeringen. Förordning (2009:310).

Införd 2009-04-28 gm SFS 2009:310, ikraft 2009-05-01

28 d § Den som i fall som avses i 28–28 b §§ har dödat ett djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till närmaste polismyndighet. Djuret får inte flyttas utan medgivande från polismyndigheten. Förordning (2009:1265).[/size]

Som jag uppfattar det så ges det ganska fritt spelrum när det gäller vem som faktiskt är där med bössan i hand när ägaren så uppenbart ställer sig bakom det, så långt inga problem.

Det jag funderar lite över är ju om det faktiskt skjuts en varg, skulle det inte kunna tänkas uppstå svårigheter att bevisa att man först gjort allt man kan för att skrämma bort vargen innan man skjutit?

Hos vem ligger bevisbördan?

MarKus-

bevisbördan för att brott skall ha begåtts ligger alltid på staten, i detta fall åklagaren.

Utgångsläget är som känt att vi fall av skjutning av stort rovdjur inleds förundersökning om grovt jaktbrott,

det är nästan helt uteslutet att det skulle finnas/kunna skapas en situation där det är så uppenbart korrekt att skjuta att ingen utredning alls är nödvändigt.

Under förundersökningen utreds ärendet och det är där skytten, dvs den som fysiskt avlossade skottet kommer att utredas och där denne får berätta om de åtgärder som företagits för att skrämma bort rovdjuret.

I fallet av nätverket ser jag en eventualitet i det att man kommer att meddela misstanke om stämpling/medhjälp till grovt jaktbrott för det fall att skytten är en annan än mark/tamdjursägaren och skytten har agerat på dennes uppdrag.

Kan man visa att man har gjort vad som krävts och att skjutningen var nödvändig ja då har man agerat förenligt med § 28 och det är inte ett jaktbrott.

Kort- du har en stor så kallad förklaringsbörda och åklagaren har bevisbördan

/Christian

Åhå, det klarnar för en stackars juridisk imbecill

Förklaringsbörda, det var ett för mig nytt begrepp.

Inte vad jag skulle vilja utsätta mig för i en domstol, med en åklagare som gör allt i sin makt för att ifrågasätta rättmätigandet av det jag gjort.

Konsekvenserna av en fällande dom är ju som känt allvarliga för den som har en ambition om att forsätta jaga.

Nu ska jag sluta älta detta, tack för hjälpen Christian.

over and out

//M