Sittert o slökollar lite på den statestik de fått in från sweisshundsförare i klubben.

Det som slår mig är att det verkar inte vara nått som klubbmedlemen prioriterar o så kan det ju tyvärr vara ibland.

Men det jag tycker är märkligt är att det är så hör andel kontrollsök??

http://www.svshk.org/index.php?option=com_...s&Itemid=95

Gör ju själv nått eftersök ibland, men det är inte så vanligt för mig att det handlar om rena kontrollsök.

Iallafall inte så stor andel.

Med reservation för att jag läser diagrammet fel...

Så har 2009 tex Bayrare gjort 47 kontrollsök o 24 remarbete ?

De har fått in rapporter från 10 Bayrare dårå.

Tycker det är förbenat bra att föra sån här statestik o det vore ju väldigt nyttigt och något att ta lärdom av.

Men den dåliga uppslutningen av hundägarna är ju inge bra.

10 hundar av 380 som förmodligen är i rätt ålder har lämnat rapport för 2009.

Äldre statestik 2007 och 2008 ser ju bättre ut så sett.

E bara lite nyfiken... får dessa raser fler kontrollsök än andra??

Vet inte riktigt hur man ska tolka detta? Att de nästan bara gör dödsök? Sedan är uttrycket "kontrollsök" intressant tycker jag. Vad är det egentligen? Har varit med om många kontrollsök som inte visat något och sedan skjuts grisen som visar sig vara skadad. Vill påstå att de flesta grisskott när man inte finner något skott-tecken trots allt är träffar.

Jo de är ju svårt o veta vad de räknar som kontrollsök.

För mig är ett kontrollsök när de mesta talar för bom och man sen med lååång spårning och löshund kan säga att det troligen va bom..

Man kontrollerar en trolig bom eller nått..

Men som Torkel nämner så är ju grisen ett kapitel för sig...

Funderar på om hundförare med spår-specialister rings in som slutkoll, typ när fler redan provat resultatlöst.

Kanske är därför så många döpts till kontrollsök?

Eller tar man en rövare o kallar det kontrollsök när det egentligen va ett misslyckande?

Jo de är ju svårt o veta vad de räknar som kontrollsök.

För mig är ett kontrollsök när de mesta talar för bom och man sen med lååång spårning och löshund kan säga att det troligen va bom..

Man kontrollerar en trolig bom eller nått..

Men som Torkel nämner så är ju grisen ett kapitel för sig...

Funderar på om hundförare med spår-specialister rings in som slutkoll, typ när fler redan provat resultatlöst.

Kanske är därför så många döpts till kontrollsök?

Eller tar man en rövare o kallar det kontrollsök när det egentligen va ett misslyckande?

Bra fundering.

Hur vet man att det är ett misslyckande om man inte hittar ngåot tecken på att grisen är träffad trots nogrann

skottplatsundersökning och lång spårning ev även med löshund.

Är det då att betäckna som ett misslyckat eftersök eller ett kontrollsök?

Jag har då rakt inte svaret på den frågan...

Liknande statestik är självklart mycket bra och fler borde kanske för den.

En sak vore kanske att även vi jägare för statestik över hur många djur vi åstakommer eftersök på varje år.

Inte för att hänga någon men för att få lite statestik i saken.

Nu vet jag ju att det lär vara väldigt svårt att få med alla på detta...Tyvärr för det vore bra för alla.

//

Jag tror att det även kan handla om trafikskadat vilt kanske?

Det kan vara både trafik eller jakt. Schweisshundraserna bör vara hos folk som ofta gör eftersök. Kontrollsök kan det bli många om man som schweisshundförare är med på stora jakter med mycket vilt. Man kontrollerar alla avlossade skott. Det sägs ofta att jag såg djuret gå vidare och det visade ingenting, där ska man göra kontrollsök. Själv jagar jag i dovrika och grisrika marker med ofta mycket djur vid skottplatserna som kräver extra mycket av hund och förare. Jag upplever ofta bomskott på djur i rörelse som dock måste kontrolleras.

En bra hund av dessa raser är lätt att läsa av hittar små hår/ små bloddroppar eller tecken på träff. Oöverträffade vid vilttäta marker men det är svårt att hitta dom bra individerna upplever jag.

Det kan vara både trafik eller jakt. Schweisshundraserna bör vara hos folk som ofta gör eftersök. Kontrollsök kan det bli många om man som schweisshundförare är med på stora jakter med mycket vilt. Man kontrollerar alla avlossade skott. Det sägs ofta att jag såg djuret gå vidare och det visade ingenting, där ska man göra kontrollsök. Själv jagar jag i dovrika och grisrika marker med ofta mycket djur vid skottplatserna som kräver extra mycket av hund och förare. Jag upplever ofta bomskott på djur i rörelse som dock måste kontrolleras.

En bra hund av dessa raser är lätt att läsa av hittar små hår/ små bloddroppar eller tecken på träff. Oöverträffade vid vilttäta marker men det är svårt att hitta dom bra individerna upplever jag.

aha, det skulle ju förklara den höga andelen som kallas kontrollsök.