För ca 1½ månad sen märkte vi att hunden var väldigt loj och lugn (TJT), det började märkas under veckan, men när hon i princip sovit bort hela helgen så bar det i väg till veterinären tidigt på måndag morgon.

Det visade sig vara allvarligare än vi trott, Hemolytisk anemi löd dommen obarmhärtigt, ett blodvärde på under 46hb (normal värde 130-150hb) hon var dödende på grund av att hennes imunsystem hade vänt sig emot henne själv och angrep de röda blodkropparna med blodbrist som följd.

Hon blev naturligtvis inlagd och låg på djursjukhuset i en vecka innan vi fick hämta hem henne, då hade hon stigit till 56hb.

Tunga doser med cortison och en medicin som trycker tillbaka imunsystemet hade vänt det kritiska läget till det bättre.

Ärligt talat hade jag räknat bort tiken vid detta laget.

Men hon har stadigt repat sig, vi har dragit ner på cortisonet mer och mer, för att nu helt ta bort det då hon ligger på 133hb nu.

Återbesök om en månad för att se så hon håller rätt kurs, men Imurel (imunsystems nedhållaren) kommer hon att få ta resten av livet.

Hon kon nu tränas och aktiveras igen (ni anar inte hur det är att ha en TJT som inte får aktiveras fysiskt inomhus på grund av medicinering!) som vanligt.

Så skogarna kommer att ljuda av hennes ettriga skall även denna säsong.

Men avel är uteslutet, vi hade tänkt ta en kull på henne nu i år vid nästa löp, men det sket sig.

Skönt att det blev så här bra trots allt, det såg svart ut ett tag.

Nu utgår vi ifrån att hon håller sig stabil på detta sätt framöver.

Skönt att höra att hon mår bättre, är aldrig kul när ens "bäste vän" mår dåligt, hade själv problem med gammel tiken för snart 2 år sedan då hon fick cancer, men nu är hon bra och jagar för fullt...

//Kronis