Snackade med en hundförare häromnatten..

De hade bildat en akutgrupp för o hjälpa bönderna som hade problem.

Varit ett j-kla liv ang skador i grödorna..

Gruppen bildades och markägarna i trakten informerades.

Som "betalning" för hjälpen så tänkte sig killarna att de kunde få behålla ev grisar som sköts.

Gissa hur många som har begärt hjälp av gruppen....

Troligtvis 0.

Bonden vill väll ha betalt för prima fin jakt såklart

Har man inte förankrat det med markägarna så blir resultat lika med noll.. :/ De körde något liknade i Kronobergs län, men vad jag förstod som rann det ut i värsta lekstuga på sina håll.. Är det på det viset är det trist som fn.. :/

Är nog ganska få som känner till att Jägarförbundet i Sydost ska kunna vara behjälpliga för de markägare som behöver hjälp då de har vildsvins skador? Är nog inte ens säker på att alla i förbundet ens vet om det..

Det har ju liksom inte direkt marknadsfört det heller..

Lite mer då:

Problemet kvarstår också då flertalet sitetr fast i gamla och otydliga arrendkontrakt. Dels med markägaren som äger jordbruksmarken och dels de med egen mark som arrenderat ut jakten.

Var på ett vildsvinsmöte för några år sedan med Christer Pettersson där många jordbrukare klagade över skador i odlingarna men ingen var direkt villig att;

1 - Lämna en o-odlad remsa runt om hela åkern för bättre sikt

2 - Bjuda in jägare att fritt ta sig an grisarna

Nä, snack om 40:-/kg ville man nog ha, ja t.o.m så att det var tal om att lägga ut nå't vertksamt gift för att bli av med grisarna... Snacka om att vilja äta kakan fast ändå ha den kvar i omvänd form då!

Finns det någonstans man fått något sådant här att fungera?

Personligen så tycker jag att det verkar vara ett bra iniativ. Kanske är så att man har gått fel väg? Hur hade det fungerat om man sett till att ha med LRF i båten innan den blev sjösatt?

Det är ett vanligt fenomen över hela landet, många lantbrukare vill ha hjälp med grisarna, och det jävliga är att dom tror att man ska BETALA dom för att man hjälper till. Jag skulle aldrig betala för att hjälpa någon, då kan grisarna gott ostört sätta i sig grödorna.

Jag känner bara en bonde som har bett om hjälp med grisarna, och som tack får jag behålla grisen.

Att betala för "skyddsjakt" är som att gå till en prostituerad i mina ögon... Om jag skulle få problem med min bil förväntar jag mig ju inte att någon ska betala materialet samt betala för att få utföra arbetet...

Snåla jävla bondläppar! Som tur är så finns det dom som ser nyttan med jägarnas hjälp och är villiga att betala för sig.

Ett ännu vanligare fenomen är att folk arrenderar jaktmarker som de sedan tror att de ska förvalta enbart efter sina egna intressen..

Världen blir ju ruskigt enkelt om man gör allt svart eller vitt. Det finns en uppsjö av olika avtal, arrende kontrakt, byte med jakt och åkermark etc. Allt är inte så enkelt som att bara be någon att komma dit och jaga. Finns det inte till och med någon tråd i SJFs area där man behandlar detta med att man har muntligt tillstånd att skyddsjaga då någon annan egentligen har jakträtten?

Samtligt så måste jag säga att det är lite konstigt med "alla" dessa markägare som ska ha betalt för att man får komma dit och jaga... Alla pratar om att "så är det överallt" och " vi har en bonde här som..." Men av någon anledning så fortsätter detta år efter år.. ? Min slutsats blir att antingen finns det någon som betalar det priset för jakten eller så skulle det betyda att man helt enkelt accepterar skadorna. Alla lantbruksföretagare jag känner skulle valt den lösning som genrerar minst kostnader/mest intäkter.. Är det någon som skulle valt en annan lösning?

Med andra ord är det, som vanligt, markanden som styr. Tillgång och efterfrågan.

Snåla jävla bondläppar! Som tur är så finns det dom som ser nyttan med jägarnas hjälp och är villiga att betala för sig.

Vänd på det, skall man alltid tjäna pengar på sin hobby?

Vänd på det, skall man alltid tjäna pengar på sin hobby?

Onej, det skrev jag inte. Men man ska inte behöva betala för att arbeta.

Vänd på det, skall man alltid tjäna pengar på sin hobby?

Det finns ju något som heter dela,

att dela så att första nassen tillfaller markägaren och så vidare,

men å andra sidan är det ju som så att vill man ha "personal" som håller grisen borta utan att skjuta dem så kan man anställa sådana,

men då kostar det pengar,

sanningen ligger i det att man måste göra upp med sina jaktarrendatorer om nivån på acceptabla skador och sedan har de att arrangera jakt/skydd,

jagar man själv på sin egen mark, ja då är det hela lite som att springa 100 meter med ett snöre runt knäna,

dvs dumt, att klaga och inte bjuda till.

Personligen ser jag den som har mest att förlora/vinna som den som borde agera, nu fungerar det inte att resonera så med bönder, logik är inget som de anser är praktiskt.

Jag hade gärna ställt upp och "donerat" min fritid mot att man fick vara med och skydda gröda men då givet utan att betala för det,

betalat jag för något, då ställer jag ju också krav på något i retur.

/Christian

Som en del av er vet har jag v-v ansvaret för en hel del hektar åkermark i tjänsten. Har även ett väl fungerande samarbete på mina egna jaktmarker, engagerandes jägare, bönder, rågrannar, sommarstugeägare busschauförer (som ofta ser skadorna först)..you name it.

Jag vet att det inte är lätt, kräver inte många dåliga äpplen för att hela korgen skall ruttna fullständigt. Jag vet inte hur många timmar jag lgat senaste åren på detta 100% idiellt, det måste finnas en motor med såväl jaktlig som agrar förståelse som har nära till och alltid levererar det gruppen lovar. Tar man ett sådant helgrepp skall man premieras, men då förbinder man sig också att lösa uppgiften vilket tar tid att lära sig och tid att utföra vilket är mångas akilleshäl om man har avstånd. Tillika måste man ha rätt verktyg i form av hundar, folk och utrustning för hantera eventuellt fällt vilt och som lämpar sig för jaktformen. Lämpligt är att få ta viltet man lyckas skjuta - brukar bli ett nollsummespel för utläggen, naturligtvis inte för tiden. Men det är en hobby, inget arbete. Att bönderna inte vill ha vem som helst, när som helst, klampandes och skjutandes i grödorna är ganska lätt att förstå, iaf för mig.

Tycker bönderna är rätt pragmatiska i frågan egentligen, det är egentligen ett nyhetsproblem när grisarna etablerar sig. Sen lär dom sig rätt fort hur man skall hantera det bäst. Värst är det för dom som arrenderar jordbruksmark utan jakträtt.

Vet ju inte exakt hur den gruppen kom till eller hur de agerar.

Men problem med kontrakt osv bör ställa till det.

Arrendebönder har det värst, helt klart.

Vi har ju kört på att överfodra i skogen o hårt jakttryck på åkrarna med folk o hundar.

Nu vill bonden att vi ska sluta lägga ut mat helt o hållet.

De får ju 3 kullar om året o 10-12 ivarje när man matar, är argumentet...

Inte helt rätt så sett men jag förstår hur han har det..

Dock skulle ett elstaket enkelt lösa en del problem för honom..

Står om en liknande grupp i jaktmarker och fiskevatten som kom ut nu i veckan, verkar ju funka bra för dem!

Jag är inte det minsta förvånad att det inte fungerar ännu, måste jag säga. Men jag tror på förändringar och det är en mognadsprocess som först och främst måste till innan något händer. Det finns många jägare idag som är villiga att ställa upp, men som någon säger accepterar inte markägaren vem som helst på sina marker som klampar runt i diverse odlingar, som han/hon tror...

Ytterligare ett problem är att det finns oftast jägare redan på marken som kanske har jagat där i många år med bra vänförhållande till markägaren och då är han/hon tvivelaktig till ytterligare jägare och kanske med konfrontationer dem emellan. De första jägarna kanske inte är intresserade av att bevaka fält och grödor under den mörka tiden och då blir det problem för markägaren.

Det måste till en attitydförändring och jag tror LRF är en bra utgångspunkt för att informera markägare. Annonser med jägare i någon lokalblaska som är villiga att ställa upp kommer inte att fungera!

Lyfter tråden igen.

Har kollat runt lite där jag bor och har via min flickväns pappa(Som är bonde) erbjudit min hjälp gällande skyddsjakt till markgrannar och har nu tillstånd att få skjuta dem grisar som gör skada på grannens åker. Som folk tidigare tagit upp så är de flesta markerna utarrenderade och markägaren vill inte skapa trubbel med jaktlaget men frågan är om tonen är den samma när en jordfräs gått fram i vallen... Markägaren får kräva att jaktlaget sköter skyddsjakten om åkrar med känsliga grödor, vall mm ingår i arrendet. Att sedan göra det enkelt för sig och köpa in 3 fällor och hävda att man gjort allt är bara tragiskt och då hoppas jag verkligen att man skärper reglerna vad det gäller jakt på vildsvin när folk inte har vett att bestämma själva!

Medvetet skjuta suggor på åtel, fällor i skogsmark lär väl inte vara helt ovanligt annars om ett par år, om inte de förstämda det inte redan är det...

Jag vet av några som har inskrivit i jaktarrendet, att dom måste skjutabort ett X antal djur, annars så kan arrendet sägas upp.

Nu är detta i sig inte ett problem, då det finns en bra stam där.

Allt handlar till syvende och sist om kommunikation.

Att om man som utomstående kommer och skyddsjagar för att egna laget inte klarar av det eller bara för man hjälps åt så brukar det vara vedertaget att man får behålla det man skjuter, då blir det i alla fall en liten morot för jägarn + att bonden blir av med problemet utan att behöva pynta timmpenning.. en vinn vinn situation. så funkar det här omkring. Det är få som orkar skyddsjaga natt efter natt flera veckor i sträck år ut och år in.