Mitt strävhår står för småfågel, då synkontakt o väldigt lite eller korta korta stunder på vittring.

Testade henne på Rapphöns igår o såg då tendenser till väldigt korta stånd på vägen mot deras tillhåll.

Vi hittade även en rapphöna o hon tog löpan dock inget stånd utan hon ville mera ta den när hon kom fram, den lyckades flyga iväg o fick till ett snyggt stopp kommando dock.

Men min fråga är ju hur det här med ståndet kommer till, har förstått att det märks olika på olika individer, men e det bara att nöta på med kontakter??

eller??

hur gör ni?

Mitt strävhår står för småfågel, då synkontakt o väldigt lite eller korta korta stunder på vittring.

Testade henne på Rapphöns igår o såg då tendenser till väldigt korta stånd på vägen mot deras tillhåll.

Vi hittade även en rapphöna o hon tog löpan dock inget stånd utan hon ville mera ta den när hon kom fram, den lyckades flyga iväg o fick till ett snyggt stopp kommando dock.

Men min fråga är ju hur det här med ståndet kommer till, har förstått att det märks olika på olika individer, men e det bara att nöta på med kontakter??

eller??

hur gör ni?

Jag lånar tråden och fliker in en grejj bara om det är ok??

Har en Münster (2år) jagat 1 säsong bara rådjur.. Finns det någon chans att vi kan jaga stående med henne eller är det för sent.?? Hon har ju bara lekt och "Stått" för småfåglar och på väg fram mot någon skata osv..

Mitt strävhår står för småfågel, då synkontakt o väldigt lite eller korta korta stunder på vittring.

Testade henne på Rapphöns igår o såg då tendenser till väldigt korta stånd på vägen mot deras tillhåll.

Vi hittade även en rapphöna o hon tog löpan dock inget stånd utan hon ville mera ta den när hon kom fram, den lyckades flyga iväg o fick till ett snyggt stopp kommando dock.

Men min fråga är ju hur det här med ståndet kommer till, har förstått att det märks olika på olika individer, men e det bara att nöta på med kontakter??

eller??

hur gör ni?

Det är bara att nöta med alla sorters fågelkontkter som du kan få. Vet hundar som stått perfekt när dom var 5-6mån medan en annan kompis jycke var 2år. Så finns anlaget är det bara nöta.

Min erfarenhet är att det enklaste är att skaffa sig kontrollerade fågelsituationer. Dvs utsatta fåglar som man har koll på var de är. Det finns en risk med att bara "strövar" omkring och så fort hunden sedan står så uppmuntras det. Det kan leda till att man får en hund som står lite för vilken vittring som helst. Tomstånd på tomstånd. Kan ju bli både frustrerande och jobbigt i längden.

Kolla om du har någon träningsgrupp via Vorstehklubben och hugg tag i lite rutinerat folk där och hör om du inte kan hänga med på någon träning där man kör uppflog. När man väl har koll på grunderna så är det ju inga problem att sedan knalla runt på sin egen jaktmark och testa på vilda fåglar.

Jag tror absolut inte det är för sent att köra fågel med en hund som är två år gammal. Men visst kan man få problem med fågeltagningarna när man låtit dem driva klöv och hårvilt. Hur stort problemet blir beror ju lite på hur allvarligt man tar fågeljakten och hur hunden är funtad. Tycker man bara det är trevligt om det funkar lite då å då om man råkar springa på en fasan eller två så tror jag nog inte det ska behöva vara så stora problem.

När det gäller stående fågelhundar så ska man ha klart för sig att dessa verkligen är olika när det gäller att stå för fågel. Vissa börjar stå riktigt bra redan innan de är året gamla medans andra inte ställer sig ordentligt förrän de är betydligt äldre.

Min hund är född i januari och den första hösten så var det bara lek och spring efter alla djur som fanns. Å andra sidan ställde jag inga krav heller utan här var det dressyr och kontakt som gällde. Det gjorde alltså inget att han stod för hackspettar. Andra året, när han var drygt 1,5år, slutade han upp med att jaga småfågel och blev betydligt mer fokuserad på jaktbart vilt. Han stod dock inte längre än några sekunder och var dessutom rätt kass på att söka. Jag började misströsta lite men körde på med mycket fågelkontakt. 3:e säsongen trillade poletten ner och nu började han fungera bra. Detta har sedan förbättrats varje år och nu, 5 år gammal, är han jäkligt bra och hanterar de flesta fåglar och situationer.

Det jag vill säga är alltså att det bara är att nöta på. Ståndet kommer om anlagen finns (och det gör det så klart när vi pratar strävhår ) och snart skjuter du fågel för hunden. Men det kan nog vara klokt att underlätta för hunden. Träna på rapphöns som brukar trycka hårt, så ska du se att det löser sig rätt snart. Själv jagade jag in på skogshöns och det är inte helt lätt men det gick det också.

Wikstrom!

Det är knappast försent, men träna hunden mycket på fågel och se till att det inte finns klövvilt där du tränar. Utsatta rapphöns är nog det bästa.