Nu har valpen fått prova att gå sitt första blodspår.

Det blev ett spår på ca 3-400m med mycket blod( 0.5l med hälften vatten), kort liggtid(ca 3 tim) utan bloduppehåll och svåra vinklar.

Det gick nästan över förväntan. Spårnoga, hamnade hon 1-2m brevid spåret så ringade hon och kom rätt direkt.

Dessutom så verkade hon tycka att det var roligt!

Ska man kritisk så gick det en aning fort, fast inte för fort. Det lär gå långsammare med mindre blod och längre liggtid, så det är inget jag bekymrar mig om.

Nu har jag ingen erfarenhet av blodspårprov för älghundar(dock viltspårs prov för retriver).

Hur funkar dom?

Kan inte komma på att det är nån skillnad, du har ett viltspårprov för älghundar och då spårar du en frisk älg också en bra träning för eftersökshundar, gratis spårläggare

Kan inte komma på att det är nån skillnad, du har ett viltspårprov för älghundar och då spårar du en frisk älg också en bra träning för eftersökshundar, gratis spårläggare

Inga blod prov?

Min far har varit domare för viltspår till retriver och då läggs det ett blodspår med en viss svårighet.....

Finns det något liknade för älghundar?

Intressant ämne.

Ni som är erfarna, hur stor betydelse har blodet i ett spår?

I verkliga livet, vid eftersök, kan väl knappast blodspåret

spela någon roll? Eller tänker jag galet?

Inga blod prov?

Min far har varit domare för viltspår till retriver och då läggs det ett blodspår med en viss svårighet.....

Finns det något liknade för älghundar?

Det är detsamma för alla raser de jag gått åtminstone!

Intressant ämne.

Ni som är erfarna, hur stor betydelse har blodet i ett spår?

I verkliga livet, vid eftersök, kan väl knappast blodspåret

spela någon roll? Eller tänker jag galet?

I verkliga livet så är det inte de mängderna blod som man ser en del använda sig av under träning, tycker mig se ett intensivare intresse på skadat vilt!

Intressant ämne.

Ni som är erfarna, hur stor betydelse har blodet i ett spår?

I verkliga livet, vid eftersök, kan väl knappast blodspåret

spela någon roll? Eller tänker jag galet?

Generellt så ska en hund spåra det den är satt att spåra.

Men sen går åsikterna isär.

Jag menar att det enda som skiljer tex 4 individer, som kom till passet där en är påskjuten, är doften som finns i blodet.

Då ska hunden hitta vilket djur som är påskjuten och ta det spåret. Bryr dom sig inte om bloddoften kan hunden lika gärna ta spåret av någon av de andra djuren som inte blev påskjutna.

Hundar spårar ofta inledningsvis på avvikelser i doft i omgivningen. Trampar du på ett grässrtå så luktar det anorlunda än ett otrampat strå. Går du på en väg så luktar det på ett annat sätt där gruset rörtsig än där det är orört, osv.

Efter en stunds spårande så brukar hunden kunna särskilja doftämnen som individen ger ifrån sig. Därmed går dom efter den doften och inte på avvikelsen i doftbild i terrängen.(Erfarenheter innom försvaret har gett upphov till denna tes. Vilket försvaret lär ut till sina hundförare)

Lär du hunden att söka och spåra doften från blodet, så hittar hunden vilket djur som är skadat.

Har du skjutit bom så finns det inget som skiljer de 4 individer som fanns vid passet och då följer hunden det spår du satt den på. Alt att hunden av någon annan anledning väljer något av spåren. Tror det tar längre tid för hunden att välja något av spåren om inte det finns hål i ett av djuren. (För blodet behöver inte finnas synligt på marken, utan kan finnas som microskopiska droppar på något träd, buskar mm... Det är därför hunden är bra till att hitta påskjutet vilt där människan inte hittar något.)

Intressant ämne.

Ni som är erfarna, hur stor betydelse har blodet i ett spår?

I verkliga livet, vid eftersök, kan väl knappast blodspåret

spela någon roll? Eller tänker jag galet?

Vid träning är det viktigt med blodet för att efterlikna ett riktigt eftersök. (Hunden ska skilja på jakt och eftersök).

Vid jakt gör det heller inte så mycket om hunden växlar spår och tar upp ett annat djur. Vid eftersök är det no no.

Jag har aldrig märkt att det skulle vara lättare för hundarna med blod.

Alla djur har individdoft, likadant som vi.

Annars skulle hundarna inte kunna skilja på vem som är vem via näsan.

Finns ju identitets hundar som används en del i rätten iallafal i europa.

Att träna med blod är ju helt rätt lika rätt som det är att låta bli blod.

Vi kan lära hundar spåra på hallonsaft o sen pö om pö byta mot blod osv.

En trafikolycka med tex en älg o ett benbrott som inte penetrerar huden eller typ invärtes skador ger ingen bloddoft i spåret. Alltså inget som läcker ur djuret annat än utandningsluften.

Men den älgen skiljer en vettig hund ut iallafall för den luktar skadat.

Antar att adrenalin luktar eller så känner de nått annat.

Hur som så är det många som vittnar om att hunden kan skilja ut den skadade i tex en större grisflock o koncentrerar sig på den individen.

Forskas väl om så kallad individspårning nu o det verkar gå bra efter vad jag hört.

Hur som så bör vi träna på spår både med o utan blod.

Förresten..

Förra hunden släpade jag inte en enda klöv för o med henne vann jag årets eftersöksekipage på Östermalma 2001, då va hon 7 år.

Endast tränad på blodade spår o klöven den låg i fickan tills spårslut.

Rätt eller fel..

Vet inte..

men mycket tror jag ligger i jaktlust o motivation att hitta spårslut hos den individ vi har i kopplet.

Vad sen spåret består av spelar ingen roll..

Alla djur har individdoft, likadant som vi.

Annars skulle hundarna inte kunna skilja på vem som är vem via näsan.

Finns ju identitets hundar som används en del i rätten iallafal i europa.

Att träna med blod är ju helt rätt lika rätt som det är att låta bli blod.

Vi kan lära hundar spåra på hallonsaft o sen pö om pö byta mot blod osv.

En trafikolycka med tex en älg o ett benbrott som inte penetrerar huden eller typ invärtes skador ger ingen bloddoft i spåret. Alltså inget som läcker ur djuret annat än utandningsluften.

Men den älgen skiljer en vettig hund ut iallafall för den luktar skadat.

Antar att adrenalin luktar eller så känner de nått annat.

Hur som så är det många som vittnar om att hunden kan skilja ut den skadade i tex en större grisflock o koncentrerar sig på den individen.

Forskas väl om så kallad individspårning nu o det verkar gå bra efter vad jag hört.

Hur som så bör vi träna på spår både med o utan blod.

Förresten..

Förra hunden släpade jag inte en enda klöv för o med henne vann jag årets eftersöksekipage på Östermalma 2001, då va hon 7 år.

Endast tränad på blodade spår o klöven den låg i fickan tills spårslut.

Rätt eller fel..

Vet inte..

men mycket tror jag ligger i jaktlust o motivation att hitta spårslut hos den individ vi har i kopplet.

Vad sen spåret består av spelar ingen roll..

Blod är det lättaste att träna hundar med..... Adrenalindofter mm från svettkörtlar och utandningsluft är svårt att simulera, men finns i blodet som kommer ur sår.

Lär du hunden att ta den avvikande individen med bloddoft så är det lättare i skarpt läge att känna avvikelsen av skadat djurt vs oskadat.

Använder du hallonsaft så lär du bara hunden att ta det spår du satt den att spåra. Funkar säkert, men i ett senare steg så måste du få hunden att skilja på oskadat/skadat vilt iaf.

(Iof så är hundar ett rovdjur och har väl i generna att ta efter skadade djur då dessa är lättast byte. Det förhindrar inte att vi simulerar skadat vilt med blod och gör det enklare för oss och hunden.)

Klöven är som jag hävdat tidigare enbart tillför att studsa mot marken för att ge en avvikelse i doften mot omgivande terräng, bräcka strån, stöka till mossan, lyfta löv sprida doften från bloddropparna mm. Det blir bara ett tydligare spår att följa.(Funkar i övrigt med en vevaxel eller vedträ också för att få samma effekt) En duktig spårhund behöver därmed inte klöven för att klara ett spår.

Hundar som går på individdoft direkt i spårningen är specialtränade på det. Dom 20-25 hundar som ligger i topp i Sverige vad gäller eftersök lär klara det. Men den stora skaran av eftersökshundar har sällan nytta av det. I majorititeten av alla eftersök finns det blod med. I en trafikolycka får älgen i oftast skrubb/småsår som kanske inte syns utanpå pälsen.

Men doften från stressen som det djuret har blivit utsatt för räcker oftast ändå till utan småsåren.

NS diskutionen har väl vi haft tidigare? I stort är vi på samma linje men.... Det vi diskuterar är vad som räcker för fullgod eftersökshund som klarar sina uppgifter. Och en topphundar som klarar sina uppgifter med mycket väl godkänt.

Jepp !

Blod är det enklaste för vår del, men vi få inte skapa en hund som är "beroende" av blod i spåret för att spåra bra.

Möjligt att vi diskuterat ämnet förut.

Hur vi än försöker så blir våra lagda spår konstlade.

När vi dessutom köper nötblod o släpar rådjursklöv osv.

Inte blir det så rätt..

Men som väl är så kan våra fyrbenta vänner bortse från våra tillkortakommanden o tokigheter o lära av våra lagda spår.

Fast jag tror att en hund som alldrig tränats kan spåra lika bra som en vältränad om bara motivationen att komma till spårslut är tillräckligt stor.

Jag tro att det vi kan "lära" hunden är att det lönar sig att även följa gamla spår.

Det jag syftade på med individtränad spårhund är det som nu sker på Östermalma tror jag de va, Mia Håkansson är väl projektledare? Stått lite i svensk jakt om detta.

Där man samlar in doft från individer genom doftpads/sterilt bommul eller hur de va.

Intresant iallafall men nog inget för mig..

Inte lätt o ändra på gamla gubbar..

Jepp !

Blod är det enklaste för vår del, men vi få inte skapa en hund som är "beroende" av blod i spåret för att spåra bra.

Möjligt att vi diskuterat ämnet förut.

Hur vi än försöker så blir våra lagda spår konstlade.

När vi dessutom köper nötblod o släpar rådjursklöv osv.

Inte blir det så rätt..

Men som väl är så kan våra fyrbenta vänner bortse från våra tillkortakommanden o tokigheter o lära av våra lagda spår.

Fast jag tror att en hund som alldrig tränats kan spåra lika bra som en vältränad om bara motivationen att komma till spårslut är tillräckligt stor.

Jag tro att det vi kan "lära" hunden är att det lönar sig att även följa gamla spår.

Det jag syftade på med individtränad spårhund är det som nu sker på Östermalma tror jag de va, Mia Håkansson är väl projektledare? Stått lite i svensk jakt om detta.

Där man samlar in doft från individer genom doftpads/sterilt bommul eller hur de va.

Intresant iallafall men nog inget för mig..

Inte lätt o ändra på gamla gubbar..

Köpeblod har jag ingen eg åsikt om....

Själv håller jag mig till älgblod som jag tar reda på vid urtagning. Mer likt en skadeskjutning kommer man nog inte.

Hade jag varit lite mer ordningsam så skulle jag använda mig av klöven från samma älg som blodet kommer ifrån.

Blir lite mycket att hålla reda på i frysen då.

Spårträning brukar vara minst lika mycket till för föraren. Dvs lära sig läsa och lita på hunden.

Sen funkar inte alla hundar till spår trots vilja och träning.

Har en labbe som trots en JÄTTE vilja att spåra och en hel del övningsspår (+ provade skarpt en gång) inte gick att få till. Han är så ivrig att han inte klarar av att hålla sig till spåret. Han zick zackar över spåret. Små sidoförflyttningar på någon m i början, men redan efter 50-100m av spåret så blir "utflykterna" uppåt 100m för att sen helt tappa spåret och springa runt och leta spåret som en tok. Har provat alla kända och okända metoder för att få upp koncentrationen men inget funkar.......

Men valpen verkar ha fallenhet för det! Fanns ingen tvekan om vad hon skulle/ville göra.