Hej,

SVT påstår i sin dokumentär "Vargens väg - från fridlyst till fredlös" att det under den historiska första licensjakten på varg sköts 28 vargar, dvs en varg mer än tillåtet och av dessa var det så många som ELVA som skadesköts innan man hade möjlighet att utdela ytterligare ett dödande skott. Detta har fått mig att fundera och skulle jättegärna vilja ha svar på några frågor. Som ni säkert redan har förstått är jag inte jägare och dessutom (dock inte aktiv sådan) vargivrare. Jag anser dock att en diskussion ska kunna föras mellan vuxna människor utan hatiskhet och förakt för den andres åsikter. Här kommer mina frågor:

Stämmer uppgiften om antalet skadeskjutna djur?

I så fall är det likadant även när det gäller andra djur? Dvs att antalet skadeskjutna djur motsvarar ca 40% av det totala antalet dödade djur?

Om inte, hur kan det komma sig att antalet skadeskott var så många under just vargjakten i jämförelse med andra jakter?

Om uppgiften stämmer kanske man kan ställa sig frågan om alla jägare egentligen är lämpliga sådana. Hur kontrolleras pricksäkerhet? Sker det kontinuerligt under den enskilde jägarens livstid, måste en jägare regelbundet bevisa för någon form av kontrollant att han/hon fortfarande är en lämplig kandidat att inneha en jaktlicens?

Vad är den vanligaste orsaken till att man väljer att bli jägare? Vad är det som lockar? Handlar det om djurskydd, maktgirighet eller längtan efter att få vistas i naturen? Själv tror jag att jag skulle ha väldigt svårt att döda en annan levande varelse, men tycker det är enormt roligt med prickskytte.

Hur stort (procentuellt sett) kan motståndet mot varg inom jägarkåren vara? Vad är det främst som orsakar detta motstånd? Kärleken till och omsorgen om jakthundarna, rädsla för att inte kunna låta sina barn vistas och leka fritt i naturen eller oro för att det inte ska finnas tillräckligt med bytesdjur åt alla?

Hur många jägare (i procent?) har sina jakthundar boende utomhus i hundgård (med någon form av uppvärmd hundkoja/hundhus, förstås) året runt? Jag upplever nog att de flesta jägare är väldigt rädda om sina hundar, men hur många ser dem som familjemedlemmar eller i alla fall fullvärdiga flockmedlemmar? Det ska erkännas att jag inte har träffat många jägare (kanske fem st), och av dem var det bara en som verkligen i sann mening brydde sig om djuren. Han grät som ett barn den dagen hans tax blev överkörd och fick avlivas. De andra har tyvärr inte varit några bra diplomater för ert skrå.

Hmm det blev lite fler frågor än vad jag först hade tänkt mig, och ni tycker säkert att en del av dem är rätt korkade och kanske t o m fräcka, men jag lovar att de inte är menade så; jag skulle verkligen väldigt gärna vilja veta. Vargjakten var det som startade kugghjulen i mitt frågemaskineri, men de flesta av dessa frågor har jag funderat på sen jag var riktigt ung.

Det kanske också bör nämnas att jag inte är någon extremist, jag anser att alla har rätt till sin egen åsikt så länge det inte skadar någon annan. Jag har vuxit upp en mindre stad i småland och har självklart inte behövt uppleva den oro som jag absolut tror att vargars närvaro kan innebära för många.

Jag har dock haft ett stort hundintresse sedan min första egna hund som jag fick när jag var sexton. Detta intresse har jag utvecklat på många sätt, bland annat genom att jag numera arbetar med hundar, ensamma och i flock. Och just hundars beteende (etologi) har alltid varit mitt absolut största intresse. Detta har då också skapat ett intresse att jämföra hundens beteenden med vargens, hundens anfader, vilket då också självklart utvecklats till ett intresse för vargen som djurart.

Men det ska verkligen poängteras att mina kunskaper grundas mest på vad jag läst mig till och studerat på egen hand och jag påstår absolut inte att jag är någon form av allvetare. Och som sagt har jag aldrig levt med vargen som granne. Men jag hyser en enorm nyfikenhet för hur andra tänker och för att kunna skapa en sansad debatt tror jag att alla inblandade borde lära sig empati, en förmåga att kunna leva sig in i andras situationer.

med vänliga hälsningar

Moa Odensten

(hasse å tage-fan, om ni undrar över användarnamnet...)

Vill påminna att detta är SJFs area. Här svarar inga utom SJFs representanter.

Oj, väldigt många frågor som jag omöjligt hinner svara detaljerat på...

Skadeskjutningsfrekvens är mycket svårt att diskutera eftersom det finns lika många definitioner som det finns folk som intresserar sig för frågan. Beroende på definition så kan de siffror du anger dock vara sanna. Vi har idag i Sverige problem med just varg- och björnjakt där andelen påskjutna, ej återfunna, individer är på tok för högt. Jämför vi med älgjakt så ligger andelen på cirka 1,5% och då ska vi komma ihåg att rena bomskott ingår i denna siffra.

Orsakerna till en skadeskjutning kan vara alltifrån tekniska problem med vapnet, vilket vi hade en hel del av vid vinterns vargjakt pga kylan, till rena attitydproblem där folk skjuter på springande vargar på andra sidan en dalgång. Generellt så skjuter man dock vid såväl varg- som björnjakt på stillastående djur, på kort håll (<50 meter) i rent sidoskott. Den enda rationella förklaringen till att det ändå rätt ofta går dåligt är nog ovana vid viltet ifråga och "frossa". Således skulle knappast ett skjutprov lösa problemet, snarare utbildning / information vilket vi jobbar kontinuerligt med.

Det finns säkert lika många motiv till att börja jaga som det finns jägare... Du hittar nog mycket om det i andra trådar.

Jägarna är den absolut mest kunniga gruppen om just varg och också den mest negativa. Över huvud taget ser vi en mycket stark trend till att acceptansen för varg ökar linjärt med avståndet till den. För en jägare, kanske särskilt med hund, blir det betydligt lättare att sätta sig in i andras situation med en kraftigt inskränkt hobby / livsstil. Därför tror jag, bland annat, att jägare är mer negativt inställda. Om vi ska spekulera vidare till motiven så är jag övertygad om att det är just att vargen dödar jakthundar som är det allt överskuggande problemet. För övrigt har Kennelklubben och Jägareförbundet i stort sett identiska policies i vargfrågan, så du kanske själv är medlem i någon klubb som hanterar frågan...

Jakthundar är de särklassigt friskaste raserna (enligt Agrias statistik) och hundgårdshunden är idag närmast att betrakta som en myt. Visst står en hel del jakthundar, bland annat mina egna, i hundgård dagtid men det ser jag närmast som ett bättre alternativ än en lägenhet...