Hej,

SVT påstår i sin dokumentär "Vargens väg - från fridlyst till fredlös" att det under den historiska första licensjakten på varg sköts 28 vargar, dvs en varg mer än tillåtet och av dessa var det så många som ELVA som skadesköts innan man hade möjlighet att utdela ytterligare ett dödande skott. Detta har fått mig att fundera och skulle jättegärna vilja ha svar på några frågor. Som ni säkert redan har förstått är jag inte jägare och dessutom (dock inte aktiv sådan) förespråkare för vargens rätt till existens i Sverige. Jag anser dock att en diskussion ska kunna föras mellan vuxna människor utan hatiskhet och förakt för den andres åsikter. Här kommer mina frågor:

Hur väl stämmer uppgiften om antalet skadeskjutna djur?

Är det likadant även när det gäller andra djur? Dvs att antalet skadeskjutna djur motsvarar ca 40% av det totala antalet dödade djur?

Om inte, hur kan det komma sig att antalet skadeskott var så många under just vargjakten i jämförelse med andra jakter?

Om uppgiften stämmer kanske man kan ställa sig frågan om alla jägare egentligen är lämpliga sådana. Hur kontrolleras pricksäkerhet? Sker det kontinuerligt under den enskilde jägarens livstid, måste en jägare regelbundet bevisa för någon form av kontrollant att han/hon fortfarande är en lämplig kandidat att inneha en jaktlicens?

Vad är den vanligaste orsaken till att man väljer att bli jägare? Vad är det som lockar? Handlar det om djurskydd eller annat? Själv tror jag att jag skulle ha väldigt svårt att döda en annan levande varelse, men tycker det är enormt roligt med prickskytte. Men jag inser också att jakten i de allra flesta fall är nödvändig för att hålla djurbestånd nere för att motverka överpopulation av exempelvis skadedjur (rådjur?).

Hur stort (procentuellt sett) kan motståndet mot varg inom jägarkåren vara? Vad är det främst som orsakar detta motstånd? Kärleken till och omsorgen om jakthundarna, rädsla för att inte kunna låta sina barn vistas och leka fritt i naturen eller oro för att det inte ska finnas tillräckligt med bytesdjur åt alla?

Hur många jägare (i procent?) har sina jakthundar boende utomhus i hundgård (med någon form av uppvärmd hundkoja/hundhus, förstås) året runt? Jag upplever nog att de flesta jägare är väldigt rädda om sina hundar, men hur många ser dem som familjemedlemmar eller i alla fall fullvärdiga flockmedlemmar?

Hmm det blev lite fler frågor än vad jag först hade tänkt mig, och ni tycker säkert att en del av dem är rätt korkade och kanske t o m fräcka, men jag lovar att de inte är menade så; jag skulle verkligen väldigt gärna vilja veta. Vargjakten var det som startade kugghjulen i mitt frågemaskineri, men de flesta av dessa frågor har jag funderat på sen jag var riktigt ung.

Det kanske också bör nämnas att jag absolut inte är någon extremist, jag anser att alla har rätt till sin egen åsikt så länge det inte skadar någon annan. Jag har vuxit upp en mindre stad i Småland och har självklart inte behövt uppleva den oro som jag absolut tror att vargars närvaro kan innebära för många. Jag är varken vegetarian eller manisk djurrättsaktivist, men hyser ett genuint intresse för rätt behandling av djur och svårt att se tex vanvård i olika former.

Jag har dock haft ett stort hundintresse sedan min första egna hund som jag fick när jag var sexton. Detta intresse har jag utvecklat på många sätt, bland annat genom att jag numera arbetar med hundar, i form av drift av hunddagis och omplaceringshem. Och just hundars beteende (etologi) har alltid varit mitt absolut största intresse. Detta har då också skapat ett intresse att jämföra hundens beteenden med vargens, hundens anfader, vilket då också självklart utvecklats till ett intresse för vargen som djurart.

Men det ska verkligen poängteras att mina kunskaper grundas mest på vad jag läst mig till och studerat på egen hand och jag påstår absolut inte att jag är någon form av allvetare. Jag inser också att min uppfattning om jakt och jägare färgas av fördomar, medias sensationslystnad, tidigare dåliga erfarenheter och omgivningens åsikter. Men jag hyser en enorm nyfikenhet för hur andra tänker och för att kunna skapa en sansad debatt tror jag att alla inblandade borde lära sig empati, en förmåga att kunna leva sig in i andras situationer.

Jag hoppas verkligen att ingen känner sig provocerad eller förolämpad av mina frågor eller formuleringar. Det är det sista jag vill och i så fall ber jag om ursäkt redan nu! Stort tack till herrBerg för att du påpekat att en del formuleringar jag gjort varit väl klumpiga, för det har inte varit menat så!

Alla svar på mina frågor uppskattas enormt! Det hade varit jätteintressant för mig att få en insikt i jägarens tankesätt och drivkafter!

med vänliga hälsningar

Moa Odensten

(hasse å tage-fan, om ni undrar över användarnamnet...)

Jag tycker inte att det är fråga om skadeskjutning om man skjuter två skott. Det är en fråga om att fälla djuret så fort som möjligt och i vissa situationer skjuter man först ett skott och där efter snabbt ytterligare ett snabbt skott just för att undvika skadeskjutning med eftersök som följd. Jag har inte örnkoll på vargjakten men i dokumentären hade den relevanta frågan varit hur många skottillfällen krävde ett eftersök snarare än i hur många fall jägaren skjutit mer än ett skott. Jag betvivlar att det krävdes 11 st eftersök, men jag kan givetvis ha missat den uppgiften.

Man kan lyfta fram att det sköts en varg mer än beslutat, men man kan även räkna i procent. Då hade vi en överskjutning på 3,5% vilket är oerhört lågt med tanke på hur många som deltog i jakten och som därför behövde hållas underrättade om hur många djur som fortfarande var tillåtet att skjuta i respektive län. Jag tycker att det verkade vara en informationslogistisk mardröm som man uppenbarligen lyckades lösa rätt bra.

Och nej. 40% skadeskjutningsfrekvens förekommer inte inom normal svensk jakt. Moralen när man står inför ett villebråd i en tveksam situation innebär oftast att skytten avstår från skott/inväntar ett bättre läge.

Jag tycker att det är bra att du ställer frågor om dokumentären, man skall absolut inte svälja alla dokumentärer som sänds. Del kan de ha en mer eller mindre tydlig avsändare med ett mer eller mindre uttalat mål. De kan vara en lags politisk partsinlaga snarare än objektivt granskande. Sedan kan man fundera över hur TVs kvalitetssäkringssystem fungerar, har man verkligen tid och resurser att kvalitetssäkra alla uppgifter som presenteras i olika dokumentärer. Speciellt inte dokumentärer som någon frilansare eller externt bolag producerat och som sedan köpts in för visning (nu känner jag dock inte till någon bakgrund för denna dokumentär, men det är värt att fundera på).

Flera av dina andra frågor har diskuterats på olika hål här i forumet, t.ex. frågan om det borde införas lagstadgade skyttetest med jämna mellanrum.

Du kan nog hitta nästan lika många drivkrafter att bli jägare som det finns jägare. För egen del valde jag att bli jägare som en del i mitt försök att producera så mycket som möjligt av det jag och min familj äter själv, ett sätt att ta kontrollen över produktionen om man så vill. Jag har suttit i fängelse för totalvägran att göra värnplikt men har inga problem att hantera ett vapen eller döda levande varelser om syftet är jaktligt.

Jag håller med dig,måna frågor blev det

Men man får väll vara med och dra sitt strå till stacken, och föresten; välkommen, hoppas du ska trivas här.

Då jag bor i en del av landet som fortfarande är relativt förskonad från varg så hoppar jag över den delen, men vi har björn och jag hör ingen som vill att de ska helt utrotas, men många som tycker att det inte är så kul när man helt får sluta jaga älg på stora områden för att man har för mycket björn där. Att leva i samförstånd med naturen borde ju betyda att alla få ta del av den, och då vi inte har några rovdjur som tar våra stora rovdjur så faller lotten på människan att hålla beståndet av, även, stora rovdjur på "rätt" nivå. En nivå som ska vara hållbar för så väl stammen själv, bytesdjuret, bönder och jägare. Svår ekvation javisst.

Det förekommer ju tyvärr inte obligatoriskt skjutkrav för att få fortsätta jaga, och om jag har förstått rätt så om man är lite äldre så kan man fått sin licens utan att visa någon skicklighet, men rätta mig någon om jag missförstått. Detta kanske skulle vara en punkt för någon beslutsfattare att ta upp? Många jaktlag har däremot egna krav på skytte.

Jag började jaga för att komma ut i naturen. Men själva dödandet är för mig naturligt då familjen alltid haft djur. Men jag kan erkänna att maten smakar bättre när jag vet vart den kommer från.

/

Johan

Hur väl stämmer uppgiften om antalet skadeskjutna djur?

Är det likadant även när det gäller andra djur? Dvs. att antalet skadeskjutna djur motsvarar ca 40% av det totala antalet dödade djur?"

Skälet till att det figurerar så höga siffror angående skadskjutningar i media är att man ofta sätter likhetstecken mellan eftersök & skadskjutning.

Att göra detta är i grunden felaktigt .....

Nu kommer lite läbbiga detaljer .

Vet inte riktigt hur mycket du vet om vapen därför skall jag försöka förklara lite .

I Sverige använder vi två typer av skjutvapen till jakt nämligen hagelvapen & kulvapen .

En hagelpatron innehåller ett stor antal små kulor normalt av bly eller stål detta är ett vapen för att andvändas på korta håll & på småvilt tom rådjur.

När du då skjuter på ett djur så träffas detta av ett stort antal hagel mer eller mindre från nosspets till svanspets detta ger en stor ytchock som omedelbart stoppar hjärtat & blodcirkulation därmed faller djuret mer eller mindre på plats .

Djuret dör då faktiskt snarare av chocken än själva skottskadan, detta är mycket effektivt & förlåt uttrycket "humant" på mindre vilt .

Däremot så fungerar det inte på större vilt tex. älg, vildsvin, björn & varg.

Till dessa djur använder man sig av kulvapen, ett kulvapen avlossar en projektil - en kula, därav namnet.

Vad du gör då är att du försöker träffa djurets lungor & punktera dessa vilket innebär att syresättningen av hjärnan upphör & djuret dör.

Problemet är att detta tar några sekunder & djuret "rusar" också ofta i skottet dvs. det hinner springa säg 100 m.

Om nu inte skytten har sett djuret falla så vet han inte garanterat om djuret ligger dött innanför skogskanten.

Därför utgår man ifrån att det är en skadskjutning & väntar en timma innan det görs ett eftersök med hund,

man agerar som om det var en skadskjutning trots att det inte är det, "Just in case".

Eftersök är med andra ord normalt, i de flesta fall ligger djuret en bit in.

En annan sak man kan tänka på är att djur visar sällan några direkta "Skotttecken" ,

dvs. du ser inte om träffen är bra därför skjuter en eller flera gånger till.

Kulskott har inte i normal fallet inte har någon "knall & fall" verkan .

Därför kan du inte efteråt avgöra om det var det dödande skottet som avlossades först eller sist !

Ofta är det så att du som skytt först avlossar ett bra skott men eftersom djuret inte lägger sig direkt

så avlossar du då ett antal sämre riktade skott under en pressad situation för säkerhets skull.

Skott som du inte skulle avlossat på ett icke påskjutet djur.

Detta gör du speciellt på djur som Björn, Vildsvin & varg djur som kan vara livsfarliga skadskjutna,

det är inte så jätteroligt att krypa i buskarna & leta efter en skadad björn eller vildsvinsgalt.

Därför skjuter du gärna något extra skott just på dessa djur.

I jaktlag är det också oftast någon annan än skytten som gör eftersöken i mitt eget så är det jag.

Det är ju en sak att riskera ditt eget liv i onödan men inte någon annans.

Du funderar också på själva dödandet som ju är en del av jakten för de av oss som jagar så är det egentligen inte så centralt.

Att döda någonting ger i sig egentligen ingen direkt kick det är bara något man gör.

Men visst är det roligt att få med sig hem ett byte, jag har samma instinkter som mina andfäder som släpade hem mammutar ……

//Lasse D.

Jag och i princip samtligga jägare jag känner har hundarna som familjehundar. Hundarna följer med nästan överallt och är fullvärdiga familjemedlemmar. "Hundgårdshundar" är inget för mig.

Jag är extramatte åt två jakthundar (en drever och en kopov) och sover inne på nätterna, de har en egen soffa i tv-rummet att busa i, de får ofta ligga i knät och mysa etc etc.

Nu i helgen bodde kopoven hemma hos mig eftersom vi skulle på kurs på lördagmorgonen. Han fick sova i min säng under natten - vilket uppskattades mycket av honom De är rätt så bortskämda dessa två herrar.

Jag tror att andelen hundgårdshundar minskar och numera bor nog de flesta jakthundar inne i huset som fullvärdiga familjemedlemmar. Fast det finns säkert undantag förstås.

Våra tre hundar sitter i hundgården när vi är och jobbar, med uppvärmt hundhus med bra isolering, heltäckningsmatta på golvet och sängar att ligga i.

All annan tid är de med oss ute, eller inne med oss, och har fri tillgång till soffa och sängar, inte alltid lätt när det handlar om 2 st på 72 kg och en på 30 kg, men är man flock så är man.

Alla svar på mina frågor uppskattas enormt! Det hade varit jätteintressant för mig att få en insikt i jägarens tankesätt och drivkafter!

med vänliga hälsningar

Moa Odensten

(hasse å tage-fan, om ni undrar över användarnamnet...)

Mycket av vad som avser den där "dokumentären" har avhandlats, här o på andra platser, det håller inget intresse ut över kanske att de väckte ditt intresse Moa att börja ställa frågor, iofs en positiv sak.

En jägares tankesätt- Det finns ingen en jägare och ett sätt att tänka, det finns inte heller något som är sant för alla som jagar.

En jägare, inte bara någon som jag som jagar så mycket jag hinner o kan är en individ som lever med och i en fortlöpande relation till naturen, till viltet och årstiderna.

Jägaren är mer akut medveten om hur viltet mår än någon annan, det är också jägaren som först märker när något går snett, på grund av utsläpp eller sjukdomar bland viltet.

Det finns också en insikt om tillväxt, urtag och resurser som i varje fall efterhand leder till att det fälls mindre och mer selektivt med vilt till fromma för nya jagande personer som då får tillfälle att jaga efter viltet.

För egen del har att jaga varit något lika självklart som att vistas i skogen, uppvuxen bland jägare, riktiga sådana på landet fanns det aldrig en tidpunkt där jag gjorde ett medvetet val.

Det som driver jägaren är hans hunger för en ny upplevelse, även om det är klart och på intet sätt kan förringas, jakten sker för att det skall generera kött/päls eller för att minska predationen på matviltet,

detta sker dock genom att man är ute och upplever, lever med och för jakten.

För egen del känner jag mig så otroligt levande, livet blir enklare och tydligare när jag får jaga, släppa mycket av vardagen, då jakten inte är min vardag och hitta naturens/skogens egen rytm som inte motsvarar den vi lever efter.

Kan man skriva så banalt att jakt inte kan beskrivas till fullo utan det är en handling som måste utövas för att förstås och därefter kanske man inte ens vill analysera saken närmare, bara fortsätta att göra det?

/Christian

Enlingt SVAs rapport så träffades 14 vargar med skott utanför träffområdet. Tre vargar träffades med skott utan att träffas i träffområdet 9 av vargarna träffades med alla skott i träffområdet.

SVAs rapport: http://www.sva.se/upload/pdf/rapport/Licen...3%A5n%20SVA.pdf

Så exakt hur många skadeskjutningar som skedde vet jag alltså inte, i min mening så är resultatet inte sådär så man blir stolt över insatsen direkt oavsett om 11 stämmer eller ej så är det endå tre som träffats utanför träffområdet och dött utan något avfångningsskott.

40% skadeskjutningar är det ju inte på något annat djur, nu vet ju jag då inte om den siffran stämmer men har inte fått uppfattningen av att skyttet under vargjakten har varit på en aceptabel nivå. Att det blev så under just vargjakten har ju disskuterats på forumet och såvitt jag vet har ingen lyckats säga exakt vart problemet ligger. Min uppfattning är också att det inte är dom som brukar stå för dåligt skytte som deltagit i vargjakten. Det jag tror kan ha haft en stor inverkar är att vargen är svårjagad och man får inte in dom på några särkilt nära håll, detta visste antagligen dom som jagade varg och därför avlossades kanske skott på håll som var något längre än man borde skjuta på. Man ska naturligtvis inte skjuta på oskadda djur på håll längre än men klarar av, en åsikt som framförs i många trådar av många människor här på forumet i ett antal trådar.

Alla jägare är absolut inte lämpliga jägare, liksom alla poliser inte är lämpliga poliser, alla hunduppfödare inte är lämpliga ens som djurägare osv. Alla har vi våra rötägg. Ingen allmän kontroll finns men den som ska jaga älg eller björn måste klara ett skytte prov, det är ett prov för älg och ett för björn. Detta prov måste avläggas varje år men man förlorar inte sin jägarexamen (någon jaktlicens finns inte) om man misslyckas.

Det finns som någon skrev många anledningar att bli jägare. För min del snubblade jag bara in i det, jag var på Grimsö forskningsstation och fick tillfälle att följa med ut på älgjakt och blev fast. Det som lockade var heltheten, inte gemenskapen, naturen, hundarna, spänningen, dödandet eller något annat utan allt tillsamans skapade något som aldrig kan förstås utan att upplevas.

Motståndet mot varg inom jägarkåren upplever jag som relativt lågt, iallafall lägre än många tror. Jag upplever det som att ungefär en person i varje jaktlag kan räknas till riktiga vargmotståndare, så kanske i snitt var tionde jägare. Det största skälet tror jag är okunskap, dom flesta verkar tro att vargen står bakom nästa träd och väntar på att man ska vända ryggen till så att dom kan ta hunden och att vargarna totalt utrotar älgstammarna. Jag har omvänt åtminstone 3 starka varghatare med enbart information som vapen.

Jag känner till en jägare som håller sin hund i hundgård året runt med möjlighet att gå in i ett rum i huset. Ingen hundhållning jag direkt gillar.

Dom jägare jag känner som har hund har dom även som sällskapshundar och ser dom som familjemedlemmar.

Slutligen vill jag då säga välkommen hit och hoppas det blir givande för dig. Det är bra med människor som iallafall acepterar åsikter även om man inte gillar dom, vi behöver fler sådana i världen.