Har ett par ställande hundar vilka jag i första hand jagar gris och älg med. I normala fall brukar de inte jaga dovhjort, den unge kan springa efter dem några minuter och den gamle kanske stöter iväg dem ett par hundra meter.

Men igår höll jag på att bli galen. Var inbjuden att jaga gris men det blev f...n bara hjortjakt. Nu var det "äckligt" mycket hjort, tjurar som brölade både här och var och jag såg dovhjort bakom var och varannan buske. Och hundarna följde på dem alltför länge, även kompisens tik som normalt inte jagar hjort blev galen i dem.

Så nu till min fråga: Är det fler som upplevt samma sak med sina ställande hundar just under hjortbrunsten? Luktar de så särskilt gott/illa att hundarna inte kan låta bli?

/ ekebo

Jag har oxå vid ett par tillfällen noterat att det går lätt för laikan att ställa dem under brunsten. Hon jagar normalt sett inte heller dem utan rusar efter max ett par hundra meter. Men under brunsten så verkar det som stora hjortar väljer att stå, och då blir det det stånd, fördelen är att det är lätt att banna hunden eftersom de ta mig fan inte flyr när man kommer in på ståndet.

Lite roligt appropå dovbrunst, sonen och en polare skulle jaga nere i Östergötland i söndags och sov då över på vårt sommarhus mitt i skogen natten till söndag. Han ringde på lördagkvälen och undrade va fan som lät i skogen, tillsaken hör att vårt sommarställe ligger mitt i ett dovmecka så det var konsert runt om

//jonas

Lite roligt appropå dovbrunst, sonen och en polare skulle jaga nere i Östergötland i söndags och sov då över på vårt sommarhus mitt i skogen natten till söndag. Han ringde på lördagkvälen och undrade va fan som lät i skogen, tillsaken hör att vårt sommarställe ligger mitt i ett dovmecka så det var konsert runt om

haha! Jag bor på Grensholms marker i Östergötland och har vall på alla åkrarna omkring mig... min trädgård har jag staket runt så jag kan ha hundarna ute på tomten... dom har ju alltid varit ganska intresserade av dovhjortarna som går utanför... ibland är dom ju bara några meter från staketet och ibland skäller väl hundarna till lite och då flyttar ju hjortarna på sig.

Häromdagen var hundarna dock helt knasiga och lyssnade inte alls på mig så jag förstod att det var nånting som var extra spännande... när jag skulle gå ut genom grinden var min sjumånaders blandras av labb/norsk buhund riktigt snabb och smet imellan mina ben vilket han aldrig har fått för sig att göra annars... han drog som en avlöning och lyssnade inte alls på inkallning. Han drog upp i en halvstor dunge med lövträd där det brukar finnas ganska mycket hjort på dagarna och skällde i löpan... jag hörde honom i fem minuter och det drev på bra men på fem minuter kommer dom ju ganska långt så skallet ebbade ut i blåsten. Efter 25 minuter kom han tillbaka och han såg riktigt stolt ut så jag kunde ju knappast vara arg på honom även om jag var det... pratade med markägaren och hörde mig för så dom inte jagade i såten där han drog igenom så allt var lugnt.

En gårdshund ska ju inte springa efter sådär men det var väl labbegenerna i honom som tog överhand... kanske får bli en hjorthund av honom... han är inte hälften så snabb som min tik med labb/wachtel så vi får väl se.

Att gå med hundarna i koppel över vallen är nästan hopplöst nu med brunstdofterna som ligger... dom lyssnar inte för fem öre och vill absolut inte gå i koppel så nu önskar jag att brunsten går över fort

Dahla- jag hade nog öppnat en sida av staketet just nu o en tid framåt,

ty visst är det så att du har jakträtt på din egen tomt?

Nåja skitsamma, jag har hört samma sanning/förklaring som ovan, dvs att de står och att det luktar så mycket av dem.

/Christian

Dahla- jag hade nog öppnat en sida av staketet just nu o en tid framåt,

ty visst är det så att du har jakträtt på din egen tomt?

Nää... dessvärre så hyr jag ju huset av Grensholm och han är ju lite restriktiv vad gäller jakten här då han har många jaktgäster från Danmark.