Vad säger forumet om detta?

Kulval till en 8x57 js den ska användas till Gris o Älg, mest gris på åtel men även drevjakt förekommer.

//

Lasse,

det finns en jäkla massa vettiga alternativ till 8x57. jag vet inte om det är du som är skytten eller om du frågar för någon annans räkning?

Svaret beror rätt mycket på vilka preferenser skytten har, i min egen 8x57 laddar jag numera 180 grains BT vilket är en kula som i kalibrar grövre än 308 är lite stabilare byggd. Nu har jag än så länge bara skjutit två grisar, en dovspets och tre rådjur med denna kula och då med ett Vo på 810 m/s men än så länge har jag inte sett något som jag inte gillar med kulan.

Visst ger den lite mer skottskador än vad t ex en tsx i samma vikt gör men jag tycker ändå att den är helt OK, och vill man ha viltet på eller vid skottplatsen så är nog lite skottskador ett rimligt pris att betala.

Annars finns det en uppsjö av 196-200 grains kulor för den som vill vara lite mer konventionell, bland dessa har jag goda erfarenheter av 200 grains Accubond. Däremot skulle jag avråda från 196 grains Oryx eftersom jag varit med om i vart fall tre tillfällen när denna kula inte varit riktningsstabil i viltet.

Men som sagt det viktigaste för att ge ett gott råd är nog att veta vad skytten föredrar i andra kalibrar eftersom det inte finns en kula som är "bäst", däremot finns det gott om högkvalitativa kulor som har ett konsekvent uppträdande i viltet men 10 000 kr frågan blir givetvis vilket uppträdande är det som är önskvärt?

Henrik

Lasse,

det finns en jäkla massa vettiga alternativ till 8x57. jag vet inte om det är du som är skytten eller om du frågar för någon annans räkning?

Svaret beror rätt mycket på vilka preferenser skytten har, i min egen 8x57 laddar jag numera 180 grains BT vilket är en kula som i kalibrar grövre än 308 är lite stabilare byggd. Nu har jag än så länge bara skjutit två grisar, en dovspets och tre rådjur med denna kula och då med ett Vo på 810 m/s men än så länge har jag inte sett något som jag inte gillar med kulan.

Visst ger den lite mer skottskador än vad t ex en tsx i samma vikt gör men jag tycker ändå att den är helt OK, och vill man ha viltet på eller vid skottplatsen så är nog lite skottskador ett rimligt pris att betala.

Annars finns det en uppsjö av 196-200 grains kulor för den som vill vara lite mer konventionell, bland dessa har jag goda erfarenheter av 200 grains Accubond. Däremot skulle jag avråda från 196 grains Oryx eftersom jag varit med om i vart fall tre tillfällen när denna kula inte varit riktningsstabil i viltet.

Men som sagt det viktigaste för att ge ett gott råd är nog att veta vad skytten föredrar i andra kalibrar eftersom det inte finns en kula som är "bäst", däremot finns det gott om högkvalitativa kulor som har ett konsekvent uppträdande i viltet men 10 000 kr frågan blir givetvis vilket uppträdande är det som är önskvärt?

Henrik

Jag kommer inte att vara skytten men jag har fått det ärofyllda uppdraget av att ta fram lite ladd data och en kula så polarn kan göra mig sällskap i laddrummet.

Tidigare har ägaren skjutit med 6,,5x55 och Oryx och varit nöjd med detta

Jag tror mig veta att snabb död är viktigt då mycket av jakten kommer att ske från vak gluggen och ingen vill väl vandra runt i natten o leta gris om man inte måste.

Jag kikade på BT kulan men att den var stabilare visste jag inte, ett bra tips. Priset på den avskräcker ju inte ens

Tack Henrik utförligt som vanligt

//

som alaska- och vulkanälskare så måste jag bara skriva det: Alaska och vulkan fäller allt =)

Det finns flera bra kulor, några redan nämnda, här är några till:

220gr Woodleigh RN

250gr Woodleigh RN

185gr Rhino

200gr Swift A-Frame

För andra ändamål än vad du nämde är 160gr TTSX med BC på .4 en intressant kula

för längre håll. Den går att få upp i ca 870m/s i 24" pipa.

160gr tsx BC 0.4, v0 = 870m/s:

100m +5cm

200m -1,6cm

250m -12cm

300m -27cm

200gr SGK BC 0.5, v0 = 770m/s:

100m +5cm

200m -6cm

250m -20cm

300m -42cm

Nu har jag bara erfarenhet av 8x57 JRS i min drilling och dubbelstudsare men jag har nog aldrig varit med om en kaliber där jag fått genomgående så bra träffbilder och effekt så enkelt med så många olika alternativ.

Det enda jag skulle avråda ifrån är just oryxen. Skjuter den i andra kalibrar med bra resultat men här har den gjort en del konstiga grejer...

Söker du en något lättare kula lägger även jag min röst på Ballistic Tipen, ingen som helst "Varminteffekt" som i klenare kalibrar.

I "normalintervallet" har jag bäst erfarenhet av gamla hederliga Alaska och Nosler Partition. Särskilt Noslern är ett bra alternativ i mina ögon för åteljakten på vildsvin. Rätt rejäl effekt och ofta genomskott om det blir lite snett...

Bland de tyngre alternativen har jag mycket goda erfarenheter av 220 grains Sierra Game King. Riktigt bra effekt och bra uppträdande trots sneda vinklar och ben i vägen.

Det enda du bör vara uppmärksam på är om du laddar bondade eller kopparkulor lite för lätt. Jag får kräma på rätt bra för att få en bra effekt - uppsvampning. Kanske därför jag inte riktigt är nöjd med t ex Accubonden och kopparkulorna. Å andra sidan kan du trycka på lite mer i en JS än en JRS...

Det här med att välja "rätt kula " är mycket intressant, faktiskt betydligt intressantare än valet av kaliber enligt mitt sätt att se på saken.

Faktum är att det finns en kolossal massa olika faktorer som påverkar vårt val av kula och det som är "rätt" för mig kanske inte alls är "rätt" för någon annan. Det är också så att en kula som är "rätt" i en kaliber , vikt och hastighet kan vara helt "fel" om förutsättningarna ändras.

Sedan tillkommer aspekter som kultur och trender, på kontinenten så ser man gärna att kulorna tappar en betydande del av sin ursprungsvikt. Restvikter på 90-95% ses då som ett problem och inte som något önskvärt, här hemma känns det som att många skyttar ser 100% restvikt som något eftersträvansvärt. den itressanta frågan blir då egentligen varför? Kan vi i vanlig ordning förutsätta i all världens klokskap är samlad i vårt avlånga land och att våra jaktliga kollegor nere på kontinenten är en samling inavlade, trångsynta rikspuckon eller finns det månne skäl för deras ståndpunkter Jag får ibland känslan av att den viktigaste egenskap en kula kan ha är att göra sig bra på bild efter att ha passerat X cm blött tidningspapper. Bland frekventa internetsurfare så möter man ibland uppfattning att det i det närmaste skulle vara oansvarigt att ladda kulor med såpass usla restvikter som vulcan, partition etc, i princip torde detta vara att betrakta som djurpågeri . Å andra sidan har jag en hel del jaktkompisar som vare sig frekventerar några internetforum eller läser jaktpress i någon större omfattning, däremot jagar de minst två dagar i veckan under säsong och skjuter skapligt med vilt varje år. Beväpningen hos dessa herrar ändras rätt sällan utan den 6.5x55/308 win/30-06 eller liknande som de har använt de senaste 15-20 åren får möjligen ny optik var 5-10 år men de konstaterar bara att ammunitionen funkar och sedan är det bra. Vanliga kulor bland dessa herrar är vulkan, oryx, partition och mega, det vill säga gamla beprövade konstruktioner som funkar rätt bra i de allra flesta situationer.

Om jag funderar lite grann kring mina egna kulval genom åren så har de gått från Partition/vulcan via hårdare kulor som aframe/barnes X till att idag köra med Ballistic tip, sierra blyspets, Vmax och TSX beroende på situationen. Det finns utan tvekan tillfällen när alla dessa olika kulor kommer till sin rätt men det finns också tillfällen när de är "helt fel".

I mångt och mycket handlar det om skottplaceringen, för hårvilt skulle jag säga att ju exaktare du är i din skottplacering ju mjukare kula kan du använda. Samtidigt så har vi alla lite olika syn på var kulan skall placeras, för de som sätter kulan bakom bogen så innebär som regel mjuka kulor en kortare flyktsträcka. Om man å andra sidan har för vana att sätta skottet i bogen eller av olika anledningar som t ex eftersök vill kunna skjuta i lite mindre optimala vinklar är man nog mer betjänt av lite hårdare kulor.

Olika vilt och olika jaktformer sätter såklart också olika krav på kulorna, för ren vakjakt på gris gäller det enligt mitt sätt att se på saken att minimera flyktsträckorna. En lite mjukare kula som en Vulcan eller Ballistic tip som placeras mitt i bogen på grisen leder till väldigt korta flyktsträckor, vid lite bättre ljusförhällande kan det funka att "finskjuta" grisarna men vid lite sämre ljusförhållandenså föredrar i vart fall jag att minimera risken för eftersök.

Det här med att välja extratunga kulor har jag aldrig förstått, åtminstone inte för vårt svenska vilt utan jag har valt för patronen "normala" kulvikter eller lättare kulor. Sedan har jag varierat kulkonstruktionen beroende på vilken jaktlig situation jag stått inför, i 308 win har det då handlat om 150 grains kulor, i 8x57 om 180 grains kulor och i 9.3x62 om 250 grains piller ofta har jag kört med en lite blötare kula som standradkula och en tsx som alternativ om det skulle behövas lite tuffare doningar.

Henrik

Jag kan fylla i lite om tunga kulor. En Woodleigh RN är lite blötare än de klassiska hårda kulorna, t ex A-Frame.

Då kan man gå upp i kulvikt och få ner farten och expansionen lite om det är det man är ute efter. Mer vikt ger

mer penetration. Mer fart ger mer expansion och kortare penetration vilket ofta ger kortare flykt sträckor på bekostnad av mer köttförstöring. Det är som du skriver ett sätt att laborera, inte bara hårdheten på kulan, utan även vikten och farten

går att variera för att få olika expansion efter vad man söker. Till de flesta användningsområde som beskrivs spelar kulbanan ingen roll, en 250gr woodleigh eller en 160gr TTSX kulbana duger bra vilken som. Bra expansion över största hastighets spannet brukar Rhino ge men de är dyra.

Jag inser att jag inte har mycket på faktaplanet att tillföra i dylika diskussioner men det är ändock intressant att spekulera över vad som styrt ens egna kulval genom åren. Från att ha laborerat med minst 3 olika kultyper / kaliber är jag numera "back to basics" och en högre andel obondat / traditionella kulor än någonsin tidigare...

Även jag sköt tidigare väldigt många telefonkataloger och blöta tidningar men har mer och mer övergått till "subjektiva" mått på en bra kula. Jag inser att jag skjuter på tok för lite vilt / kula och vilt för att kunna få till några "objektiva" mått men ändå spelar "tron" på en kula stor roll, särskilt då man skjuter i aningen okonventionella lägen nära hundar och annat.

I mitt fall har det alltså inneburit konventionella kulor, lite mer köttförstöring, tunga kulor och en regel om att endast skjuta ett skott per läge när hundar är med i bilden (ståndskall / eftersök). Jag har varit med om lite för många situationer där det blivit onödigt nära och kaotiskt då jag skjutit och därför försöker jag numera endast skjuta ett skott och sedan avvakta. I detta läge tycker jag de "övertunga" kulorna har en uppenbar "subjektiv" fördel - du ser om du träffar. Jag inser att det under ett eftersök kan vara en finess med en djuppenetrerande kula men jag tar faktiskt smällen av att viltet lever en halvminut till om jag ser att jag träffat, hunden släpper aldrig i det läget och en konventionell kula i bakändan på vilket vilt som helst stoppar det rätt snabbt. Koppla hunden och avfånga...

Inte mycket värt för ursprungsfrågan men möjligen ett exempel på att vi alla resonerar lite olika och kanske att man kommer rätt långt här i världen med tämligen billiga och beprövade alternativ...