Vi börjar med Visenten. Jag har läst några artiklar senaste året på ämnet in(åter?)plantering av Visent. Någon forskare har uttryckt sig positivt om Visenten för både vår flora och fauna. Jag vet inte hur vederhäftig sagda forskare är eller hur rimlig idén är MEN det låter otroligt spännande.

Finns det något projekt eller forskning som på allvar tittar på möjligheterna? Om opinionsbildning krävs så börjar jag här och nu, för jag skulle väldigt gärna se frilevande Visenter i Sverige under min livstid.

Nästa fråga gäller Korpen. Varför är den fortfarande fredad? I samtliga marker jag jagat de senaste 5 åren är de väldigt talrika. I Norra Hälsingland där jag bedriver mest jakt, har numerären ökat explosionsartat de senaste åren. Då jag arbetar väldigt aktivt med viltvården i syfte att erhålla jaktbar stam på rådjur, tittar jag extra snett på Korpen.

Detta sen jag hittade en grupp korpar över ett rådjurskid, som inte såg ut att råkat ut för något annat än Korp.

Jag anser att det borde finnas någon paragraf liknande den om årsungar av räv och grävling, så att man har en möjlighet att via viss avskjutning befrämja småviltet.

Jag överdriver inte om jag säger att det går 15 korpar på varje Kråka. Jag antar att Korp"stammen" tidigare varit så liten att fredning varit nödvändig, men det stadiet är sedan länge passerat.

Arbetar förbundet för att få till en ändring? Om inte, i så fall varför? Är mina iakttagelser inte korrekta sett över hela landet?

Många och lite ostrukturerade frågor, men jag skulle bli tacksam om någon försökte svara.

Mvh /

Visenten diskuterar vi flitigt med såväl NV som de forskare du nämner från såväl Sveige som Europa. Vi har också anordnat seminarier i ämnet mm. Någon konkret forskning i Sverige pågår dock inte. Att återinföra en art är idag extremt svårt med tanke på regelverket så det här är ingen varken enkel eller snabb process. Dessutom vet vi väldigt lite om hur svenska folket eller våra medlemmar ställer sig till en återinföring.

När det gäller korpen så beror fredningen helt och hållet på EU´s regelverk. Jag tror du hittar tvåsiffrigt antal trådar i just det ämnet om du söker lite.

Jag håller med om korparna.

Jag har oxå sett att det finns VÄLDIGT mkt korp på våra jaktmarker

Det är inte sällsynt att man har 15-20 korpar på åtlana som är till för gris.

Den lilla majs som kastas ut till grisarna fixxar ju korparna på 30 min..

Jag tror nog alla jägare håller med om korparna men det är inte så enkelt som man kan tro...

Som sagt, söker ni så hittar ni nog en del om art & habitat- samt fågeldirektivet från EU.

Hur jobbas det med myskoxen då? Förutom hur den befintliga stammen tas omhand, jag menar införsel av nya individer, och kanske på nya platser i sverige.

Visenten diskuterar vi flitigt med såväl NV som de forskare du nämner från såväl Sveige som Europa. Vi har också anordnat seminarier i ämnet mm. Någon konkret forskning i Sverige pågår dock inte. Att återinföra en art är idag extremt svårt med tanke på regelverket så det här är ingen varken enkel eller snabb process. Dessutom vet vi väldigt lite om hur svenska folket eller våra medlemmar ställer sig till en återinföring.

När det gäller korpen så beror fredningen helt och hållet på EU´s regelverk. Jag tror du hittar tvåsiffrigt antal trådar i just det ämnet om du söker lite.

Tack för svar!

Jag förstår att det inte är en enkel och snabb process. Jag skulle ändå gladeligen följa en sådan process, via exempelvis en återkommande punkt i Svensk Jakt eller Jaktvårdsnytt. Beträffande medlemmarnas inställning, som så klart är utgångspunkten för Förbundets inställning, är det väl bara att fråga. En enkel enkät i någon av medlemstidningarna kanske?

Angående Korpen har jag rådit bot på min lathet/dumhet och sökt på gamla trådar.

Två frågor kvarstår dock:

1. Är regeringen och SJF överens eller krävs mer lobbying för att regeringen ska driva frågan i EU?

2. Går det inte att införa mer "innovativa" formuleringar för skyddsjakten. (skyddsjakten på årsunge av räv görs ju med hänsyn till småviltet, inte tamboskap, odlingar, flygplatser mm. som brukar vara fallet vid skyddsjakt.)

Mvh! / Medlem av SJF som uppskattar Ert arbete.

En liten följdfråga.

Kanske något hypotetiskt och lite för tidigt i processen. Men har man från förbundets sida (eller personligt Fredrik/Daniel) någon uppfattning om var i Sverige det vore mest lämpligt med en eventuell inplantering av Visent?

// Henrik

Border: Vi är nog inte ens helt överens internt om vi ska öppna "Pandoras ask", dvs fågel- samt art- och habitatdirektiv. Betänk att många arter som vi får jaga idag skulle ifrågasättas tämligen direkt... Jag tror dock vi är relativt överens med regeringen om att det snart behövs en revidering men såväl vi som Sverige väger mycket lätt i ett sådant initiativ. Vi ska också komma ihåg att jakten och naturvårdsintressena har helt andra styrkeförhållanden nere på kontinenten. Räv och korp går inte att jämföra eftersom räven inte finns med på de listorna. Mer relevant att jämföra korp och varg...

Enkäter är svåra saker. Bara beroende på hur du ställer frågan så kommer du få väldigt varierande svar. Min magkänsla säger mig dock att en mycket bred majoritet av jägarna idag är högst tveksamma till Visenten. Även om jag är säker på att en mycket bred majoritet här , eller annorstädes på nätet, är för.

Henke: Revingehed är det enda konkreta jag hört talas om.

Border: Vi är nog inte ens helt överens internt om vi ska öppna "Pandoras ask", dvs fågel- samt art- och habitatdirektiv. Betänk att många arter som vi får jaga idag skulle ifrågasättas tämligen direkt... Jag tror dock vi är relativt överens med regeringen om att det snart behövs en revidering men såväl vi som Sverige väger mycket lätt i ett sådant initiativ. Vi ska också komma ihåg att jakten och naturvårdsintressena har helt andra styrkeförhållanden nere på kontinenten. Räv och korp går inte att jämföra eftersom räven inte finns med på de listorna. Mer relevant att jämföra korp och varg...

Enkäter är svåra saker. Bara beroende på hur du ställer frågan så kommer du få väldigt varierande svar. Min magkänsla säger mig dock att en mycket bred majoritet av jägarna idag är högst tveksamma till Visenten. Även om jag är säker på att en mycket bred majoritet här , eller annorstädes på nätet, är för.

Henke: Revingehed är det enda konkreta jag hört talas om.

Revingehed? Blir inte det lite som ett ovanligt stort vilthägn?

Nu kanske jag hamnar lite OT.

Men vore det inte bättre att undersöka möjligheterna för återinplantering av klövdjur som trivs bättre i de landskap som drabbats mest av de stora rovdjuren och där grisarna inte riktigt hör hemma.

Borde väl finnas billiga "politiska" poäng att inhämta genom att man på så sätt till viss del utfodrar dessa stora rovdjur.

Om det sedan är kronhjorten som skall hjälpas på traven eller om man skall satsa på skogsren kan jag inte uttala mig om i dagsläget. Har ingen åsikt där. Än så länge...

Vi har visenter inhägnat här utanför Uppsala, kan ju säga att man vart lite storögd första gången man åkte förbi med bilen Vackra djur och håller med om att det vore kul att se dem vilt

Linkis, återigen tack för nyanserat och klargörande svar. Det är tydligen som med allt annat, ju mer man vet, desto svårare är det. Det är skönt att leva i okunskap ibland. Allt verkar så lätt då.

Mvh /

Revingehed? Blir inte det lite som ett ovanligt stort vilthägn?

Nu kanske jag hamnar lite OT.

Men vore det inte bättre att undersöka möjligheterna för återinplantering av klövdjur som trivs bättre i de landskap som drabbats mest av de stora rovdjuren och där grisarna inte riktigt hör hemma.

Borde väl finnas billiga "politiska" poäng att inhämta genom att man på så sätt till viss del utfodrar dessa stora rovdjur.

Om det sedan är kronhjorten som skall hjälpas på traven eller om man skall satsa på skogsren kan jag inte uttala mig om i dagsläget. Har ingen åsikt där. Än så länge...

Skogsrenen och visenten kompletterar varandra ganska bra, om man ser till deras nischer och vill ha en ny betare över hela Sverige. Visenten skulle kunna fixa Götaland och delar av Svealand, medan skogsrenen fixar resten. Kronhjorten överlappar bägge, åtminstone delvis. Kronhjorten är mindre kontroversiell eftersom det är en befinlig art, som dessutom sprider sig om än långsamt. Vad som komplicerar bilden är att vi har åtminstone tre olika "grupperingar"/populationer. I syd har vi nominatrasen (Cervus elaphus elaphus), som vi tveklöst har ett ansvar att bevara. I nordväst börjar en annan ras, Cervus elaphus atlanticus, vandra in från Norge. Mellan dessa inhemska raser finns diverse korsningar mellan nominatrasen och utsatta kontinentala raser. Vill man vara "bevarandepuritan" så borde dessa tas bort... inte minst eftersom de på sikt troligen kommer länka ihop de två naturligt förekommande raserna och skapa en stor gemensam population.

Varken visent eller skogsren finns idag i Sverige, vilket troligen gör det besvärligare att få acceptans för att återintroducera dem. Däremot skulle vi skapa en mer ursprunglig megafauna. Ser man till megafaunan som födobas för våra stora rovdjur lär skogsrenen vara mest intressant och visenten minst. Visenten är knuten till den nemorala/nemoboreala zonen och kommer knappast hantera den rent boreala barrskogen bra.

Ska vi ägna oss åt denna typ av faunarestaurering? För kronhjorten känns det nog naturligt för många av oss. För man fram bevarandeperspektivet så finns det dock många andra arter som följer samma argumentationslinje. Klipper in nedanstående som en kollega som också pratade på KSLA-seminariet om faunarestaurereing skickade härom veckan.

Nordjyske Stiftstidende | 07.11.2010 | Indsigt | Side 1 | 13 ord |

Ulvetider

DYRERIGET: Danmark har plads til mange flere og større rovdyr

Side 4-8

Nordjyske Stiftstidende | 07.11.2010 | Indsigt | Side 4 | 2870 ord |

Ulven kommer

NATUR: Det er kun et spørgsmål om tid, før den første vilde ulv løber ind over den tyske grænse. Men i stedet for at vente på, at ulven indvandrer af sig selv, bør vi allerede nu sætte ulve ud i Nationalpark Thy - gerne sammen med elge, bisoner og vildsvin, mener biologiprofessor med speciale i megafauna

Af SørenSkov

soeren.skov@nordjyske.dk

JENS-CHRISTIAN SVENNING: Når man i dag taler om naturgenopretning og naturfredning, ser man ofte tilbage på, hvordan naturen så ud for 50-100 år siden. Men dengang var naturen allerede forarmet i forhold til den naturlige biodiversitet. Hvis vi skal have et indtryk af den oprindelige danske natur, skal vi flere tusinde år tilbage i tiden. Til dengang Danmark havde en naturlig fauna med store vilde dyr..

Lossen:

Den er helt ufarlig for mennesker - men den vil tage mange rådyr og dermed være en effektiv konkurrent til jægerne. Den findes i dag vildt i det meste af Skandinavien og Østeuropa. Derudover er den i de seneste 30 år blevet genudsat flere steder i Alperne og i Harzen, hvor den er blevet udryddet. Udsætningerne har været succesrige, og både i Alperne og i Harzen er der i dag vilde bestande af losser.

Leoparden:

Har formentlig også levet i Danmark for 120.000 år siden. Der er fundet flere fossile leoparder fra samme tid i England og i Tyskland. I Sibirien er der stadig en bestand af leoparder, der lever i et tempereret klima, der minder om det danske - men her er den stærkt truet, og der er nu under 50 dyr tilbage. Derudover findes leoparden i dag i små lommer i Asien, hvor den er i rivende tilbagegang, og i Afrika syd for Sahara, hvor den stadig er ret almindelig.

Tjuren:

Er Europas største hønsefugl. I dag forbindes den mest med nåleskove i Skandinavien og Rusland, men i lindetiden for 3000-6000 år siden - hvor der ikke fandtes nåletræer - var den ganske almindelig i Danmark, og der findes stadig bestande i det nordlige Spanien, der er knyttet til bøgeskov.

Den europæiske vildkat:

Hører til de små og dermed uproblematiske rovdyr, som man nemt kan genudsætte i den danske natur. I dag findes den pletvis og fåtalligt i Europa - bl.a. i Skotland og i Harzen. Vores nulevende tamkatte nedstammer alle fra vildkatte, og en af de store trusler mod de sidste europæiske bestande af vildkatte er derfor, at de uden videre kan krydse sig med tamkatte.

Vildhesten:

Det er 6000 år siden, at de vilde heste løb frit i Danmark. I Danmark kom der tamme heste sydfra med et folkeslag i yngre stenalder (3000 f.Kr.), for hvem hest og vogn var almindelige transportmidler. Siden bronzealderen har hesten i Danmark været et almindeligt husdyr. Lige nu går der heste af racen konik frit omkring i Lille Vildmose. Disse heste stammer fra hesteracen tarpanen, der levede vildt i Østeuropa indtil 1900-tallet. "Konik" er polsk og betyder lille hest. Den sidste vilde tarpan døde i 1919 i Ukraine.

Ulven:

Står på spring for at indtage den jyske natur. De kommer fra det østlige Tyskland, hvor der er en lille, men voksende bestand.Uroksen: I Lille Vildmose kan man i en indhegning se tilbageavlede urokser og vildheste. De kan sagtens leve helt frit i vores nye nationalparker i Thy og på Mols - og i store skove som Rold Skov. De oprindelige urokser og vildheste var udbredte i det meste af Europa, og de levede vildt i Danmark indtil for godt 2000 år siden.

Elgen:

Levede herhjemme indtil for et par tusinde år siden, da den blev udryddet af jagt. Selv i Sverige var den i 1800-tallet tæt på at blive udryddet. I dag har Sverige verdens tætteste elgbestand med over 250.000 dyr, og hvis ikke man i isvintre holdt sejlrenderne åbne i Øresund, ville den for længst være genindvandret til Sjælland. Den kan sagtens leve i den danske natur, da den i Skåne lever i et kulturlandskab, der er meget lig det danske. Ud over Sverige lever der også elge i de øvrige nordiske lande og i Polen og Rusland. Tidligere har den også levet i Tyskland.

Skovelefanten:

Levede i Danmark i den sidste mellemistid for 120.000 år siden. Dengang var den almindelig i alle de europæiske skove - og hvis ikke der var kommet mennesker til Europa, ville den være et karakterdyr i nutidens danske skove. De fleste former af skovelefanter var meget store - betydeligt større end nutidens afrikanske elefanter, men en dværgform overlevede i Grækenland indtil for 4000 år siden. Den nærmeste nulevende slægtning er den asiatiske elefant.

Skovnæsehornet:

Levede også i Danmark i sidste mellemistid for 120.000 år siden. Dengang var der to arter vilde næsehorn i Europa, og hvis mennesket ikke var ankommet til den europæiske natur, ville de stadig leve i de danske skove og klitheder. Den er uddød i dag, men har stadig en nær nulevende slægtning i sumatranæsehornet, som imidlertid er udryddelsestruet.

Bæveren:

Er i dag genudsat i Danmark og mange andre europæiske lande. Den blev førhen jagtet intensivt på grund af sin fine pels, og for 100 år siden var den tæt på at blive udryddet i Europa. Selv i Sverige, hvor der i dag er over 100.000 bævere, blev den skudt helt bort. Alle nutidens svenske bævere er således efterkommere af 80 norske bævere, der blev sat ud i den svenske natur i 1920'erne.

Krondyret:

Regnes i dag som et af den danske naturs flotteste dyr. Der er i dag en bestand på omkring 20.000 krondyr i Danmark, men i 1800-tallet var den meget tæt på at blive udryddet og dermed blive et forsvundet mytisk dyr ligesom ulven. Ud over Danmark findes der krondyr i det meste af Europa. Kun i de nordlige nåleskove mangler den.

Måske sker det til vinter. Eller måske først om ti år, men det er kun et spørgsmål om tid, inden en vild ulv krydser den dansk-tyske grænse, og ulven igen vil være en del af den danske dyreverden. Det siger Jens-Christian Svenning, professor i biologi ved Aarhus Universitet.

- I Tyskland vokser antallet af ulve.

Dermed er det uundgåeligt, at ulven før eller siden også vil komme til Danmark, forklarer Jens-Christian Svenning.

Danmark er fra gammel tid et velkendt land for ulven. Den har været her i tusinder af år.

Da isen for 15.000 år siden trak sig tilbage, og de første rensdyr indvandrede til den jomfruelige tundralignende slette, fulgte ulvene -og de første stenalderjægere - i hælene på renerne.

Ulven er som mennesket en opportunist.

Da tundraen blev til skov og siden til hede, tilpassede ulven sig. Så sent som i midten af 1700-tallet var ulven almindelig på de jyske heder. Men det er længe siden, at man har kunnet opleve ulvens tuden i den danske natur. Ulven tog bøndernes husdyr og blev derfor jagtet skånselsløst.

Danmarks sidste ulv blev skudt på Hjerl Hede ved Skive i 1813.

I Tyskland blev den sidste ulv skudt først i 1900-tallet - men for få år siden vandrede nogle få polske ulve ind over grænsen. Da de tyske myndigheder sagde god for, at ulven skulle være en del af den tyske natur, er ulvene fredede. Siden da har det østlige Tyskland huset en lille, men støt stigende ulvebestand. Ulve kan strejfe vidt omkring, og i takt med at antallet af tyske ulve stiger, ses ulvene i stadig større dele af Tyskland. For nylig blev en ulv således kørt ned i Holsten godt 100 kilometer syd for den danske grænse.

En afstand, som en ulv mageligt kan tilbagelægge på en enkelt nat.

Muligvis har den første ulv allerede været her. I januar i år gik der således rygter om, at en ulv var set i Sønderjylland. Men man fandt ikke spor, der med sikkerhed kunne fastslå, at der ikke var tale om en stor hund.

Jens-Christian Svenning er ikke i tvivl om, at det vil udløse stærke reaktioner hos danskerne, når de første danske ulve i næsten 200 år pludselig løber rundt i den jyske natur.

- Der vil være mange, som vil være meget kritiske over for ulven.

Men jeg tror faktisk, at flertallet af danskerne vil byde ulven velkommen.

Der er i hvert fald mange, der vil finde det spændende, hvis vi igen kan huse et stort karismatisk rovdyr som ulven, siger Jens-Christian Svenning.

Ulven kan sagtens leve i den danske natur, hvis vi altså vil acceptere den, påpeger biologiprofessoren.

Tyskland er ligesom os et intensivt dyrket land og tilmed med en højere befolkningstæthed end i Danmark.

Modsat sit drabelige ry fra folkeeventyret om "Den lille Rødhætte og Ulven" er ulven normalt ikke farlig for mennesker. Siden Første Verdenskrig har der i Europa kun været et tilfælde af ulveangreb på mennesker, da en flok ulve for en halv snes år siden overfaldt en fårehyrde i de franske alper. Fårehyrden overlevede heldigvis angrebet.

Men selv om nye ulve i Danmark hovedsageligt vil ernære sig af rådyr og krondyr, er der ingen tvivl om, at de indimellem også vil tage husdyr. Fårene i den sønderjyske marsk vil pludselig leve et noget mere udsat liv. Det samme vil løse hunde i skoven. - Ulven vil være et problematisk dyr i den danske natur.

Men vi kan håndtere det, hvis vi beslutter os for det. Eksempelvis ved at give erstatning til ejerne af de husdyr, som bliver taget af ulven, siger Jens-Christian Svenning.

Det er ikke kun i Tyskland, at ulven i disse år har fået et "comeback".

I de fleste lande i Europa er der i dag langt større velvilje over for ulven og andre store dyr i naturen end tidligere.

I Spanien er der i dag over 2000 ulve, og selv i det tæt befolkede Italien er der en voksende ulvebestand på omkring 500 dyr.

I Østeuropa er der adskillige lande - bl.a. Polen og Rumænien - der huser talstærke ulvebestande på langt over 1000 ulve.

Også i Sverige er ulven vendt tilbage.

Her blev ulven udryddet så sent som i 1970'erne, men vendte kort efter tilbage, da en lille flok ulve -som de eneste i Skandinavien -havde overlevet i Trysil-området i Norge. I Sverige er der i dag 200 ulve, der fortrinsvis lever i Mellemsverige.

Her har myndighederne fra i år genindført en kontrolleret jagt på ulvene for at fastholde bestanden på omkring 200 dyr.

Ulve i Thy - eller på Læsø

Men i stedet for passivt at vente på, at ulven dukker op af sig selv, kan vi også selv tage teten og sætte vilde ulve ud i den danske natur, mener Jens-Christian Svenning.

- Vores nye nationalparker ville være oplagte områder, hvor vi kunne genudsætte ulve og andre store dyr, som hører hjemme i den danske natur, men som i dag er udryddet af mennesket. Thy vil være et godt sted til at udsætte ulve -gerne sammen med andre store dyr som elge, europæisk bison og los. Det er alle dyr, som ville være her i dag, hvis vi ikke havde udryddet dem, påpeger Jens-Christian Svenning.

Hvis man gerne vil sætte dyrene ud i et afgrænset område, hvor man lettere kan styre udviklingen, kan man også vælge at sætte dyrene ud på en ø.

-Skov- og Naturstyrelsen har for nylig lanceret et forslag om at sætte europæiske bisoner ud på Bornholm. Men her er Læsø også en oplagt mulighed. I givet fald kunne man endda udsætte bisoner på Læsø sammen med elge og en flok ulve, fortsætter Jens-Christian Svenning.

I hele Europa er der i disse år en trend, hvor mennesket sætter store dyr ud i naturen, som tidligere er blevet udryddet. Herhjemme er bæveren således blevet sat ud i Vestjylland. Da bæveren er en fredelig planteæder, der i sin tid blev udryddet som følge af en omfattende jagt på dens pels, er udsætningen af bævere sket helt uden dramatik.

De store rovdyr er straks noget mere problematiske. Men det har ikke afholdt andre europæiske lande fra at sætte oprindeligt hjemmehørende rovdyr ud i naturen.

Flere steder i Alperne er den brune bjørn således blevet genudsat, og i Harzen i Tyskland har man genudsat den europæiske los. Da lossen især lever af rådyr, har de lokale tyske rådyrjægere dermed fået en effektiv konkurrent.

Op gennem menneskets historie er det ellers sjældent, at mennesket har forsøgt at hjælpe de store rovdyr. Tværtimod har menneskets gang på Jorden fra første færd været ødelæggende for andre store pattedyr. Menneskets fodspor er præget af en sand masseudryddelse på vores medskabninger.

Elefanter og næsehorn

I dag er det især i Afrika, at vi finder store vilde pattedyr. Men oprindeligt har alle Jordens kontinenter -med undtagelse af Antarktis -huset mængder af store vilde pattedyr, fortæller Jens-Christian Svenning, der er specialist i store dyr. Eller helt præcis i megafaunaen, som biologerne med en fælles betegnelse kalder dyr, der vejer mere end 45 kg.

Den naturlige megafauna i Europa er næsten lige så rig som i Afrika. Men det er ukendt for næsten alle.

Det vil Jens-Christian Svenning gerne ændre.

- Ligesom de fleste af os tager det som en selvfølge, at vi lærer om kulturhistorien i Europa, bør vi også lære om vores europæiske naturhistorie, påpeger Jens-Christian Svenning.

Naturen i Europa er udviklet gennem millioner af år. Biologisk set er 120.000 år derfor kun et kort øjeblik. Hvis man kunne rejse tilbage i tiden til sidste mellemistid for 120.000 år siden, ville naturen i Centraleuropa og dermed også i det danske område ved første øjekast minde meget om naturen i dag.

I skovene ville vi finde eg, bøg, avnbøg og rødgran iblandet skovfyr og birk. Vi ville finde de samme mus i skovene, som vi kender i dag, og her ville også være velkendte dyr som ræve, rådyr, dådyr og krondyr.

Der ville også være store dyr, som vi ikke har i Danmark i dag, men som vi kender fra andre europæiske lande såsom brune bjørne, ulve, elge og losser.

Men det mest overrumplende er uden tvivl, at her ville være en mængde store dyr, som vi i dag ikke forbinder med Europa - og da slet ikke med naturen i Danmark.

Her ville være skovelefanter, skovnæsehorn, urokser og formentlig også leoparder og løver, som alle er kendt fra fossiler, der er fundet i England og Tyskland.

Derudover ville her også være hulebjørne, krumsabelkatte og kæmpehjorte.

I dag er de fleste store europæiske pattedyr for længst uddøde.

Jens-Christian Svenning er ikke i tvivl om, hvem der står bag masseudryddelsen.

- På Jordens kontinenter -med undtagelse af Afrika -ser vi det samme mønster. Når det moderne menneske indvandrer, sker der en masseuddøen af store dyr, påpeger Jens-Christian Svenning.

Vores primitive forfædre i stenalderen levede ikke i harmoni med den omgivende natur. Stenaldermenneskene var uhyre effektive jægere, som både udkonkurrerede andre store rovdyr - og andre menneskeformer såsom neanderthalere. Desuden lagde de et hidtil uset jagttryk på deres byttedyr. Mange dyr blev jagtet, til de var borte for altid.

Kun i Afrika har den oprindelige mangfoldighed af store pattedyr overlevet nogenlunde frem til vore dage.

- Det skyldes, at det moderne menneske er udviklet i Afrika. Den afrikanske natur og dermed de store afrikanske dyr har langsomt kunnet tilpasse sig mennesket gennem tusinder af års evolution, siger Jens-Christian Svenning.

Vildkatte, vildheste og vildsvin

Selv om elefanter og næsehorn blev udryddet i Europa, da det moderne menneske rykkede ind, var der dog en række store dyr, der overlevede frem mod vores dage.

De sidste urokser blev dræbt ved en jagt i 1600-tallet i Polen. Godt 100 år senere forsvandt de sidste europæiske vildheste.

Men som ved et mirakel overlevede den europæiske bison, selv om den var meget tæt på at dø ud. Ligesom uroksen fandtes bisonen til sidst kun i et skovområde i det østlige Polen. Her blev hele bisonbestanden dræbt af sultne soldater under Første Verdenskrig -men inden da var der indfanget en håndfuld dyr til zoologiske haver, og det er derfor kun takket være opdræt i zoologiske haver og efterfølgende genudsætning i de polske skove, at vi i dag igen kan opleve vilde bisoner i Europas natur.

Også uroksen og vildhesten er - næsten da - genopstået fra udryddelsens rand.

- Som arter er hverken uroksen eller vildhesten jo uddøde. Alt tamkvæg nedstammer jo fra uroksen, og en almindelig dansk malkeko er af samme art som uroksen. Tilsvarende nedstammer nutidens hesteracer alle fra vildhestene, siger Jens-Christian Svenning.

Uroksens gener er derfor ikke uddøde.

De er blot lidt uens fordelt på nutidens forskellige kvægracer.

Ved at krydse primitive kvægracer med hinanden lykkedes det allerede efter Første Verdenskrig for tyske biologer at fremavle en primitiv okserace, der kaldes heckkvæg, og som minder meget om fortidens urokser.

Tilsvarende findes der primitive hesteracer, der er meget tæt på fortidens europæiske vildhest tarpanen.

Det gælder eksempelvis den polske konikhest, som i dag er sat ud, så den lever vildt i flere skove i Polen.

Både urokseagtigt kvæg og konikheste kan i dag ses i en stor indhegning ved Lille Vildmose. Men man bør overveje at sætte begge arter ud, så de lever helt frit i den danske natur, mener Jens Christian Svenning.

- De store dyr har en økologisk nøglerolle. Det har derfor en lang række negative konsekvenser for den danske natur, når de ikke er her. Der er eksempelvis mange planter og insekter, der forsvinder, når de store dyr mangler. Det prøver vi så at kompensere ved at bruge millioner af kroner i naturpleje, men den bedste løsning må da være, at naturen plejer sig selv. Og det kan den kun, hvis her igen er store vilde planteædere. Derfor bør vi seriøst overveje at sætte nogle af de store planteædere ud i den danske natur. Det gælder især arter, der er relativt uproblematiske som tilbageavlede vildheste og urokser, anfører Jens-Christian Svenning.

Også vildsvin bør udsættes i den danske natur, mener Jens-Christian Svenning. Vildsvin er normalt helt ufarlige. Kun hvis de bliver anskudt under jagt, kan de finde på at gå til angreb.

De er tilmed almindelige i det meste af Europa. I Sydsverige er der 150.000 vildsvin, og i det nordlige Tyskland er vildsvinene også ganske almindelige.

- Selv i Holland, hvor befolkningstætheden er tre gange større end i Danmark, er der vildsvin i skovene, siger Jens-Christian Svenning.

Til de uproblematiske dyr, som man bør overveje at sætte ud herhjemme, hører også den europæiske vildkat. Den ligner umiddelbart en stor gårdkat, og det er en lighed, som ikke er tilfældig. Vildkatten er nemlig vildformen til vore dages tamkat.

- Den levede vildt i Danmark frem til jernalderen, og den findes stadig så tæt på os som i Harzen, oplyser Jens-Christian Svenning.

Oplevelser og jagt

Flere vilde dyr i den danske natur vil ikke blot give et mere helstøbt økosystem. Det vil også give mulighed for mange flere naturoplevelser.

Både for almindelige naturelskere og for jægere.

- Bestandene skal jo forvaltes - bl.a. for at hindre konflikter med landbruget, og det vil indebære jagt. Naturligvis i en kontrolleret form, så der ikke skydes flere, end bestandene kan bære, siger Jens-Christian Svenning.

Såfremt ulven indvandrer til Danmark på ny, kan man vælge at frede den i de første år, indtil der er en bæredygtig bestand. Men med tiden bør der indføres jagt på ulve, så de bliver ved med at opfatte mennesker som farlige og derfor undgår mennesker. Uden jagt kan man risikere, at ulvene med tiden vil lære, at mennesker er ufarlige og dermed potentielle byttedyr.

Selv om Jens-Christian Svenning ikke er i tvivl om, at de store pattedyr som europæiske bisoner, elge og vildheste sagtens kan leve frit i den danske natur, erkender han, at det i vore dage kniber med pladsen i den danske natur, da Danmark er det land i Europa, der har den største andel af arealet under plov.

Men det har Jens-Christian Svenning også en løsning for: Vi skal give naturen mere plads.

- Mange af vores marginale landbrugsjorder i vores ådale og sandede marker ved vestkysten ville ikke kunne dyrkes, hvis der ikke var EUtilskud.

Det er derfor langt bedre for samfundsøkonomien at sløjfe nogle af de marginale landsbrugsjorder og lade dem udvikle sig til værdifulde naturområder, siger Jens Christian-Svenning.

Løver tilbage til Balkan

Selv om andre europæiske lande allerede nu arbejder bevidst med at genudsætte flere vilde dyr i naturen, er det et arbejde, som man på EU-plan bør satse meget mere på, mener Jens-Christian Svenning.

-Vi har i nutidens Europa meget bedre plads til vilde dyr end i eksempelvis Indien, påpeger han.

De fleste danskere opfatter Europa som et tætbefolket kontinent.

Sådan var det også for 100 år siden, men siden da er Jordens befolkning vokset fra godt én milliard mennesker til næsten syv milliarder mennesker.

Stort set hele befolkningstilvæksten har fundet sted i ulandene.

I Asien og i Afrika.

Indien er i dag langt tættere befolket end Europa. På trods af det har Indien valgt at give plads til flere storslåede nationalparker med noget af verdens fineste natur. Her er der store besværlige dyr som løver, tigre, næsehorn og elefanter.

Men nationalparkerne ligger som isolerede øer i et menneskehav.

- Mange ved, at der i antikkens tid for 2000 år siden var løver i Grækenland.

Faktisk var der dengang løver i det meste af Balkan mod nord til Rumænien samt i hele Mellemøsten og Indien, fortæller Jens-Christian Svenning.

Der findes to former for løver - den afrikanske og den indiske. Antikkens græske løver var af samme art som nutidens indiske løver, der i dag kun findes i et naturreservat ved Gir-skoven i det nordvestlige Indien.

- Det er ikke holdbart i det lange løb, at der kun findes én bestand i verden med i alt 300 indiske løver.

Der bør etableres en reservebestand, og det kan eksempelvis ske på Balkan, der er en del af den indiske løves naturlige udbredelsesområde, og som i dag har en langt lavere befolkningstæthed end Indien, siger Jens-Christian Svenning.

Man bør også etablere en stor indhegnet naturpark, hvor man kan udsætte asiatiske elefanter, tilføjer han.

Den asiatiske elefant har ganske vist aldrig levet vildt i Europa, men den er uhyre tæt beslægtet med skovelefanten, der levede i europæiske skove indtil for 37.000 år siden - og i en dværgudgave på den græske ø Tilos indtil for blot 4000 år siden.

Den asiatiske elefant vil derfor kunne udfylde den økologiske niche i den europæiske natur, som har stået tom, siden stenaldermenneskene udryddede skovelefanten.

- Dertil kommer, at den asiatiske elefant er stærkt truet. Den er allerede uddød i det meste af sit naturlige udbredelsesområde, og bestanden nærmer sig foruroligende hurtigt den nedre grænse for dens overlevelse. Ligesom for den indiske løve er der derfor behov for en reservebestand, siger Jens-Christian Svenning.

Selv om det vil blive problematisk at etablere en naturpark i Europa med indiske løver og elefanter, vil alternativet være værre. Bestandene af mange af klodens sidste arter store vilde pattedyr er nærmest i frit fald, og hvis ikke udviklingen vendes, vil flere af dem snart dø ud.

- Det vil være en fattig verden, når vi ikke mere har løver og elefanter i naturen, men må nøjes med at se dem i en zoologisk have eller som skeletter på et museum, siger Jens-Christian Svenning.

Wow, Outdoorsman!

Mycket intressant läsning!! Mer sånt!

Ärligt talat, det skulle vara toppen om Ni som är upplysta, kunde fortsätta återberätta utvecklingen för oss vanliga dödliga här, eller på en ny fast tråd (moderatorjobb?).

Mvh!/

Tja,

jag har väl bara genom ett enda inlägg presterat mer än en genomsnittlig tråd ! Just i denna area får jag väl som moderator slå mig själv på fingrarna. Skämt åsido; visst ska vi se till att hålla er uppdaterade på denna typ av frågor. Dödliga är vi alla, men vi har väl förhoppningsvis en hyfsad koll på vad som är på gång, både inom forskningen och myndighetsvärlden.

Visenter fascinerar, men man kan också konstatera att det är lätt att vilja ha mer vilt tills man sitter med en ökande stam som man har ett ansvar att kontrollera. Ägnar mig för tillfället åt att analysera jägarkårens attityder, och det finns tydliga effekter av just detta för flera av våra viltarter. Det kommer att finnas skäl att återkomma till detta inom kort...

Stort tack! Fantastiskt intressant. Även om jag har lite svårt för språket...

Skulle dock vilja säga att man kanske inte behöver besluta om alla möjliga återinplanteringar på en gång.

Varför kan man inte välja en eller två "betare" och sedan utvärdera dessa under ett antal år innan man ger sig på fler.

Jag antar att man kommr att lära sig lite vid varje försök. Både rent naturvetenskapligt och människopsykologiskt...

// Henrik

Stort tack! Fantastiskt intressant. Även om jag har lite svårt för språket...

Skulle dock vilja säga att man kanske inte behöver besluta om alla möjliga återinplanteringar på en gång.

Varför kan man inte välja en eller två "betare" och sedan utvärdera dessa under ett antal år innan man ger sig på fler.

Jag antar att man kommr att lära sig lite vid varje försök. Både rent naturvetenskapligt och människopsykologiskt...

// Henrik

Visst kan man det, och för den som aktivt vill arbeta för faunarestaurering tror jag personligen det är en klok strategi. Den andra varianten är att köra en bred argumentation och front redan från start, för att åtminstone nå en bit på vägen. Jag tror den förstnämnda varianten är mer effektiv, men det finns de som tror annorlunda. Vi ska också ha klart för oss att debatten om vargflytt bryter en hel del mark här...

Visst kan man det, och för den som aktivt vill arbeta för faunarestaurering tror jag personligen det är en klok strategi. Den andra varianten är att köra en bred argumentation och front redan från start, för att åtminstone nå en bit på vägen. Jag tror den förstnämnda varianten är mer effektiv, men det finns de som tror annorlunda. Vi ska också ha klart för oss att debatten om vargflytt bryter en hel del mark här...

Håller helt klart med dig om detta!

När det gäller vargen så vet vi väl ganska väl idag vad de negativa sidorna med en etablering är.

När det gäller kronhjorten så antar jag att skogsbruket och barkflängningen är det mest negativa.

Hur ser motsvarande "riskanalys" ut för Skogsren och Visent?

Rent spontant skulle jag tippa att en introduktion av skogsren främst kommer att påverka rennäringen, medan en introduktion av visent främst kommer att påverka jordbruket. Skogsbruket skulle jag tro kommer att påverkas i mindre grad. En flock visenter betandes sida vid sida med vildsvinen på vallar och i åkrar lär nog dock inte ses enbart med blida ögon...

Jag har dock inte satt mig in i hur skadebilden ser ut på kontinenten. Ur ett strikt bevarandeperspektiv kan man dock argumentera för visenten eller skogsrenen på precis samma sätt som för vargen och annan mångfald; vi är skyldiga att återintroducera dem om de försvinner, eller försvunnit, genom vår försorg (såvida de inte tar sig tillbaka för egen maskin). Även om det leder till en del kostnader.

Alla delar inte den synen, men det är fullt möjligt att ta den linjen utifrån de internationella överenskommelser om bevarande av biologisk mångfald som Sverige undertecknat.

Rent spontant skulle jag tippa att en introduktion av skogsren främst kommer att påverka rennäringen, medan en introduktion av visent främst kommer att påverka jordbruket. Skogsbruket skulle jag tro kommer att påverkas i mindre grad. En flock visenter betandes sida vid sida med vildsvinen på vallar och i åkrar lär nog dock inte ses enbart med blida ögon...

Jag har dock inte satt mig in i hur skadebilden ser ut på kontinenten. Ur ett strikt bevarandeperspektiv kan man dock argumentera för visenten eller skogsrenen på precis samma sätt som för vargen och annan mångfald; vi är skyldiga att återintroducera dem om de försvinner, eller försvunnit, genom vår försorg (såvida de inte tar sig tillbaka för egen maskin). Även om det leder till en del kostnader.

Alla delar inte den synen, men det är fullt möjligt att ta den linjen utifrån de internationella överenskommelser om bevarande av biologisk mångfald som Sverige undertecknat.

Jag tror nog att iv i huvudsak är överens. Men oavsett vilka argument vi framför och hur mycket stöd vi har för dem i internationella överenskommelser o.s.v. så måste vi vara beredda på att få mothugg och kompromissa med tanke på att det blir negativa följder för vissa grupper. Det gäller att hitta balans mellan bevarande önskemål och negativa följder för ortsbefolkning, samer och skogsindustri. Vilket egentligen är precis samma sak som vi hävdar när det gäller vargen.

Det kan därför eventuellt vara bra att börja med arter som inte blir så kontroversiella som t.ex. Visent i jordbruksbyggder.

Personligen är jag därför mer intresserad av om man kan hjälpa Kron eller introducera skogsren i det stora rovdjursbältet.

Men då är jag inte helt insatt i hur stor påverkan skogsrenen skulle ha på rennäringen. Det borde inte heller vara helt hugget ur luften att påstå att minskningen av bytesdjur en gång i tiden hade en bidragande påverkan på hotet gentemot de stora rovdjuren. Och en kraftigt hjälpande hand för att öka antalet bytesdjur borde dessutom kunna verka som ett incitament för att öka acceptansen för de stora rovdjuren. Åtminstone för de som inte är mest drabbade av eventuella negativa sidao. (Läs samerna & skogsbolagen...)

Känns som att vi skulle kunna skriva/diskutera det här ganska länge! Du har inte vägarna förbi så man kan få bjuda på en öl och lära sig mer?

MVH // Henrik

Vi får ju inte glömma svartråttan.

En annan art som jag gärna skulle se i skogen igen är skogshästen (Equus caballus germanicus) som väl är helt utdöd eller tämjd till att bli ardenner och nordsvensk.

Gotlandsruss har ju funnits sedan järnåldern på gotland och där lever väl dessa i någon form av halvvild form. Klarar dom sig utan människans påverkan kanske dessa en vacker dag kan bli föremål för jakt hos guterna.

Vargarna behöver stora byten, återinför en "skogshäst" eller någonting liknande som endast är till för de stora rovdjuren där människan inte behöver se ekonomiska förluster på det jaktbara viltet.

Då korpen är talrik i sveige och hotad i övriga europa så borde en flytt av korp vara intressant till övriga. Den är ju en kråkfågel så den borde snabbt acklimatisera sig till varmare klimat. Samma med den rysk/svenska vargstammen som kunde förstärka den sydeuropeiska mindre vargen så att vargstammen blir starkare i både Tyskland och Frankrike. Livskraftiga hjort och rådjursstammar finns så det ska inte uppstå någon matbrist. Borde inte Jägareförbundet vara intresserade av att förmedla de kontakterna och bistå med hjälp för att infria målet med habitatdirektiven i övriga eoropa och EU?

Henke- låter trevligt !

Dahla- det finns gott om exmpel på introduktioner som slagit fel, och extremt få där en stam etablerats utan att det givit någon effekt på befintliga arter. En av de svåraste nötterna att knäcka är risken för att man för in nya sjukdomar och parasiter till redan befinlig fauna. Det är också en av stöttestenarna i diskussionerna om eventuell omflyttning/utsättning av varg

Nils- du verkar blanda samman SJF med NV...

Henke- låter trevligt !

Dahla- det finns gott om exmpel på introduktioner som slagit fel, och extremt få där en stam etablerats utan att det givit någon effekt på befintliga arter. En av de svåraste nötterna att knäcka är risken för att man för in nya sjukdomar och parasiter till redan befinlig fauna. Det är också en av stöttestenarna i diskussionerna om eventuell omflyttning/utsättning av varg

Nils- du verkar blanda samman SJF med NV...

Hör av dig om du passerar jkpg eller om du tänker besöka dina gamla Jämtländska hemtrakter i mellandagarna...

/ Henrik

Nils- du verkar blanda samman SJF med NV...

Jägareförbundet har väl ett ganska nära samarbete med NV och det borde vara ett bra initiativ som visar Jägareförbundets och de svenska jägarnas välvilliga inställning att sprida korp och gärna varg björn och järv till övriga medlemsländer för att säkra habitatdirektiven även i övriga europeiska länder.