Vill tacka Daniel för ett bra föredrag på Kvinnersta. Tycker att du lyckades att få ett ganska byrokratiskt och tråkigt ämne att bli intressant! En sak som du sa tycker jag är riktigt tänkvärd. Det är lika mycket älg nu som på det tidiga 80-talet per ha tall ungskog.

Du hade väl åkt när Gunnar höll sitt föredrag också det mycket bra och tänkvärt. Men jag hakade upp mig på sättet som han sa en del saker. När han sa vi jägareförbundet så lät det som att han menade vi tjänstemän och huvudstyrelse. Detta är inte alls bra och det var några som reagerade på det. Vi Jägareförbundet är i grund och botten vi medlemmar ni tjänstemän är "bara" anställda av oss att utföra det som vi vill ha utfört.

Gunnar är jätte duktig och om jag förstår saken rätt så har vi honom till stor del att tacka för att vi har fått vargjakt. Sättet som vi fick varg jakten på var nog inte "demokratiskt" förankrat i medlemsleden. Gunnar sa också det, tyvärr i en bisats. Hade man dragit igång en demokratisk process om det hela så hade det med all sanolikhet blivit ett mycket sämre utfall. Personligen så tror jag inte att vi vanliga jägare fattar hur glada vi ska vara över hur den här frågan har skötts.

Tycker alltså att det var jättesynd att Gunnar betonade lite fel när han sa vi. Han fick lite kritik för det och tog åt sig.

Tror att det kan vara sådana här små tabbar som gör att vi tappar medlemmar. Ja inte just Gunnar han förklarade sig ju och bad om ursäkt.

Hur ser ni som svarar här på Jaktsnack på det här med "vi" inom förbundet?

Kanske bäst att påpeka att jag tycker att ni som svarar här gör det jätte bra och det är inte er jag klagar på. Mina funderingar är mera på planet hur man ska få medlemmarna mera aktiva och hur tjänstemännen ska förklara vad dom gör och kanske framförallt varför. Tror att det är jätteviktigt att den vanliga medlemmen känner att tjänstemännen jobbar för oss.

Tack för berömmet!

Det här är en fråga som vi ständigt brottas med och den blir hela tiden allt mer aktuell. Utvecklingen går solklart åt ett enda håll nu och det innebär att alla frågor blir mer och mer komplicerade och handläggningstiderna blir allt mer pressade. Idag är det nog tyvärr så att medelmedlemmen helt enkelt inte har kunskapen att fatta ett klokt beslut och vi hinner omöjligt fråga medlemmarna i sakfrågor innan vi måste avge svar i någon form. Det är en ganska jobbig situation för en medlemsorganisation och det kräver rätt mycket att hela tiden fatta beslut som man "tror" att medlemmarna skulle ha gjort. Personligen tar jag dagligen en massa beslut med "magkänslan" som nog egentligen, om tid och kunskap fanns, skulle ha förankrats i medlemsleden.

Att vi sedan ibland "betonar" fel är olyckligt. Det är dock väldigt lätt hänt, har jag märkt. Varje anställd talar säkert med i genomsnitt hundra medlemmar / dag och då blir det fel ibland, tyvärr, men inte helt enkelt att göra något åt.

Jag tror nog som du att vi tappar en del medlemmar på detta arbetssätt men frågan är vad som är alternativet. Skulle vi invänta medlemmarnas åsikter och förankra alla beslut är jag bombsäker på att den svenska jakten hade varit betydligt mycket sämre än idag och vargjakten, till exempel, hade inte existerat.

Instämmer med Daniel.

Vi tjänstemän har självfallet inte egna agendor som vi driver och är jägare precis som resten av våra medlemmar. Det är viktigt att skilja på vad den genomsnittlige jägaren skulla ha sagt/gjort och vad den genomsnittligen jägare vill ha för resultat. Eftersom vi tjänstemän hela tiden agerar med och mot myndigheter, andra intresseorganisationer och allmänheten har vi förhoppningsvis ganska bra koll på hur man mest effektivt uppnår ett visst mål. Vår väg för att försöka uppnå våra gemensamma mål kan skilja sig en hel del från vad som kanske först är våra egna, liksom medlemmarnas, intuitiva reaktion, om vi säger så... Ofta måste man dessutom ha mer av ett helhetsperspektiv, och se hur olika frågor påverkar varandra i spelet gentemot myndigheter och andra aktörer.

Vi går idag mot en allt ökande specialisering. Den nationella enhet jag, Linkis och Mr. Fiberclass tillhör har forskarutbildad personal inom viltförvaltning och skog motsvarande en större regional högskola eller ett mindre universitet. Det behövs för att klara relationerna mot vår omvärld idag. Men att kommunicera hur vi agerar, och behöver agera, på ett bra sätt hör onekligen till det absolut svåraste med jobbet.

Även fältpersonalen får idag i allt större krav på sig att delta i mycket specialiserade möten och funktioner. Därmed blir tyvärr tiden för mer traditionella uppgifter delvis begränsad...

Instämmer med Daniel.

Vi tjänstemän har självfallet inte egna agendor som vi driver och är jägare precis som resten av våra medlemmar. Det är viktigt att skilja på vad den genomsnittlige jägaren skulla ha sagt/gjort och vad den genomsnittligen jägare vill ha för resultat. Eftersom vi tjänstemän hela tiden agerar med och mot myndigheter, andra intresseorganisationer och allmänheten har vi förhoppningsvis ganska bra koll på hur man mest effektivt uppnår ett visst mål. Vår väg för att försöka uppnå våra gemensamma mål kan skilja sig en hel del från vad som kanske först är våra egna, liksom medlemmarnas, intuitiva reaktion, om vi säger så... Ofta måste man dessutom ha mer av ett helhetsperspektiv, och se hur olika frågor påverkar varandra i spelet gentemot myndigheter och andra aktörer.

Vi går idag mot en allt ökande specialisering. Den enhet jag, Linkis och Mr. Fiberclass tillhör har forskarutbildad personal inom viltförvaltning och skog motsvarande en större regional högskola eller ett mindre universitet. Det behövs för att klara relationerna mot vår omvärld idag. Men att kommunicera hur vi agerar, och behöver agera, på ett bra sätt hör onekligen till det absolut svåraste med jobbet.

Fredrik,

Nu känns det lite konstigt att ställa den här frågan till just dig eftersom jag genom våra diskussioner här fått ett väldigt stort förtroende för just dig och Daniel. Även Ola även om vi inte alltid är överens...

Det är också självklart att ni inte kan gå ut och ha någon form av medlemsomröstning om var och varannan fråga.

Men, vi har faktiskt en "klick" av förtroendevalda människor inom förbundet. Det är skillnad på att vara förtroende vald och anställd. Är det inte risk för att förbundets makt egentligen ligger hos de anställda tjänstemännen i högre grad än hos de fortroendevalda? Ni har ju alltid (så vitt jag vet) ett försprång i alla diskussioner just pågrund av er expertis inom respektive område. Är det inte risk för att det blir lite "Javisst herr Minister" över det hela?

Hur ser du på balansen och maktfördelningen mellan tjänsteman och förtroende valda.

Jag vet att det kanske kan vara svårt för dig att vara 100% objektiv i denna frågan. Men du åtnjuter ändå som sagt ett inte helt försumbart förtroende...

MVH // Henrik

Henke,

tack för förtroendet och där slår du förstås huvudet på spiken... Dock- en minister är ju en politiker, dvs förtroendevald, och det är mycket riktigt de som bestämmer.

Rent praktiskt är det omöjligt för oss att fråga alla våra medlemmar till råds; istället har vi en förtroendemannaorganisation på 5600 personer. Viktiga frågor remitteras ner i organisationen, och förankringen sker på det sättet. Annars är det förbundsmötet och styrelsen som styr och beslutar. Förenklat bestämmer de vad som skall göras, medan vi som tjänstemän i stor usträckning själva sköter HUR vi arbetar för att uppnå målen. I en del fall finns det särskilda råd (Rovdjursrådet, Fjällrådet och Kustrådet) sammansatta av förtrodenvalda och tjänstemän, i andra fall så sköts det genom att vi tjänstemän rapporterar av till styrelsen hur vi arbetar och vilka resultat vi når. Vi vet självfallet vilka frågor som är "heta". och där rapporterar vi av oftare än i mer triviala frågor.

Detta är dock mycket riktigt inte helt lätt, och det krävs såväl pragmatiska tjänstemän som förtroendevalda för att det skall fungera bra.

Fredrik,

Nu känns det lite konstigt att ställa den här frågan till just dig eftersom jag genom våra diskussioner här fått ett väldigt stort förtroende för just dig och Daniel. Även Ola även om vi inte alltid är överens...

Det är också självklart att ni inte kan gå ut och ha någon form av medlemsomröstning om var och varannan fråga.

Men, vi har faktiskt en "klick" av förtroendevalda människor inom förbundet. Det är skillnad på att vara förtroende vald och anställd. Är det inte risk för att förbundets makt egentligen ligger hos de anställda tjänstemännen i högre grad än hos de fortroendevalda? Ni har ju alltid (så vitt jag vet) ett försprång i alla diskussioner just pågrund av er expertis inom respektive område. Är det inte risk för att det blir lite "Javisst herr Minister" över det hela?

Hur ser du på balansen och maktfördelningen mellan tjänsteman och förtroende valda.

Jag vet att det kanske kan vara svårt för dig att vara 100% objektiv i denna frågan. Men du åtnjuter ändå som sagt ett inte helt försumbart förtroende...

MVH // Henrik

Tack för bra svar!

Tror faktiskt att det är jätteviktigt att man går ut och pratar med fot folket och förklarar. Det här ville vi medlemmar och det här nådde vi. Mötet som jag refererar till var ett jätte bra exempel på ett bra sådant tillfälle. Sedan så gäller det ju att få folk till våra möten.

Håller helt med Daniel när det gäller vargjakten. Där måste tjänstemännen på jägareförbundet ha en jätte eloge. Personligen så tycker jag att den frågan har skötts exemplariskt från början. Det är lite av ett typexempel på god politik som inte går att förklara för medlemmarna i förväg.

Tack för bra svar!

Tror faktiskt att det är jätteviktigt att man går ut och pratar med fot folket och förklarar. Det här ville vi medlemmar och det här nådde vi. Mötet som jag refererar till var ett jätte bra exempel på ett bra sådant tillfälle. Sedan så gäller det ju att få folk till våra möten.

Håller helt med Daniel när det gäller vargjakten. Där måste tjänstemännen på jägareförbundet ha en jätte eloge. Personligen så tycker jag att den frågan har skötts exemplariskt från början. Det är lite av ett typexempel på god politik som inte går att förklara för medlemmarna i förväg.

Håller helt med om att det är extremt viktigt. Och här hamnar vi i litet av ett Moment 22; våra fälttjänstemän, som är de som i första hand skall möta medlemmen, får mindre och mindre tid att göra just det, och detsamma gäller oss på nationell nivå... Vi tvingas därmed förlita oss alltmer på Svensk Jakt och hemsidan för att förklara alltmer komplicerade saker. Klart obra, och vi försöker finna vägar runt detta, men det är en närmast oundviklig utveckling.

Outdoor

Såg att du tagit upp det här att vi har lika mycket älg nu som på 80-talet.

Räknat /Ha tallungskog.

Hur blir det om man istället sätter älgpopulationen i förhållande till m3 lövsly?

Finns någon bra graf som visar på betestrycket på tallen beroende på förhållandet mellan älgpopulation och tillgång lövsly?

// Henrik

Henke, jag har inte räknat på detta själv, varken när det gäller tallungskog eller löv, men kommer pyssla litet med sådant den närmaste veckan. Ber att få återkomma... det är inte helt självklart vad som är den vettiga parametern att välja. Ska man ha fokus på mängd tillgängligt foder oavsett fodertyp? Eller just på tall där de största ekonomiska skadorna uppstår? Eller på ädellöv? Triviallöv? Hyggesareal för några år sedan mot älgstam är också en variant... när folk inte föryngrar med tall där de borde längre blir det problematiskt på mer sätt än ett... Det är inte heller helt självklart på vilken skala man skall göra analyserna. Vad gör man med övrigt hjortvilt? Det finns också en del helt nya forskningsresultat på väg ut som tar upp en del av dessa aspekter.

Återkommer i frågan...

Vi har alltså hälften så mycket tallungskog idag jämfört med 80-talet om jag förstår rätt? Vad har isf dessa miljoners hektar tallungskog bytts mot?

Var på Iggesund häromsistens och där pratades alternativbeskogning av norrland, har en bit kvar innan Contorta når dessa volymer, även gran om man säger så.

I mångt och mycket så har väl ungskogsarealen bytts mot växande skog. Det var många stora hyggen på 70-talet...

Jag skall bland annat hålla föredrag om denna typ av analyser/resultat i nästa vecka, så då ska jag kunna ge en mer uppdaterad bild.

I mångt och mycket så har väl ungskogsarealen bytts mot växande skog.

Är du säker på det där? Jag tycker det inte riktigt stämmer, spontant.

Inte i siffror, och förgraningen, Contorta och annat elände bidrar självklart... förutom att man kan välja att jämföra älgstammen med olika parametrar. Återkommer, som sagt. Tills dess kan möjligen Linkis fortsätta, eftersom det väl var honom Henke egentligen refererade till, om än via Lindbergs första inlägg.

Inte i siffror, och förgraningen, Contorta och annat elände bidrar självklart... förutom att man kan välja att jämföra älgstammen med olika parametrar. Återkommer, som sagt. Tills dess kan möjligen Linkis fortsätta, eftersom det väl var honom Henke egentligen refererade till, om än via Lindbergs första inlägg.

Jo det var Linkis som nämde det. Det var visserligen i en bisats har jag för mig. Typ det är inte så enkelt det här med skogs skador.

Som alltid i dessa sammanhang får man vara synnerligen noga om man ska generalisera, särskilt över för stora områden. Det är bland annat därför vi gärna ser att t ex Skogsstyrelsen får uppdraget att producera foderprognoser som underlag i framtidens älgförvaltning. Ser vi dock till enkel tillgänglig statistik så föryngras cirka hälften av den rena tallmarken med gran i Götaland idag och 90% av blandmarken, där man bonitetsmässigt skulle kunna ha både gran och tall, föryngras med gran. Så räknat per tallekvivalent har vi över rätt stora områden antagligen ungefär lika mycket älg / tall idag som på det glada 70 och 80 - talet. Nu kanske inte den jämförelsen heller är särskilt relevant då en hel del har förändrats även ute i skogen på dessa decennier. Skogsskötsel, skogsodlingsmaterial, annat klövvilt, målsättningar för markägare och en massa annat varierar över tid och då blir det inte alltid lätt att hålla tungan rätt i mun...

Inte i siffror, och förgraningen, Contorta och annat elände bidrar självklart... förutom att man kan välja att jämföra älgstammen med olika parametrar. Återkommer, som sagt. Tills dess kan möjligen Linkis fortsätta, eftersom det väl var honom Henke egentligen refererade till, om än via Lindbergs första inlägg.

Som ni säkert mistänker så har jag givetvis en baktanke med min fråga. Jag är nämnligen övertygad om att betesskadornas mängd är minst lika beroende på hur mycket annan mat det finns för älgen som för hur mycket älg det finns.

För mig är det Tallen som är den "skyddsvärda" arten. (Marken ligger i norra jämtland) Längre söderut är det säkert många som har skador på ädellöv. Har man bara "syftet" i baktanke så har jag inga synpunkter på om ni försöker hitta fler eller andra parametrar att jämföra med. Och syftet för mig är alltså att lära sig hur man gör för att kunna ha en så stor älgstam som möjligt med så liten påverkan på den skogliga produktionen som möjligt.

Nu kanska jag slår in öppna dörrar men jag är faktiskt lite smått irriterad på de som verkar tro att enda lösningen är att skjuta bort så mycket älg som möjligt eller bara plantera t.ex. gran som inte är riktigt lika poppis hos älgen

MVH // Henrik

Stalltips baserat på mina kollegors forskning samt viss insikt i annan aktuell forskning- andelen skador på tall påverkas främst av mängden tall, men kan minskas rejält genom att man högröjer densamma. Som skogen ser ut idag, eller såg ut för 5-10 år sedan... Om man börjar skapa foderresurser som inte finns idag, så kan självfallet dessa mönster komma att ändras. Även om älgen måhända huvudsakligen äter tall under delar av vintern så kan man ofta se hur de passar på om snön tynger ner sådant som älgen annars inte kommer åt.

Det är nog ingen djärv gissning att man annars har samma mönster som för exempelvis asp; är aspen ovanlig överutnyttjas den jämfört med sin förekomst. Är asp vanlig är det tvärtom. Att föryngra med tall, eller tall + gran, är alltså otroligt viktigt...