Tar väl och skriver hela historian här.

21.15 igår ringer jaktkompisen. En gäst till honom hade skjutit på en ensam 70-80kg gris vid ca 19.30. De hade inte hittat något på skottplatsen och sedan hade de spårat ca 400m med Jens "karott" utan att hitta något. De var rätt övertygade om att det nog var en bom men undrade om jag kunde komma och släppa för att va på säkra sidan.

När jag kom dit så kollar jag skottplatsen en gång till. Hittar vad jag tror är kulnedslaget ( i så fall låg träff ) och en liten skinnbit 30x3mm med några rätt långa strån på. Sätter på Lina spårhalsbandet och börjar. Hon drar iväg direkt som vanligt. Efter 30m hittar jag något som ser ut som fett på en grässtrå. Men tappar det så jag är inte hundra på vad det var. Efter 20m till släpper jag. Strax är hon nere vid bäcken 1km bort. Där stannar hon. Det blåser en del så jag vet inte om hon skäller eller om hon inte vill gå över bäcken. Kör bort och kollar. Hon kommer och möter mig, var bäcken som var för bred. Men när jag är med går hon över. Tar spåren i en båge västerut, för att efter 1 km vinkla norrut. Så kommer upptaget 22.30 2,5km från skottplatsen. Står fast direkt.

Jag får köra runt för att komma närmare. Har väl 700m kvar när jag börjar gå. Står fast tills jag är 30m ifrån då börjar det gå sakta. Stannar efter några hundra meter igen. Denna gången kommer jag in på 20m men sen kommer jag inte över ett dike.

Drar iväg bort mot en mosse med vass och diken åt alla håll. Får gå en jävla runda för att ta mig dit. Nu kommer jag in på 10m utan att ens se en skymt av grisen. Hör att Lina får en lätt körare men hon bara öser på. När hon skällt 1,5 timme så börjar hon få en nyans av gråhundsskall.

Nu går det ut och ställer sig i kanten på det bredaste diket. Är precis hopplöst att komma intill där. Försöker så gott det går. Lyckas få det att flytta sig ett par gånger.

Men efter en stund så tröttnar jag och går och hämtar bilen för att försöka ta mig in från andra hållet.

När jag kommit runt ser jag att det ställt sig i norra kanten, där det är aningen lättare att ta sig fram. Kommer nu in på 15m vid ett par tillfällen. Hörs att grisen är måttligt road av uppvaktningen. Blir mycket utfall och morrningar. Står vid ett tillfälle med bara diket emellan mig och granarna där grisen står. Vid ett tillfälle ser jag en skymt av den vid ett utfall. Men så drar det ner i det värsta skiten igen.

Tar mig runt och kollar där grisen stod. Där är lite ljust blod i blötsnön. Troligen muskelblod. Tar mig nu ner mot ståndet igen. Kommer inte närmare än 50m nu, sen sjunker man. Lina som nu skällt i 5 timmar varav 4 i knädjupt vatten i vasshelvetet öser fortfarande lika djävligt som när hon började.

Men nu vill jag ha slut på skiten. Börjar bli orolig för Lina, är ju mycket lättare att bli skadad när hon är trött.

Försöker stöta. Bryter ned torrträd, ropar på hunden, plaskar i vattnet, men ingen reaktion. Så till sist drar jag ett skott i marken med vetskapen att Lina säkert kommer att söka upp mig och kolla vad jag sköt på.

Efter skottet så blir det en rusning. Lina är med 50m innan hon vänder och besöker mig. Jag kopplar direkt. Tror faktiskt inte grisen gick ur vassen. För det bara tystnade.

Visst känns det skit att inte få ett avslut på det hela. Men jag vet ju också att det är helt hopplöst att ta sig in här. Vass och vatten går ju att ta sig fram i men när det är bottlösa diken överallt så är det kört. Ser inget jag kunde gjort annorlunda. Möjligtvis att jag kunde släppt på Lina igen, men jag ansåg att chansen att det lämnat vassen var liten.

Måste säga att jag är förbannat nöjd med Linas jobb. Att under den tiden hålla koll på grisen och utmana den under de förhållandena.

Har sett så lite spårtecken så jag är inte säker. Men skulle gissa på en strykare under bröstet.

Får se om snön som kom i natt ligger kvar när jag kommer hem. Då kanske det blir ett försök till.

Surt.. men starkt jobbat!

Lina verkar va en redig hund

Inte helt lätt att avbryta när hunden har kontakt, som nu när jycken gör ett enastående jobb då vill man verkligen in o avsluta.

Men att inse att risken för allvarliga skador på hunden ökar med varje minut av trötthet är inte många som gör.

Jag kan säga att jag inte skulle inse det... men så är jag ju en idiot..

En annan gång ..Om det är så att du behöver avlösare, typ på med en frisk hund o det nu inte är 10 mil.. dit så ställer jag upp.

Kanske kan jag ta med hund oxå...

Skämt o sidor en ny frisk hund på inatt/morse så kanske det så småningom lyckats, eller inte..

Som jag länge sagt.. vi behöver någon form av portabel båt i utrustningen..

Eller en våtdräkt skulle kanske funka.

Markerna är ju sjukt vatten sjuka nu... är ju för faen rena vårfloden...

Inte helt lätt att avbryta när hunden har kontakt, som nu när jycken gör ett enastående jobb då vill man verkligen in o avsluta.

Men att inse att risken för allvarliga skador på hunden ökar med varje minut av trötthet är inte många som gör.

Jag fick ju en tankeställare i vintras när Lina fick ett anfall. Vet ju att hon i de här lägena går tills hon rasar ihop och att då stå i några dm vatten gör ju situationen lite allvarligare. Annars hade hon säkert hållt på några timmar till.

Kan ju säga att det blir en del frustration, när man står 30m från ståndet och inte kommer närmare. Vassen och vattnet hade ju gått att reda ut, men alla diken gör ju att det blir omöjligt.

Knepigt det där, när man verkligen inte KAN komma åt! Bra inkallning och sedan flippa in en handgranat vore kanske nått. Förövrigt väldigt bra jobbat av hunden!

Knepigt det där, när man verkligen inte KAN komma åt! Bra inkallning och sedan flippa in en handgranat vore kanske nått. Förövrigt väldigt bra jobbat av hunden!

Med så mycket vatten som det är nu så är det väl torped som gäller