Tjenare, jag tänkte kolla vad folk har för erfarenheter av mentalprövning av hundar? Tänkte försöka mig på det. Min bayrare Loke har gett mig lite blandade signaler under säsongen och jag funderar på hur jag skall använda honom bäst. Kanske att detta kan vara en hjälp?

...han avslutade för övrigt säsongen med ett fint eftersök på 4km...  8)

Jag skickar med mailet jag skrev åt Leif Andersson, som i dagarna har sagt att han kan bedöma jycken.

MVH!

/HerrBerg

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Tjenare Leif,

jag fick ett mail från Barbro Börjesson där hon föreslår att jag kontaktar dig. Som jag skrev till Barbro har jag en Bayrare på 20 mån som gör mig lite förvirrad…

Loke, som är jyckens namn, har vad jag uppfattar som lite motstridiga egenskaper (fjompig och stenhård, förarnära och självständig, lydnadsresistent och läraktig) och jag funderar lite på hur jag skall utnyttja honom på bästa sätt. Han spårar bra i lina, men jag är lite fundersam på om det är värt att träna honom för fritt eftersök. Jag vill veta först om han har ”vad som krävs” för att avsluta ett fritt eftersök snyggt eller om det riskerar att bara bli en serie av tråkiga historier med söndertuggade men levande vilt på grund av otillräcklig dådkraft eller något liknande…

Jag anar att han skulle kunna fungera som fri eftersökshund – men om jag vänjer honom vid fria sök räknar jag med att han kan komma att bli otåligare och hetsigare (=sämre) i sök med lina. Jag vill alltså inte gå åt det fria söket om jag inte har kontrollerat min uppfattning om att hans framtid verkligen skulle ligga åt det hållet.

Just de ”tuffare” egenskaperna (dådkraft, skärpa, hårdhet…) visar han ofta prov på, han kliver exempelvis inte tillbaka från en eskalerande ”tuppfäktning” om en pinne eller något annat med en annan hund, när han är på det humöret. Han var tyvärr i slagsmål med en pitbull förra veckan, han hade alla chanser att dra sig ur när det eskalerade men han verkade tycka att det var en självklarhet att slåss i det läget, det såg inte ut som om han ”försvarade” sig med att slåss utan snarare som om han tidigt ”beslutade sig” för att slåss. Vilja utan ilska, om du förstår vad jag menar.

Men han är också väldigt fjompig och förarnära och blir djupt olycklig om jag lämnar honom ensam i ett uthus eller så. När han var valp kunde han få diarré i ett par dagar av en åthutning från mig – idag blir han snarare djupt olycklig i 3 sekunder och sedan har det runnit av honom helt. Han tvekar inte för att dra iväg och vara borta 1,5 timmar på kalla spår och det visar ju på en självständighet som jag uppfattar som ovanlig bland bayrare. Han är helt stilla men genomkoncentrerad vid viltkontakt då han är med på pass – jag har både skjutit och släppt klövvilt på avstånd av 4-5 meter utan att han har stört situationen – men släpper man honom för att han skall pissa innan man åker hem från en jakt så är det bäst att man har ett par timmar till förfogande. Om det finns intressanta spår kommer han nämligen att sticka och i det lägret bryr han sig inte stort om inkallning. Han har en rätt hungrig relation till älg, vilket han förresten delar med sin mor.

Hunden är helt underbar med folk och med barn, och han trivs med livet och med att spåra. Han är mycket vänlig och sällskaplig. 

Som du förstår: trots att jag känner denna komplexa hund rätt väl och tycker mig veta hur han reagerar i olika situationer får jag inte riktigt koll på hur allting hänger ihop eller var hans spärrar sitter, så jag skulle vilja göra ett mentaltest på honom. Är han en tuffing med ett fjompigt yttre, eller en fjomp med ett tufft yttre?

Daniel Ligné, SJFs man i våra trakter, tyckte att jag skulle prata med Barbro och hon tycker att jag gärna kan tala med dig om jag vill ha en kortare väg att åka. Nu är i alla fall klövviltsjakterna över, så jag hoppas att du har ett hål i din kalender för att låta Loke lägga sig ned på psykiatrisoffan, eller om dina metoder kanske är mer praktiska, hehe… Går det att ordna, tror du?

Med vänlig hälsning!

När jag läser mailet du har skrivit så tycker jag att det verkar vara en ganska tuff hund. Det enda exemplet på "fjompighet" du ger är ju att han inte vill bli lämnad ensam. Att han är förarnära har ju inget med tuffhet att göra utan tyder ju på att du har en bra relation med hunden.

Däremot så verkar det som om det dressyren som är den stora bristen. Han sticker och kommer inte på inkallning.

Jag tvivlar på att du får nån direkt nytta av ett mentaltest, även om det kan vara nog så intressant.

Mitt tips är att lägga ner tid på dressyr, träna inkallning i lång lina och kanske även prova lite apporteringträning dels för att det är nyttigt om du vill träna honom på bringsel i framtiden och dels för att det ökar hundens kontaktbenägenhet.

Eftersom han är så förarnära som du säger så har du ju alla förutsättningar att få en bra hund!

Lycka till!!!

Alltså, han ÄR seriöst fjompig  ;D ;D ;D ;D

Och dressyren behöver fixas till, tveklöst...  Där har jag mitt största problem med den hunden. Han har definitivt fått en bra uppfostran, men tyvärr tog den inte...  Något att arbeta mera med.

MVH!

/HerrBerg

om det är frågan om en bra mentaltestare tror jag att du kan få en hel del ut av det.

är själv definitivt ingen allvetare inom detta , men tror mig att man kan få utav ett test en hel del.

om en hund är hård, vek, har bra skärpa mm , mm så tror jag det finns en hel del uppfattningar om i vanliga jägarled, men sanningen kommer möjligtvis först ut vid ett test.

MVH  Calle

HerrBerg. Jag har varit testledare(slutat med det) i ca:12 år o jag tycker att ett mentaltest säger

oerhörligt mycket om hundens mentala status. När du berättar om din hundssätt så tittar jag bara

tillbaka på kompisens bajjrare o även den nuvarande o dom visar nästan exakt likadana mentala

egenskaper:ex mycket förarveka ej att förväxla med att hunden i en jakt situation visar skärpa

o aggrisivitet.

Om jag fattat rätt så är hunden omkring 2år o då är dom inte färdiga mentalt utan han är i sin sista

mognads process.

Vi körde förresten för ex antal årsedan ett mentaltest på bajjrare o det såg överlag bra ut mot vad

man fått höra av besserwissar som hört talas om nån som hört osv...

Nu vet jag ju inte var du bor men ta kontakt med närmaste brukshundsklubb o hör med dom

om det finns plats för din bajjrare i ett mh test.

mvh christer

Hej !

Jag har testat 3 av mina jyckar på mentaltest.

Första jycken (Münster) jag provade var 4-5 år vid tillfället testare var Barbro Börjesson.

Kan bara säga att jag tyckte det var riktigt intressant o kul, själva testet visade ungefär som jag trodde hunden var mentalt.

Sen testade jag en Borderterrier oxå hos Barbro o visst det gick vägen det oxå men på terriers vis så blev hon bl.a. så förbannad på hoten som dök upp i "figurskogen" att hon inte kunde ta sig förbi dem.

Senast testade jag wachteln när hon var 1,5 år med hjälp av SWK klubben och deras testare.

Gav en hel del info om hur jag skulle lägga upp träningen. Hon fick bla resultatet "vek" i förmågan att skapa minnesbilder vilket inte alls har något att göra med feghet eller så utan hundar med denna beskrivning är mycket lättlärda vilket är min uppfattnig oxå.

Med ett mentaltest blir det så mycket lättare att lägga upp träningen för den jycke man har i kopplet.

Olika hundindivider behöver olika tränings o dressyr metoder dessa olikheter upptäcker man lättare om man går ett mentaltest.

När det gäller dina funderingar kring fritt sök/eftersök så visst kan hundar bli lite slarvigare i spåret när de har provat på att gå ifatt skammat djur.

Jag har bara upplevt det med en hund (tyskterrier) men han gick o andra sidan inte konstlade spår alls när han väl provat på äkta vara.

De andra jyckarna jag haft har inte visat de tendenserna.

Risken för din Bayrare ska bli sämre spårare tror jag inte är så stor om du nu inte tänkt jaga friskt vilt med den förståss.

Om du endast håller dig till skadat vilt så är det precis vad en Bayrare ska klara av. De är ju lixom avlade för uppgiften.

Lungt och sansat spårande för att sen snabbt kunna ställa om till "hestjakt" eller va man ska kalla det.

Fritt eftersök är något helt annat.

Detta vet du säkert men, först spårar man tills kontakt med viltet sen släpper man ju på löpan och jycken ska gå ifatt och avliva eller ställa beroende på vilt.

På frit eftersök släpper man jycken i närheten eller direkt på skottplatts och hunden söker tills den hittar viltet.

Stor risk att orutinerad hund tar fel löpa. Dessutom lär den sig lätt fel betenede, typ jag tar det spår som är nyast... 

Hur jycken kommer att uppträda när och om den kommer ifatt skadat vilt är svårt att veta i förväg.

Lite förhandsbeksed kan man få vid fällt vilt.

Vill hunden bita i viltet så tillåt det, men endast i halsen.

Man kan oxå hetsa på jycken och uppmuntra bett i hals osv.

Att banna hund som biter i dött vilt och som sen ska användas till eftersök ochavfångnin är rätt korkat...

Men kvittens på hur hunden blev får du endast den gången du kopplar loss och låter jycken själv gå ifatt.

Finns lixom ingen annan möjlighet än att chansa första gången, tyvärr!

Lycka till och rapportera gärna hur mentaltestet gick.

MvJh

NS

 

Mentaltestade min Wachtel hos uppfödaren i helgen tillsammans med övriga hundar i kullen. Vilken otrolig skillnad mellan hundarna  hade knappast  trott det kunde vara sån skillnad. Väldigt intressant att ser hur olika de uppträdde inför de olika situationerna. Vissa av ägarna blev väldigt förvånade hur deras hundar var bl.a. var där en tik som ägarna trodde var en vekling, men hon var tuffast i hela kullen med stor dådkraft så hon kan nog bli riktigt bra i skogen.

Min var väl som jag hade förväntat mig bl.a. Mycket stor jaktlust, rätt liten dådkraft (fodrar mitt stöd). Däremot var skärpan lite mer än förväntat “måttlig” vilket enligt papperna innebär (rätt riktad aggressivitet med balans och tyngd). Kanske man hade önskat lite mer dådkraft, men i en skarp situation med grisar kanske det är bra att han inte ger sig in själv i situationer som han kanske inte reder ut, vi får väl se hur det utvecklas till hösten.

Sen blev även söket testat fast ofrivilligt, i ett moment hålls hunden fast av provledaren och jag som förare springer i väg mellan ett antal pappersfigurer och gömmer mig. Sen ska hunden  springa och leta upp mig. Vad som hände var att han sprang  genom pappfigurerna utan att ens titta på dom men när han såg mej kurande bakom en sten så tog han en runda extra och var rätt som det borta! Försökte blåsa in honom men han var rejält taggad  efter övningarna innan så han tog en riktig runda på 15 minuter. Inte så populärt men de andra Wachtelägarna var  avundsjuka på söket då deras var trånga i söket!

MvHMats

Hej Har sett kanske 30 hundar som testats 5-6 egna (Hos Rolf Johansson, mfl). Testerna är utformade till brukshundar. Vilka ska fungera på ett annat sett än våra jakthundar. Jakthundsraserna är nog ofta bättre genomsnittligt än brukshundar. Man har haft andra avelskriterier. Vilket också kan skilja mellan jakthundsraserna trygga Jämt-Gråhundar ofta bra dådkraft jobba nära stora djur , Labbar bra nerver ska kunna sitta lugnt när det smäller på andjakterna.

Testerna visar lite vad du har i kopplet och hur du kan lägga upp träningen för individen. Men man kan inte dra för stora växlar av testerna tror jag!Intressantast är nervkostymen dvs hur klarar sig hunden i sin helhet i testen.

Sen till Bayersk viltspårhund ägt 2st, dom är överlag mentalt klena Min åsikt Christer!. Tyskarna säger att man dresserar inte en schweisshund man för dom. Det är svårt att dressera om dom är veka, för fel gör dom som alla hundar och som måste rättas till vilket ställer höga krav och fingertoppskänsla vid hanteringen av hunden. Vad gäller det övriga måste hunden ha det med sig vad gäller avfångning och få tillfällen till detta.

Jag kan inte se på ett mentaltest vilken hund som vill jaga gris,avliva vilt mm oavsett vad testen visar. Skärpa, dådkraft, nerver, jaktlust mm.

Om någon tror sig kunna det kan jag visa mina tester och ge besked hur hunden är vid vilt.

WACHTELMAN

Wachtelman

Det där med att dom är veka har jag sett på nästan alla? men då pratar jag förarveka.

Förarvek skall man inte blanda ihop med "vek". Mina tyska jaktkompisar säger att

bajjraren är som Dr Jekel o Mr Hide en jävel en jävel i skogen o som ett lamm hemma.

Där håller jag med dig det går inte att se på ett kornings protokoll om hunden jagar gris

MEN man ser vilka hundar som helst vill försöka jaga gris med o sen är det ju en jävla

skillnad att jaga gris eller jobba med gris. Jaga gris har jag sett spaniel o cocker göra

men när det kommer till att jobba med dom så ligger dom i lä(dålig skärpa).

mvh christer

Det där med veka bayrare...

Jag pratade med rasens avelsråd i samband med en parningssondering och hon sade ordagrant att "det avlades på en del skittikar på 80-90-talet och det får vi fortfarande lida för"  ;D Jag tog min jycken från en tysk linje för att ha lite mer... tysk... stil.

Men jag var ändå lite fundersam. Tja, hunden var otroligt vek som valp. Om man röt OCH tog tag i honom samtidigt fick han diarré, det är bra många valpar som går till de sälla jaktmarkerna på det beteendet... Men jag hade gott stöd av uppfödaren som har bra koll på rasen om man säger så.

Idag är läget förhoppningsvis annorlunda. Jag har nu mentaltestat min jycke och de var tvugna att ta fram en sådan här - http://www.kmk-instrument.se/index.asp?sid...tabasData=24314 - för att avgöra HUR hård han egentligen var...

Jag håller med om att man för dem, inte dresserar. Det är jäkligt mysko hundar dessa, jag vill karakterisera min hund som extremt förarvek, MEN ändå med ett mycket svagt samspel med mig som linförare. Han är uppmärksam på vad jag vill men rättar sig inte efter mig, det är bara såå perfekt.

De saker jag älskar honom för som spårhund har jag inte tränat in. Exempelvis spontanringar han gärna vid spårstart - han litar INTE på att husse har koll. Han fryser vid viltkontakt i spåret och "pekar" på djuret - mumma för skytten.

Jag var kanske otydlig att påpeka förarvekhet, många hundar är veka vilket inte behöver vara negativt. Det gör dom lättare att lära saker. Men I bland HS, BGS är det i bland riktigt svårt att göra något då dom är veka i överkant. Kanske i kombination med dåliga nerver? dvs svårt att hantera uppdykande situationer

Jag tror Herr Berg förstår mig av vad han skrev. Ofta svåra hundar att hantera med det betendet. Dom kan vara fantastiga som spårare jag har själv gått med hundar både här i Sverige samt Tyskland som var kanon. Jag tror att man måste pröva dom mer i praktiken (skogen) när man söker avelsdjur för att förbättra kvaliten dock.

(lite tappad tråd, jag vet)

För att förtydliga mig Christer,

Att förfölja en av husse/matte upptrampad gris kallar inte jag att jaga gris. Vilket olika hundar/raser kan göra.Det är att hunden självmant finner och presterar ett arbete.Där är vi nog överens?

Jag tror dock inte man kan se vilka hundar som gör vad i en M-H test.

wachtelman

Ni har mycket större erfarenhet än jag när det gäller sambandet mellan en mentaltest och hur hunden funkar i skogen. Men på min hund stämmer det mycket bra!

Mycket stor jaktlust: Bra sök lätt för att få upp, verkar aktivt leta efter gris.

Liten dådkraft: Inväntar husse innan han går riktigt närma grisarna och älgar.

Måttlig skärpa: Härligt intensiv när han skäller och förföljer grisar, riktigt vrålar. Stor skillnad mot  ett rådjursdrev!

Lite märkligt om allt detta skulle vara bara en tillfällighet. Nu vet jag inte hur de andra hundarna i kullen som testades, funkar i skogen då dessa inte var alls jagade lika mycket som min.

Sen kan det säkert finnas hundar som har både dådkraft och skärpa och som inte jagar gris.

MvH

Plockade fram en mental beskrivning på en tik i huset.

Jaktkamplust- måttlig

skärpa-obetydlig

hårdhet-vek

dådkraft-liten

Om jag läste detta om en hund jag inte känner skulle jag inte tro att den jagar gris, vad tror ni?

Eftersom jag frågar förstår ni säkert att hon gör det. Och ganska bra! Beroende på hur man ser på det naturligtvis. Så det är nog bättre att bedömma hundar där dom ska fungera i praktiken tror jag.

Hur ser den sociala kamplusten, försvarslusten och nervkonstruktionen ut?

Med de resultat du visat så förvånar det inte mig att hon jagar, klarar sig oskadd ganska ofta också, gör inte om samma misstag flera gånger.

Har aldrig varit på ett mentaltest med ngn av mina hundar. Tror nog att dom allihop skulle betraktas som veka i ett dylikt test. Då har jag trots allt haft en labbe som utan tvekan drog ner en skadskjuten hjort eller älgkalv. Bevittnat båda situationerna själv. Skulle dock aldrig och då menar jag aldrig satt sig upp mot en människa vilka avsikter vederbörande än haft. Ej heller ålder hade haft ngn betydelse. En ettåring skulle kunna tagit vad som helst ifrån honom. Men i skogen, där var han kung. Skulle jag gått efter ett mentaltest borde jag nog skjutit den hunden för han hade nog med största säkerhet betraktats som vek. Likadant med den gamla labbetiken jag har idag. Hon hade med 100 % säkerhet skyggat vid figurants uppdykande m.m. Om ngn skulle komma hit och djävlas med min sambo så skulle vederbörande få ont ngnstans.Det vet vi av egen erfarenhet. Hon skulle oxå dömas ut som alldeles för vek i ett mentaltest vilket hon inte är. Bara ovan vid de situationer som uppstår vid ett dylikt test. Därmed har jag uttryckt min åsikt om dessa test

Ofta när jag pratar mentaltest så blandar folk ihop begreppen, en hund som är testad vek är inte klen utan lär sig fortare positiva och negativa saker, hunden minns vad som hände, en hård hund kan springa in i väggen flera gånger och det är inte för att den tål bättre den fattar bara lite trögt om man säger så, dådkraft är ett annat begrepp och det är inte hur tuff den är utan förmågan att komma över sin rädsla, att hunden inte backar för ett hot är försvarslust och hur mycket aggresivitet den tar till är skärpa, nerverna visar hur hunden förstår en retning eller en händelse.

Läser man en mentaltest så måste man se till helheten och det bör vara balans i mod, nerver och allvarsbitarna, dessa test är inte gjorda för att få fram bra jakthundar utan att kanske utesluta vissa individer i avel som inte har en balans och kanske inte heller visar det utan att man provocerar fram det under ordnade former.

sociala kampl-liten

nerver-nervösa tendenser

Nej Pertan hon viker sig inte hon har fått rejäla smällar bla skjöt jag en galt när hunden var i munnen(skyddsvästen gjorde nytta) 22cm betar 140kg. Hon är av den skarpa typen som glömmer fort. Vilket man inte tror med dom resultaten.

En annan av mina tidigare tikar hade toppvärden fick en påsspringning och jagade inte gris mer.

Min drömhund:

*Sund och stark nervkostym, saknas detta kvittar allt annat.

*Stor dådkraft, saknas detta vågar inte hunden vara nära gris eller tex, älg.

*Bra skärpa, ska veta hur hörntänderna används.

Bra nerver är A och O...

Någon skrev tidigare att hans hund hade måttlig skärpa och liten dådkraft, stämmer det så kommer hunden inte våga vara tillräckligt nära viltet (modet, dådkraften saknas) och då spelar inte skärpan någon större roll eftersom den inte kan bitas på 20 meters avstånd...

En hund som ovan är nog typ exemplet på en "ställare" en hund som springer runt viltet och skäller på behörigt avstånd och söker stöd hos husse.

I mitt tycke ska en wachtel vara en "sprängare" som klarar ut situationen utan husse och får ut viltet till passkyttarna.