Hej

Finns det något sätt att enkelt beräkna hur mycket foder jag egentligen tillför rådjur/älg om jag fäller några lövträd nu.

Insåg i helgen att vi kanske inte kommer ha några plogade vägar att köra på i vinter. Då blir det jobbigt att få ut ensilage...

Kan man uppskatta att 500kg ensilage är si eller så mycket asp?

// Henrik

Det finns siffror på delar av detta, men inte allt. Vanligt ensilage är inte jättepoppis, om det inte finns ett stort inslag av klöver eller andra örter. Älg och rådjur äter inte mycket gräs under sommarhalvåret, och vill inte ha det i ensilage heller. Att få älgar att äta ensilage kan vara en utmaning...

Det som finns är framför allt siffror på hur mycket som äts. Jag tror inte det finns några bra jämförelser mellan hur värdefull x kilo uppäten aspbark är för en älg jämfört med y kilo ensilage/betor/...

Jägareförbundet samarbetar med SVA om utfodringsrekommendationer och vi har diskuterat en hel del saker av denna natur. Det är ganska mycket man inte vet, eller vet ganska litet om. Rekommendationer kommer...

Asp är smakligt, populärt och extremt hållbart som foder. Knopparna ryker snabbt och är de delar som rådjuren kan tillgodogöra sig. Jag har själv sett hur barken från aspar jag fällt under vårvintern ätits upp av älg den NÄSTföljande vårvintern, dvs två år senare! När jag kapade upp stammarna för att göra ved av dem var barken på undersidan fortfarande helt frisk. Asp är ett märkligt trädslag...

Tackar för svar och ser fram emot rekomendationer...

Vad gäller hur poppis ensilage är för rådjuren så ser jag det faktiskt som en fördel att det inte är jättepoppis.

Det blir lite självmarkerande. Äter de ensilaget så behöver de detta tillskottet.

När de framåt våren inte längre tömmer foderborden så betyder det att de börjat hitta mer annan mat.

Viss annat foder kan de ju mumsa på året om. Och då börjar det mer likna uppfödning än stödutfodring.

Är detta något man kommer tänka på i rekomendationerna? Vad gäller rådjur kanske det inte är något större problem. Men för t.ex. gris tycker jag definitivt att man måste hålla isär begreppen.

// Henrik

Tackar för svar och ser fram emot rekomendationer...

Vad gäller hur poppis ensilage är för rådjuren så ser jag det faktiskt som en fördel att det inte är jättepoppis.

Det blir lite självmarkerande. Äter de ensilaget så behöver de detta tillskottet.

När de framåt våren inte längre tömmer foderborden så betyder det att de börjat hitta mer annan mat.

Viss annat foder kan de ju mumsa på året om. Och då börjar det mer likna uppfödning än stödutfodring.

Är detta något man kommer tänka på i rekomendationerna? Vad gäller rådjur kanske det inte är något större problem. Men för t.ex. gris tycker jag definitivt att man måste hålla isär begreppen.

// Henrik

Henke,

det du berör på slutet är tveklöst en viktig fråga, men den är inte helt enkel... Jag har klurat en del på den och i min värld är uppfödning defintionsmässigt något som enbart sker i fångenskap. Sedan blir det hela en fråga som skala... Varför utfodrar vi? I flertalet fall gör vi det för att minska lidandet för enskilda individer OCH för att underhålla en högre vinterstam än som annars vore möjligt. Vad många kanske inte inser är att vi dessutom ökar den reproduktiva potentialen hos de djur som överlevt även utan utfodring. Det är alltså inte så att vi bara "hjälper svaga/dåliga individer att överleva, vilket ger en sämre stam på sikt" vilket man ibland hör även från insatta personer. Vi ökar alltså vinterstammen, och vi ökar den reproduktiva potentialen hos en population. Är det OK? I så fall, varför är det inte OK att göra samma sak på sommaren? Hur ska man se på passiv utfodring i form av viltåkrar? Blir det verkligen någon skillnad (annat än i lagens ögon...) om jag tröskar havren och lägger den i en hög på åkern där den växte? Hur ska man se på utfodring av exempelvis vildsvin för att hålla dem borta från grödor?

Min egen slutsats är att det handlar om omfattningen på utfodringen, samt hur den kopplas till avskjutningen. Om man bygger upp en stark (talrik) stam som inte kan födas av naturlig förekomst av föda, inklusive ett acceptabelt (vad nu det är) betestryck på skog och grödor, så måste man öka uttaget. Gör man inte det, så är utfodringsnivån för hög. Jag anser dock fortfarande inte att man bör kalla det "uppfödning".

Sedan finns självfallet diverse sjukdomsaspekter att ta hänsyn till vid stora tätheter.

Dessa frågor måste diskuteras i någon form av rekommendation, som jag ser det.

Fredrik

Det må vara felaktigt rent definitionsmässigt. Men det är ändå den bästa korta beskrivningen av problemet jag kan ge. Jag ser ju i din text att du förstått vad jag menar att problematiken är och jag tror att de flesta andra som läser inläggen också inser vad jag menar. (Om de håller med är en annan sak)

Det är precis som när jag kallar rödräven för en invasiv art i fjällregionen. Vi har diskuterat det tidigare och det är definitionsmässigt felaktigt. Men folk förstår vad jag menar och då jag inte har några officiella uppdrag inom ämnet anser jag att jag kan slänga mig lite med dylika felaktiga uttryck när de förenklar diskussionen.

Nu ser det ut som om vi kommer få en riktigt tuff tid för rådjuren. Och vi inser nu att vi har betydligt fler rådjur på marken än vi trott. Funderar starkt på om jag inte måste frångå mina principer och skjuta ett par rådjur vid en foderplats.

Vi kommer inte orka föda så många djur som det är hela vintern (om det här fortsätter) och hundjakt nu framöver vet i katten.

Det är nog i alla fall uteslutet att släppa en tax. Snön är väl minst tre taxar djup...

Tips?

// Henrik