Hej !

Läste på annan tråd att det var lite sömnigt så jag tänkte delge er en story från i måndags

Griseftersök!

Jobbat natt och gick av kl 8 pulade med lite av varje, sen gick jag o la mig.

Då ringer grannen och frågar om jag vill leta upp en gris som påsköts igår kl 22.

Visst! jag kommer, svara jag.

Var på plats vid 11.00 , 13 timmar efter skott.

Kontrollerade skottplats och fann korta hår och en ½ klöv. 

Blod direkt på skottplats som tydde på dålig träff.

Skytten trodde att kulan antingen vinklat eller gått under bröstkorgen och slagit bort klöven.

Nja.. visst kan kulor vinkla men ytterst ovanligt och vinkeln han beskrev från bogen ner tillklöven var helt omöjlig såvida han inte skjutit nästan rakt uppifrån….

Eftersom skytten redan gått spåret ca 150 m och fram till en väg så gick vi runt och tog an spåret därifrån. Det var mycket blod även här.

Enl. skytt var där sugga och fyra mindre grisar på åteln. Han väntade tills en mindre gris var fri och höll rätt högt eftersom han sitter väldigt högt i tornet ca 40 m bort.

I skottet skriker grisen och drar iväg.

Med facit i hand så måste han doppat pipan något otroligt i skottet. Typ 40 cm.

Eller möjligen träffat en gren eller liknande.

Han har ingen annan förklaring, han sköt in vapnet dagen innan.

Kaliber var 308, vilken kula han hade vet jag inte men det var handladdat.

Tiken tog an spåret direkt, konstigt vore de annars.

Mycket blod längs spåret men där var en eller fler grisar som gått i samma spår.

Åldern på dessa spår var omöjligt o säga, det är minusgrader så allt var fruset.

Grisen verkade välja där det var lättast att gå, följde många gamla grisstigar och rätt ofta så hade den trillat omkull. Efter några hundra meter kom vi in på min jaktmark.

Trodde jag kände denna väl men ack va jag misstog mig.

Stormen Gudrun har vält massor av träd, dessa är numera bortforslade och nya hyggen överallt.

Vi kom fram till en tät plantering och jag kopplade loss jycken som for in och gav några skall och kom sen tillbaka efter en stund.

Hon brukar göra så när det är tätt, mörkt och där luktar gris.

Ingen direkt kontakt i alla fall.

Fortsatte spåra genom planteringen och nu gick spåret brant uppför och ut över ett hygge.

Fortfarande gick den skadade grisen i gamla spår och upptrampade stigar.

Själv så sjönk man ner till grenen i snön och den är ordentligt frusen och j-vligt jobbig att gå i.

Gjorde ytterligare ett par släpp med samma resultat. Spåret var fruset och vi hittade några grisskitar i passande storlek som också var frusna.

Inget som tydde på att grisen ville ta sårlega.

Nu var vi helt lost!   ???

Började misströsta och funderade på att avbryta och byta hund samt ringa in fler gubbar.

Men vi beslöt att fortsätta åtmindstonde tills vi kom fram på farbar väg.

Verkade vara bästa lösningen eftersom det borde vara minst lika långt tillbaka som fram till någon väg.

Blodet minskade till nästan noll men jycken höll spåret utan vidare.

Äntligen gick vi på en lega som låg väldigt öppen under en liten gran, blod i legan och fruset även där.

50 m fram så gick grusvägen, nu visste jag var vi var.

Långt in på ”fel” mark..   

Väl på vägen så såg det ut som det var ”snöpuder” som någon bil rört upp i blodslagen. Alltså borde grisen gått ur legan långt innan vi kom dit.

Troligen blivit störd av någon eller något som passerat på vägen.

Nu avbröt vi och knallade mot bilen. GPS:en visade på 1.9 km fågelvägen.

Troligen hade vi gått ca 3 km på löpan.

Ringde polaren med lajkan Raja, hon behövdes helt klart resonerade vi.

Han var 6 mil bort och kunde inte ta tåget hem förrän någon timme senare.

Passade bra eftersom jag ändå var tvungen att åka hem och hämta yngsta dottern från skolan.

Väl hemma åt jag och bytte stövlarna mot kängorna.

Packade ryggsäck med pannlampa extrabatterier osv.

Var övertygad om att detta skulle ta minst halva natten.

Ringde runt till jaktlaget där grisen gått över vägen, ringde även polis och meddelade vad som var i görningen och bad dem skriva en händelserapport om att vi var, så att säga, ute i lovligt ärende med tanke på hundförbud o allt som nu råder.

Fick tag på 3 passkyttar som ställde ut medans vi kontrollerade sårlegan en gång till med Raja i koppel.

Visst hon kände givetvis grislukten men var inte sådär uppjagad.

Ytterligare tecken på att vi inte stött grisen.

Vi gick iväg på spåret och efter 75 m så vindar tiken och blir hetsig, vi släpper direkt.

Upptaget kom inom 4 min.

Ståndskall direkt i upptaget!

Vi avvaktade 10 min och dividerade lite om hur vi skulle lägga upp det.

Under tiden flyttar gris och hund på sig 150 m.

Polaren skulle gå in väster om ståndet och passa och jag skulle gå in och försöka komma till skott kom vi överens om.

Mycket svårt att ta sig fram tyst. Skaren var minst sagt ljudlig.

Nu var jag inne på 30-40 m. Snön gick till låren i gläntan där jag stod.

Grisen var inne i en almosse med självplanterad gran i botten.

Såg hunden 2 ggr men kunde inte se grisen.

Hängde av mig ryggsäcken och avancerade mycket försiktigt, steg för steg med tårna först som ett spjut ner i snön tills jag kände att jag hade ordentligt fotfäste.

Flyttade bara fötterna när hunden skallade som värst.

Vinden låg helt rätt.

Väl framme vid väggen av gran gick jag ner på knä.

Kunde inte se grisen nu heller men jycken såg jag skymten av någon gång.

Ståndet förflyttade sig 20-30 m.

Ok! jag bidar min tid och tänkte jag och låter grisen blotta sig i något utfall mot hunden.

Började nu känna kylan genom skinnbyxorna där jag stod på knä eller snarare halvlåg.

Hmm.. såhär kan jag nog inte hålla ut allt för länge.

Började sakta halvkrypa in i ”väggen”.

Jävlar var tätt det var!

Men betydligt mindre med snö.

Sikt ca 1 m.

Hunden jobbade på bra

Va skönt det känns när man vet att man har gott om tid för den jycken släpper inte i första taget.

Var nu nere på alla fyra och kröp, stå upp var helt omöjligt.

Raja kom fram och hälsade och gick sen på nassen igen.

Kan inte var mer än 10 m till grisen nu resonerade jag.

Skickade ett SMS till polaren om min position.

”10m öst om hund”.

”OK! 80 m sydväst”

Fick jag till svar.

Grisen måste vara rätt dålig for det genom huvudet. Den måste helt enkelt höra att jag är nära.

Såg nu hunden bakom en kullvält liten gran i en liten öppning framför mig.

Tog mig med världens akrobatik fram sista metern till öppningen.

Tänk er följande:

på huk med benen onaturligt i kors en hand i backen den andra försökte jag trä jag fram bössan mellan granstammarna för att sen försöka pressa mig så tyst som möjligt genom skiten sista metern.

Då slog det mig..

Om grisen vill gå på mig nu så har den ett ypperligt tillfälle.

Den måste trycka 2-3 m fram.

Men förmodligen är man helt blåst, dum eller något för jag har aldrig känt mig rädd i sådana här situationer.

Men spännande är det helt klart!

Nu visste jag i och för sig att det inte var en stor gris som låg där framme.

Nu var jag framme vid den vindfällda granen. Hunden tittar på mig flera ggr hon ser ut som hon säger:

-Jamen skjut nu då!

Jag kan inte se grisen men nickar menande åt jycken som far på nassen så fort jag nickar.

Rätt kul, vi verkade ha en tyst kommunikation där vi förstod varandra fullt ut.

Granen var helt täckt med snö, såg först ut som en kulle.

Jag kanske trampar på grisen funderade jag.

Då såg jag i en liten 10x10 cm stor glugg 1,5 m fram och bakom roten på granen det som troligen var ryggen på grisen.

Kan inte se vilken del det är men tar sikte och tänker försöka skjuta den i ryggraden.

Tänder eftersökslampan för att vara helt säker på att det är grisragg jag ser o visst det är helt säkert grisen.

Precis i millisekunden när jag trycker av snurrar grisen runt eller nått.

Han inte stoppa skottet men grisen rasar ihop.

Raja går på direkt men hoppar ut igen. Ser då örat på grisen där den ligger, siktar mot öron-roten klämmer till och det hela är över.

Tar tag i ett bakben och ska dra ut nassen då den helt plötsligt rycker tillbaka benet 

Ähh va FN! tar fram kniven greppar tag i benet igen och drar fram den och sticker den för säkerhet skull bakom bogbladet.

Undersöker gyltan och ser att bägge frambenen är avskjutna.

En i klöven (den halva jag hittade på skottplatts) och den andra precis ovanför lättklövern.

Mitt första skott hade gått in snett framifrån i bogen och ut mellan benen

Inte penetrerat bröstkorgen men dock slagit av ett framben högt upp.

Hur det gick till vet jag inte.

Siktade som jag tyckte mot ryggen  ???

Känns rätt skönt när man lyckas göra en insats och förkortat lidandet för ett skadat vilt.

Klockan han bli 16.30 innan allt var över.

Tråkigt att grisen fick lida i 18,5 timmar innan vi fick livet av den. :'(

Efteråt slog det mig att jag inte kunnat se speciellt mycket ordentliga klövavtryck när vi spårade första 3 km.

Snarare runda klumpavtryck o det är ju inte så konstigt med tanke på att grisen förflyttat sig på frambensstumparna.

Dessutom var det blod i varje steg både från höger o vänster framklövs avtryck.

Detta borde jag tänkt på och begripit att den var träffad i bägge benen.

Då kunde jag fortsatt med min hund de sista 300 m och fått till ett bra tillfälle för wachteln.

Den hade hon troligen ställt utan vidare men som alltid är man osäker så får man ta till säkrare kort.

Kan man bli annat än imponerad grisarnas seghet.

Raja gyltan o min bysse 

Om det nu går att se så är bägge benen av. Blev lite mörkt men att klövern saknas på det ena benet syns tydligt och på det ändra syns nog träffen oxå. Där är foten helt av men hänger kvar i skinnet.

MvJh

NS

Bra jobbat !!

Mvh Kalle

--

Bra gjort! ...mycket intressant att läsa sånna här berättelser

Mvh Fredde

Bra jobbat! du är från småland eller hur?!?! var i småland?

I järnvägsknuten mItt emellan Karlskrona-Växjö-Kalmar  ;D

MvJh

NS

--

härligt, snyggt och proffsigt gjort.....enastående faktiskt!

grattis alltdi skönt när man lyckas med ett eftersök....