Jagade älg i går på dagen. En kviga gick förbi min far, men vi skulle bara skjuta kalv eller liten tjur.

Många älgar var på språng, men ville inte gå ut till skyttarna.

På eftermiddagen skulle vi sitta på samma pass igen, men min far tyckte att det kan ju vara kul att byta med varandra. Omväxling förnöjer, men jag tror han hade annan info... En ko med två kalvar gick rätt i pass för honom, där jag satt på förmiddagen. Nog tyckte han det var kul att vi bytte pass...

Kalven lyckades gå ca 100 meter innan den lade sig, så han kom inte åt kalv nr två...

På kvällen gick jag till grisåteln. Tanken var att sätta mig i den höga jaktkojan, men det gick redan grisar på åteln när jag kom fram så det gick inte att smyga upp i kojan.

Fyra jämnstora stod o mumsade, men jag kunde inte avgöra om någon var skjutbar. Efter ett tag kommer fem grisar till, i varierande storlek. Då är det ju lättare att välja. Bara att rikta in siktet mot dom minsta, med korta trynen. Men nu var det nio grisar på liten yta, och när det är så trångt är det svårt att komma till skott utan att riskera skador på fler än den gris man ämnar lägga i frysen.

Bara att vänta...

Efter ytterligare en tid kommer det minst två grisar till, men dom vill sig inte ända fram. Plöttsligt spritter flocken till och det är tomt på patsen. Jag avvaktar ett tag innan jag går fram och klättrar upp i kojan.

Tänder värmaren, men kan snart avgöra att den bländar mig för mycket. Bara att stänga av således.

Efter en ganska lång väntan tänker jag mig hemmåt, men min vana trogen vill jag inte bara bryta upp. Jag brukar räkna långsamt till 100 innan jag reser mig, men jag kom bara till 75 innan jag såg och hörde grisar närma sig.

Fem stycken kommer lufsande, men varje gång dom stannar i öppen terräng har dom trynena rakt mot mig, och det innebär alldeles för osäkra skott i den vinkeln. Två av grisarna var betydligt mindre än dom övriga, och efter en stunds mumsande visade en av de minsta bredsidan i tydlig siluett mot snön.

PANG!

Så var det återigen tomt på platsen... Eller... Nä, det ligger ju en kvar förstås...

Ca 40-50 kg gylta. Skottet nååågot långt fram, och kanske lite högt. Främre delen av lungorna är söndersprängda, likaså övre delen av frambenen.

Men julskinkorna var i bra skick, kanske lite för små bara... Men är dom för små, får man ta två...

Härligt. Grattis Jeepe

Grattis till julskinka x 2

/Eas

På äventyr i Veckholm?

Tur att farsgubben hölls sig från åteln då så du fick skjuta.

På äventyr i Veckholm?

Japp.