http://www.jagareforbundet.se/svenskjakt/Startsida/Nyheter/2010/12/Fler-genetiskt-viktiga-vargar-i-Skandinavien-1.15525/

Nu kanske den skjutna vargen vid Björtnan är en av dem och då är det väl inget problem.

Men jag blir lite förbryllad av slutet på denna artikel. Tolkar det nästan som om man tror att helsyskonen skall bilda revir. Borde inte det vara ytterst olämpligt ur invelsperspektiv? Eller är det jag som missuppfattar artikeln eller författaren som missupfattar situationen?

// Henrik

Missat denna tråd... sorry. Tja, visst är det "olämpligt"; det vore mycket bättre om de bildade par med varsin annan individ. Artikeln tar väl dock inte upp dessa aspekter alls. Gott exempel på hur komplicerat detta kan bli... ska man gå in och försöka spräcka det eventuella paret? Vad sker då?

Vi har två helsyskon (?) som bär anlag från en (?) östlig invandrare, dvs bägge två är "till 50 % östliga". Låt oss för enkelhetens skull anta att en kull består av 5 valpar, oavsett om paret består av inavlade individer eller inte.

1. Om man spräcker paret och var och en av dessa individer reproducerar sig med varsin "inhemsk & inavlad" individ så kommer avkommorna i respektive kull att bära 25 % östliga anlag (hälften av arvsmassan från respektive förälder hamnar i varje avkomma, det är slumpmässigt om det blir inhemska eller östliga gener, men i medeltal 25 %). Vi får tio avkommor som till 25 % bär östliga gener, och som potentiellt kan bidra till reproduktionen framgent.

2. Om de två helsyskonen reproducerar sig med varandra, så kommer avkommorna till 50 % att bära på östliga anlag (hälften av respektive förälders anlag är östliga). Eftersom helsyskon parar sig med varandra så kommer avkommorna att bli inavlade, men till 50 % för andra anlag än de "inavlade & inhemska" vargarna. Denna inavel är potentiellt negativ för avkommorna, men om de parar sig med "inhemska & inavlade" individer i nästa generation så bryter man upp delar av dessa effekter. Direkta negativa effekter (typ missbildningar) kan drabba avkommorna i första generationen, men en del av de mer indirekta effekterna kan försvinna i nästa generation. Denna parning skulle ge upphov till fem avkommor, som till 50 % bär östliga anlag. Jämfört med alt 1 så kommer färre kullar påverkas i nästa egeneration, om avkommorna reproducerar sig vidare, men mängden östliga anlag som förs in blir större till de kullarna.

3. Om bara ett av helsyskonen lyckas hitta en villig partner så hamnar man i samma läge som i alt. 1, men får bara en kull. Dvs 5 valpar som bär 25 % östliga anlag.

Frågan är vad som händer om man går in och exempelvis flyttar isär ett nybildat par. Det finns självfallet en uppenbar risk att någon eller bägge individerna inte klarar av att hitta en ledig partner att reproducera sig med. Därmed kan man altså hamna i en situation där det är bättre att låta två helsyskon bilda par, än att försöka spräcka det. Sedan bör man egentligen räkna på hur stora effekter man får av inaveln på kullstorlekarna, vad sannolikheten är för att avkommorna i första och andra generationen osv hittar en partner som accepterar dem osv osv...

Får huvudvärk bara av att snudda vid tanken. Återgår till att väga krut ...

Påminner lite om historien med han som gifte sig med den dotter hans fars nya hustru hade i tidigare äktenskap...

Fast då vsr det i och för sig inga blodsband så ur inavelsperspektiv är det ointressant. Men försök reda ut vem som blev morfar till vem ;-)

En helt annan fråga men som ändå handlar om vargarnas inavelsproblem. Man talar ju nu om att eventuellt använda djurparksvalpar för att sätta ut i befintliga revir. Hur inavlade är egentligen djurparksvargarna idag? Har för mig att man haft stora inavelsproblem tidigare? Eller räknar man med (som du är inne lite på ovan) att två fel blir ett rätt?

MVH // Henrik

De är delvis inavlade, och man har haft problem med blindhet och andra defekter. I djurparkerna har man alltså i större utsträckning än i det fria verkligen fått negativa effekter och inte huvudsakligen en potential för negativa effekter. Man har förstås jobbat intensivt med att lösa detta, men det är brist på lämpliga avelsdjur även där.

Dock- så länge individerna inte bär på några anlag som ger defekter så behöver en sådan parning mycket riktigt inte alls vara negativ. Det är generellt sett oftast positivt att ha två olika anlag för varge gen, eftersom det ger en större flexibilitet (man kan tillverka två något olika proteiner, istället för bara en variant). En individ som för tre gener har uppsättningen Aa Bb Cc är alltså i genomsnitt bättre på att hantera sin omvärld än en som har AA BB CC eller aa bb cc. Andelen gener (ngt förenklat) där man har två likadana anlag är ett sätt att uttrycka graden av inavel. Den första individen har 0 % gener med identiska anlag, medan de två senare har 100 %. Korsar man de två senare individerna så kommer dock alla avkommor till dem att bli Aa Bb Cc... vilket extremt förenklat är något som skulle kunna liknas vid vad som skulle ske om man satte ut valpar från djurparksvargar.

Både för de vilda vargarna och för dem som kommit från djurparkern kan dock negativa genvarianter ha fixerats (dvs alla indivder bär dem i dubbel uppsättning) och genvarianter som ger överlevnadsfördelar kan ha försvunnnit. Dessa bitar kommer man inte ifrån och individer från icke inavlade populationer vore därför bättre.

Inom växtförädling, och delvis husdjursavel, gör man ofta så att man aktivt arbetar för att få linjer som är helt inavlade och där negativa anlag därmed har slagits ut. När man sedan korsar dessa fullständigt inavlade linjer får man ofta "superindivider", men så snart de i sin tur parar sig så bryts effekten ned (Aa Bb Cc som parar sig med varandra kan ge upphov till en massa olika varianter som inte har två olika anlag för varje gen, även om några får det).