Jag tog en semesterdag i dag för att vara med vid den s.k. norrlandsjakten.

Markägaren bjuder varje år in ett gäng från norrland att jaga hjort.

I dag hade vi ca -5 grader, sol o vindstilla. Skönt som attan...

Första såten gick jag i drevet, vi ville inte släppa lös hundarna p.g.a. snödjupet.

Ett helt koppel med dovhjortar sprang runt o retades med oss. Till slut fick jag syn på dom mellan mig o åkerkanten där det satt några passkyttar. Jag springer mot dom, snubblar till och tappar hundkopplet. Labben Frippe ser chansen och tar den utan att tveka. "Tjohooo, bäfta som finnf".

Hjortarna skingras åt olika håll, och så småningom blir tre st skjutna.

Andra såten stod jag på pass på en vall vid vasskanten, medans tre gubbar med kopplade hundar gick från isen genom vassen mot land.

Spår efter kron o dovhjortar samt vildsvin såg dom, och efter ett tag började det röra sig i vassen mot mitt håll.

Ett dovhjortshuvud kikar fram ca 15 m framför mig. Jag släpper den och riktar in mig mot nästa som verkar vara en kalv. Den tar ett kliv fram, PANG. Men den ramlar inte utan viker bara halsen och blir stående med hängande huvud. Så mycket snö att den inte faller omkull, märkligt. Det tyckte nästa hjort på kö också, för den klev fram bredvid sin kompis och PANG så stod den också död i drivan. Direkt på det hoppar en tredje hjort ut och allt upprepar sig, PANG igen.

Tre dovhjortar inom loppet av ca tio sekunder står eller halvligger döda 15 meter framför mig.

Men vid det laget började dom övriga begripa att dom inte kan smyga därifrån. På hjortspråk sade dom "SPRING FÖR LIVET!!!"

Och det funkade bättre, för dom lät jag vara.

Men tre st med horn stod kvar inom skotthåll, men för tätt tillsammans för att bara träffa en av dom. Efter några minuter tröttnar jag på att sikta på dom och ropar på radion att dom andra för göra sig beredda, för nu sätter jag fart på dom.

Jag tjoar till och dom knatar lugnt därifrån, i den enda riktning det inte sitter någon skytt. Jag tror det kallas för erfarenhet...

Tyvärr var min bedömning felaktig, det var tre hindar jag hade tagit. Så helgen skall spenderas till att pyrchjaga efter ensamma kalvar. Jag satt en stund i hotellet i kväll, och såg mycket riktigt två dov som ev. var kalvar. Men lite för långt håll och så småningom för sent för skott. Ska ge mig på dom i morgon bitti och i morgon kväll också tänkte jag.

Totalt blev det sex dov skutna.

Låter som du haft en väldigt trevlig dag hindarna till trots! Låt oss hoppas det fortsätter på den inslagna vägen denna helg.

Kan undra om hjortarna var så sugna på att bli jagade när inte ni ville släppa era hundar pga för mycket snö??????

Tror du hjortarna någonsin är sugna på att bli jagade?

Jaaa... Frågan är berättigad.

Inne i skogarna var det för det mesta ca 2-3 dm snö. D.v.s. inte för djupt.

Men vissa partier, speciellt i hörnen av åkrar o ängar, var snön midjedjup. Dom flesta djuren gick inte i den djupa snön, liksom vi. Men just där jag sköt skulle dom ner från vallen ut i vassen. På vallen var det lite snö, i vassen var det lite snö. Men däremellan fanns ett parti på några meter med djup snö. Egentligen idealiskt, då bromsas dom upp så man får tillfälle till säkra skott. (Bevisligen).

När hjortarna tog sig mellan skogspartierna valde dom företrädesvis att använda sig av plogade vägar. Där hade vi av säkerhetskäl inga skyttar.

Vidare så var det ingen skare, utan endast lös snö. Skitjobbigt att gå där det var gallrat...

Att hundarna hölls kopplade har mycket att göra med griskultingar också. Så här års har nästa generation kultingar precis kommit, så hundarna skulle mycket väl kunna få tag i dom...

Vi såg grisspår, men inga grisar. Dom låg nog o tryckte i dom tätaste partierna. Och där gick inte vi lata gubbar...

Nu när jag läser ser jag att det finns möjligheter för ett missförstånd.

Vallen jag stod på är alltså ingen vall där man tar hö, utan en vall för att hindra mälaren från att översvämma ... vallen. Ja, nu menar jag en vall där man tar hö...

Knepigt språk vi har...