Jag har periodvis roat mig med lite knivsmide. Resultaten varierar naturligtvis, jag har oftast lagt större vikt vid bruksegenskaper än utseende.

På bilderna nedan har vi en slaktkniv som jag smidde när jag gick "smida verktyg" på Bäckedals fhs i Sveg. Det blev mycket smide den perioden. Jag stod i smedjan först 8.30-16 i samband med undervisning, sedan oftast ett eget kvällspass med inriktning på knivsmide. Lätt 12 timmar per dag. + helger likaså. Tror jag fick ihop ett 50-tal blad utöver de obligatoriska verktygen (stämjärn, hyvlar, specialknivar, yxor etc) i kursen under de 5 eller 6 veckor kursen pågick. Kniven nedan är som sagt en slaktkniv. Den är helt i kolstål och den första och enda kniv jag tillverkat som har en genomgående sticktånge. Tången är nitad mellan buffelhornet och älghornet. Nitningen blev rätt kass så jag klämde dit en bit älghorn ytterst. Den stiftade jag fast.

Eftersom det är en slaktkniv var tanken att den i alla situationer skall ha ett bra grepp, därför valde jag att göra handtaget i näver. Den andra bilden föreställer mitt märke, LH, ganska stiliserat. Och den som minns mitt gamla nick vet att jag heter Leif i förnamn med H i mellannamn och H i efternamn -> LH

Kniven är inte jättegrann men väldigt bra till sitt syfte. Den tämligen svängda eggen ger en bra skärande effekt i d flesta vinklar. Greppet är bra. Eggen är ganska hårt härdad, så man får vara lite försiktig vid ben, å andra sidan håller den skärpan väldigt bra när man styckar. Alltså en kniv avsedd att brukas, och som sådan är jag är nöjd med den.

Jag ska erkänna att du får inte högsta betyg i skönhet för den kniven..., men det var ju heller inte din högsta prioritet. Det viktigaste är ju faktisk att du är nöjd med den och det är du ju.

Kan klart se bruksegenskaperna i den kniven!

Den kniven klarar troligen allt från urtagning, flåning, grov och finstyckning utan problem!

Vidare gillar jag att du har behållt smidesytan på knibladet och bara har slipat eggen. Det ger en skön rustik känsla.

Rundeggade knivar funkar lite annorlunda men när man har lärt sig att använda dem går det undan.

Så snart jag är lite bättre i ryggen så skall jag smida mitt första knivblad eftersom mannen från Skurebo hade med sig ett städ till mig när han var förbi sist!

Jag har lovat honom en kniv som tack men det blir inte den första eftersom den lär nog bli allt annat än bra

Det är en sak att smida ett knivblad och sedan slipa fram formen, men att smida ett knivblad och bara göra det sista på eggen med slipning är någonting annat.

Ja just det, måste köpa mig en bra kulhammare också eftersom min hultafors snickarhammare nog inte är den bästa för smide

Brutal kniv som inte får stora A i skönhet men den här skär sig fram i råhet.

Tänker man bort älghornet så får den en bättre helhet.

Fränt med rå yta på bladet som bara är slipat. Då går det inte att döja några misstag.

En häftig kniv, ja, manlig skulle man kunna säga!

Det svarta på bladet är rostskyddsbehandling genom att stryka tjära på bladet när det är hett.....

@crille: jo älghornet skulle inte varit där. Det var en misslyckad nitning som var skurken. Jag har insett så här i efterhand att jag skulle gjort en tånge i blötjärn snarare än i samma stål som i resten av bladet. Jag kanske skall testa att plocka bort älghornet eller åtminstone minska det till sisådär 5 mm

@wizard: helt rätt, att använda en sådan kniv kräver lite övning, men visst är den flink trots att bladet är bortåt 17 cm.... Jag har testat att jobba genom att såga och slipa framblad också, men det är helt enkelt inte lika skoj, däremot är fulltångeknivar enklare att göra på det viset. Har smidit en ful(l)tångekniv också, nit hålen i tången var de som var svårast att få riktigt bra utan att använda borr..... För övrigt tycker jag att du skall skaffa en riktig smideshammare istället för en kulhammare, minns jag rätt har Hultafors en ok på 1,3 eller 1,5 kg. Smide är djävligt skoj, men tidskrävande...