Jag söker erfarenheter från denna ras! Är det någon här som har en bayrare hemma som används i sitt rätta element? Dvs som spårhund OCH släpphund vid eftersök? Vad har ni för åsikter om rasen? Att man ska vara kräsen vid val av föräldradjur har jag förstått då det är en sån liten ras i Sverige i dag. Finns det bra valp-material att få tag på inom landets gränser eller skall man söka sig utomlands? Jag söker också tips på uppfödare/bra linjer.

ingen?

Skicka herrberg ett pm han har nog som jag bara missat denna tråd!

Kontakta Svenska Schweisshund klubben för info om uppfödare av rasen. Vet inte mkt om rasen ifråga men det pågår en undersökning av EP eller EP liknande anfall. Kanske värt att beakta eller åtminstone vara uppmärksam på vid ev. val av valp

Kontakta Svenska Schweisshund klubben för info om uppfödare av rasen. Vet inte mkt om rasen ifråga men det pågår en undersökning av EP eller EP liknande anfall. Kanske värt att beakta eller åtminstone vara uppmärksam på vid ev. val av valp

ag ska prata med rasklubben och jag har varit i kontakt med en del uppfödare men de är ju givetvis lite partiska och hyllar sina hundar och hundar från deras uppfödning. Jag tänkte om det kanske fanns någon här på forumet som har en bayrare och ett intresse i rasen som gör att dom har lite koll på linjer osv och därmed kan tipsa om uppfödare med bra hundar.

Det där med EP låter inte kul. Tack för infon om det och tack också Pertan, jag ska PM:a herrberg!

Har också haft tankar på en viltspårhund. De "experter" jag talat med påstår att Bayrarna ofta är för veka och att chansen att få en stabil hund är mycket bättre om man köper en Hannoveranare.

Jo, jag har en bayrare som jag är 100% nöjd med. Han är helt lysande som spårhund, ställer halvbra men har inte fått så många tillfällen att träna ställandets sköna konst - idag är han för het, och han avlivar rådjur. Han är också en fantastisk hund att ha i familjen. Han är dessutom dokumenterat lydnadsresistent och sinnessjukt korkad, min drömhund alltså.

Kommentar nummer 1: Alla bayrare är inte av samma klass som min jycke. Det pratas mycket om mentalt svaga bayrare och det finns en viss sanning i det, men det är bättre nu än vad det var då detta välgrundade rykte uppstod. Rasen är nog bättre nu än vad den var för 10 år sedan, då det avlades på en hel del skithundar som spårade bra men som var mentalt svaga. Ingen nämnd ingen glömd. Men det sker fortfarande en del konstiga försök till avel som inte godkänns av avelsrådet, Eva Larsson. Eva har en ruskigt bra syn på rasens avelsstrategi, och okej... det kanske jag säger bara för att den överensstämmer med min ;-) men hon prioriterar mental styrka och medicinsk hälsa hos jyckarna. Eva är naturligtvis opartisk men kontakta henne och gå in i en diskussion om vad som är viktigt för dig och vem vet, hon kanske kan hjälpa dig framåt.

Kommentar nummer 2: Tikarna är normalt klenare psykiskt än hundarna. Vill du ha en jycke som kan ta ett skadat rådjur skall du välja en hanne, men notera att då har du kanske 50% att få det. Med en tik är sannolikheten lägre.

Kommentar nummer 3: Dessa hundar är EXTREMT komplexa, rent mentalt. De mognar först vid 3-4 års ålder. Min bayrare fyller 7 i år och det är först de senaste två-tre åren som det har varit samma hund i skogen detta år som året före. En bayrare är extremt förarnära MEN behöver inte alls ha någon som helst "will to please". Jag är inte Husse eller Flockledare för min hund, jag är Gud. Jag har mil av rangskillnad mellan mig och min hund. Men det innebär inte att han kommer på inkallning eller sätter sig ner när jag säger "sitt"... En bayrare som bor i hundgård kommer att bli ett psykiskt vrak, de är märkliga på det viset... Jag har många stories åt det hållet.

Kommentar nummer 4: Hannoveranaren är ett säkrare kort, men de är svåra att få tag i, både att hitta och att få köpa. Mycket smalare avelsbas också.

Kommentar nummer 5: Epilepsi har jag inte hört så mycket om hos bayrare, men däremot sköldkörtelproblematik och HD - båda dessa kommer via östeuropeiska stammar efter vad jag har hört. För att avelsrådet skall rekommendera en kull krävs provtagning åt båda dessa håll, samt naturligtvis meriterade jyckar och så vidare...

MVH!

/HerrBerg

Jag söker erfarenheter från denna ras! Är det någon här som har en bayrare hemma som används i sitt rätta element? Dvs som spårhund OCH släpphund vid eftersök? Vad har ni för åsikter om rasen? Att man ska vara kräsen vid val av föräldradjur har jag förstått då det är en sån liten ras i Sverige i dag. Finns det bra valp-material att få tag på inom landets gränser eller skall man söka sig utomlands? Jag söker också tips på uppfödare/bra linjer.

Öh, jag har ingen själv men har sett en del eftersök som har varit magiska med bayrare. Jag har under jaktresor till Tyskland lärt känna och följa ett fullblodsproffs på olika uppdrag.( Under 7 års tid.) Tokig som man är har man ibland hoppat drevjakter å middagar för att istället följa med på eftersök som observatör utan bössa.

Ibland har jag även fått följa hans kollega som är eftersökare i 3dje generationen i kombination med att vara skogvaktare.

De anser att hanoveranen är bättre på att avsluta om det gäller hjort, men att den mognar senare och behöver mer (utbildning) generellt! Bayraren anser de vara strået vassare på kalla spår och envisare.

Av det jag har sett med egna ögon så är bayraren min favorit , men attans vilken erfarenhet dessa grabbar har,senast jag var där hade den ene av dem 15 uppdrag på en helg dvs fre-sön så man ligger liksom i lä där.

Drömmen vore att få tillstånd att få följa med och filma!

Inte heller jag äger någon men haft fri tillgång till en tik som jag lånade såfort något sket sig. Den jycken hade fått noll och ingen träning såvitt jag vet men generna gjorde att det bara funkade! Dock krävdes det av mej att jag fixade att "läsa" henne och det var inte svårt för hon var jävligt tydlig. Hade hon rätt spår så vägrade hon släppa om jag stannade tex.. hon stod kvar och blängde dumt och undrade när vi skulle fortsätta

De gånger vi använde henne så gjorde hon sitt.. - varje gång - dvs spårade fram till det skadade viltet. Och då var förutsättningarna tidvis jävligt dåliga. Tredje hunden på plats och 15 timmar gamla spår typ..

Känslan när man gav "strykjärnet" lina var inte.. -Kommer vi att hitta detta? utan När går vi på rådjuret/viltet? Med den hunden så vart eftersöksjakten ruggigt spännande och rolig faktiskt!

Mvh!

Inte heller jag äger någon men haft fri tillgång till en tik som jag lånade såfort något sket sig. Den jycken hade fått noll och ingen träning såvitt jag vet men generna gjorde att det bara funkade! Dock krävdes det av mej att jag fixade att "läsa" henne och det var inte svårt för hon var jävligt tydlig. Hade hon rätt spår så vägrade hon släppa om jag stannade tex.. hon stod kvar och blängde dumt och undrade när vi skulle fortsätta

De gånger vi använde henne så gjorde hon sitt.. - varje gång - dvs spårade fram till det skadade viltet. Och då var förutsättningarna tidvis jävligt dåliga. Tredje hunden på plats och 15 timmar gamla spår typ..

Känslan när man gav "strykjärnet" lina var inte.. -Kommer vi att hitta detta? utan När går vi på rådjuret/viltet? Med den hunden så vart eftersöksjakten ruggigt spännande och rolig faktiskt!

Mvh!

Hur funkade hon lös? Drog hon ner mindre hjortdjur mm?

//Mekus

Hur funkade hon lös? Drog hon ner mindre hjortdjur mm?

Det vet jag inte, vi släppte bara vid ett tillfälle och då hann hon inte ifatt det rådjuret. Några hjortar har vi inte här så det vet jag inte heller. Men jag skulle tro att hon fungerat med lite träning på vilt som gick iväg, hastigheten hade hon. Det jag spårade mest med henne var hagelskjutna rådjur och hon gjorde alltid sitt jobb.

Mvh!

Just detta är en ganska stor skillnad i hur man hanterar hagelpåskjutningar - mellan de som har erfarenheter av schweisshundar och de som inte har det. Många säger att rådjur inte går i lega för enstaka hagel eller att det inte idé att göra eftersök på rådjur som påskjutits med hagel på för långa håll. Det gör de visst, men kanske inte den första kilometern. Anledningen till att folk säger så är att deras hundar inte fixar en kilometers spårning...

Det eller ren och skär slöhet.. Just det djuret jag tänker på hade inte många hagel i sig ändå låg det typ 6-700 m från skottplatsen.

Mvh!

Just detta är en ganska stor skillnad i hur man hanterar hagelpåskjutningar - mellan de som har erfarenheter av schweisshundar och de som inte har det. Många säger att rådjur inte går i lega för enstaka hagel eller att det inte idé att göra eftersök på rådjur som påskjutits med hagel på för långa håll. Det gör de visst, men kanske inte den första kilometern. Anledningen till att folk säger så är att deras hundar inte fixar en kilometers spårning...

+1

Gäller gris oxå.. väldigt många säger att grisen inte tar sårlega.

Jag vet att de gör det, men som sagt det handlar om kilomertar..