För några dagar sedan fick jag en idé, är det möjligt för skytteföreningar att nyttja försvarsmaktens skjutfält?

Det grundar sig i att skjutbanorna blir färre och färre och avstånd över 300m är ovanligt. För min del saknar jag kontakter för att få tillgång en privatmark där man kan skjuta på längre avstånd, annars hade det ju varit ett alternativ.

Först får jag väl krypa till skampålen och säga att jag inte har jägarexamen än, utan skjuter upp nästa månad.

"Men kan du inte börja skjuta på en 300m bana, det räcker för många andra?"

Syftet är att bereda möjligheter för andra intresserade att bedriva skytte på längre håll.

Jag började undersöka saken så smått och det verkar inte omöjligt, men det finns hinder på vägen dit.

I mitt län är det P4:as regemente som ansvarar för skjutfälten, så jag skrev ett mail där jag beskrev mitt mål och önskan.

Det första svaret jag fick var att man skall vara medlem av en skytteförening som bedriver fältskytte.

Den uppfattning jag har fått är att många "gamla rävar" är skeptiska mot fältskytte med kikarsikte. Jag gjorde ett försök att hitta en skjutförening som bedrev fältskytte med kikarsikte i mitt område, men hittade inget rakt av.

Jag skickade ett mail till Fältskytte.se och väntar svar därifrån.

Under gårdagen besökte jag den lokala skytteföreningen för att få deras syn på saken. Det jag väntade mig var en skeptisk ton och ingen lust till att starta en underavdelning.

Resultatet blev motsatsen, de var positivt inställda till att jag drev frågan i föreningens namn. De var väldigt engagerade och jag fick tips på personer som kan hjälpa mig.

Det skulle även tas upp på styrelsemötet i veckan vilket känns väldigt positivt.

Nu skall jag börja undersöka vilka möjligheter det finns men också hur begränsningarna påverkar skyttet.

Nästa steg ser jag som att skaffa sig kunskap kring riskberäkning osv. men också att hitta ett skjutfält som passar geografiskt och har det avstånd som krävs.

Vilket har lett mig till min första fråga, som är skickad till P4.

Vilka krav om riskområdesritning, riskanalys osv. ställs också på föreningen?

Problemet jag ser är hur man skaffa sig den här kunskapen, räcker det att läsa försvarsmaktens anvisningar eller sker det utbildningar på området?

Övriga frågor som dykt upp

*Vad är rimligt att sätta som max kaliber, risken blir ju väldigt olika beroende av kaliber/laddning.

(Hur skall man sätta max gränsen)

*Var kan man ta del av skjutfältskartor?

*Vad för typ av begränsning kan polisen ha i ärendet?

*Hur långt avstånd är ni fältskyttar intresserade av att skjuta upp till?(600,800,1500?)

Med tråden vill jag höra främst om det finns ett intresse av att skjuta på skjutfält inom västra Götaland.

Om någon sitter på liknande erfarenhet vill jag gärna ta del av dina erfarenheter och vad som är framgångsfaktorer.

//None

Lycka till

Här nere hade vi en jättebra fältskyttetävling varje år men efter försvarsmaktens nya policy blev det stopp. Skjutfälten är et riskområde och skall därför ej upplåtas till annat än försvarsmaktens personal. Övningsfälten gick bra att disponera men där får man inte skjuta. Man kan ju hoppas på att ni har en annan syn på saken däruppe för här nere i skåne är det finito tyvärr

Jag har pm:at en kille som gjort ungefär det som du vill göra. Om han ger sig in i denna tråd eller ej är dock upp till honom.

Målet för dagen var att ta reda på om skjutfältet i närheten erbjöd några större avstånd, i stora läskiga granskogen är det inte mycket till avstånd.

Jag hörde med de kontakter jag fick igår om hur man skall göra och vilka möjligheter som finns.

Efter en tids letande hitta jag till skjutfälts exp. och fick tag på en trevlig man som beskrev fältet och hur man går tillväga med sin ansökan. Det finns goda möjligheter till skytte över 1000m, baserat på han beskrivning av fältet och utifrån kartan.

Nu gäller det att få till en ansökan så det blir lite fart i grejerna.

Det vore väldigt trevligt i att få till ett bra samarbete, som båda parter kan ha nytta av.

Donny: Sportskytteförbundet räknas som en frivilligorganisation och gavs därmed tillträde till fältet. Annat var det för enduroklubbar och orienteringsklubbar. Jag vet inte varför det skiljer mellan länen och det verkar konstigt.

Det kvarstår mycket frågor och jag hoppas få hjälp med några här.

*Hur räknar jag ut dmax för en kula med en specifik laddning?

*Hur många skyttar finns det på västkusten som kan tänkas vara intresserade? (Bara ungefär hur många)

*Hur långt avstånd skyttarna skulle vilja ha till målen?

Dmax för 6,5x55 DL är 4500 meter,

det är få kalibrar som slår det och således är det en bra början,

alla känner till den kalibern. Blanda inte bort dina egna kort med att fundera på vad din laddning ger för Dmax.

Antalsmässigt antal skyttar, ingen aning, mer än tio färre än 100 förmodligen

Mål- vilken form av mål är den första motfrågan,

men oaktat det, säkert många som vill prova ut till både 1000 och 1200 meter.

/Christian

Menar vi verkligen samma sak?

För mig är Dmax den maximala sträckan kulan kan färdas, med det bästa elevationen(omkring 43-45 grader)

soldf.com anger psg90's Dmax till 3943m.

Om folk laddar olika i sina hylsor måste väl det också speglas i Dmax?

Jag tänker mig mål i papp, mest för jag är van vid det, finns det andra önskemål?

Dmax för 6,5x55 DL är 1500 meter,

det är få kalibrar som slår det och således är det en bra början,

alla känner till den kalibern. Blanda inte bort dina egna kort med att fundera på vad din laddning ger för Dmax.

Antalsmässigt antal skyttar, ingen aning, mer än tio färre än 100 förmodligen

Mål- vilken form av mål är den första motfrågan,

men oaktat det, säkert många som vill prova ut till både 1000 och 1200 meter.

/Christian

Minnet spelad mig ett spratt,

se ovan om justering. Oaktat det förefaller det som om vi talar om varandra, det enskilda vapnets Dmax är inte av betydelse, då det inte går att kontrollera på rimligt sätt,

skall man be om att få tillstånd är det för Dmax enligt 6,5x55 som då alla parter känner "till".

/Christian

Då är jag med i matchen igen, det verkar ju rimligt att det är patronen som avgör dmax inte vapnet.

Om det 6,5x55 man brukar ansöka enligt, "inkluderar" det tex. 308, 338?

Det jag försöker få fram är att ansökan på Dmax måste väl gälla tom. den patron som har längst Dmax.

338 har väl längre Dmax än 6,5x55, då känns det konstigt att söka på 6,5 eftersom Dmax kommer ev. överstigas.

I praktiken så drar man då en gräns vid någon kaliber som inte får överstigas?

Rätta mig gärna om jag har fel.

Min avsikt är att möjliggöra för fler kalibrar än bara 6,5x55, om det inte har framgått tidigare.

Ok, kan kanske vara för att det var en jaktfältsskjutning som vi inte längre kunde få tillträde.

För mig är Dmax den maximala sträckan kulan kan färdas, med det bästa elevationen(omkring 43-45 grader)

Dmax sker inte vid 43-45 grader. Du pratar nu om ett lufttomt rum vilka vi inte skjuter i.

Dmax i normal atmosfär sker vid ca. 32 graders skjutvinkel.

Tack för du klargjorde det, frågan kring ansökan kvarstår dock, men det svarar nog Christian N bäst på själv.

Det här med olika typer av målmaterial är nytt för mig, vad finns det för nackdelar med pappmål?

Tack för du klargjorde det

Varsågod.

Alla svarar lika väl här inne,

angående 338LM har den en något längre Dmax än 6,5x55,

att tänka på är att inga skyttar av de tre eller fyra som jag träffat med just en sådan pang är intresserade av att skjuta papp,

de vill klonka stål,

så planera inte för den kalibern, det är bara onödigt.

Nackdelen med papp är väl att man måste bryta skjutningen, pallra sig bort och markera,

skjuter man på 500+ meter är det ganska mycket spilltid som uppstår.

med plåt är det markerat och klart i o med träff.

/Christian

Det är ju en synpunkt väl värd att fundera kring, skjutning skall ju vara relevant för skyttarna oavsett vad de vill ha för mål.

Skjuttiden försvinner ju snabbt, så det är en stor fördel med självmarkerade mål. Mål går ju alltid att lösa, men det kostar pengar, är det stora summor man pratar om med metallmål?

Målmaterielen ser jag inte som ett problem i sammanhanget, det får man lösa med aktuella skyttar så länge intresset finns.

Däremot vet jag inte om det förekommer några större begränsningar med metallmål jämfört med papp.

None- läs igenom SäK-B för civil skjutning,

så har du mycket mer bakgrundsinfo,

plåt kräver större avlysning av fält, annars är det att föredra.

/Christian

Tack för tipset, om någon mer är intresserad så är länken till Säk-B här

Jag tog kontakt med svenska sportskytteförbundet (SFF) för att höra kring arbetet med kikarfältskytte. De i sin tur hänvisade mig till regionalnivå och Göteborg i mitt fall, där jag kom i kontakt med gevärssektionen.

Jag fick bekräftat att SFF arbete med kikarfältskytte inom västra Götalandsregionen var obefintligt, i alla fall enligt den person jag prata med.

Det som förvånade mig mest var att ingen annan än jag hade tagit upp ärendet inom regionen, enligt personen jag talade. Men jag tror säkert det är andra som har försökt men det behöver inte ha nått alla personer inom regionförbundet.

Förbundet skulle höra av sig med kontakter i Stockholm och flera andra orter där den här typen av skytte var mer utbrett. Det verkar ju positivt från det hållet och vi får se hur det artar sig.

Ett mål hade ju varit att utöka samarbetet med Försvarsmakten så det blir enklare för anslutna skytteföreningar att bedriva fältskytte, med eller utan kikare

Det verkar finnas ett samarbete idag mellan föreningar och Försvarsmakten, men ett mer officiellt samarbete med förbundet hade nog underlättat, eller vad tror ni?

Är gevärskyttekortet en kvalitetssäkring för säkerheten eller sållar det bort den faktiska målgruppen, vad tror ni?

Om jag har förstått saken rätt så gäller inte Säk-B på skjutfält, oavsett vem som anordnar det, utan det är Försvarsmaktens reglemente som skall följas.

På den tiden jag sköt mycket fältskytte, så var vi ofta på Marma skjutfält några mil söder om Gävle.

Försvarsmakten var bara glada att någon ville vara på deras fält.

På den tiden var 600-625 meter längsta tänkbara avstånd, och då en B100 figur.

(Detta var på sena 80- och hela 90-talet.)

Jag minns FSR:s styrelse som ett gäng sanslöst bakåtsträvande gubbar. Jag är därför förvånad att det inte har kommit fler restriktioner på optikklassen.

Men det kanske är bättre folk i styrelsen nu.

//Danne

Nu har jag fått klart hur man ansöker, och man ansöker för varje tillfälle man vill skjuta, det är inget löpande tillstånd.

Det största hindret jag har stött på hittills är sjukvårdsberedskapen, som skiljer sig från varje skjutfält. Det innebär kort att man måste välja ett fält som har en lägre sjukvårdsberedskap och har närhet till kvalificerad akutsjukvård.

Annars behöver man har en sjuksköterska på plats med adekvat utbildning och materiel, vilket är svårt i civil regi.

Som jag ser det behöver man välja fält efter sjukvårdsberedskap, men även andra faktorer kan ju uppkomma längre fram.

Annars behöver man har en sjuksköterska på plats med adekvat utbildning och materiel, vilket är svårt i civil regi.

Som jag ser det behöver man välja fält efter sjukvårdsberedskap, men även andra faktorer kan ju uppkomma längre fram.

Har jag fattat det rätt så måste du ha en Fm utbildad akutsjukvårdare med tillstånd av regementsläkaren och som har rätt att rekvirera ut akutsjukvårds väska. Hjälper inte ens om du har en deltagare eller med arrangör som är Överläkare närvarande. Han har inte de rätta tillstånden även om han har bättre utbildning. Men jag kan kolla om det upp det. Men jag vill minnas att det är så.

Edit: Kollat och det är som jag skrev ovan!

Jag håller med 9.3x62, för att du skall få anordna skjutning på militärt skjutfält krävs det bland annat FM godkänd akutsjukvårdare på plats. Detta gäller i princip oavsett vem som organiserar skjutningen, jag har varit med och organiserat "civila" skjutningar på både Kråk och Remmene under senare år och kan bara konstatera att visst går det att få till dessa skjutningar men det krävs en hel del planering och en del kostnader för att genomföra dylika skjutningar.

För samtliga skjutfält gäller också att det är begränsningar på hur många skjutdagar per år och hur mänga skott per år som skjutfältet har tillstånd till. Vi arrangerar 1-2 skjutningar per år på Remmene men där går nog smärtgränsen för hur ofta man från försvarets sida är beredd att släppa in civilister.

Tipset är att försöka hitta ett skjutfält som inte utnyttjas särskilt mycket i förhållande till dess tillstånd, kravet på akutsjukvårdare kommer du nog aldrig ifrån vilket innebär att denna skall avlönas.

Henrik

9.3x62

Är det rätt tolkat att det skall vara akutsjukvårdare och inte en sjuksköterska anställd av FM?

Det är allt bra byråkratiskt inom försvarsmakten ibland, får se hur det här löser sig.

Henrik

Jag börjar se vad det innebär att organisera den här typen av skjutning, och det verkar inte helt lätt.

När ni organiserar skjutningen på Remmene, vem ansvarar för riskarbetet(skjutgränser, riskritning)?

Sjukvårdare kan ju vara ett problem att få fram, beroende på vilken utbildning som krävs. Riskbedömningen ser jag också som ett problem, eftersom min uppfattning är att det krävs en skjutledare godkänd för fältskjutningar.

Skjutfältet jag är intresserad av vet jag tyvärr inte antal skjutdagar, men det nyttjas inte i någon större omfattning.

Jag ska ta reda på hur många dagar per år de har till sitt förfogande, och hur mycket de faktiskt använder.

9.3x62

Är det rätt tolkat att det skall vara akutsjukvårdare och inte en sjuksköterska anställd av FM?

Det är allt bra byråkratiskt inom försvarsmakten ibland, får se hur det här löser sig.

Henrik

Jag börjar se vad det innebär att organisera den här typen av skjutning, och det verkar inte helt lätt.

När ni organiserar skjutningen på Remmene, vem ansvarar för riskarbetet(skjutgränser, riskritning)?

Sjukvårdare kan ju vara ett problem att få fram, beroende på vilken utbildning som krävs. Riskbedömningen ser jag också som ett problem, eftersom min uppfattning är att det krävs en skjutledare godkänd för fältskjutningar.

Skjutfältet jag är intresserad av vet jag tyvärr inte antal skjutdagar, men det nyttjas inte i någon större omfattning.

Jag ska ta reda på hur många dagar per år de har till sitt förfogande, och hur mycket de faktiskt använder.

Som jag uppfattade det från min källa så var det akutsjukvårdare, men jag kan ha fattat fel. Oavsett så skulle det vara en av försvaret utsedd/ godkänd.