Hallå har en blandras Mellan jämte å hamiltonstövare köpte han för jag ville ha en älghund! men märkte mer med tiden att han vill jaga hare å räv (INGET FEL MED DET) då vi har dåligt med älg! Därav en fundering som jag har, Hundens mor är hamilton å fadern jämte! Han ser mer ut som en stövare å är mer i pysket som en stövare! Och då har jag hört att hundvalparna får 80% eller mer av moderns anlag!! vilket han har! Har hört detta måånga gånger!

Är detta sant eller är det bara myt å vad begrundar sig detta på i sånt fall??!

Väldigt tacksam för svar!

MVH Rävpekka

Så här ser han ut

Valparna i en kull får 50% av sina anlag från varje förälder, sedan kan generna blandas lite olika i de olika individerna. Tiken påverkar valparna med sin uppfostran, men de får inte fler anlag från henne än från hanen.

Valparna i en kull får 50% av sina anlag från varje förälder, sedan kan generna blandas lite olika i de olika individerna. Tiken påverkar valparna med sin uppfostran, men de får inte fler anlag från henne än från hanen.

Hmm! Ja undrar vad dem som säger de att de är 80% en del säger t.o.m 90%! begrundar detta på! Ja de är ju självklart att de blir 50/50!

MVH

Valparna i en kull får 50% av sina anlag från varje förälder, sedan kan generna blandas lite olika i de olika individerna. Tiken påverkar valparna med sin uppfostran, men de får inte fler anlag från henne än från hanen.

det stemmer ikke helt.

50/50 blir det nödvendigvis ikke.

80% fra tiken (modern) stemmer heller ikke.

hvor mange prosent beror på hvilke raser man prater om. enkelte raser er mer dominant enn andre...

hvilke raser som er mer dominerene enn andre skal jeg ikke uttale meg om.

hvordan dette regnes ut er jeg heller ingen ekspert på, men det finner man sikkert om man leter litt på nettet.

om man skal ha absolutt eksakte tall, trur jeg at man må ta en dna-pröve for å finne ut av.

Det jag fått lära mig är att anlagen från modern får oftare genomslag hos avkomman.(Även hos människor, dvs att släktbanden mellan moder och dotterdotter är starkare än far och sonson.)

Men skillnaden är inte så väldigt stor, utan 50-60% av arvet kommer från modern.

Källa saknas och jag kan bara hänvis till att några som känner till något i ämnet hävdar att det är så den förhåller sig.....

Nu hade det varit intressant att ha farbror Mendel i livet...

En avkomma får precis lika mycket anlag från sin mor som från sin far, en variation kan man se men det beror på att man inte kan dra den absoluta slutsatsen på ett fåtal individer men om din hund hade haft 999 helsyskon så hade utfallet, sammantaget blivit att samtliga valpar fått med sig hälften av varje förälder. Däremot, och som redan nämnts så blir det ju skillnad om man tittar på förvärvade egenskaper, normalt så har en valp väldigt liten kontakt med sin far då det är tiken som står för uppfödandet och fostran, tillsammans med uppfödaren då förstås. Så, i princip skulle du kunna ha en hund som ser ut som sin far, t.o.m väldigt mycket bara för att det slumpat sig så och ju längre den levt med sin mor i princip bara uppvisar hennes egenskaper.

Det finns många "sanningar" inom hunderiet som är tagna mer eller mindre ur luften som t.ex att modern spelar större roll för valpens egenskaper och det blir ju bara sant om modern får möjlighet att påverka sin avkomma under längre tid än åtta veckor. Före åtta veckor har tiken knappast någon chans att lära valpen vad den borde jaga t.ex. en annan "sanning" är att man aldrig ska upprepa en kombination, för resultatet blir då sämre precis som att spermierna och äggen skulle veta att deras förfäder eller syskon redan hade gjort detta tidigare... Nä, så är det ju inte däremot så får man ju fler individer att jämföra med men ändå inte tillräckligt, man kan ju knappast dra några slutsatser om bra eller dåligt innan man är uppe i minst hundra individer ur samma kombination.

Så, vill man ha en hund som påminner så mycket som möjligt om en av dess föräldrar vad gäller egenskaperna så är det enda man kan göra att låta valpen växa upp och leva med den föräldern. Vill man däremot ha en hund som utseendemässigt påminner mest om en av sina föräldrar så bör man inavla i viss mån eller i vart fall använda hundar av samma ras.

Coolast blir det ju om man tar typ en renrasig mellanpudel och låter den växa upp och leva med älgdängare, det kommer småningom att bli en skaplig älghund av pudeln!

Tyvärr så får ju inte den pudeln några avkommor som per automatik blir bra älghundar då den önskade egenskapen är förvärvad och inte särskilt ärftlig.

det stemmer ikke helt.

50/50 blir det nödvendigvis ikke.

80% fra tiken (modern) stemmer heller ikke.

hvor mange prosent beror på hvilke raser man prater om. enkelte raser er mer dominant enn andre...

hvilke raser som er mer dominerene enn andre skal jeg ikke uttale meg om.

hvordan dette regnes ut er jeg heller ingen ekspert på, men det finner man sikkert om man leter litt på nettet.

om man skal ha absolutt eksakte tall, trur jeg at man må ta en dna-pröve for å finne ut av.

Rimligtvis borde det vara 50/50. Men under årens lopp har jag då och då hört att det är ca 80/20. Är det någon som verkligen vet?

Om det är 50/50, då kan man ställa sig frågan varför ryktet om 80/20 existerar? Har uppfostran och genetiska arvets betydelse (som Mirva skrev om) adderats ihop och blivit en myt om att valparna till 80 procent får sina genetiska egenskaper av tiken? Jag tror på 50/50 i genetiskt arv tills någon motbevisar mig.

Nu hade det varit intressant att ha farbror Mendel i livet...

En avkomma får precis lika mycket anlag från sin mor som från sin far, en variation kan man se men det beror på att man inte kan dra den absoluta slutsatsen på ett fåtal individer men om din hund hade haft 999 helsyskon så hade utfallet, sammantaget blivit att samtliga valpar fått med sig hälften av varje förälder. Däremot, och som redan nämnts så blir det ju skillnad om man tittar på förvärvade egenskaper, normalt så har en valp väldigt liten kontakt med sin far då det är tiken som står för uppfödandet och fostran, tillsammans med uppfödaren då förstås. Så, i princip skulle du kunna ha en hund som ser ut som sin far, t.o.m väldigt mycket bara för att det slumpat sig så och ju längre den levt med sin mor i princip bara uppvisar hennes egenskaper.

Det finns många "sanningar" inom hunderiet som är tagna mer eller mindre ur luften som t.ex att modern spelar större roll för valpens egenskaper och det blir ju bara sant om modern får möjlighet att påverka sin avkomma under längre tid än åtta veckor. Före åtta veckor har tiken knappast någon chans att lära valpen vad den borde jaga t.ex. en annan "sanning" är att man aldrig ska upprepa en kombination, för resultatet blir då sämre precis som att spermierna och äggen skulle veta att deras förfäder eller syskon redan hade gjort detta tidigare... Nä, så är det ju inte däremot så får man ju fler individer att jämföra med men ändå inte tillräckligt, man kan ju knappast dra några slutsatser om bra eller dåligt innan man är uppe i minst hundra individer ur samma kombination.

Så, vill man ha en hund som påminner så mycket som möjligt om en av dess föräldrar vad gäller egenskaperna så är det enda man kan göra att låta valpen växa upp och leva med den föräldern. Vill man däremot ha en hund som utseendemässigt påminner mest om en av sina föräldrar så bör man inavla i viss mån eller i vart fall använda hundar av samma ras.

Coolast blir det ju om man tar typ en renrasig mellanpudel och låter den växa upp och leva med älgdängare, det kommer småningom att bli en skaplig älghund av pudeln!

Tyvärr så får ju inte den pudeln några avkommor som per automatik blir bra älghundar då den önskade egenskapen är förvärvad och inte särskilt ärftlig.

Nja...

Mitokondrie-DNA (mtDNA) ärvs endast av mamman av både pojkar och flickor och ger kunskap om släktskapet på mödernet.

Därvid så är avkommans arv direkt större från modersidan än fadersidan....(Mitokondrie=cellens "kraftverk")

Så en viss övervikt är det på morsarvet. Men det innebär inte stora skillnader i arvet. Miljön som du nämner är en större faktor när det avkommans egenskaper än skillnaden i % i anlag från föräldrarna.

Nja...

Mitokondrie-DNA (mtDNA) ärvs endast av mamman av både pojkar och flickor och ger kunskap om släktskapet på mödernet.

Därvid så är avkommans arv direkt större från modersidan än fadersidan....(Mitokondrie=cellens "kraftverk")

Så en viss övervikt är det på morsarvet. Men det innebär inte stora skillnader i arvet. Miljön som du nämner är en större faktor när det avkommans egenskaper än skillnaden i % i anlag från föräldrarna.

"Ett undantag finns i könskromosomerna, har specialiserat kromosomer många djur utvecklats som spelar en roll för att avgöra könet på en organism. Hos människor och andra däggdjur, har Y-kromosom mycket få gener och utlöser utveckling av manliga sexuella egenskaper, medan X-kromosomen liknar de övriga kromosomerna och innehåller många gener som inte är könsrelaterade beslutsamhet. Kvinnor har två kopior av X-kromosomen, men män har en Y och endast en X-kromosom - denna skillnad i X antal kromosom kopia leder till ovanliga arv mönster av könsbunden sjukdom."

Kan tolkas så som att arvet från morsidan är större, då större antal gener generellt över ett antal individer kommer från morsidan.

http://www.news-medical.net/health/Genetic-Inheritance-(Swedish).aspx

"Ett undantag finns i könskromosomerna, har specialiserat kromosomer många djur utvecklats som spelar en roll för att avgöra könet på en organism. Hos människor och andra däggdjur, har Y-kromosom mycket få gener och utlöser utveckling av manliga sexuella egenskaper, medan X-kromosomen liknar de övriga kromosomerna och innehåller många gener som inte är könsrelaterade beslutsamhet. Kvinnor har två kopior av X-kromosomen, men män har en Y och endast en X-kromosom - denna skillnad i X antal kromosom kopia leder till ovanliga arv mönster av könsbunden sjukdom."

Kan tolkas så som att arvet från morsidan är större, då större antal gener generellt över ett antal individer kommer från morsidan.

http://www.news-medical.net/health/Genetic-Inheritance-(Swedish).aspx

Nu har du snart övertygat mig om att de ärver mer genetiskt från tiken.(lättlurad )Finns det några trovärdiga procentsiffror på hur mycket?

Nu handlar ju den här tråden om blandraser, det är något jag aldrig befattat mig med, men jag tror ändå inte att en viss ras skulle överväga i ärftliga anlag så att avkomman blir till 80% lik sin mor. Oavsett vad man gör för "coctail" av raser så ärver avkomman 50% från båda föräldrarna, problemet med blandras är att man kan aldrig förutsäga hur hunden ska se ut, vilka anlag den fått med sig i "genpaketet" eftersom man nästan aldrig vet vad som är inblandat i valpen.

Rimligtvis borde det vara 50/50. Men under årens lopp har jag då och då hört att det är ca 80/20. Är det någon som verkligen vet?

Om det är 50/50, då kan man ställa sig frågan varför ryktet om 80/20 existerar? Har uppfostran och genetiska arvets betydelse (som Mirva skrev om) adderats ihop och blivit en myt om att valparna till 80 procent får sina genetiska egenskaper av tiken? Jag tror på 50/50 i genetiskt arv tills någon motbevisar mig.

greien er som jeg sa tidligere at begge er feil. eller begge er riktig....

alt etter hvordan raser man parer.

hvis man bruker en rase som er 50-100 år gammel og mixer med en rase som er 1000 eller 2000 år gammel er det ganske logisk at den eldre rasen vil bli dominerene.

dette med hvilke kjön som er hvilke rase er også en viktig faktor.

det skal finnes regnestykker på dette som tar hensyn til alder på rase, kjön osv...

men husker ikke hvor man finner det.

skal nat. legge inn om jeg finner.

men, om man skal väre nöyaktig ned til siste prosent, på hvor mye det er fra hver av foreldrene så må man bruke penger på dna-tester til en god del tusen kroner...

Nu har du snart övertygat mig om att de ärver mer genetiskt från tiken.(lättlurad )Finns det några trovärdiga procentsiffror på hur mycket?

Svårt att hitta %-tal....

Men troligt att tiken ger mellan 50-60%.

Kan tex "bara" vara 51-49 till tiken favör.

Sen finns det dominerande anlag som kan ärvas både från hane och tik. Har hanen fler dominerande gener så blir valpen mer lik hanen än tiken, trots att antalet gener är fler från tiken, och viceversa.....

(Hos människan är tex brun ögonfärg dominerande, den bruna färgen kallar vi B. Blå anlag kallar vi b. Varje förälder bär en uppsättning bestående av två gener. Tex blå ögonfärg betecknas b+b och brun B+B.

Ex Mamman är blåögd bb, pappan är brunögd BB. Avkommorna får en gen var av varje förälder. 4 avkommer får då generna B+b, B+b, b+B och b+B. Brun är dominerande så alla avkommer blir brunögda.

Men om pappan är brunögd med även anlag för blått B+b så blir 4 avkommor enl följande B+b,B+b, b+b och b+b. Två avkommor blir brunögda och två får blåa ögon.

Men detta är statistiskt och det kan vara så att slumpen bara kombinerar generna b+b och alla avkommor blir blåögda alt att kombinationen bara blir B+b och bara brunögda avkommor

För att röra till det lite mer så kan båda föräldrarna vara brunögda med anlag även för blått dvs B+b.

Avkommorna blir då B+B, B+b, b+B och b+b dvs en avkomma blir blåögd trots att båda föräldrarna är brunögda....)

Vart en liten lektionb de här! jaha då vet man lite då! Ska börja jaga hare med han till hösten!

Nja...

Mitokondrie-DNA (mtDNA) ärvs endast av mamman av både pojkar och flickor och ger kunskap om släktskapet på mödernet.

Därvid så är avkommans arv direkt större från modersidan än fadersidan....(Mitokondrie=cellens "kraftverk")

Så en viss övervikt är det på morsarvet. Men det innebär inte stora skillnader i arvet. Miljön som du nämner är en större faktor när det avkommans egenskaper än skillnaden i % i anlag från föräldrarna.

Att mtDNA ärvs enbart på mödrenet är inte heller hela sanningen, i varje fall inte vad gäller männsikor (källa här är frun som studerar till läkare och diskuterat saken med en forskare). Vad det innebär i praktiken vågar jag inte uttala mig om, genetik är överlag väldigt invecklat.

Läste inläggen ovan med stort intresse och för varje inlägg växte ett orosmoment i omfång inom mig. Låt oss för en stund säga att min sambo som är en föränderlig kvinna har goda och dåliga sidor. Sidor jag i vardagen lärt mig leva med trots ödets och humörets svängningar, jag själv är inget föredöme då jag besitter många fel och brister. Har samtidigt kommit till en viss insikt efter att ha observerat tre generationer kvinnor ur samma släkt under några år. Denna insikt är högst teoretisk men likväl sammanfattningsbar, dock svårt att dokumentera

Sammanfattningen säger mig att livssituation och då i kombination med faktorer som humör, socialsamvaro och inlärning gett alla kvinnorna liknande inställning i många situationer. De är alla hårdhudade och i vissa avseenden egoistiska men det är lejonparten av alla människor i många fall, jag själv är absolut inget undantag. Samtidigt är de väldigt älskvärda men svåra att behaga. Nu närmar vi oss attityder i min sammanställning och alla faktorerna i sig kan vara svåra att bedöma men attityd är något som kan appliceras i grupper såväl som det kan vara en egenskap hos enskilda individer. Min enkla summering säger att en generell negativ attityd är en försvarsmekanism. Själv försöker jag leva utan förväntningar vilket också är negativt. Men hos de tre är dessa drag djupt rotade, samtidigt som de är ombytliga och älskvärda.

Är det egoistiskt att experimentera med anlag och egenskaper!? Beror på omständigheter och sammanhang om man frågar mig. Vad är gott och vad är ont? När är det rätt att göra fel, och ska man göra fel med goda avsikter? Vill jag att det ska finnas en kopia av mig själv? Besitter jag rätten att ge en individ möjligheten att få samma genetiska fördelar eller brister, samt möjligheten att genomleva samma potentiella livsresa som jag själv gjort/gör?

Tre kvinnor, tre generationer, ärvda anlag och sociala förutsättningar. Byt kvinnor mot hundar/hästar/blommor, man kan nog i praktiken sätta in vad man vill istället då allt går att påverka och jämföra.

Ungefär här slutade jag oroa mig och tänkte att för min del behöver jag inte göra det så invecklat då jag har ett val jag kan göra. Barn, eller inga barn. Jag älskar min sambo och önskar jag hade en hund men det fungerar tyvärr inte då min sambo är allergisk så vad sitter jag här och skriver för egentligen Jag finner ämnet intressant och har inga djupare kunskaper. Har bara mina egna funderingar att uppta andras tid med... Förlåt!