Har en gammal labbe som är 6, hon apporterar men inte klockrent. Är väldigt! varierande efter dags form. Har egentligen aldrig varit jakthund förrän jag kom in i bilden;)... Men jag funderar lite på hur hårt man kan pressa en sällskaps labbe till apportering. Och visst är det träning och börja om och så vidare för att rätta till ev fel. Men ändock har jag funderat på ut kommandon, dirrigeringar mm. Har någon annan sällskaps labbe till jakten?

Har en gammal labbe som är 6, hon apporterar men inte klockrent. Är väldigt! varierande efter dags form. Har egentligen aldrig varit jakthund förrän jag kom in i bilden;)... Men jag funderar lite på hur hårt man kan pressa en sällskaps labbe till apportering. Och visst är det träning och börja om och så vidare för att rätta till ev fel. Men ändock har jag funderat på ut kommandon, dirrigeringar mm. Har någon annan sällskaps labbe till jakten?

Har använt svärfars sällskapslabbe och han hade inte tränat vare sig apport eller varit med i jakt. Han var 3 år när jag tänkte pröva honom, Nackdelen var att han var knallapportör så varje gång jag sköt och bommade så hoppa han i för att söka. Fördelen var att jag hittade alla fåglar som jag skadsköt eller som föll i vassen. Så sällskapslabbe funkar om man inte har så höga krav på överlämnande av viltet.

Men ändock har jag funderat på ut kommandon, dirrigeringar mm. Har någon annan sällskaps labbe till jakten?

Gå en kurs, köpa en bok, t ex "Retrievern som apportör", se filmer om jaktapportering & träning av en apportör, bygg upp henne grundligt, som man tränar en valp som ska användas i jaktapportering, fast eftersom hunden är vuxen kan du stegra kraven snabbare. Även om hunden är lite tränad, hade jag om jag varit som dig, och vill ha en apporterande jakthund, hade jag tränat hunden från grunden som om den inte kunde något. Hellre att vissa steg går snabbare, än att man hoppar över grunden, snabbar genom träningen och märker när hunden är nästintill "klar", har man inte grunden, då krackelerar allt ändå i slutändan.

Hur hårt du kan pressa din hund, märker du efterhand i träningen, när ni jobbat ihop er.

Ska väl inte va några som helst problem. 6 år är väl inte gammalt? Min labbe är tio år, i topptrim fysiskt & psykiskt.

Gå en kurs, köpa en bok, t ex "Retrievern som apportör", se filmer om jaktapportering & träning av en apportör, bygg upp henne grundligt, som man tränar en valp som ska användas i jaktapportering, fast eftersom hunden är vuxen kan du stegra kraven snabbare. Även om hunden är lite tränad, hade jag om jag varit som dig, och vill ha en apporterande jakthund, hade jag tränat hunden från grunden som om den inte kunde något. Hellre att vissa steg går snabbare, än att man hoppar över grunden, snabbar genom träningen och märker när hunden är nästintill "klar", har man inte grunden, då krackelerar allt ändå i slutändan.

Hur hårt du kan pressa din hund, märker du efterhand i träningen, när ni jobbat ihop er.

Ska väl inte va några som helst problem. 6 år är väl inte gammalt? Min labbe är tio år, i topptrim fysiskt & psykiskt.

Håller absolut inte med om att du kan stegra kraven snabbare för att hunden är vuxen. Den är fortfarande att betrakta som valp/unghund när det gäller jaktträningen

Har en gammal labbe som är 6, hon apporterar men inte klockrent. Är väldigt! varierande efter dags form. Har egentligen aldrig varit jakthund förrän jag kom in i bilden;)... Men jag funderar lite på hur hårt man kan pressa en sällskaps labbe till apportering. Och visst är det träning och börja om och så vidare för att rätta till ev fel. Men ändock har jag funderat på ut kommandon, dirrigeringar mm. Har någon annan sällskaps labbe till jakten?

Antingen så är du nöjd med hunden som den är..... Eller så tränar du den från grunden, dock tror jag att det blir mycket arbete för relativt kortvarigt nyttjande.

Det hänger mycket på vad du behöver. Sen är det aldrig fel att dra lärdommar av träning även om hunden inte blir full lärd och utmärkt fungerande i många år.

Det går också träna upp ett fåtal egenskaper som inte fungerar som du vill. Då blir den förmodligen inte jätte bra men fungerar kanske till det du finner nödvändigt.

Men för att få en bra hund så är det att börja från grunden och det tar den tid det tar. Vissa saker kan den lära sig fortare och man kan gå vidare, andra kräver mer träning.

En vuxen hund har i regel lärt sig fler ovanor än en unghund.

Hankat mej fram med en ren utställningsjycke några år i tonåren... Till det enkla funkade hon men tröttnade hon så vart det till att vara stentuff mot henne för att få in viltet. Minns en kricka som låg 10 meter bort men på andra sidan en å.. söte jesus vilket bestyr jag hade med hunden innan vi fick in fågeln! Fick bråka som f-n på henne och tillslut så gjorde hon ytterligare ett försök och fick in fågeln. Men shit vilket bök när hon la av. Att köra henne i lite mer krävande terräng dvs tungjobbad vass var bara att glömma.

En annan fetlabbe jag provade drog som ett skott, hittade duvan samt käkade upp den

Men visst går det, beror väldigt mycket på just den hundindividen du har att jobba med!

Mvh!

Har en gammal labbe som är 6, hon apporterar men inte klockrent. Är väldigt! varierande efter dags form. Har egentligen aldrig varit jakthund förrän jag kom in i bilden;)... Men jag funderar lite på hur hårt man kan pressa en sällskaps labbe till apportering. Och visst är det träning och börja om och så vidare för att rätta till ev fel. Men ändock har jag funderat på ut kommandon, dirrigeringar mm. Har någon annan sällskaps labbe till jakten?

Vi använde våran "fetlabbe" till eftersök men även lite till stötande på rådjur, hon var inte jätte intresserad att apportering. Eftersök funkade riktigt bra, även jagandet funkade bra vissa stunder.

Så det beror nog mycket på både hund och hundförare ifall jakten ska fungera, men så är det ju alltid.

Kan även säga att våran labbe apporterade ett villt, det var en älgtjur som sköts för henne på eftersök. Efter att ha rest älgen ur legan två gånger utan att få någon skottchans så sköts tjuren i vattnet, cirka 50m ut:P Så älg kunde hon apporttera iaf;)

Jag började min hundkarriär med en fläskstövare. En särdeles sällsynt tjurig, bytesmedveten labbe som lyssnade till namnet Nova och som jag alltid kommer att sakna. Hon var den bästa vattenapportör jag ägt och bommade sällan ett vilt oavsett förutsättningar. Bästa säsongen sköt jag nog runt 250 änder och av alla dom så var det två dykänder som hon inte fick tag i den säsongen. Oavsett hur kallt vattnet var så kastade hon sig i utan protest och alltid utan kommando. Hon var just före knallapportör och drog alltid i samma stund jag petade säkringen men jag orkade inte bråka med henne. Hade varit lika givande som att bli arg på vädret. Hon kunde däremot bli tjurig och blänga om jag inte sköt eller gud förbjude bommade. En labbe är bland det bästa man kan ha om det är vattenapport eller ren apport man behöver hunden till. "Lakritsremmarna" jaktlabbarna är inte försedd med samma mängd späck och tål inte isvatten på samma sätt. Min labbe var dock inte så fet som man är van att se dom utan bestod till större delen av muskler. Hon passerade tretton år innan vi skiljdes och jagade till sista året. Hoppas att hon har det bra i hundhimlen i allafall.

Jag började min hundkarriär med en fläskstövare. En särdeles sällsynt tjurig, bytesmedveten labbe som lyssnade till namnet Nova och som jag alltid kommer att sakna. Hon var den bästa vattenapportör jag ägt och bommade sällan ett vilt oavsett förutsättningar. Bästa säsongen sköt jag nog runt 250 änder och av alla dom så var det två dykänder som hon inte fick tag i den säsongen. Oavsett hur kallt vattnet var så kastade hon sig i utan protest och alltid utan kommando. Hon var just före knallapportör och drog alltid i samma stund jag petade säkringen men jag orkade inte bråka med henne. Hade varit lika givande som att bli arg på vädret. Hon kunde däremot bli tjurig och blänga om jag inte sköt eller gud förbjude bommade. En labbe är bland det bästa man kan ha om det är vattenapport eller ren apport man behöver hunden till. "Lakritsremmarna" jaktlabbarna är inte försedd med samma mängd späck och tål inte isvatten på samma sätt. Min labbe var dock inte så fet som man är van att se dom utan bestod till större delen av muskler. Hon passerade tretton år innan vi skiljdes och jagade till sista året. Hoppas att hon har det bra i hundhimlen i allafall.

Det är inte helt rätt för det där handlar om olika individers förmåga/vilja och fysiska förutsättningar och inte på viken typ av labbe det handlar om. Mina två jaktlabbehanar kämpar på i isklirr utan problem hela säsongen ut samtidigt som det finns utisar eller sk. DP-hundar som tvekar efter att ha doppat tassarna.

Att ha ork och mod att simma genom is som inte bär att springa på när man jobbar kräver inte bara ett bra fettlager. Det kräver även rätt jaktlust samt dådkraft. Brister men i det ena (fysiska förutsättingar) eller i det andra (mentala förutsättningar) så är det i princip lika illa för mig och det finns det hundar som gör ur samtliga typer.

Till TS säger jag. Ta med hunden och prova! Verkar den ha rätt intresse och kanske även hyfsad förmåga så är det ju bara till att sätta igång och träna. Klart att det finns sällskapslabbar som fungerar och till vanlig "husbehovsjakt" behöver man inte lägga ner så enormt mycket riktad träning men visst är det trevligt med en apportör som kan vara lydig och lite mer tränad också men slit inte i onödan om inte hunden vill fungera fult ut.

Gå en kurs, köpa en bok, t ex "Retrievern som apportör", se filmer om jaktapportering & träning av en apportör, bygg upp henne grundligt, som man tränar en valp som ska användas i jaktapportering, fast eftersom hunden är vuxen kan du stegra kraven snabbare. Även om hunden är lite tränad, hade jag om jag varit som dig, och vill ha en apporterande jakthund, hade jag tränat hunden från grunden som om den inte kunde något. Hellre att vissa steg går snabbare, än att man hoppar över grunden, snabbar genom träningen och märker när hunden är nästintill "klar", har man inte grunden, då krackelerar allt ändå i slutändan.

Hur hårt du kan pressa din hund, märker du efterhand i träningen, när ni jobbat ihop er.

Ska väl inte va några som helst problem. 6 år är väl inte gammalt? Min labbe är tio år, i topptrim fysiskt & psykiskt.

Klokare hund får jag leta efter så det är inga problem med henne det ärså klart att det är jag som är oerfaren och lite för sugen! Men visst jag tränar grundläggande och boktippset har jag införskaffatsedan tidigare. Grund lydnad är på topp så detär bara att jobba stadga och övrigt. så hoppas jag att detkommer snart.