Varför går man jaktprov och meriterar sin hund, är det för att få en jaktchampion eller för att få den godkänd för avel ?

För endel är det kanske ett självändamål att ha en champion, oavsett hur många provstarter som krävs. För andra räcker det med att starta hunden ett par ggr men den går å andra sidan till pris vid alla dessa.

Båda dessa typer är godkända för avel under förutsättning att övriga kriterier som krävs också uppfylls.

Vilken av dessa hundar är bäst ?

Vilken av dessa skulle ni välja en valp efter ?

Jag tar ingen hänsyn till övriga egenskaper hos hunden eller om ägaren tycker att det är roligt med jaktprov.

Värför man går på jaktprov  ---> finns ju  en hel del orsaker till det, men jaktprov i sig är ett viktigt medel i ledet för aveln och för att få viktiga fakta dokumenterade.

Svårt för mig att säga av vilken hund jag sku ta valp av, det är ju så många andra faktorer som spelar in men om vi enbart ser på det att om hunden är en jaktchampion eller inte så skulle jag troligtvis ta en valp av hunden som är champion. Den  har ju klart klarat av att prestera det som krävs för att den ska få titeln, vilket förhoppningsvis säger nåt. O tillbaka till hundägaren som nöjer sig med att delta på prov ett par gånger o hunden gått till pris varje gång  --> detta betyder inte att även denna hund kan behöva ett flertal provstarter för att  nå till champion titel. Ju mera en hund gått på prov desto mer borde man väl få uppgifter om hunden ifråga om fallet är att den är helt okänd för en.

Men är en jaktchampion den bästa jakthunden? Nej inte nödvändigtvis, allt är fast i vad man har för krav, behov, hur vägen till jaktchampionatet varit för hunden osv.

Jag håller med dig till stora delar och det visar också att champion titlar säljer. Ofta tycker man att hundar långt bort från där man själv bor verkar vara riktiga topphundar, men om man läser mellan raderna för vissa av dom så kanske det inte är så.(eller har dom egenskaper man letar)

För dom som ska skaffa sin första hund inom en viss ras så är det därför inte så lätt, och går därför ofta på titlar och meriter.

det bästa är ju trots allt att kunna jaga med föraldrarna och se om det är den typen av hund man är ute efter.

Visst säger chamiontiteln en del om hunden, men det är ändå mer intressant att läsa provberättelserna. Läser du dem får du ju en uppfattning om hur hunden jagar och hur den beter sig i skogen, det säger mer än en titel. Det absolut bästa är ändå att själv få se hur föräldrarna till en valp fungerar praktiskt genom att vara med på jakt med dem om detta är möjligt.

Det bästa vore nog om man kombinerade ett championat med ett

mentaltest som är skräddarsytt för den rasen, för det mentala

kommer ju inte fram till sin spetts i ett jakt prov. Så jobbas det

inom en del raser på brukshundsidan "brukschampion o korad".

mvh christer

Att gå prov och få meriter på sin hund; utställning, bruksprov, jakhundsprov etc är ju en intressant sak.

Om du skulle köpa valp av mej, så vill ju jag att du ska gå prov med den hunden för att min kennel ska få "meriter".

Du går själv prov med din hund för att du vill ha alla "skrytsamma uttalnden" om din hund verifierat på pränt.

Du kan köpa en valp efter omeriterade föräldrar, som du aldrig kommer att meritera själv, men som eventuellt kommer att få förtur på släppen i jaktlaget, för att den jagar "bättre" än en champ-hund!?

När det gäller vissa raser, så är de jaktliga meriterna inte värda ett vitten, i praktiken, för tyvärr så förekommer det môe "mygel i busken". Någon som känner till rasen o domare i förhållande till kennelägare exempelvis, eller ännu värre; om en uppfödare även är domare. Då finns det garanterat en annan uppfödare som är domare som "kompisdömer" varandras hundar!

Så ska ju den mentala och sociala biten vägas in, de framkommer ju inte i ett provresultat eller i en titel.  Kom precis nu på en bonde på en ö i Östergötlands skärgård, som var inbjuden på en jakt med sin jaktchapion. För det första drev inte tiken med ett enda skall på dovhjort, utan enbart på rå. När det skjöts hos en passkytt så släppte hon mitt i drevet och gick på skottet. Hon bet skytten och sin husse när de skulle passa djuret!?  Jodå hon var jaktprovsmeriterad med championat , viket även hennes föräldrar var!!

Ska väl inte "nedgöra" raasen jag föder upp, men jag har ett exempel till; Den första hund som meriterade sig på TJTK´s elitprov, var bjuden in på jakt. jaktalagets försäntningar var ju naturligtvis stora. Det slutade med att jag fick traska till bilen och hämta min TJT och så en liten "gubbe" med finskt påbrå, fick i andra änden av såten släppa sin lilla svarta. Elithunden, såg vi inte till mer den dagen!!!  (hunden hade gått sitt prov helgen före denna jakt!!!)

Så ska jag välja valp, så ska det vara utav;  mentalt o socialt  stabila föräldrar, med goda jaktliga egenskaper. Så om de sär champion eller inte det är ganska oistressant, jag är bara intresserad av jakthundar!

Gunilla, att kenneln ska få meriter är självklart viktigt för dej som uppfödare, men jag tror att för en del valpköpare kan det kännas lite stressande.

Sen tror jag att det kan finnas en fara i det (speciellt för de så kallade dressyrraserna), för att all träning inriktas på jaktprov istället för på jakt och då tror jag att det är

lätt att tappa egenskaper som man har nytta av under praktisk jakt, eller för att vända på det (det blir viktigast att få höga poäng på prov).

Sen om hunden ni inte såg mer den dagen, den kan ju ha haft en dålig dag (det är ju trots allt inga robotar), eller som vissa skulle säga: STOR jaktlust !!!

Mentalt stabila hundar är ett måste, för att dom är ju ändå sällskapsdjur till största delen av sitt liv.

Sen såg jag att du hade glömt ett ord i sista meningen, så här tror jag att du menade: , jag är bara intresserad av dugliga jakthundar!  ;)

ja du gunilla! det var nog det vettigaste jag har läst på länge! det är beklagligt att det fungerar som det gör! och i slutänden för det bara raserna bakåt.

Ja jag tror inte heller alltid att det är championhunden som är den bästa jakthunden eller som för de bästa generna vidare. Kan också vara så att championhunden har en ägare som är enormt duktig på hundar och som lyckats få till en så pass bra hund av det ämne han fick. Hade dock en vanlig "Svenssonjägare" fått detta ämne till hund hade det kanske inte blivit lika bra för det är egentligen en svår hund som bara enormt duktiga dressörer klarar av. Men denna hund får i alla fall Championtiteln och det avlas på den. Valparna går åt som smör i solsken, men får championhundens egenskaper och säljs till svenssonjägare. Kanske får ingen av dem till sin hund pga att det ursprungligen är väldigt "svårdresserade" linjer och ändå är det avlat på championhund!!!. Så visst kan det vara väldigt missvisande dessa titlar.

När jag själv köpte valp så var det också efter championlinjer rekommenderade av avelsrådet. Många avkommor efter denna championhund hade gått till fina priser på jaktprov och vissa hade även de fått championtiteln. Det var en bredd av bra avkommor efter båda hundarna och det som var riktigt positivt var att denna championhund hade gått till förstapris med en förare som den träffat samma dag som provet! Jag var då inte allt för insatt i de olika linjerna som fanns och hade lite tur också att just denna kull fanns på marknaden. Så jag hade nog lätt kunnat råka ut för en "svårare" linje utan att vara medveten om det!

Detta att jaktprovsmeriter skulle vara missvisande kan nog i vissa fall vara sant, speciellt inom de större raserna. Själv har jag gått en del jaktprov och har än idag aldrig sett en hund, inom min ras, få ett pris den inte var värd. Det har varit kanonbra/rättvisa/mänskliga domare som inte har favoriserat någon hundlinje även om vissa av dessa domare även varit uppfödare av rasen. Min far har dock berättat från hans tid på jaktprov med vår förra ras att det förekom favoriseringar och "värdelösa" hundar kunde göra bort sig och ändå få hur många nya chanser som helst när dom egentligen direkt borde fått en nolla.....det är tråkigt, men jag är glad att jag inte sett något sådant på de prov jag gått. De hundar som har fått pris har varit värda sitt pris!

Men den mentala biten är väldigt svår att bedömma om man inte själv träffat hunden, sett den in action, eller dess avkommor......och även om man får träffa den färdigdresserade hunden så kan man ju aldrig veta hur svår vägen dit har varit! Ägaren kanske är en superduktig dressör!? Och detta gäller alla jakthundar vare sig dom har championtitel eller inte.