Jag har ett problem med min ena hund. Det är en Basset Artesien normand som är 5 år. Hon är helt enkelt inte nån bra jakthund. Hon är väldigt ojämn och kan göra hyfade drev ena dagen och vara rena katastrofen andra. Hon brukar jaga i minst 3 timmar, men för det mesta längre än så. Hon har ganska dåligt skall och har en tendens att vara glesskallig. Dessutom så är hon en notorisk vinddrivare.

Visst skjuts det ett antal rådjur för henne varje år, men för det mesta handlar det om att hon släpps och skjuts det inte inom en halvtimme så går drevet iväg och hunden kommer tillbaka i kvällningen.

Kan tilläggas att hon är en fullkomlig katastrof när det gäller lydnaden. Detta är självklart mitt eget fel, och det hade väl gått att åtgärda om man hade lagt ner energi på det. Frågan är bara om det är lönt. Skallet kan man ju inte påverka, och det är en envis hundJ*vel så det är mycket arbete man har framför sig i så fall.

Jag känner att det är dags att ransaka mig själv. Är det lönt att ha kvar hunden?? Jag vill ju inte ta bort henne, men som det känns nu så är hon egentligen bara en belastning. Har tänkt på att omplacera henne till sällskapshund, men det känns inte rätt heller och hon är ganska egen av sig så jag tror inte att det skulle funka.

Vad tycker ni?? Är det avlivning som gäller eller??

Vad tycker ni?? Är det avlivning som gäller eller??

Jag kan inte så mycket om rasen men fundera på att sjänka bort den ist till något pensionärspar på landet som vill ta emot den som sällskapshund el. något liknande. Det är bara ett förslag ist för avlivning.

Har funderat på det, men jag tror inte att någon annan än mig står ut med henne....

Känns tämligen oetiskt och känslokallt att avliva en fullt frisk hund för att hon inte jagar så bra  vilket inte ens beror på henne utan på förarfel som du själv skriver.

Bara mina tankar, för mig är en hund värd mer än så.

Klarar du inte av att ha kvar henne så är även mitt råd att placera om henne, hon förtjänar väl ändå inte att dö? det är ju ett liv inte en leksak man slänge bort när den inte duger längre.

Att hon jagar dåligt är ju inget förarfel.. Dåligt skall, glesskallig och vinddrivare är ju inget som går att träna bort....

Ja sannerligen en trist situation, men kan man int eplacera om eller ha kvar den själv så återstår ju bara en sak tyvärr..

Jag hade en pointertik som var skotträdd så in i norden och den fick ett nytt hem på landet utanhör Älvsbyn som sällskapshund.

Har någon av föräldrarna till hunden liknande fel som din hund?

Har du kollat upp föräldrarna riktigt noga innan du skaffade hunden?

Var föräldrarna duktiga, och du har gjort allt, för att välja valp från duktig jaktlinje.

Har du gjort det, och föräldrarna var duktig, då kanske du har hafft en del otur med hundvalet, och kan försöka omplacera den om familjen klarar av det. Livet är för kort för att man ska kunna dras med dåliga jakthundar. Dom ska minst vara användbara jakthundar.

Har du bara valt en hund inom rasen, utan att kolla upp linjen, så tycker jag att du ska ha kvar hunden.

Skyll inte på hunden att du har gjort ett dåligt val.

Varför inte ha kvar hunden som sällskapshund?

Om vi säger såhär...hade du gett bort eller avlivat ditt barn om barnet ville bli tennis spelare istället för Fotbolls spelare som pappa vill? Visst, man kan inte dra parareller mellan ett barn och ett djur...men du förstår vart jag vill komma....

Mvh Fredde

Vad beträffar dåliga jakthundar lider jag utav åsikten: "Livet är för kort för att dras med dåliga jakthundar",omplasering är det som  gäller och om du inte känner att det är ett alternativ så ta bort hunden  :'(. Det kan låta hårt men så tycker jag.  Men döm inte ut chansen att få hunden att fungera i ett annat hem, min mor och far tog över en tax för ett par veckorsedan ( förra familjen hade jätte problem med denna hund ). Goare hund finns inte, på allvar alltså super trevlig hund på alla sätt ( kanske var ett miljö byte som behövdes )  Lycka till!

Hundens linjer är det absolut inget fel på, och kullsyskonen jagar bra, det verkar som om jag har haft otur helt enkelt.

Problemet med omplacering är att hon är som sagt lite egen, har svårt att nån annan än mig skulle stå ut med henne faktiskt, men vem vet. Får väl tänka vidare....

Sax: har du väl tänkt tanken att du skulle kunna lämna bort aller avliva hunden, så är det väl ganska glasklart! Du kommer aldrig att bli nöjd med henne, så låt henne gå åt ena eller andra hållet. det kan ju som sagt ha sina sidor att omplacera en hund också.

Men se till att bli av med henne så snart du kan kan, på det ena eller andra sättet. Det absolut sämsta alternativet är ju det som är nu, att du har hand om henne och är missnöjd!?

En hund är en hund, hur fäst man än blir vid den. Det är inte så roligt att behålla den, skaffa ytterligare en hund och sedan se den gamla i ögonen varje gång man går ut och jagar bara med den nya hunden.

Gör det som du känner passar dig bäst. Men viktigast av allt: finns det några barn i familjen? I så fall så måste du noga förklara varför du gör som du gör så att de inte missuppfattar eller inte förstår eller ännu värre tror att det är de som gjort så att hunden tas bort.

Men denna fråga är ytterst personlig, kan man tänka sig att ta bort en hund som jagar dåligt pga dåliga anlag så varför inte. Men vissa tycker att det inte är rätt. Så ta beslutet själv beroende på vilken av dessa två personer du är.

/rosen

Det är ju en levande varelse som diskuteras.

Ska hunden avlivas för att den jagar dåligt och för att husse inte har lärt den diciplin?

Det låter väldigt grymt och cyniskt i mina öron.  > >

Det måste finnas någon annan som vill ha hunden och charmas av att den är lite "egen"........

Kan hålla med om att det låter cyniskt, och om det blir så att jag avlivar henne så kommer det att kännas tungt det kan jag lova...

Samtidigt så kan man ju fråga sig om det är rätt mot hunden att omplacera henne till sällskaps hund. Det är ju en jakthund och det bästa hon vet är att jaga. Känns nästan som lite djurplågeri att ha en jakthund som enbart sällskapshund...

Jag tror att jag ska ha kvar henne ändå. Har tänkt ganska mycket på hur jag ska göra och det lutard åt det ialla fall...

Har haft ett liknande problem med en drever. Gjorde så att jag släppte honom först på morgonen, ofta drev han iväg och sen började vi jaga med de andra hundarna. Ibland kunde ju drevet komma tillbaka. Sen blev han ihälkörd, visserligen brukar man säga att dåliga hundar aldrig stryker med. Men hundar som driver över stora ytor lever ju extra farligt. Huvudsaken tycker jag är att dom går hem, annars är det hopplöst om man ska köra och leta efter dom!

Det är ju en levande varelse som diskuteras.

Ska hunden avlivas för att den jagar dåligt och för att husse inte har lärt den diciplin?

Det låter väldigt grymt och cyniskt i mina öron.  > >

Det måste finnas någon annan som vill ha hunden och charmas av att den är lite "egen"........

Jag hade inte heller valt att ta bort en hund om den hade varit min. Men det är upp till ägaren. Enda orsaken till att jag hade tagit bort en hund är om den hade varit väldigt aggressiv och ilsken, men då efter att ha tagit hjälp från olika experter på området för att se om det gick att få bort det.

Hoppas det löser sig, oavsett vad du väljer att göra!

LIVET ÄR CYNISKT...

Vi säger så här, du har en hund du inte kan använda och skaffar du en ny har en en gammal hund du inte kan ha kvar. En hund som inte går att omplacera. Avlivning är en lösning.. Visst ok låter grymt, men är det inte grymt att skjuta djuren i skogen? Hundar är och förbliver djur..

I första hand kan omplacering vara ett alternativ.....kolla med jägare som har stora marker som inte nöjer sig med entimmas drev sen är det så att ju äldre hunden blir dessto svårare är det att omplacera.

I andra hand avlivning eller behålla den parallelt med ny hund.

En hund är ett djur, ett barn är en familjemedlem.

En hund får vara med i den gemenskapen/flocken på våra villkor aldrig på några andra...en hund har en hunds känslor som vi sätter våra namn på inte direkt rätt men enklast med tanke på språket.