Som rubriken är det ett misslyckande i träningen av en hund om man avväger att kastrera en hanhund för att man inte får bukt med vissa beteende typ. Aggressivitet mot andra hundar, ränna runt bland gårdar istället för att jaga osv.

Som rubriken är det ett misslyckande i träningen av en hund om man avväger att kastrera en hanhund för att man inte får bukt med vissa beteende typ. Aggressivitet mot andra hundar, ränna runt bland gårdar istället för att jaga osv.

Nej det tycker jag inte, en del hundar har för stor drift att syssla med annat och vid en kastrering så blir hunden oftast med fokuserad på sin arbetsuppgift då det övriga inte stör.

finns många orsaker till kastrering. misslyckande tycker jag inte det är ?

ganska konstig trådstart speciellt då det kommer från en mod?

Som rubriken är det ett misslyckande i träningen av en hund om man avväger att kastrera en hanhund för att man inte får bukt med vissa beteende typ. Aggressivitet mot andra hundar, ränna runt bland gårdar istället för att jaga osv.

Jag hoppas att det saknas ett frågetecken här och var i inlägget, så att det är en frågeställning och inte ett påstående.

Personligen tycker jag inte att det är fel att kastrera en hund för att komma tilrätta med vissa olater, har själv kastrerat en nobs som blev galen när det löpte nån tik i faggorna, han kastrerades för att han pep och smågnällde dygnet runt när nån tik löpte,skvättade även inne, samtidigt kunde jag släppa honom från gården när vi skulle jaga och han provade inte att fara till nån tik utan gick fot hos mig tills han fick tillåtelse att börja jaga. Är idag en mycket bättre jakthund än före kastrering sen får det vara osagt om det beror på kastrering eller ålder.

Jag hoppas att det saknas ett frågetecken här och var i inlägget, så att det är en frågeställning och inte ett påstående.

Personligen tycker jag inte att det är fel att kastrera en hund för att komma tilrätta med vissa olater, har själv kastrerat en nobs som blev galen när det löpte nån tik i faggorna, han kastrerades för att han pep och smågnällde dygnet runt när nån tik löpte,skvättade även inne, samtidigt kunde jag släppa honom från gården när vi skulle jaga och han provade inte att fara till nån tik utan gick fot hos mig tills han fick tillåtelse att börja jaga. Är idag en mycket bättre jakthund än före kastrering sen får det vara osagt om det beror på kastrering eller ålder.

Givetvis är det en fråga och inget påstående, kan tänka mig att frågeställningen kan provocerande.

Men man hör ofta att det här med ledarskap mm kan fallera och hundarna blir tuffa och går ur hand osv. Frågan var väl om det finns hundar där man inte kan lyckas med sedvanliga medoder typ lydnad mm. utan måste ta till en kastrering. Tycker redan jag fått det svar jag var ute efter från Pertan som jag förstått har en mycket stor erfarenhet av hundar.

Detta har jag funderat mycket på, jag som är inne på min första hund och i vissa stunder tvivlat starkt på om jag gör rätt eller inte.

Jag vill absolut inte kastrera hunden bara för att jag själv inte ids träna med den, den argumentationen blir löjlig.

Man skulle kunna vända på frågeställningen, varför ska du INTE kastrera hunden, om du ändå vet att du aldrig tänker avla på honom. Vad är du rädd för? Vad tror du ska hända? Är det bara din egen kastrationsångest som gör att du inte vill snöpa hunden så blir det ännu löjligare.

Om man låter kastrera hunden så tar man bort könsdriften, och ska man inte avla så finns det inte många positiva saker med den. Blir hunden fet så ger du den för mycket mat och lite motion, det är väl inte svårare än så. Du kan väl knappast ta ur den jaktlusten.

Däremot så tror jag absolut att hunden kan bli mer fokuserad på arbetet och dig som förare om man tar bort könsdriften.

Nästa fråga är vid vilken ålder man gör det. Efter att ha läst på och pratat med olika hundkunniga så tror jag personligen på att kastrera runt ett års ålder, för att dra nytta av könshormonernas anabola effekt för tillväxt och låta den växa mentalt och utveckla en könsmognad mentalt. Om hunden kastreras väldigt tidigt så kan man vad jag förstår hamna in en situation där andra hundar får svårt att bemöta hunden.

Jag har efter mycket grubblande bestämt mig för att kastrera nu vid 14 månaders ålder och hoppas att jag itne kommer att ångra mig, det är svårt att motera tillbaka vad jag har förstått

Jag tycker inte att kastrering är något misslyckande och sedan finns nog hela spektrat hur det förändrar hunden jaktligt. Vissa blir bättre andra sämre och resten ingen skillnad gör man det på en unghund får man väl aldrig något facit om den inte är injagad innan.

Om man inte anser att hundens drifter kan vara praktiskt taget oöverkomliga hinder och allt enbart handlar om träning så behöver man inte ens en jaktras att arbeta med. Jaga björn med border collie. Eller huskatt?

Om man inte anser att hundens drifter kan vara praktiskt taget oöverkomliga hinder och allt enbart handlar om träning så behöver man inte ens en jaktras att arbeta med. Jaga björn med border collie. Eller huskatt?

Nu handlar det ju inte enbart om könsdrifter här, du blandar ihop olika saker. Jag förstår att du vill sätta saken på sin spets, men blir ändå osäker på vad du menar.

Rasegenskaperna är ju lite mer än könsdrift, det är väl kanske snarare så att könsdriften är det enda som INTE är rastypiskt.

Om det redan är ett inlärt beteende att han är tik o han galen kanske det inte hjälper o kastrera.

Sånt där ska man plocka ur hunden tidigt 0 tolerans mot minsta han agg eller löp tiks olater du som förare bestämmer sånt om det är tillåtet.

Lycka till

Mvh.

Nu är ju detta iofs ingen jakthund, utan en vakthund, men våran Gran Danois/Sankt Bernhardskille blev kastrerad vid 18 månader, då han var milt sagt översexuell och juckade på allt och visade agressiva tendenser mot andra hannar.

Han var inte i vår ägo då, utan det var förra ägaren som tog det beslutet efter ett antal försök med hjälp av expertisen inom hundfostran, och i mitt tycke var det rätt beslut, då han nu vid 2,5 år väger +80 kg och är 97 cm i manke.

Det funkar liksom inte att ha en sån stor hund full i hormoner, och nu är han en dröm att vara med, lugn och följsam utan att vara mesig, full av energi utan att vara oregerlig.

Självklart så har han ju behövt normal fostran trots knipsandet av bollarna, men jag är övertygad om att det kapade topparna på hans negativa beteende, och han slipper nu att må dåligt av att känna löptikslukter, vilket han gjorde förr.

Nu handlar det ju inte enbart om könsdrifter här, du blandar ihop olika saker. Jag förstår att du vill sätta saken på sin spets, men blir ändå osäker på vad du menar.

Rasegenskaperna är ju lite mer än könsdrift, det är väl kanske snarare så att könsdriften är det enda som INTE är rastypiskt.

Visst, men för den enskilda hunden spelar det ingen roll om andra hundar också har könsdrift eller jaktlust, de är båda del av den hundens instinkter. Vad jag menar är att vi jobbar utifrån hundens "inbyggda" drifter, vare sig det är att jaga tikar eller rävar. De flesta går nog med på att om det inte finns något minsta inbyggt intresse för vilt så kan inte den bästa träningen hjälpa, då borde man gå med på att man inte kategoriskt kan säga att det är ett träningsmisslyckande varje gång löptikarna blir övermäktiga (vilket alla här tydligen håller med om så det blir ingen större debatt). Sen kan könsdriften som tur var hjälpas, till skillnad från jaktanlag.

Svanskupering förbjöds pga. det försvårade en hunds sociala förmåga gentemot andra hundar.

Analogt så kan det inte vara korrekt att kastrera en hanhund bara för att han inte är lätt hanterad.

Tycker egentligen att vi inte har rätt att via operativa ingrepp ändra djurs naturliga beteenden men det finns inte alltid något alternativ.

Det är däremot inget alternativ som skall tas till för lättvindigt, det nämns alldeles för ofta i olika hundprogram som något självklart.

Det är frapperande ofta anhängare av de så mjuka metoderna som rekommenderar kastrering som en universal metod.

Då man köper en hanvalp så måste man vara klar på vissa saker tex att det är inte självklart att man får en hund som kan umgås med alla andra hundar.

I jaktstugan så får man hålla isär på hanhundarna så är det.

I skogen så är det ändå inga problem.

Det är ingen hit att ha den enda hanhunden i byn om alla andra har tikar.

Då man köper en hanvalp så får man ofta en hund med lite mera skärpa som agerar mera utåt.

Hundvärlden har ännu inte blivit jämlik.

De mjuka metoderna fungerar inte alltid.

Blir man tvungen att kastrera så är det ett misslyckande men livet är sådant ibland får man ta ett misslyckande.

//Lasse D

Har för mig att jag läste för inte så länge sedan att man kunde operera in något som liknade p-stav även i hanhundar och alltså göra en kemisk kastrering av dem. Staven höll i ungefär ett år har jag för mig. Kan ju vara ett bra test om man vill se hur hunden reagerar.

Han jag läste om som hade gjort det fick en mycket bättre jakthund.

Avgör kanske inte rätt/fel-frågan, men visst, märker man att hunden mår dåligt och inte är som den ska går det ju alltid att åtgärda genom att ta bort den igen. Kanske gör kastrering mer "rätt".

Har för mig att jag läste för inte så länge sedan att man kunde operera in något som liknade p-stav även i hanhundar och alltså göra en kemisk kastrering av dem. Staven höll i ungefär ett år har jag för mig. Kan ju vara ett bra test om man vill se hur hunden reagerar.

Han jag läste om som hade gjort det fick en mycket bättre jakthund.

Avgör kanske inte rätt/fel-frågan, men visst, märker man att hunden mår dåligt och inte är som den ska går det ju alltid att åtgärda genom att ta bort den igen. Kanske gör kastrering mer "rätt".

En kompis till mig gjorde det innan han kastrera sin men han han hunds fasoner försvann inte där emot fick han en lugnare hund.

Mvh.

Har för mig att jag läste för inte så länge sedan att man kunde operera in något som liknade p-stav även i hanhundar och alltså göra en kemisk kastrering av dem. Staven höll i ungefär ett år har jag för mig. Kan ju vara ett bra test om man vill se hur hunden reagerar.

Han jag läste om som hade gjort det fick en mycket bättre jakthund.

Avgör kanske inte rätt/fel-frågan, men visst, märker man att hunden mår dåligt och inte är som den ska går det ju alltid att åtgärda genom att ta bort den igen. Kanske gör kastrering mer "rätt".

Kan inte tala om rätt eller fel angående kastrering, någon gång kan det vara nödvändigt men rätt ?

Att avliva en hanhund som inte går att hantera istället för att kastrera är det rätt ?

När man köper en hanhund så skall man fundera på vad klarar av.

Köper man en hund av meriterade föräldrar så finns jaktinstinkten normalt i tillräcklig omfattning.

Då fungerar det att ta en av de mer timida valparna, köper man den tuffaste valp i en kull efter tuffa föräldrar så ber man om trubbel.

Vet av egen erfarenhet .......

//Lasse D.

jag har tänkt kastrera min strv hårs hane...pga att jag har en kh tik och jag har inte tänkt ha några blandrasvalpar och försöka kränga, dels har jag inte jaktprovsmeriterat mina hundar och har inga olaner som helst på att göra det längre då jag överlåter hundaveln till folk som är intresserade av att premiera sina hundar och brinner för det.. mina hundar är enbart redskap till min egen jakt och familjemedlemmar...nu är han relativt lydig och lättförd,världens snällaste hund...men även kanske en av de största DAMP hundar jag stött på,stressar lätt upp sig i onödan vid tex bilåkande , okända hundar,,spec hanhundar då bröstar han upp sig och ska visa vem som är störst,Jag tycker inte det är en brist i dressyr och tid då jag har dom runt mina fötter 90% av tiden även på jobbet så för att vi bägge ska få en mera lugn och harmonisk tillvaro så tror jag inte att det skadar att plocka nötterna på detta exemplar...

och för er som nu menar att det är ett misslyckande ni får väl tycka det,,,men jag ser inga problem i detta då jag efter mycker övervägande och googlande i ämnet verkar som att de flesta fått en positiv erfarenhet av detta både bland sällskapshundar och jakthundar. sen om vissa menar att jaktlusten sänks så skadar det nog inte då det finns nog för 2 hundar i honom.

mvh jonas

Olika hanar fungerar olika, har haft allt från dom som har tikar högst som lägst på Maslowtrappan. Tror således instinkter och hormoner har typ noll med lydnad och fostran att göra. Kanske är arvet och psyket mer bidragande, tillika injagning och intressen. Upplever många hanhundar som klarar exempelvis vildsvin som betydligt mer fight benägna än mjukare hundar. De flesta hanar försvarar ju sig, men individer som hela tiden söker upp slagsmål är inte kul.

Har man en hantax som är alfahanig är det också en viss skilnad mot att ha en Jämte som väger 35 pannor. Tillika om man har en hane som ensamhund kan man lättare tackla det. I TS exempel finns såväl en annan tik som en annan hane i huset, klart det blir stökigt.

Ta nötterna på hunden innan du råkar värre ut, i mina ögon är det inget misslyckande förutsatt att inte avel fanns i den initiala planen.

Som rubriken är det ett misslyckande i träningen av en hund om man avväger att kastrera en hanhund för att man inte får bukt med vissa beteende typ. Aggressivitet mot andra hundar, ränna runt bland gårdar istället för att jaga osv.

Jag har en kastrerad hane, och kan man inte lösa problemen med hunden okastrerad så löser man inte problemet med dem när de är kastrerade.

Tycker man ska kastrera alla djur som inte ska användas till avel, finns ingen anledning att de ska ha kvar lusten att fortplanta sig, vad ska den med det till lixom?

Finns säkert grabbar här inne som gått och knipsat sig och vet att allt funkar som det ska ändå.

Tog min hund redan vid 6 månader, han mådde lite illa efter narkosen sen var han sig själv igen. Finns inte en enda vi mött som sagt "åh är han kastrerad?"

Det enda jag märkte skillnad på efter kastreringen var att han vart lugnare och nogrannare när han spårade. Han tog ett spår och följde det istället för att försöka följa flera spår samtidigt.

Han var väldigt dominat innan kastrationen, och där har det inte hänt någonting han är fortfarande VÄLDIGT dominant mot andra hundar, även okastrerade hanhundar. Det som är skönt är ju att han tycker en annan hund är en annan hund, gör ingen skillnad på kön vad man kan se. Ingen aning om hur han tänker.

störst problem har tjejjen min,,,svårt när 35 kg strv vorsteh drar en liten tjejj från kissfläck till kissfläck