Hejsan

Jag har en vorsteh på 14 månader nu blir det första jakthösten. Jag har en munster sedan tidigare men han står inte för fågel så det här blir väl egentligen första injagningen med en stående hund. Det kommer att bli mest skogsjakt men också någon fjälltur. Och då undrar jag hur ni som har gjort detta förr tänker under den första säsongen, släpper ni bara unghunden i lite mer öppen terräng i början, hur långa släpp mm? Ja alla tips ni kan komma på är jag tacksam för.

Sen kanske det här är fel område men är det någon som har tips på en väl fungerande fågeljaktsryggsäck på runt 35l? Har kikat lite på fjällräven men den är ju så j...la dyr!

Hej!Det är viktigt att kunna se vad som händer när unghunden ska jaga, så att han inte vänjer sig till med en massa oönskade beteenden utan att du vet om det.Jag skulle inte släppa en unghund i tät skog innan jag sett att han fungerar hyggligt bra i fågelsituationerna. Det är också viktigt att stannakommandot är hundraprocentigt innan han får fågelkontakt. Testa att sätta honom några gånger när han går i sök, när han inte är i fågelsituationer också. Han kommer kanske att gå efter fågeln de första gångerna ändå. Det gjorde ialla fall mina settrar. Jag tog då tillbaks hunden till den plats där den skulle ha lagt sig, och lät den ligga där några minuter. Sedan blev det lite mer lydnadsträning innan nästa släpp. Om man har möjlighet att träna in fågelbehandling (stånd och lugn i uppflog) på rapphöns i mer kontrollerade förhållanden, så har man kommit en god bit på väg innan den riktiga jakten! Det är bara 59 dagar kvar till jakten börjar nu

Mvh Lena

tipsar om ryggsäck "vaude ripa" fin säck där du får plats med mycket fågel om så behövs;)

annars injagning har jag börjat gå i skogen redan 1a hösten ca 5 mån...men då gick ena hunden väldigt lätt då hon var väldig följsam och andra hunden var i första släpp borta 40 min efter rådjur vid 5 mån ålder och varit väldigt svår ... men har nu börjat gå till sig efter 2 års ålder så till hösten kan jag säga att jag har 2 fungerande jakthundar...

jag tror på tidig jakt mer än att vänta till efter 1 års ålder som vissa förespråkar...men det kan mycket väl vara tvärtom att du nu har en perfect hund att börja injaga som hunnit mogna till sig och förhoppningsvis fått bra grundlydnad och tar åt sig/lär av korrigeringar

lycka till! jonas

Vi börjar väl med den enklaste frågan att svara på... vilken ryggsäck. Själv kör jag med Vaude Ripa, hade en Normark Ripsäck tidigare men den höll inte, spännen och sömmar gick sönder så även om Vaude säcken var betydligt dyrare är den med råge mer prisvärd. För de korta turerna brukar jag ha Härkilas lilla smidiga hundförarsäck. Ryms en tröja, en smörgås och en liten vattenflaska i den. Fjällrävens säck har jag inte ens klämt på, men hur den är kanske någon annan kan svara på?

Grunddressyr Har ingen aning om var du ligger till dressyrmässigt så vi tar det väl "från början".

Om vi börjar med grund dressyren... linjeförighet är ju inte så jädra kul tycker jag men det ger ökad möjlighet till ett bättre samarbete uppmärksammare hund osv.

Stanna kommando, sitt eller ligg spelar ingen större roll bara du kan stoppa hunden. Bör kunna stanna den i full fart även på håll. Från början när hunden är nära ska du ställa rätt höga krav på att det ska ske snabbt utan fördröjning innan du ökar störning och avstånd. Om jag ser på min egen hund nu 2år så kan jag stanna henne i full gallopp eller då hon busar med någon annans hund. Som med all träning gäller det att stegra svårigheten långsamt så att hunden kan lyckas. I början körde jag in ett snabbt stanna när jag själv busade med hunden. Brukar även lära hundarna att skott betyder –stanna!

Uppflog börja med att kasta saker och när hunden ser kepsen, träpinnen med plastremsor eller vad det nu kan vara kommenderar du stanna, sitt eller ligg. Rätt snart kommer hunden att stanna utan kommando så fort den ser något "flyga". Då är det dags att öka avstånd osv. Fördelen med att köra med döda ting här är att man kan vara lite vassare i korrigeringarna för när vi kommer till fågel ska det vara positivt. Om vi ska träna uppflog med fågel (vanligtvis duva) i ”sprättbur” så går man med fördel i medvind så att hunden inte känner vittring.

Stadga När hunden stannat ska den givetvis stanna kvar tills den fått lov att göra något annat. Jag brukar alltid gå till hunden och ger den lov, kommenderar fot, gå bakom, apport eller vad som nu passar för tillfället. Jag kallar aldrig någonsin in en unghund från sittande för att inte riskera att få förväntningar på aktivitet då jag väl fått stopp på hunden. Vet att det förekommer på många kurser att man försöker träna både stadga och inkallning i samma övning såtillvida att man sätter hunden, går ifrån väntar en liten stund innan man kallar in. Helt förkastligt!!! Det som händer efter någon gång är att hunden ”vet” att nu kommer snart husse/matte att ropa på mig och risken är stor att den kommer före man kallat in och då får den bannor! Handen på hjärtat hur många har praktisk nytta av att kalla in hunden från sittande? (Förutom de som tävlar i lydnad då så klart.) Kan hunden inkallning så kommer det att funka den dagen jag nu skulle behöva kalla in från sitt då det inte är speciellt svårt ;-)

Inkallning är en förutsättning att den funkar innan vi släpper hunden. Vi vet ju aldrig vad hunden stöter på ute i skogen, och då är det en förutsättning att vi kan bryta det den håller på med. Visst det kan ju funka om vi har ett riktigt bra stanna att vi sätter hunden om den går efter hare, rådjur, räv eller liknande men att sätta hunden om det är en arg älg eller gris är inte så fiffigt. ;-) Ska komma ihåg att ju fler gånger den lyckats driva vilt desto svårare blir det att bryta den, speciellt om den dragit på långstyrning flera gånger. Förra hunden jag hade drev hare med skall i början men det var inga som helst problem att kalla in henne från dreven så det intresset fjunade av rätt snart. Värre var det med hunden före henne (hennes mor) då hon drev tyst.... väldigt sällan dock ska tilläggas. Nu hade hon ett trångt sök i början så det var aldrig något egentligt problem.

Vändsignal kan ju vara rätt bra ibland.

Avance Går också att träna. Men vet man med sig att hunden är lite het på fågel kanske man ska resa dem själv fösta gångerna. Tänk på att berömma hunden om du låter den resa innan du ger den stanna kommando. Ska själv börja träna avancen på pointern i förebyggande syfte då de brukar bli trögare med åren.

Apport. Självklart ska hunden kunna apportera men hämta de första fåglarna själv som du skjuter för hunden. Personligen brukar jag hämta de flesta fåglarna själv då det lurar en knall eller fall apportör i varje hund. Första hunden jag hade stannade alltid spontant i flog ända till den dag jag vingade en orrkyckling och skickade henne direkt på apport. En timme senare när hon nöp fast för en orrtupp så gav hon järnet då den startade och frugan sköt, det var riktigt nära att vi blivit utan hund... Om du tänkt starta på jaktprov så småningom kan det även vara bra att ha med sig och lägga ut en kall fågel som apport efter en fågeltagning.

Fältfågel Har jag personligen väldigt lite erfarenhet av. Har släppt ungpointern på fasan och rapphöns endast vid ett fåtal tillfällen. Tänk på att rapphöns trycker väldigt hårt så en överdriven träning på rapphöns kanske kan få hunden att vilja stå lite väl nära? Jämfört med orre och tjäder.

INJAGNING. Rent allmänt är fåglarna lättast i början på säsongen, speciellt skogshönsen.

Tänk på vindriktningen. Motvind eller sidvind gör allt så mycket lättare för hunden. Låt inte hunden rota på samma ställe flera gånger, har den konstaterat att ingen var hemma behöver den inte dit igen.

Ju säkrare vi är på att hunden stannar och inte går efter då det far fågel, att den inte jagar ren osv. (tänk på att renskötare har rätt att avliva hunden om den jagar ren ihärdigt) desto vidare kan den få söka men jag vill nog ändå se vad unghunden gör det mesta av tiden i början. Kör korta släpp tider och pausa ofta för det är mycket nya intryck och en trött hund gör fler misstag. Om du har någon bekant med stående hund är det rätt bra att följas och låta hundarna turas om att jaga medan den andra går bakom föraren. Det kan även vara bra om man får koncentrera sig helt på hunden i början och kompisen kan skjuta om det blir aktuellt. Själv skjuter jag så jädra dåligt då jag ska ha ena ögat riktat på hunden då fågeln startar...

Har man ingen att ha med som sällskap och man inte vill sitta och vila titt som tätt så kan hunden få gå bakom medan man skjuter på uppflog om man vill.

När du stöter en kull noterar du åt vilket håll de flög och tar en paus på minst en kvart så att de hinner rota sig lite och sprida lite vittring. Sen kollar du vinden så att hunden får en vettig chans att finna dem igen. I början på hösten brukar jag söka dem i myrkanter, vid bäckdrog och liknande. Kan även vara läge att söka dem där det finns mycket bär, tjädern betar även en del gräs (vet inte vad det heter men hur det ser ut).

Själv brukar jag reka kullar före jakten på hemma markerna men det blir inte alltid som man hoppas. Minns ett år (05 eller 06?) då jag visste om 3 orrkullar, 7 tjäderkullar plus en drös med järpkullar före jakten började! Tänkte att nu min själ ska jag få skjuta lite rejält med fågel... Premiärdagen stötte vi två gamla tjädertuppar på långt håll, hunden hade en rejäl eftergång på orre eller järpe vet inte säkert då det var långt borta och hunden bara matade på... På kvällen stod hunden och jag sköt bössan tom på för långt håll, då startar orren hon verkligen stod för på 15m! Pinsamt!! Dagen efter gick vi helt tom! Först på tredje dagen fick jag fälla två orrar.

Järpe Kan funka ibland men det är ingen bra fågel för hund. Min 78-årige granne kallar dem för ”saataajärpar´n” men visst har jag haft hyfsade fågelarbeten även på dessa och även skjutit någon för hund. Däremot brukar jag försöka att undvika dem i möjligaste mån med hund. Brukar bli några gånger på hösten då jag lämnar hunden hemma och lockar järpe istället.

Orre Jagas med fördel före lövfallet då de blir väldigt svåra då löven fallit. En gammal orrtupp är nog den svåraste av våra skogshöns.

Tjäder Funkar hela hösten, däremot löper en del tuppar rätt bra så det kan vara lite knepigt för hunden att få tryck utan att stöta. Är nog den fågel jag jagar oftast?

Ripa Är väl de bästa fåglarna för hundjakten största nackdelen jag kan komma på är att vi har så väldigt få på våra marker!!! Retningen då de flyger, är större då de syns bättre än de andra hönsen. Hade en rejäl eftergång på unghunden och ripa ifjol (i fjällen)... hoppas jag jobbat bort allt inför hösten.

Morkulla En riktigt rolig fågel att jaga med stående hund. Är dock inte alla hundar som står för dessa. När de flyttar på senhösten kan de bjuda på mycket jakt om man har rätt mark. Trycker hårt men lite vittring? Gäller att vara på hugget då dessa tar till vingarna då de är små, snabba och kastar ofta.

Har även skjutit någon enkelbeckasin då dessa fortfarande var lovliga att jaga, då kan man verkligen snacka om att trycka hårt!!!

En del hundklubbar anordnar även fjäll eller skogsträningar, där kan man lära sig mycket nyttigt och kanske även få nya vänner och träningskompisar. Det är du som känner din hund bäst så anpassa träningen så den passar dig och din hund. Själv tycker jag det är både roligare och effektivare att jaga med en lydig hund, och det är lättare att dressera i förebyggande syfte än att försöka få bukt på olater, men det är klart att det blir fel ibland...

Lycka till!

Hejsan

Man tackar för alla svar, det blir till och träna lite innan den 25. Faan vad jag längtar!!!!

/Johan

Gratulerar till ett lysande val av hund. Dressyrmässigt tänker jag inte säga så mycket för det mesta har redan blivit sagt. Stoppkommando och inkallning tycker jag ialla fall är det viktigaste. Jag tänkte bara nämna lite om när jag jagade in min hund. Jag jagade nämligen in honom i skog. Orrar och ripor var mina bästa vänner (även om de sistnämnda är rätt få på min mark). Orrarna sitter ofta hårt före lövfällningen samt ibland efter. Men även yngre tjäder kan trycka rätt bra.

Jag ska vara helt ärlig och säga att jaga in på skogsfågel är ingen dans på rosor, men när det är gjort kan du ha en hund som tampas med gammeltuppen på bästa sätt. Min hund började stå hyfsat ganska sent. 2,5 år var han när jag sköt första fåglarna för honom. När han var 3,5 år trillade polletten ner och unga skogshöns och ripor blev vardagsmat för honom. Sedan har det bara blivit bättre. Nu hanterar han tjädertuppar som löper undan hundratals meter samt den svåraste av dem alla, järpen.

Det negativa är att han har lite för trångt sök när jag släpper honom i öppen terräng men detta brukar han anpassa lite efter en stund.

Jag tycker, utan att utge mig som någon specialist i ämnet, att om du huvudsakligen ska ha hunden till skogsjakt så borde du jaga in den i skog. Särskilt nu när det ser ut att bli bra med fågel på flera håll. Var beredd på att det kan ta lite längre tid men om 2 år, när stortupparna faller, så tror jag inte det gör något.

Ska tillägga att hundar injagade på ripa i fjällen eller rapphöns på fälten absolut kan bli bra i skogen. Dock inte lika bra som en skogsspecialist

Slutligen, var inte rädd för att bevara vorstehns allround egenskaper. Min står för hare och jag skjuter om jag kan. Han visar också tendenser på mårdintresse vilket jag hoppas utvecklas. Dessutom är han en fin eftersökshund.

Lycka till!

Hejsan !

Mycket bra info och råd står redan tidigare i svaren till dig men jag måste oxå ta upp ämne: STANNA / STOP / SITT. Vad du väljer att kalla det är upp till dig, men se till att din hund respekterar fåglar som lyfter utan att rusa efter i flog eller i skott. Nöt nöt nöt in det kommandot i alla tänkbara störningssituationer innan du testar på riktigt.

Åk gärna och kör på rapphöns hos någon som har dessa fågelkrakar. Då vet du var du står med din hund- om den är lugn i flog eller ej. Gör det INNAN du går ut i skogen så du vet hur din dressyr på hunden sitter.

Bär din bössa på ryggen alt lämna den hemma så du inte frestas att panga trots att din hund gör fel (rusar efter).

Min nuvarande hund en tvåårig Vorstehtik- hjärntvättade jag med rapphöns redan vid 4 månaders ålder. Uppflog-sitt-lugn ett flertal gånger. Jaktlusten hade ju inte vaknat då men ståndanlagen fanns ju där redan. Senare samma höst så satte hon sig ALLTID spontant vid uppflog och var helt lugn. Fick skjuta en del skogsfågel över henne oxå. Jag tror och hoppas att hennes respekt för flygande fågel sitter även denna säsong. Jag har även nött massa stanna, kört med låtsasripa uppkastad i luften (betingat henne att sätta sig då den kastas upp i luften) + betingat henne att sätta sig vid skott. Många många timmar har jag lagt ned på denna "torrträning" trots att hon visat att hon respekterar fågel som lyfter.

Kontakt: Du skriver att du främst kommer att jaga skogsfågel med din hund och då är det att lära hunden att den håller reda på dig och inte tvärtom. Injagningen- om den inte är vidsökt- bra ty då ser och vet du var den är och vad den gör förhoppningsvis större delen av era promenader. Tids nog så kommer söket att bli längre/bredare. Låt det ta den tid det tar för din hund att utveckla söket. Låt den inte stå och rota för länge i markvittringar utan kör på den om den stannar kvar för länge.

Det går att skriva massor om injagningen av en unghund i skogen men glöm inte att det är timmarna i skogen som räknas- med det menar jag då att du ska gå gå gå och åter gå.

Lycka till och hoppas ni får många trevliga stunder i skog och mark du och din hund !

MVH: Tjäder

Hej

Och tack igen för tipsen. Jag har tränat en del på rapphöns och också varit på vårträning i skåne. Och med risk att få äta upp det här så har väl stoppet fungerat ok iallafall. Jag bor och jagar i Gävle trakten och skogen här är så tät att det är svårt att veta vad hunden har för sig trots att den är ganska nära. Så därför är några rapphöns på ingående för lite mer kontrollerade situationer. Har tränat mycket kontakt eftersom mamman är riktigt storgående och det passar inte riktigt mina hemma marker. Det jag är mest orolig för är stöt på långt håll ... då vetefan om man inte får lyfta på kepsen! Det är kanske något som är svårt att träna på? Läste även i en tidning att inte träna för mycket på rapphöns. Då går hunden ofta för nära i skogen, är det något att fundera på? Om nu stopp och allt fungerar och man lyckas peta ner någon pippi, hur gör ni då med apportering? Vänta några situationer, några veckor eller kanske till nästa säsong?

Almeson: Trycker skogsharar i skogen för din hund?

Vaude ripa inköpt.

Ripjakt grönfjäll(nära kittelfjäll bokat) i mitten på september. Visst är väl västerbotten öppet även under älgjakten Tips om fina marker i närheten mottages gärna, vi kommer att utgå från stuga och gå upp på mornarna.

Hej

Och tack igen för tipsen. Jag har tränat en del på rapphöns och också varit på vårträning i skåne. Och med risk att få äta upp det här så har väl stoppet fungerat ok iallafall. Jag bor och jagar i Gävle trakten och skogen här är så tät att det är svårt att veta vad hunden har för sig trots att den är ganska nära. Så därför är några rapphöns på ingående för lite mer kontrollerade situationer. Har tränat mycket kontakt eftersom mamman är riktigt storgående och det passar inte riktigt mina hemma marker. Det jag är mest orolig för är stöt på långt håll ... då vetefan om man inte får lyfta på kepsen! Det är kanske något som är svårt att träna på? Läste även i en tidning att inte träna för mycket på rapphöns. Då går hunden ofta för nära i skogen, är det något att fundera på? Om nu stopp och allt fungerar och man lyckas peta ner någon pippi, hur gör ni då med apportering? Vänta några situationer, några veckor eller kanske till nästa säsong?

Almeson: Trycker skogsharar i skogen för din hund?

Vaude ripa inköpt.

Ripjakt grönfjäll(nära kittelfjäll bokat) i mitten på september. Visst är väl västerbotten öppet även under älgjakten Tips om fina marker i närheten mottages gärna, vi kommer att utgå från stuga och gå upp på mornarna.

Hejsan !

Rapphönsen- jag tycker exakt som du skriver att träna på rapphönsen så blir hunden mer stötbenägen (oförsiktig) innan den har anpassat sig till skogshönsen skygghet. Men de är toppen att ha då man vill mängdträna uppflog under kontrollerade former + rapporteringsträning.

Tät skog: använd en pingla på hunden som du fäster på västen (ha den ej runt halsen på hunden iom att det plingar högt i öronen då- testa själv så får du höra vad jag menar). Pinglan gör att du hör hunden trots att du inte ser den, du hör vilket tempo den har + att du kan höra vad den gör vid en stöt eller uppflog iom att frekvensen på plingandet ökar då den springer, minskar då den smyger / står.

Apportering_ Låta unghunden apportera- nej varför ska den få det ? Om du ser var pippin faller så kan du öva din hund på att den sitter lugnt kvar medans du hämtar fågeln. Jag brukar dock låta hunden få bära fågeln på tillbakavägen vid en lyckad situation (belöningen). Min tanke med att inte få apportera är att jag inte vill bygga upp nån förväntanstress på att få apportera då det smäller och fåglar dimper i backen. Vid vingad fågel (fågel som kutat iväg) då men bara då får min hund apportera.

Tryckande hare: Du fråga Almeson iof men jag kan väl ge min syn på det. Harar trycker på senhösten speciellt då de börjat vitna och marken fortfarande är grön. De trycker ofta hårt som bara den. Ska du gå jaktprov så tycker jag att du INTE ska skjuta harar som din hund står för.

MVH: Tjäder

Almeson: Trycker skogsharar i skogen för din hund?

Ja det kan dom göra. Särskilt under perioden som Tjäder nämner alltså då hararna blir vita och marken fortfarande är snöfri.

Att inte skjuta hare som vorsteh står för om man ska gå på jaktprov ställer jag mig mycket tveksam till. Att hunden skulle bli diskad eller så för att den ställer sig för en hare och sedan fungerar rätt vid uppsprång ger kanske inga pluspoäng men knappast minus heller. Värre är det att springa efter stötta harar vilket är mycket vanligt bland stående hundar av alla sorter.

Dessutom är det ett tråkigt resonemang att undvika allt utom fågel när man har vorsteh. Den är en allroundhund som tränad klarar att ställa, stöta, apportera, eftersök och ibland tom kortdriva med skall och jag tycker det är tråkigt att ändra på det. Det finns redan rena fågelhundar som inte ska göra något annat än att jaga fågel och vill man ha en sån så ska man köpa setter, pointer etc.

Vid vorstehproven idag så förekommer ju förutom det vanliga jaktmomentet även vattenapport och spår (av död räv). Detta visar ju att vorstehn ska klara flera moment. Om man sedan tittar på rasens fullbruksprov, så är det massor av intressanta moment, och i dessa prov får hunden verkligen visa vad rasen går för.

Säkert en hel drös vorstehägare som inte håller med mig men det gör inget

Helt rätt, vill man ha en ren fågelhund ska man inte skaffa sig en 10kampare såsom vorsteh är, finns renodlade raser för fågel! Tyvärr blir det nog vanligare och vanligare med fågelvorstehrar...

Helt rätt, vill man ha en ren fågelhund ska man inte skaffa sig en 10kampare såsom vorsteh är, finns renodlade raser för fågel! Tyvärr blir det nog vanligare och vanligare med fågelvorstehrar...

Hejsan !

Men hur är proven utformade ? Vad jaktligt jagar och bedömer du din Vorsteh på för vilt ? Fågel ja just det fågel- Fältprov- rapphöns och eller fasan, Skogsprov- järpe, ripa, orre samt tjäder, fjällprov- ripa.

Eftersöksgrenarna och fullbruksproven innehåller ju även annan dött vilt / olika moment som bedöms.

Om du vill lyckas bra på proven med din unghund så bör du nog koncentrera dig på just fåglarna. Om du sedan väljer att inte föra din unghund på prov så kan du ju bredda ditt jaktområde/användningsområde. Observera att jag skriver unghund.

Naturligtvis är Vorsteh framtagen för att ha en jaktlig bredd på sin repertoar. Det som är intressant är just dess jaktliga bredd och användningsområde. I södra Sverige används den ju ofta till vildsvinsjakt, kortdrivare mm mm. Om vi kommer uppåt i landet så är det nog de flesta som har sin Vorsteh till just fågeljakten.

MVH: Tjäder

Hejsan !

Men hur är proven utformade ? Vad jaktligt jagar och bedömer du din Vorsteh på för vilt ? Fågel ja just det fågel- Fältprov- rapphöns och eller fasan, Skogsprov- järpe, ripa, orre samt tjäder, fjällprov- ripa.

Eftersöksgrenarna och fullbruksproven innehåller ju även annan dött vilt / olika moment som bedöms.

Om du vill lyckas bra på proven med din unghund så bör du nog koncentrera dig på just fåglarna. Om du sedan väljer att inte föra din unghund på prov så kan du ju bredda ditt jaktområde/användningsområde. Observera att jag skriver unghund.

Naturligtvis är Vorsteh framtagen för att ha en jaktlig bredd på sin repertoar. Det som är intressant är just dess jaktliga bredd och användningsområde. I södra Sverige används den ju ofta till vildsvinsjakt, kortdrivare mm mm. Om vi kommer uppåt i landet så är det nog de flesta som har sin Vorsteh till just fågeljakten.

MVH: Tjäder

Tjena Tjäder´n!

Jomen visst är det så, att våra prov tyvärr enbart bedömmer fågelarbete. Även i eftersöksgrenarna är det fullt möjligt att undvika pälsvilt, numera går det att undvika rovvilt även i elitklass då "jaktbart vilt" mellan 3-7kg får användas i släpspåret.. ..tråkigt tycker jag då jag anser att det är en liten värdemätare där man kan börja skilja agnarna ifrån vetet. Det är alltså fullt möjligt att bli jaktchampion utan att varit i närheten av en mickel, grävling eller mård Ett signum för vorstehraserna har ju alltid varit rovviltsskärpa!!

Fullbruksprovet är väl det närmaste vi kommer till att även bedömma andra bitar av denna excellenta ras

Det har ju länge varit lite "bråk" i vorstehleden om att anpassa reglerna i jaktproverna lite mer åt de kontinentala, så vem vet kanske det kan bli en uppgradering någon gång i framtiden.

Naturligtvis är det bra att jaga in hunden på fågel de första åren men sen tycker jag att det ska vara "fullt ös medvetlös", alltså använda hunden till all tänkbar jakt! För hur många dagar om året får de flesta stående som håller till i f.f.a nedre halvan av Sverige jobba som just stående??

Mvh Strävhår

En valp efter skalldrivande föräldrar står på önskelistan när det är dags för nästa

Tjena Tjäder´n!

Jomen visst är det så, att våra prov tyvärr enbart bedömmer fågelarbete. Även i eftersöksgrenarna är det fullt möjligt att undvika pälsvilt, numera går det att undvika rovvilt även i elitklass då "jaktbart vilt" mellan 3-7kg får användas i släpspåret.. ..tråkigt tycker jag då jag anser att det är en liten värdemätare där man kan börja skilja agnarna ifrån vetet. Det är alltså fullt möjligt att bli jaktchampion utan att varit i närheten av en mickel, grävling eller mård Ett signum för vorstehraserna har ju alltid varit rovviltsskärpa!!

Fullbruksprovet är väl det närmaste vi kommer till att även bedömma andra bitar av denna excellenta ras

Det har ju länge varit lite "bråk" i vorstehleden om att anpassa reglerna i jaktproverna lite mer åt de kontinentala, så vem vet kanske det kan bli en uppgradering någon gång i framtiden.

Naturligtvis är det bra att jaga in hunden på fågel de första åren men sen tycker jag att det ska vara "fullt ös medvetlös", alltså använda hunden till all tänkbar jakt! För hur många dagar om året får de flesta stående som håller till i f.f.a nedre halvan av Sverige jobba som just stående??

Mvh Strävhår

En valp efter skalldrivande föräldrar står på önskelistan när det är dags för nästa

Hejsan Strävhår!

Jag tycker och anser att rovviltsskärpa och att bära ett dött rovvilt (räv, grävling etc) är två helt vitt skilda saker. En apport av en död räv, mård har inget med rovviltskärpa att göra. Däremot att stå och skälla (ståndskall) för en levande grävlig eller liknande- eller avliva (bita ihjäl)densamma det är rovviltskärpa. Det är i elitklass av betydelse vikten av apportobjektet på släpspåret inte viltets art.

Jaktchampion- du kan idag med dagens regler ta fram en Vorsteh till jaktchampion utan att ha fällt en enda fågel för hunden- det om nåt är kasst. De flesta vet att det är i just flog skott och fall av fågeln som det blir kritiskt med hur bra dresserad hund du har. Att inte behöva fälla en enda fågel för din hund på proven på din väg från unghund, öppenklass samt elitklass och ändå få titulera den jaktchampion är skrämmande tycker jag.

MVH: Tjäder

Hejsan Strävhår!

Jag tycker och anser att rovviltsskärpa och att bära ett dött rovvilt (räv, grävling etc) är två helt vitt skilda saker. En apport av en död räv, mård har inget med rovviltskärpa att göra. Däremot att stå och skälla (ståndskall) för en levande grävlig eller liknande- eller avliva (bita ihjäl)densamma det är rovviltskärpa. Det är i elitklass av betydelse vikten av apportobjektet på släpspåret inte viltets art.

Jaktchampion- du kan idag med dagens regler ta fram en Vorsteh till jaktchampion utan att ha fällt en enda fågel för hunden- det om nåt är kasst. De flesta vet att det är i just flog skott och fall av fågeln som det blir kritiskt med hur bra dresserad hund du har. Att inte behöva fälla en enda fågel för din hund på proven på din väg från unghund, öppenklass samt elitklass och ändå få titulera den jaktchampion är skrämmande tycker jag.

MVH: Tjäder

Halloj Igen!

Om det ska kallas skärpa eller inte..??

Men att det är skillnad på viltslag mer än på vikt tycker jag mig finna helt klart. Ser vorstehrar apporterar feta kaniner och gäss i pari och minut men när det ska bärgas en räv räcker det i många fall med en valp för vägran, att en som apporterar räv men som inte gör dylikt med en kanin på 5kg har jag aldrig upplevt eller hört om.

Att en sån hund trots allt klarar av att avliva rovvilt i en jaktsituation är ju så klart ändå fullt möjligt.

Men i min värld så ska hundar som befinner sig i elit, de bästa i rasen klara en rävapport.

Sen kan det ju diskuteras hur tungt det är för en hund på 25-35kg att bära 5kg när cockrar och springers gladligen hämtar både kaniner och harar!?

Läste (bildserie oxå) för många år sedan om en labrador som "apporterade" en råbock som blev skjuten på fel sida en strid bäck, det var tungt det

Sen är det ju som du bekriver det hjälplöst dåligt med en möjlig kantarell som det aldrig fällts för

Mvh En tysk vorstehfan

Hej

Här är några egna funderingar.

Vårprov: Tveksamt om en hund ska kunna bli champion utan att det fällts fågel för den på prov. Det är ju som ni skriver då stoppet testas på riktigt och sen är det ju en helt annan sak att apportera varmt vilt, kanske också skadeskjutet. Men för dom riktigt jaktsugna är det ju inte dumt att gå prov på våren för att ägna hela hösten åt jakt.

Skjuta annat vilt än fågel på stånd kommer jag göra OM hunden sköter situationen. Använda som kortdrivare är jag mer tveksam till då främst för att vargen är bara några mil bort från jaktmarken men också för att vi har mycket rådjur på marken och jag vill inte ha några drev under skogsfågeljakten i aug-sep.

En annan fråga är nu när det verkar vara ett lämmelår och jag ska till fjällen med en unghund, hur gör man om hunden bara jagar lämmel? När hon har hittat mycket sorkbon här hemma och fått bannor så har hon gått ner både i intensitet, fart och vidd. Ett alternativ är som jag läst är att gå ner i skogen och jaga istället, men det är ju inte det men vill när man åker 70 mil enkel resa. Vi åker i mitten på september är det lika mycket lämmel då också eller hur funkar det med dom där små?

/Johan

Hej

Här är några egna funderingar.

Vårprov: Tveksamt om en hund ska kunna bli champion utan att det fällts fågel för den på prov. Det är ju som ni skriver då stoppet testas på riktigt och sen är det ju en helt annan sak att apportera varmt vilt, kanske också skadeskjutet. Men för dom riktigt jaktsugna är det ju inte dumt att gå prov på våren för att ägna hela hösten åt jakt.

Skjuta annat vilt än fågel på stånd kommer jag göra OM hunden sköter situationen. Använda som kortdrivare är jag mer tveksam till då främst för att vargen är bara några mil bort från jaktmarken men också för att vi har mycket rådjur på marken och jag vill inte ha några drev under skogsfågeljakten i aug-sep.

En annan fråga är nu när det verkar vara ett lämmelår och jag ska till fjällen med en unghund, hur gör man om hunden bara jagar lämmel? När hon har hittat mycket sorkbon här hemma och fått bannor så har hon gått ner både i intensitet, fart och vidd. Ett alternativ är som jag läst är att gå ner i skogen och jaga istället, men det är ju inte det men vill när man åker 70 mil enkel resa. Vi åker i mitten på september är det lika mycket lämmel då också eller hur funkar det med dom där små?

/Johan

Himla kul att fara iväg med unghunden första hösten!

Mitt råd är bannor vid lämmel, visa verkligen att du misstycker. Även om hon du "tappar" i sin fågeljakt så kommer hon så småning om att hitta fågel och då är det rikligt med beröm och glada miner istället, och snart ramlar polleten ner.

Det som kan ställa till det är ju om hunden är olydig vid fågelkontakterna, blir till att ha fingertoppskänsla.

Önskar er en riktig skitjakt/ Strävhår

Hejsan !

Lämmeljakt- en länk till en sida där just den frågan är uppe. http://landins-hund-katt.se/2011/08/min-hund-jagar-lemmel/#comments

MVH: Tjäder

Hejsan !

Lämmeljakt- en länk till en sida där just den frågan är uppe. http://landins-hund-katt.se/2011/08/min-hund-jagar-lemmel/#comments

MVH: Tjäder

Bra, där ska jag hålla koll. Känner igen farbrorn som har sidan ... min hund bodde där sina första 8 veckor.

Nu börjar det bli lite kris här hemma! Tillökning på gång men den lilla vägrar komma ut. 7 september är ju som sagt en fjällresa inbokad men det börjar bli lite tajt om tid. Om man skulle åka den 14 istället hur är det med lövfällningen då? Eller egentligen hur beter sig fåglarna då, börjar dom bli för skygga för en mellansvensk unghund med medföljande päron till husse? Vi ska till västerbotten (misstänker att lövfällningen startar lite olika tider i detta avlånga land).

Jag är jäv.... tacksam för all hjälp jag fått!

Alla kommentarer om mitt eget skytte och timing med yngling i augusti behövs inte (om dom inte är jävligt bra). Efter 9 månaders ångest och kommentarer från jaktkompisar har jag börjat fundera på att gå ur jaktlaget och enbart syssla med ensamjakt.

/Johan