Klockan var 22.48 och jag hade precis kommit hem efter en 5-7 kilometers runda med jycken och var precis mellan öppnandet och första klunken på en kall öl när telefonen ringde.

Gris påskjuten några mil från där jag bor. 2 killar hade vakat vid en smal äng mellan skogen och en havreåker, det hade kommit en flock med 3 vuxna och ett gäng små. Två av kultingarna var lite större och bedömdes ligga på 30-35 kilo, en av dom valdes ut och skottet gick.

Skytten hade hunnit med ett andraskott och han som ringde sa att den påskjutna grisen hade följt flocken men blivit efter och haltat.

Killarna hade gått fram till skottplatsen men dragit sig undan när dom hörde att det rörde sig i skogen.

När jag kom dit så satte jag i vanlig ordning på laikan selen, kommenderade "sitt" och gick och kikade efter skottplatsen. Det enda tecknet på att det varit djur där var att gräset var nedtrampat på sina ställen men inget blod eller annat, Jag kommenderade "spår" och jycken började söka för att hitta spåret, efter ett par sekunder så markerade hon att hon hade spår och vi började.

Efter bara ett tiotal meter, strax innan vi kom in i skogen så markerade laikan två knappt centimetern stora bitar av vad som såg ut som lös avföring.

Vi fortsatte in i skogen som var rätt så öppen men lite sank. Hunden markerade på ytterligare ett ställe men jag kunde inte hitta det hon visade så vi fortsatte.

Ca 100 meter från skottplatsen fanns det en droppe blod på ett blad och strax därefter började spåret bli lite konstigt, grisen hade vikit av från spåret bara för att göra en mindre cirkel och komma på spåret en bit bakom, i samma spår.

Detta gjorde den två eller tre gånger. åt samma håll varje gång, gissa hur vinden låg...

Sista avhoppet eller vad man ska kalla det gick åt motsatt håll och rakt ifrån spåren efter resten av flocken, efter 50-60 meter började hunden söka runt bland tuvorna och plötsligt tog hon en pyjamasgris på 10-15 kg som låg och tryckte mellan två grästuvor.

Skytten hade träffat med båda skotten, ett som hade öppnat buken så att tarmpaketet hängde ut och ett långt upp i ena bakbenet.

Kaliber: 6,5x55

Hur den grisen kunnat gå 2-300 meter och bara lämnat en uppenbar bloddroppe är helt otroligt. Att sedan grisen fortfarande levde efter ca: 1,5 timme visar hur tåliga även dom små är.

//Mekus

Tummen upp för ett snyggt jobb.

Bra jobbat att ni fick tag på den lille.

Du tog väl en ny kall när du kom hem sedan ?

Bra jobbat.

Det säger väl en del om hur svårt det är att skjuta rätt djur.

Bra jobbat Marcus.

Hårda och envisa är dom grisarna.

//

Jodå, det blev en kall och en macka när jag kom hem, funkade bättre än ett knock outpiller.

Vad gäller att skjuta rätt djur så var dom ute för att störa grisarna från att gå i bondens grödor, dom sköt på en gris som var märkbart mindre än de vuxna djuren så jag vill påstå att dom ha lyckats med det dom var ute för. Även om dom missbedömde vikten på grisen.

Om någon nu sitter och funderar på hur skottet kunde ta som det gjorde så tror jag att grisen tog ett steg i skottögonblicket.

//Mekus

Det är väl egentligen inte mycket att fundera över, att skottet tar lite längre bak än önskat är inget märkvärdigt tycker jag. Det kan hända vem som helst.

Därför avstå grisjakt med den ynkliga 6,5

Därför avstå grisjakt med den ynkliga 6,5

Menar du på allvar att du tycker 6,5 är klent för vilt på15kg? Det var ju inte direkt storgalten de var ute efter här.

Därför avstå grisjakt med den ynkliga 6,5

Menar du på allvar att du tycker 6,5 är klent för vilt på15kg? Det var ju inte direkt storgalten de var ute efter här.

Måste nog hålla med Markus här, 6,5 duger i de flesta fall mycket bra till Vildsvin.

//

Därför avstå grisjakt med den ynkliga 6,5

Jag är ingen stor anhängare av 6,5x55 men den gör jobbet i de flesta fall. Den stora skillnaden mellan den och kalibrar med grövre diameter upplever jag vara mängden blod och annat som hittas på skottplats och i spår. För oavsett om du skjuter ett lungskott med en 6,5 eller 9,3 så springer viltet en bit. Skjuter du med t.ex 9,3 så kanske du inte behöver hämta hunden för att finna det döda viltet lika ofta. Men viltet är förmodligen lika dött när du finner det.

En sak som jag tycker är lite tråkigt med den eviga diskussionen om 6,5 är att den har tvingat fram ett märkligt beteende hos dom som har nämnda kaliber.

Frågar man nån som har 6,5 vad han eller hon har för kaliber så räcker inte svaret "6,5x55". Man får alltid höra "den dödar bara träffen sitter där den ska" eller "den kanske är lite klen"

Säg En annan kaliber där ägarna känner sig tvugna att försvara sitt kaliberval utan att ha blivit direkt ifrågasatt

//Mekus

Blev visst lite konstigt, nån som vet hur man tar bort sitt inlägg?

Hatt lyft !

Snyggt jobbat!

Skulle tro att 6,5 eller 9,3 spelar mindre roll på så små grisar.

Kulan hinner ändå inte expandera o göra det den ska.

Farsgubben sköt ett par kid för en del år sen med sin 9,3x74.

Utgångshålen va inte med än dubbla kaliberdiametern.

För liten kropp helt enkelt.

Det jag menade var ju också det att när det är en så selektiv jakt med fokus på smågris så kan det aldrig vara nödvändigt med större kaliber. Annars är jag också förespråkare av lite grövre domingar, men jag har aldrig skjutit gris så jag har ingen egen erfarenhet. Jag har dock sett lite märkligheter med 6,5 på älg som inte imponerat. Men nu rör vi oss mot evighetsdisskussionen om 6,5 som storviltskaliber, det finns det fler andra trådar om. Jag bara reagerade på KENTAs kommentar som i mitt tycke var lite onödig.

Hursom är det kul att läsa om bra hundarbete vid eftersök, jag hoppas att jag kommer dit att jag också kan skriva om vällyckade eftersök med min lilla bastard.

Det jag menade var ju också det att när det är en så selektiv jakt med fokus på smågris så kan det aldrig vara nödvändigt med större kaliber. Annars är jag också förespråkare av lite grövre domingar, men jag har aldrig skjutit gris så jag har ingen egen erfarenhet. Jag har dock sett lite märkligheter med 6,5 på älg som inte imponerat. Men nu rör vi oss mot evighetsdisskussionen om 6,5 som storviltskaliber, det finns det fler andra trådar om. Jag bara reagerade på KENTAs kommentar som i mitt tycke var lite onödig.

Hursom är det kul att läsa om bra hundarbete vid eftersök, jag hoppas att jag kommer dit att jag också kan skriva om vällyckade eftersök med min lilla bastard.

När vi jagar Hare på några kg så ska det vara 36grammare och mer.

Men till en Älg på kanske 500kg och mer då ska det var så muttigt värre med 9.1gram

När vi jagar Hare på några kg så ska det vara 36grammare och mer.

Men till en Älg på kanske 500kg och mer då ska det var så muttigt värre med 9.1gram

Skillnaden är...

mesta delen hagel hamnar mellan rumpan o skogen ...

När vi jagar Hare på några kg så ska det vara 36grammare och mer.

Men till en Älg på kanske 500kg och mer då ska det var så muttigt värre med 9.1gram

JA men snälla du, jag sa ju uttryckligen att det här gällde selektiv jakt på smågris.

Jag tror faktiskt att vi är ganska överens egentligen, min 6,5a är småviltstudsare, jag jagar älg med 9,3 och 30-06.

sorry OT

Jag har använt 6,5-55 till all jakt tills jag köpte hund. Har dräpt massa bockar, rätt många älgar men bara några grisar med denna caliber. Har alltid räckt mer en väl för att fälla viltet. Dock blir det inte genomskott på lite större galtar, kulan sitter alltid på insidan av "pansaret" . Har nu bytt till 9,3x62 för att kunna mota grisarna vid ståndskall/eftersök+att få utgångshål som släpper blod vid ev eftersök.

Enligt min åsikt en bra caliber men den gör det svårt/svårare vid ev eftersök på gris.

Nu var ju inte meningen med denna tråden att diskutera 6,5:ans lämplighet på diverse vilt så jag vore himla glad om vi kunde hålla oss till ämnet: eftersök.

Jag skriver om mitt eftersök av anledningen att jag tycker att det är intressant att läsa om andras eftersök och utgår ifrån att andra tycker likadant och att vi kan ha nytta av varandras berättelser när vi hamnar i skarpa lägen eller tränar.

//Mekus

Nu var ju inte meningen med denna tråden att diskutera 6,5:ans lämplighet på diverse vilt så jag vore himla glad om vi kunde hålla oss till ämnet: eftersök.

Jag skriver om mitt eftersök av anledningen att jag tycker att det är intressant att läsa om andras eftersök och utgår ifrån att andra tycker likadant och att vi kan ha nytta av varandras berättelser när vi hamnar i skarpa lägen eller tränar.

//Mekus

Noterat!

Rättning i ledet !

Måste säga att jag är impad av din laika.

Inte många som duger till att spåra eller iallafall få att markera detaljer.

Tja.. inte o sitta still heller iofs..

Styrkan i rasen brukar sitta i avslutet.

"Jobbat" en del ihop med laikor som släpphundar, de har varit kalas bra.

Men nån prioriterade o äta bröd istället för o försöka spåra trotts väl synligt blod på åteln.

Träffat ett par katastrofdåliga exemplar oxå...

Men gillar rasen skarpt, dock så är en del våldsamt stora...

Känner en laika"hjältinna" fast hon är nu dessvärre för gammal ..men gris sköts det för henne i vintras men den fenomenala förmågan hon hadde o få stopp på allt i grisväg är frågan om man får uppleva igen.

I sin glans dagar gick ingen gris ifrån henne o de största galtarna ansågs va roligast o jaga.

Fast söket har alldrig varit nått o ha...

Men va väl kontakt tagen med grisen så hängde det endast på hur uthållig skytten va.

Lägg till en bra spårare o nästan ingen skammad gris gick förlorad.

Måste bara peta in en bild på en jycke jag skulle vilja ha klonad.

Givetvis med en nyss skjuten större galt, iofs eftersök.

Fan jag får en klump i halsen när jag tänker på att det förmodligen är hennes absolut sista säsong som stundar om hon ens är med till dess....

Då är det ändå inte min hund..

Hon är iofs pensionerad sen nått år men får va med på ett hörn ändå så länge hon orkar.

Noterat!

Rättning i ledet !

Måste säga att jag är impad av din laika.

Inte många som duger till att spåra eller iallafall få att markera detaljer.

Tja.. inte o sitta still heller iofs..

Styrkan i rasen brukar sitta i avslutet.

"Jobbat" en del ihop med laikor som släpphundar, de har varit kalas bra.

Men nån prioriterade o äta bröd istället för o försöka spåra trotts väl synligt blod på åteln.

Träffat ett par katastrofdåliga exemplar oxå...

Men gillar rasen skarpt, dock så är en del våldsamt stora...

Känner en laika"hjältinna" fast hon är nu dessvärre för gammal ..men gris sköts det för henne i vintras men den fenomenala förmågan hon hadde o få stopp på allt i grisväg är frågan om man får uppleva igen.

I sin glans dagar gick ingen gris ifrån henne o de största galtarna ansågs va roligast o jaga.

Fast söket har alldrig varit nått o ha...

Men va väl kontakt tagen med grisen så hängde det endast på hur uthållig skytten va.

Lägg till en bra spårare o nästan ingen skammad gris gick förlorad.

Måste bara peta in en bild på en jycke jag skulle vilja ha klonad.

Givetvis med en nyss skjuten större galt, iofs eftersök.

Fan jag får en klump i halsen när jag tänker på att det förmodligen är hennes absolut sista säsong som stundar om hon ens är med till dess....

Då är det ändå inte min hund..

Hon är iofs pensionerad sen nått år men får va med på ett hörn ändå så länge hon orkar.

Jag säger som alla andra laikaägare: min hund är inte som andra.

Jag skulle inte säga att hon är nått att hänga i granen på vanlig jakt, spåra är skitkul. Villkoret för att hon ska få spåra är att hon sitter och väntar medan jag gör skottplatsundersökningen.

När jag lägger konstspår så brukar jag bloda lite extra på nån eller ett par platser och sedan berömma med en jättefjantig röst när hon stannar upp och nosar,

Hon vattenapporterar också, ofta med bra fart.

Knäpp hund

Laikor...

//Mekus

Bra Jobbat

Är ju alltid roligt med en allround hund, Själv har ja en drever som jagar älg utav fanken.... 100 skall/minut är väl rätt lagom vid älgdrev?

inponerande jobb

hatten av o grattis till lyckat eftersök

Snyggt jobbat av dej och hunden