Gråhundshane på 3 år(jaktchamp förra året) som har gått som tåget sen egentligen första släppet.

Har helt tappat stinget och jag känner inte igen honom för 5 öre. Märkte av problemet första gången för ungefär 3-veckor sedan då vi va ute efter en trafikskadad älg, han va efter älgen men vände efter ca 400 meter och sånt har ALDRIG hänt innan. Han är snarare tvärt om och brukar inte släppa inom x antal km även vid tvärsken.

Har gjort tre släpp på gris nu och samma sak har hänt, han har fått upp men alltid inom riktigt nära avstånd men sen har ståndarbetet funkat som vanligt men vid stöt så förföljer han endast 3-500 meter. Paniken börjar verkligen komma, har två veckor inbokade i september och ska tänkte även låna iväg honom till björnjakten.

Nu rycker jag verkligen i varenda halmstrå som finns och ber till gudarna att det kanske är noskvalster men jag har inte tänkt på att han nyser/snörvlar mer än vanligt, är det alltid symtomen vid noskvalster?

Eftersom han även "villade" bort sig på återgången som brukar vara klockren så vill jag tro på något sådant.

Har bokat en tid hos veterinär imorgon för en sprutning och en hälsokoll.

Tycker bara att det är så jäkla underligt att en hund som alltid jagat och som mer vart åt jaktidiot hållet helt plötsligt får för sig att sluta jaga.

Började läsa och tyckte det kändes som noskvalster, med det är du redan inne på själv så jag kan inte vara till någon större hjälp. Avakta vet besöket innan du grubblar för mycket.

Hoppas det ordnar sig.

Låter lite som samma symptom som Musköt hade på ngn av sina hundar? Då var det frågan fästingproblem så be veterinären kolla sådant.

Kolla fästingsjukdomar! Borelia o anaplasmos.

Min grålle gick från bra till ljummen för några år sedan pga dessa och har inte kommit igen än, tyvärr.

//K9

Tonsillit skulle jag gissa på och förmodligen noskvalster.

Finns fästingar kan det vara något fästingburet också men då brukar allmäntillståndet oftast vara mer påverkat.

Även jag tänkte direkt noskvalster. När min stående fågelhund hade det så sprang han rakt in i bland fåglarna och såg mycket förvånad ut när de drog iväg. Jag kan ju tänka mig att en ställande hund med samma åkomma gör som din hund just under spårningsmomentet. Min hund hade inte några andra symptom som jag märkte av. Prova med en kur Interceptor.

Ok, känner mig lite mer hoppfull nu iaf. Om det nu är noskvalster hur lång tid tar det efter en kur innan man börjar märka skillnad?

Får inte alla hundar nysningar/snörvlingar vid noskvalster?

Ok, känner mig lite mer hoppfull nu iaf. Om det nu är noskvalster hur lång tid tar det efter en kur innan man börjar märka skillnad?

Får inte alla hundar nysningar/snörvlingar vid noskvalster?

Du borde börja märka skillnad efter första veckan och nej alla får inte de typiska inåtdragna nysningarna. Den av mina som haft skiten märktes inget alls på förutom att han betedde sig som din hund. Nu hade han tonsillit samtidigt så för honom tog det i runda slängar runt 4 veckor innan han blev bra.

Jag hade helt klart testat för fästingsjukdomar. Låter rätt mycket som de symptom Lina hade.

Jag hade helt klart testat för fästingsjukdomar. Låter rätt mycket som de symptom Lina hade.

Ok. Han har fått en behandling för noskvalster nu så jag hoppas att det kommer att hjälpa. Men om dom har nån fästingsjukdom är dom inte hängiga, trötta och allmänt sega då också? Kan inte säga att jag märker nån skillnad på honom förutom just jakten.

Tonsillit! Öppna käften håll ner tungan och se om det är rött/svullet

Håller med om att det låter som någon fästingsjukdom. Se till att kolla upp det så fort som möjligt bara!!

Tycker det verkar vara väldigt olika symptom på olika hundar vad det gäller fästingburna sjukdomar.

Men på Lina har det aldrig märkts något förutom att hon börjat jaga sämre. Kortare ståndtider, kortare förföljande och tar slut fortare.

När trollan hade elichia eller vad det heter så var hon helt knäpp, vägrade nästan att jaga, ville alltid vara inne och hon ville inte heller äta... Inget av detta hade hänt innan eller har hänt efter...

Men som musköten sa så kan det ju vara olika från hund till hund

Gråhundshane på 3 år(jaktchamp förra året) som har gått som tåget sen egentligen första släppet.

Har helt tappat stinget och jag känner inte igen honom för 5 öre. Märkte av problemet första gången för ungefär 3-veckor sedan då vi va ute efter en trafikskadad älg, han va efter älgen men vände efter ca 400 meter och sånt har ALDRIG hänt innan. Han är snarare tvärt om och brukar inte släppa inom x antal km även vid tvärsken.

Har gjort tre släpp på gris nu och samma sak har hänt, han har fått upp men alltid inom riktigt nära avstånd men sen har ståndarbetet funkat som vanligt men vid stöt så förföljer han endast 3-500 meter. Paniken börjar verkligen komma, har två veckor inbokade i september och ska tänkte även låna iväg honom till björnjakten.

Nu rycker jag verkligen i varenda halmstrå som finns och ber till gudarna att det kanske är noskvalster men jag har inte tänkt på att han nyser/snörvlar mer än vanligt, är det alltid symtomen vid noskvalster?

Eftersom han även "villade" bort sig på återgången som brukar vara klockren så vill jag tro på något sådant.

Har bokat en tid hos veterinär imorgon för en sprutning och en hälsokoll.

Tycker bara att det är så jäkla underligt att en hund som alltid jagat och som mer vart åt jaktidiot hållet helt plötsligt får för sig att sluta jaga.

Hur gick det,kollade ni halsen hos vet?

Vår äldsta jämttik betedde sig så när hon hade halsfluss.

Sen kan du ju prova att tömma analkörtlarna. dom vill inte så gärna skälla om dom blir inflammerade

Kan ju egentligen säg att jag bara blivit mer och mer förbryllad. Han är sprutad mot noskvalster och nu är jag åtminstone helt säker på att han inte har det.

Va ute en sväng igår och han söker ut relativt bra, tog upp gris på typ 400 meter som sen gick i gångstånd förbi mig. Gick ca 800 meter till tog ca en halvtimma och där slutar han helt sonika????

Vi det laget har jag redan börjat gå mot honom via en grusväg men han tar sina egna spår och sedan mina spår och kommer till mig. Jag tar med mig honom till spåret och visar mig intresserad och försöker få honom att ta sig an det. Han är dock fullständigt ointresserad och bara hänger med svansen och verkar vilja göra allt annat än att jaga(han verkar dock inte fysiskt slutkörd). Vi följer spåret ca 200 meter till dit han vände och han är max 25 meter ifrån mig, när vi sedan kommer till stället där han vände så verkar det helt plötsligt bli lite liv i han, han fjädrar upp sig och får lite "studs" i steget. Ser på gps:en att han går iväg på slaget och efter drygt 800 meter så skäller han ståndskall igen??????

Fortsätter i gångsånd ca 1 timma till och 2 km där det går över en å där han i vanliga fall heller aldrig går över och därefter kommer han tillbaka till mig.

När han kommer tillbaka har han rört sig 17 km vilket inte är vansinnigt långt men ändå en hyfsad runda och han verkar som sagt inte vara direkt trött så jag tror absolut inte att det är det som gjorde att han bröt första gången.

Har verkligen inte blivit klokare är det nån som kan upplysa mig så motages gärna tips...

Värmen är mitt tips, en hund som presterar bra i 0-10 grader kan vara helt kass i 15-20.

Förutsatt att det var dagtid ni jagade är det bra att hålla i gris 30 minuter i Augustitemp tillsammans med den krävande vegetationen vi har innan frost, dom ser ju inte grisen vilket är otroligt psykiskt påfrestande.

Har själv ledsnat på värmen, blir mest skit efter upptagen då dom inte orkar. I morgon bitti släpper jag halv 5 så får vi se.

Fått reda på idag att han har borelia, blir antibiotikakur i 21 dagar med start idag. Känns ju onekligen sådär med tanke på mina 2 inplanerade älgveckor i jämtland.

Veterinären tyckte jag skulle ta det lugnt första veckan men sen kunde man gå lite med honom andra veckan. Vad har ni för erfarenheter av borelia?

Har hört att vissa hundar aldrig repar sig?

Känns på ett sätt jäkligt skönt att få bekräftat att det är nåt fel på honom men samtidigt riktigt surt, håller tummarna för att han kommer att repa sig...

Tycker ni att man är helt dum i huvudet om man ens överväger att släppa på måndag?

Då har han vart på antibiotika i 10 dagar, vetten tycker man ska ta det "relativt" lugnt men att det är upp till en själv att bestämma.

Får väl tillägga att jag fortfarande inte märker några symtom på att han är sjuk.

Hur snabbt "biter" antibiotika?

Jag tycker du skall låta hunden avgöra om det blir jakt eller inte. Är hunden inte på bettet, vänta en vecka till. Är hunden lite taggad att jaga så ta en kortare sväng. Hunden har ju varit sjuk så låt det "läka" ut.

Tycker ni att man är helt dum i huvudet om man ens överväger att släppa på måndag?

Då har han vart på antibiotika i 10 dagar, vetten tycker man ska ta det "relativt" lugnt men att det är upp till en själv att bestämma.

Får väl tillägga att jag fortfarande inte märker några symtom på att han är sjuk.

Hur snabbt "biter" antibiotika?

Bra att du fått en förklaring!

(En antibiotikakur hos människor brukar vara 10 dagar..... Men det kan ta längre innan orken är som den var innan)

Jag har ju en viss vana vid det här.

Jag har flera gånger jagat vid antibiotikakur mot borelia och anaplasma. Hos min hund så brukar det märkas en förbättring jaktligt nästan direkt.

Fast jag tycker nog att det låter lite med en treveckorskur. Kanske funkar när det är bara borelia, men för anaplasma så brukar det behövas sex veckor.

Har haft anaplasmos här i sommar och det räckte med 3veckorskur, men det kan nog vara skillnad om hunden jobbar under kuren, det lär ju i alla fall inte påskynda återhämtningen.

Kan inte säga att jag märkte något av påverkat allmäntillstånd efter första veckan av kuren var avklarad mer än antydan till väggklättring

då jag höll inne på motionen lite pga kuren och värmen.

Låter ju ändå ganska hoppfullt detta då verkar det inte som jag berhöver skämmas för att testa.

Jag ska ha med mig kompisens laika också som också jagar fint så jag klara mig säkert.