Så var det då våran tur att vara tvugna att ta det tunga beslutet att nu är det dags... Jämthunden på 12½ år skulle lämna oss.

Förra fredagen gick vi hela familjen en promenad med henne och bara myste och Freja fick många godbitar. Så mycket godbitar hon fått sista veckan har hon nog inte ätit under alla sina 12½ år... efter promenade gick vi upp till veterinären där det var tungt avsked när hon väl slappnat av och lagt sig på sin jaktfilt brevid oss.

Har haft 12½ underbara år med Freja, hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt/våra hjärtan. Hon har givit oss minst fyra bonusår med hjälp av sin envishet... vem trodde att hon skulle komma tillbaka för 3 år sedan när det var operaton för livmoderinfl. men det gjorde hon och året efter blev hon avsparkad revben precis vid ryggraden av en älgko men visst sjutton kom hon tillbaka efter det oxå och förra året sköts det en kviga för henne på gångstånd men nu kände jag att jag inte kan släppa henne mera och behålla henne och få se hennes blickar och höra ylande för att hon inte får följa med ut i skogen var inget allternativ för oss.

Sonen, 6 år, var så underbar han var med under hela tiden hos veterinären men när vi kom hem och lade ner henne i graven sprang han in så jag gick efter för att se om han var okey då kommer gullungen ut med två ben och en rå potatis, som hon älskat att få ibland, som hon skulle ha med sig så hon har något gott att äta på när hon inte jagar älgar.

På lördagen kom det regn och en tydlig fin regnbåge började precis vid Frejas plats då säger sonen "titta det är nog på den som Freja nu går upp på till himlen" sedan började den suddas ut undan för undan med början vid hennes plats så där satt vi en lång stund och följde hennes väg upp.

så underbara tankar och de minnena kommer jag alltid ha med mig.

Så var det då våran tur att vara tvugna att ta det tunga beslutet att nu är det dags... Jämthunden på 12½ år skulle lämna oss.

Förra fredagen gick vi hela familjen en promenad med henne och bara myste och Freja fick många godbitar. Så mycket godbitar hon fått sista veckan har hon nog inte ätit under alla sina 12½ år... efter promenade gick vi upp till veterinären där det var tungt avsked när hon väl slappnat av och lagt sig på sin jaktfilt brevid oss.

Har haft 12½ underbara år med Freja, hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt/våra hjärtan. Hon har givit oss minst fyra bonusår med hjälp av sin envishet... vem trodde att hon skulle komma tillbaka för 3 år sedan när det var operaton för livmoderinfl. men det gjorde hon och året efter blev hon avsparkad revben precis vid ryggraden av en älgko men visst sjutton kom hon tillbaka efter det oxå och förra året sköts det en kviga för henne på gångstånd men nu kände jag att jag inte kan släppa henne mera och behålla henne och få se hennes blickar och höra ylande för att hon inte får följa med ut i skogen var inget allternativ för oss.

Sonen, 6 år, var så underbar han var med under hela tiden hos veterinären men när vi kom hem och lade ner henne i graven sprang han in så jag gick efter för att se om han var okey då kommer gullungen ut med två ben och en rå potatis, som hon älskat att få ibland, som hon skulle ha med sig så hon har något gott att äta på när hon inte jagar älgar.

På lördagen kom det regn och en tydlig fin regnbåge började precis vid Frejas plats då säger sonen "titta det är nog på den som Freja nu går upp på till himlen" sedan började den suddas ut undan för undan med början vid hennes plats så där satt vi en lång stund och följde hennes väg upp.

så underbara tankar och de minnena kommer jag alltid ha med mig.

Så tråkigt det är när de måste lämna oss, man kan läsa att hon hade en underbar familj(flock). Ben och potatis? Kan resan bli bättre för en hund? Mvh Lena

Vackert och värdigt avslut för en god jaktkamrat. Det positiva är att man för barn får ett gyllende tillfälle att förklara liv och död. Hade själv samma övning med mina barn i våras.

Ett bra beslut och fint avsked,

vet inte vad det är med mig och hundar men jag fäller alltid en, läs flera tårar när jag läser trådarna i denna del,

denna gång var det ingen skillnad.

/Christian

Ett vackert och fint avslut och en underbar son med hjärtat på rätt plats.

Ett finare och bättre avslut kan väl en älskad hund knappast få.

Det var fint skrivit!

Beklagar sorgen!

Förstår dina känslor till 100 %. Trist dag men ett måste för våra kära vänner. Grabben var ju bara för fin

Det lät som ett värdigt liv & avslut med en underbar familj.

Från en som helst behåller sin Freja många år till.

Såå fint slut

Och beklagar sorgen inte ett öga tortt..

Beklagar sorgen och minns tillbaka på de goda stunderna...

Tack alla betyder mycket att bara kunna skriva en rad här och veta att ni alla, tyvärr, vet precis hur det känns att mista en god kamrat.

En sak är säker nu när vi i morgon åker upp till Värmland för att börja älgjakten kommer saknaden nog komma riktigt ordentligt och minnena komma över en när man paserar platser på marken där vi har haft roliga stunder ihop eller högst upp på berget där vi i hennes "ungdom" under tidig höst när vi var uppe och tränade alltid stannade och pausade på dagen, bredde alltid ut min jacka och där kunde vi två lätt slumra till en stund eller två nu blir det unghunden man får skapa nya minnen med...

vet inte vad det är med mig och hundar men jag fäller alltid en, läs flera tårar när jag läser trådarna i denna del,

denna gång var det ingen skillnad.

/Christian

Det är det fler som gör och det är nog bara ett bevis för att man känner empati med dem det berör då man provat att tappa några bästa vänner under åren och vet hur det känns.

Beklagar sorgen får alltid en tår i ögonvrån när man läser om hundar som måste lämna oss.

Skriver som Dan skrev när min gamle fick somna in.

"Gråt ej för att jag är borta, gläds över att jag funnits"

Dessa ord tänker jag på då man läser om när hundar försvinner ur våra liv.

Lasse

Beklagar sorgen får alltid en tår i ögonvrån när man läser om hundar som måste lämna oss.

Skriver som Dan skrev när min gamle fick somna in.

"Gråt ej för att jag är borta, gläds över att jag funnits"

Dessa ord tänker jag på då man läser om när hundar försvinner ur våra liv.

Lasse

Det var riktigt kloka ord! så ska man nog allt ta och försöka tänka när det gäller alla stora förluster i ens liv...

Så bådas våra gamlingar fick alltså sin sista säsong förra hösten

Tråkigt att läsa om din tanta, men jag är säker på att hon numera springer sida vid sida med min Rix och att de skäller älg så det bara sjunger i skogen tillsammans.

/Kram

Ett bra beslut och fint avsked,

vet inte vad det är med mig och hundar men jag fäller alltid en, läs flera tårar när jag läser trådarna i denna del,

denna gång var det ingen skillnad.

/Christian

Samma här

Så bådas våra gamlingar fick alltså sin sista säsong förra hösten

Tråkigt att läsa om din tanta, men jag är säker på att hon numera springer sida vid sida med min Rix och att de skäller älg så det bara sjunger i skogen tillsammans.

/Kram

Tack, ja så är det nog... nu är de i sina bästa år i den eviga älgskogen igen

/Kram

Här är det fler tårar... Du skrev ju så vackert att det inte gick att hålla igen...

Hon var en hund som inte gav upp i första taget. Det är livsgnista att klara av det hon gjorde med inflammationer, avsparkade revben och allt. Hon ser nog på dig från sin himmel med värme i hjärtat.