Läsvärt som kan ge lite debattunderlag i diskussionen Stad vs. Landsbygd..

Ojäm(n)t på landsbygden

LEDARE. Svensk landsbygdspolitiks slogan är ”hela landet skall leva” medan Norges dito är ”hela landet i bruk”. Mellan dessa inslagna linjer finns en grundläggande skillnad.

Den kan beskrivas som att i Sverige erbjuder staten en res­pirator för att hålla landsbygden hjälpligt vid liv och kommunerna förväntas vara tacksamma för detta. I Norge å andra sidan föder och göder man landsbygdskommunerna så att hela landet ska kunna brukas och fungera. Det svenska synsättet, att hålla landsbygden vid liv, skulle uppfattas som en förolämpning i Norge.

När jag jagade septemberälg i Ögonfägnadens jaktlag i Jämtland diskuterades landsbygdspolitik och skillnaderna mellan Sverige och Norge. Skillnaderna blir mycket påtagliga när permanentbostäderna i de jämtländska byarna blivit jaktvillor, mobiltäckningen är obefintlig på stora områden och när enorma dånande vattenkraftdammar generar välfärd i Stockholm. Exemplen hopade sig utanför dörren på jaktstugan.

Ragunda kommun i Jämtland tillhör en av Sveriges fattigaste kommuner med landets högsta kommunalskatt medan Danderyd tillhör en av landets rikaste kommuner med en av de lägsta kommunalskatterna. Hur kan det komma sig att en region som producerar mängder med elkraft och har mängder av skogsråvara är fattigare än ett villaområde i Stockholmstrakten? Så skulle det inte vara i Norge. Det visar sig att det beror på skattesystemet. Sverige har valt ett system som bygger på att kommunens intäkter i stort kommer från den skatt som kommunens innevånare betalar, medan den rikedom som kommunens industrier genererar i princip hamnar i statens ficka istället för kommunens. Norge har valt en annan väg, en väg som leder till att landsbygden inte töms på vare sig rikedomar eller människor, ett system där skattepengen stannar där skattepengen produceras.

I Indalsälven finns 19 vattenkraftverk. Nio av dessa ligger inom Ragunda kommun. Dessa nio dammar tillför statskassan enorma pengar av vilka kommunen bara får tillbaka en närmast symbolisk summa. I Norge där­emot har kommunerna lokal beskattningsrätt på fastigheter och industrier inklusive vattenkraft. För att förstå betydelsen kan i sammanhanget nämnas att vattenkraften som produceras i jämtländska Hammarforsen ger cirka 30 miljoner bara i fastighetsskatt, ungefär en tredjedel av kommunens totala skatteintäkt. Pengar som i Norge skulle gå till kommunkassan, men som i Sverige går till stats­kassan. Hade vi haft samma system i Sverige som i Norge hade Ragunda varit ett av de rikaste områdena i landet. Danderyd hade samtidigt varit betydligt fattigare.

Norge har ytterligare system som gör det trivsammare att bo på landet. Kommunerna har fri förfoganderätt över en del av den elektricitet som produceras i kommunen. El som man kan använda eller sälja med förtjänst om så önskas. En annan detalj är att arbetsgivaravgiften minskar ju längre ut i obygden man kommer, för att till slut slopas helt. För de som har studielån och bor på landet har man ett mycket fördelaktigt avskrivningssystem. Allt detta i syfte att motverka avbefolkningen av landsbygden.

Är det ett problem att människor som själva valt att bo på landet inte får tillgång till de rike­domar som produceras i den egna regionen och att rikedomarna hamnar på annat håll? I slutänden är det en politisk fråga och politik kan man välja. Bra att veta är att hälften av Sveriges väljare bor i regionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Så gör även större delen av politikerna. Således, det kommer inte finnas någon politisk vilja att ändra på synen på landsbygden inom överskådlig tid. Samhällsfunktionerna kommer att fortsätta min­ska och till slut går det inte att återvända.

Som jag ser det finns det nationella risker med den inslagna linjen. Människor värderar stadens konsumtionsmöjligheter mycket högt. I takt med minskade möjligheter till konsumtion kommer landsbygden fortsätta att av­folkas och därmed minskar även kommunens beskattningsbas. Hälften av landets kommuner har en minskande befolkningsmängd och denna minskande skara blir dessutom allt mindre beskattningsbar. Den andra delen, den del av skattekakan som kommer från företagen och som i dag hamnar i stats­kassan kan mycket väl försvinna utomlands. Vad är det som säger att företagen kommer att välja att behålla sina säten inom landets gränser? Pengarna från Hammarforsen kan mycket väl hamn i Zürich eller Geneve. Då är Ragunda ett bättre alternativ för Sverige.

Vad är det då som Norge fattat, men inte vi? Det vanligaste argumentet för Norges generösa landsbygdspolitik är att det i grunden handlar om att säkra fiskeindustrin som är en mycket viktig basnäring - ungefär som skogen, vattnet och malmen är för Sverige. De säkrar sin produktion av råvaror och hävdar vikten av dessa för landets ekonomi. Tyvärr har vi en folkopinion som politikerna lyssnar till som hävdar något annat. Jag hävdar att man säkrar landets framgång genom landsbygdens välgång.

Rickard Axdorff

Skogsaktuellt

KÄLLA

Där ser man, norrmännen är alltså smartare än svenskar även om man inte kan tro det.

Där ser man, norrmännen är alltså smartare än svenskar även om man inte kan tro det.

De var nog smarta att stå utanför EU också. Så oljepengarna stannar i Norge och skeppas inte till några grodätare.