Har lite problem med min yngsta spaniel, Nova.

Har tränat hundarna på samma sätt båda två och Ellen har otroligt bra lydnad och stadga och gör mer eller mindre exakt som jag vill medans Nova är på en annan planet...

Hade det inte varit för det faktumet att de är stötande fågelhundar och apportörer hade det nog varit ok men nu är det ju så.

Visserligen hade även Ellen kraftiga ADHD-tendenser när hon var liten men lydnaden var det inget fel på.

Har jag Nova i koppel så går hon som en gud men så fort jag inte har det drar hon vind för våg och vid stopp-kommando så tar det lätt 15 sekunder innan hon har fått ner farten tillräckligt för att kunna stanna!

Jag kan sätta hundarna vart som helst och gå därifrån, det är hur lugnt som helst och det är inga försök att smita. Samma sak med maten, de väntar på kommando.

Hon drar gärna iväg 100+ meter i full fart och även om hon har koll på vart jag är så verkar det som att hon vill jaga på "egen hand"...

Jag har varit betydligt mer försiktig att introducera Nova på vilt än vad jag var med Ellen för att dämpa jakt-idiot symptomen men här har det bara blivit värre...

Hon har ett dåligt spaniel-sök och i stället kör hon mer bara rakt på som en drever vilket inte är önskvärt.

Nu har jag visserligen varit skadad och har inte kunnat träna lika mycket med Nova som med Ellen som valp men lydnad tränar jag varje dag och apporteringen funkar riktigt bra.

Jag är 100%!!! konsekvent och jag gör aldrig avsteg från reglerna eller gör någonting annorlund.

Hon har haft viltkontakt flera gånger och även apporterat fågel.

Som liten fick hon "prya" med storasyster när vi var ute och jakttränade.

Kan hon se mig som klenare ledare än Ellen eftersom jag har varit en del sängliggandes pga ryggsmärtor? (långsökt, jag vet...)

Kräver hon så fruktansvärt mycket mer aktivering än storasyster så hon tar varje chans att köra max?

Jag har funderat på att ha henne i löplina när vi är ute så jag kan korrigera henne när hon drar iväg men jag har provat lite med ett längre koppel och det funkar sådär men så fort jag kopplar loss så drar hon iväg ännu mer...

Jag vill ju ha henne på runt 20 meter.

Som hon är nu så är hon troligen ett skitbra ämne för att driva rådjur i stället men de är ju både avlade och fostrade till att inte skälla så det är ju inte optimalt i den jaktformen...

Hon är bara strax över året än och är fortfarande mycket valpig dock och mina förväntningar kanske är för stora på henne som individ. På dagarna bor de i hundgård men annars är de med oss.

När jag jobbar hemma är de oftast inne med mig.

Råd? Tips? Förslag?

Stackare.. har en likadan här hemma med för mycket motor och vilja, riktigt mycket jobb att få ordning på

En kille som kan detta sa att om jag satsade en god stund i princip varje dag och några längre pass i veckan så skulle det nog lösa sig på två-tre månader.. Tjena! Sen fick man vara så hård för att trycka ned min jycke och det fixade jag inte så nu har jag en glad slaskhund

Mvh!

Din beskrivning är en exakt kopia av hur min Seven beter sig! I går satte jag faktiskt på henne löplina för att kunna stoppa henne. Hon drar, precis som du säger, 100m. På stopp så tar det 20-30m innan hon agrear, hon ignorerar det inte helt, men hon kör på "lite extra" innan hon stannar. Kommer alltid på inkallning, men ska bara köra "extra loven", slår aldrig fel!

Jag ser fram emot eventuella tips med stort intresse!

Jag kommer att fortsätta i ett år till med samma regi och se om det hjälper när hon passerar två år. Funkar inte det får hon bli slaskhund och jobba med rådjur och allehanda saker framöver.

En fördel jag kan komma på är att hon kan bli tacksam att släppa på skammat vilt... Hare t ex. Ellen avbryter när hon hakar på en hare eftersom hon känner att hon kommer för långt ifrån mig och då är det bra att ha en som inte bangar på att springa en runda.

Jag krisar inte än och jag har ork att fortsätta träningen men det är bra att ventilera och höra andras åsikter och erfarenheter innan man tar till åtgärder.

Min förhoppning är att hon skall lugna ner sig tillräckligt fort för att greppa träningen. Trodde hon skulle bli lugnare efter första löpet men icke...

En rolig sida är att vår katt som inte gillar hundar direkt (inga andra heller för den delen) gillar Nova!

Hon får komma fram och sniffa och slicka på katten nästan jämt och det får jag inte ihop!

Det är en jättetrevlig hund och hon funkar skitbra socialt men hon är så uppskruvad att man ibland bara blir trött av att titta på henne

Det är väl bara att köra på och om mer träning är receptet så får det bli så!

Gissa vem som skall till och löpa också...

Hippen gnällde på sjungande hund i källaren och även Engelsk Springer Spaniel kan nu läggas till listan på jobbiga raser vid löp!

Kör fortfarande på varje dag med stadgeträning och lydnad men minnet är allt för jävla kort helt enkelt på henne.

Sen tror Ellen att det är ok att flamsa på så hon tar efter också.

Jag får träna hundarna separat framöver helt enkelt och ha Nova i koppel om de bara skall gå ut och kissa.

Det sura är att Nova apporterar jättefint, även om hennes sök är bedrövligt, men jag törs inte ta med henne på någon större ankjakt med risk för att hon helt sonika drar.

Pinsamt att behöva springa och leta hund bland betalande skyttar liksom...

Nu har jag ju inte testat henne i en sådan tillställning än men frågan är om jag törs.

Som sagt, jag ger det tills hon är två och så får jag ta beslut då vad jag skall göra med henne.

Hon måste få jaga och jobba men den dagen jag släpper henne på rådjur och liknande finns det ju ingen väg tillbaka så det är ett stort beslut jag har framför mig.

-Snälla Nova, kolla på storasyster!!!

Gissa vem som skall till och löpa också...

Hippen gnällde på sjungande hund i källaren och även Engelsk Springer Spaniel kan nu läggas till listan på jobbiga raser vid löp!

Kör fortfarande på varje dag med stadgeträning och lydnad men minnet är allt för jävla kort helt enkelt på henne.

Sen tror Ellen att det är ok att flamsa på så hon tar efter också.

Jag får träna hundarna separat framöver helt enkelt och ha Nova i koppel om de bara skall gå ut och kissa.

Det sura är att Nova apporterar jättefint, även om hennes sök är bedrövligt, men jag törs inte ta med henne på någon större ankjakt med risk för att hon helt sonika drar.

Pinsamt att behöva springa och leta hund bland betalande skyttar liksom...

Nu har jag ju inte testat henne i en sådan tillställning än men frågan är om jag törs.

Som sagt, jag ger det tills hon är två och så får jag ta beslut då vad jag skall göra med henne.

Hon måste få jaga och jobba men den dagen jag släpper henne på rådjur och liknande finns det ju ingen väg tillbaka så det är ett stort beslut jag har framför mig.

-Snälla Nova, kolla på storasyster!!!

Trist att inse att hunden inte kommer att fungera som man tänkt. Min erfarenhet är att det ändå är bättre att omvärdera hundens arbetsfält till nåt som stämmer bättre med hundens förutsättningar.

Bättre att Nova blir riktigt bra på att stöta/driva rådjur än att hon fortsätter att vara dålig på klassisk spanieljakt, det blir nog bäst för er båda i långa loppet.

Skulle prova öka vardagsmotionen, en kort cykeltur innan inkallningsträning kan göra att hon lyssnar bättre på stoppkommando. Att hon får göra sig av med den där "lilla extra" energin gör förhoppningsvis att hon är mer brydd om dig som förare istället. Använd både vanligt koppel och långlina vid träning, koppla lös vanliga kopplet och använd långlinan för att få henne att lystra till. Förhoppningsvis så efter fortsatt träning så kommer önskat beteende även i jaktsituationer. Har sett liknande uppförande hos andra hundar och dessa är mina erfarenheter/åtgärder. Hoppas det löser sig iaf Mvh Ola

Nu är det inte "lilla extra" energin det handlar om, det är "den enorma" energin

Jorå, det har löst sig riktigt bra.

Hon är inte längre rastypisk jakthund med stötade jakt utan hon är nu en kortdrivande jakthund som trivs riktigt bra i skogen!

Det var inte hunden det var fel på, det var jaktformen som inte passade henne.

Jag har fått acceptera att hon kräver mycker mer än syrran men med tanke på vilken energi hon har på jakten så kan jag ta hennes ADHD-liknande tillstånd här hemma.

Nova är nu med andra ord slaskhund på primärt rådjur och hare och det har skjutits massor för den hunden de sista 8 veckorna och vi har det riktigt trevligt tillsammans!

Inget skall men jag får väl sätta en pingla runt halsen på henne så att passkyttarna skall ha en sportslig chans för det går undan i skogen med den här damen!

Som notering så är det inga problem att kalla hem henne under upptag så lydnaden är det inget fel på.

Härligt att du är så sansad och ödmjuk inför din hund, alltså att du ser henne som en tillgång ist för att bara tycka att hon är kass för att hon inte ha rätt spanielsök!

Härligt att du är så sansad och ödmjuk inför din hund, alltså att du ser henne som en tillgång ist för att bara tycka att hon är kass för att hon inte ha rätt spanielsök!

Jo men vi kan ju inte tvinga våra hundar att göra som vi hade tänkt det... Hundarna är ju generellt avlade för vissa extrema egenskaper och ofta ser man inte till individen!

Visst hade jag räknat med att ha två st spaniels som jobbade växelvis i par med stöt och apport, men i stället fick jag en spaniel som fixar alla apporter - med ett enormt tempo och glädje, och så fick jag en hund som även hon kan apportera felfritt men även har ett sök på närmare 450 meter och fullständigt bara älskar allt som har med jakt att göra!

När jag först fick Ellen så gick jag på valpkurs med henne för att JAG skulle lära mig tillsammans med henne, inte för att hon skulle lära sig något. Väl på kursen fick jag ett visdomens ord av damen som höll kursen:

-"Man får den hund man förtjänar."

Jag funderade en stund på vad hon egentligen menade och lyckligtvis förstod jag det. Är man en otydlig människa som ger inkonsekventa budskap till sin hund så får man en osäker hund med upplevd skitdålig lydnad eftersom hunden inte fattar vad du menar. Är men konsekvent med kommunikationen och samtidigt uppmärksam på hundens egenskaper så kan man locka fram det bästa ur båda parter för att bygga en relation som håller livet ut!

Nu fick jag hjälp av vänner att ta steget till att släppa henne i skogen för jag kände mig lite misslyckad men efter första fem minuterna på första släppet som drevhund så insåg jag bara att det var jag som hade feltolkat hennes signaler.

En del av mig som höll tillbaka henne var också min skyldighet till uppfödarna att verkligen föra den rastypiska rasen vidare och det funkade ju inte perfekt...

Nova är fortfarande exakt lika renrasig som Ellen men givetvis finns det skillnader i genetiken bakom, de har ju inte samma fäder.

Genetiken i detta fallet spelar nog mindre roll utan jag har valt att lyssna på vad mina hundar "vill" och tillsammans bygger vi upp vår repertoar och erfarenhet.

I efterhand, och detta har jag skrivit förut, så har jag nu en optimal blandning av hundar. Två spaniels täcker 90% av alla mina jaktbehov och då jagar jag verkligen med alla kända, och även okända , jaktmetoder!

Givetvis ser jag mina hundar som tillgångar och jag kommer aldrig tycka att de är dåliga bara för att de inte tolkar uppgiften på samma sätt som jag gör. Vi måste lära oss att tolka uppgiften tillsammans - även om jag är den "starke ledaren".

Kan detta månne bero på att jag verkligen är en stereotypisk kattmänniska? Jag vet inte...

Jag är 100% konsekvent med mina hundar och det jag kräver till fullo och aldrig fuskar med är lydnad! De får helt enkelt inte gå över tröskeln till hallen utan att jag ger kommando. Aldrig, aldrig, aldrig.

De får t ex inte gå genom dörren eller ut från hundgården innan de sitter och är helt lugna - då väntar jag oavsett! Det finns tillfällen när jag får vänta i kanske två - tre minuter men från början så handlade det om 30 minuter och man får inte fuska! Det är då man får en "jävla skithund" och "du fattar ju fan ingenting"... Det är ju personen bakom som är otydlig och inkonsekvent!

Så tack för din kommentar, den värmer en fortfarande novis inom hundträningens ädla konst men som tror sig har hittat receptet för lyckliga ekipage!

Vi har i alla fall jävligt kul på våra jakter och det sociala samspelet med familjen på hemmaplan är även den underbar!

För den som undrar vilken metodik jag använder för att träna mina hundar så är den baserad på IBT. (Intensiv Beteende Terapi).

Det är en ganska ny metodik för att träna mycket små barn med autism och den fungerar mer än utmärkt på hundvalpar också!

Barbro Börjessons metodik är inte långt ifrån IBT och jag har faktiskt rekommenderat fler än en familj med autistiska barn att läsa hennes böcker för det funkar bra även på dessa barn!

Hundarna är också viktiga och de kommer från en Kennel med liknande värderingar som jag har och jag tror de faktiskt är ganska nöjda med hur vi har "skött oss"

Nu i vår skall Ellen ha valpar och jag hoppas någon vill föra facklan vidare med dessa underbara spaniels och att man lyssnar på hunden och vad hunden bäst är lämpad för!

Kom ihåg detta: -"Man får den hund man förtjänar"