Hej, jag är 41 år har jagat sen jag var 16 år men jag har aldrig ägt en egen hund då min far inte jagar utan jag är upplärd av släktingar som jagar och har ägt egna hundar. Min sociala situation har inte heller tillåtit ägandet av en hund.

Då lillkillen som går i första klass har blivit "svårt" jaktbiten INTE hundbiten, så har vi kommit så långt i processen att vi börjat fundera på att köpa en egen hund om några år när han har blivit lite större.

Jag vet vilka raser som är intressanta för oss (läs mig) men när man tittar på rasklubbarnas hemsidor och i litteraturen så står det nästan undantagslöst

"Ej en hund för förstagångs ägare".

Jag är medveten om att mycket kan bli fel med en hunds uppfostran och injagning, men vad mer exakt är det som gör raser som till exempel drever eller någon av laikorna till så olämpliga hundar för en förstagångs ägare?

Och vad kan hända?

(Jag är fullt medveten om skillnaderna mellan hur nämnda raser jagar, drivande och ställande.)

Tacksam för svar.

Hej

Kan väl börja med att säga att jag har inte någon stor erfarenhet av någon av de raserna du nämner, mer än att jag suttit på pass några gånger när det jagats med dom. Laikorna verkar vara ganska skarpa och kan säkert kräva en del av sin förare både i skogen och i vardagslivet. Drevrarna har varit lugna och trevliga men en del kan ju hålla i en länge. Varför dom inte är lämpliga som första hund vet jag inte. Men jag skulle aldrig köpa någon annan ras än den jag verkligen vill ha och gå och vänta flera år på och få den hund jag vill ha. Är det en krävande hund så får man lägga mer tid på den gå kurser, följa med andra rutinerade hundförare för att se och lära.

Personligen så tycker jag det är mkt struntsnack med hundar där det skrivs (ej som förstahund). Man ska köpa den hund man känner för och den jakt man skall bedriva. Är det raser som behöver jaga extra mycket för att må bra så får man se till att ha eller ordna jakt för det.

Man kan lyckas med varje hund om den bara är normalt funtad. Att en hund är skarp betyder inte att den är mer svårlärd. Det som man kanske däremot ska lägga vikt på är god lydnad innan man börjar jaga in hunden.

Alla är nybörjare någon gång och visst kommer man göra en del fel, men har man inte huvudet under armen och har en förmåga att vara konsekvent och tydlig så med lite handledning så bör man klara de flesta raserna, laikorna kan vara skarpa men inte mot människor åtminstone ingen jag träffat, vet att det fanns en linje med lite griniga hundar, men det finns det i många raser, förstagångs hund, vad jagar du för något? tänk på att hunden lever i upp till 15år.

Är grabben jaktbiten så är det vad man kan kalla god uppfostran, jag var nog runt 12år när jag började gå med taxarna på rådjursjakt.

Jag tycker det här med "inte lämplig som förstagångshund" är felformulerat. Det handlar helt enkelt om hur handfast man kan vara som person och det är inte säkert att någon som haft 7 hundar sedan tidigare klarar av att ha en fastare hand än de som har sin första hund.

Jag är uppvuxen med taxar men min fru var helt ovan vid hundar när vi skaffade vår första. Och den tyska jaktterriern är verkligen en sådan hund som man blev "varnad" för men jag kan inte säga att jag hade så stor fördel av att vuxit upp bland taxar sedan barnsben än min fru som är helt novis. Vi skaffade helt enkelt den hund som passade vårt levnadssätt och mitt jaktintresse bäst.

Vår terrier är en helt annan person än våra taxar så det handlar om att tidigt inse att man måste vara betydligt mer bestämd mot denne eftersom han är livligare. Och den insikten kan likväl en nybörjare som en erfaren hundägare ha.

Hej, och tack så mycket för att ni har tagit er tid att svara på mina funderingar.

Era svar ligger i linje med vad jag tycker själv, så då borde vi ju ha rätt allihop. =)

Till @Pertan: Min favorit jakt är smygjakt på rådjur. Men jag är också mycket förtjust i rävjakt, lock men kanske framförallt med drivande hund och rävsprängare. Nu så har vi även fått in vildsvin på våra marker, så jag tror att en stor del av jakten kommer att inriktas mot vildsvinen för att inte markägarna runt omkring ska gå i taket.

På det stora hela så är jag och lillkillen ensamjägare (om man nu kan vara två ensamma) som trivs bäst när vi kan röra oss lite mer fritt. Även om vi uppskattar gemenskapen under älgjakten och drevjakter i något mindre sällskap.

Och JA, lillkillen är fantastisk.

Än en gång tack för era synpunkter,

@Jägare i södern

Vachtel-Laika korsning kanske?

De är kanon på både gris och rådjur och de går nog utmärkt att köra på både räv och grimbart

Socialt funkar de hur bra som helst också!

Polaren har en som är riktigt trevlig både hemma och i skogen och vad gäller gris är det en av de bästa "raserna" jag har sett hittills.

Det som kan vara lite jobbigt med fel val av första hund....

Det finns hundar som kräver mer aktivitet än andra. Alla hunder behöver motion och hjärngympa, men vissa raser är mer aktiva.... Så det kan komma som en överraskning att man måste lägga mer tid än vad man tänkt sig på hunden. Annars är det rätt lika i de olika raserna. Det man inte kan får man läsa sig till eller fråga någon som kan. Olika kurser med hunden är bra. Kolla om det finns någon lokal valpkurs att börja med.

Alla jakthundar klassas nog som "icke lämpliga förstagångs hundar" just för att de har ett annat driv än sällskapshundar, och att de kräver en mer konsekvent förare.

Men är man intresserad och ödmjuk nog att ta hjälp så kan första hunden bli toppen. Det finns många duktiga hundtränare, mitt tips där är att vända sig till sådan som har praktisk erfarenhet av jakthundar i jaktsituationer.

Vi har en wachtel numera, första hunden vi skaffade ihop var plannerat att bli en wachtel oxå men av olika omständigheter blev det en Eng springer spaniel. Båda mycket trevliga hundar, men wachtel är betydligt mer intresserad av vilt och hade skall redan från början.

Men jag är också mycket förtjust i rävjakt, lock men kanske framförallt med drivande hund och rävsprängare. Nu så har vi även fått in vildsvin på våra marker, så jag tror att en stor del av jakten kommer att inriktas mot vildsvinen för att inte markägarna runt omkring ska gå i taket.

På det stora hela så är jag och lillkillen ensamjägare (om man nu kan vara två ensamma) som trivs bäst när vi kan röra oss lite mer fritt. Även om vi uppskattar gemenskapen under älgjakten och drevjakter i något mindre sällskap.

Tja, jag tycker att det verkar som om det är en drivande ras av något slag som skulle passar er? Det är väl egentligen bara att bestämma sig om det är en kort eller långbent ras ni kan tänka er? Fördelen med kortbenta, förutom att dom har ett "bekvämt" format, är ju att man kan jaga allt vilt (Läs rådjur) utan att någon stör sig...(Kan ju vara känsligt på vissa håll om det kommer en stövare som driver rå!) Visst, man ju köpa en stötande eller kortdivande ras! MEN jaga man mest ensam, så blir det inte så många skottchanser med en sådan ras vs. en drivande jycke.

Jag är uppväxt med drever och tax, men har numera helt gått över till basset.(Men det är ju en smaksak vad man väljer egentligen) Tycker att de flesta av dom små drivande raserna, inkl våra vanligaste stövare, är jäkligt trevliga familjehundar och rätt lätta att fostra och jaga in. Med en jakt/valpkurs och lite sunt förnuft, så klarar man sig väldigt långt.

Lycka Till!