Jag har skjutit med norma jaktmatch och haft varierande resultat.

efter helgens toppjakt blev jag förbannad.

Dom senaste 7 orrarna jag skjutit på har jag fått med 0 "noll" hem, helvete!

det syns att träffen sitter där och fjädrar lossar me ändå vinglar dom iväg.

(skall tilläggas att jag letat ordentligt efter fåglarna)

dom sista 3 gav jag mej sjutton att jag skulle få nå,n men nej då ändå smög jag in på 89m, 94m och 102m men ändå

ut med vingarna och vinglade iväg = borta!

Någon som upplevt detta med 270?

Jagat med 223 jakmatch och 69grs scenar = ok

308 med 8g sako ce och 155grs scenar = ok

6,5 120grs Jaktmatch kula (handladdad) och scenar 108grs = ok

Men 270 är hopplös!!!!!!!!! Supernöjd annars med den på alla sätt UTOM toppbössa är den perfekt!!!!!

Har beställt 135grs sierra bthp Matchking är det rätt medicin eller någon som har något bra förslag?

Tacksam för svar, är inte här inne jätteofta så feedback kan dröja några dagar.

det är ju kul att skjuta men åker man 120 mil så är det ännu roligare om man får med nåt frå skogen oxå,

fruga börjar bli misstänksam

Träffen har helt enkelt inte "Suttit där"

Kontrollskjutit i den temperatur du jagar i?

Kontrollerat så träffläget inte förändras av stödet du använder?

Kan rekylupptagningen i skjutställningen du har vid toppjakt spöka?

Jaktmatch har för övrigt oftast skitprestanda jmf med matchpatroner och patroner som du laddar själv så jag tror den nya ammon kan hjälpa om ovanstående vanliga problem är åtgärdade.

Sako har en 130gr trubbnos/helmantel som kan vara ett alternativ. Tvvärr så har jag aldrig fått den att skjuta riktigt bra i min bössa! Den trivs bäst med 140gr kulor...

//jonas

Hund?

Helt ärligt borde en pippi bara sopa rakt ner efter att du har knäck bröstbenet på den med kulan, men det kanske är sega pipplisar dessa orrar, inte vet jag.

Ty jag har aldrig poffat på någon med kula.

/Christian

Träffen har helt enkelt inte "Suttit där"

+1

Svårare än så är det inte. Om du anser dig ha skjutit in korrekt och har pålitlig utrustning så finns det bara en förklaring: rekylen. Skillnaden i träffläge mellan olika stöd är för stort.

En orre faller som en sten om du placerar en .22-pärla - i samma fart som din .270 - i den, så glöm tankarna på att det skulle vara kulans fel.

-- Mats

Tack för inläggen!

För att vara från denna del av sverige får jag anse mej likvärdig en norrbottning!

Har jagat fågel på detta vis i snart 20år, som mest var jag uppe 4a vändor ett år och många mil på skidor har det blivit, många mil! (skryter inte om antalet fåglar men mätt har jag blivit någon gång)

Då varje resa är ca 120mil så utförs inskjutning/kontrollskjutning minutisiöst så även packning av rygsäck och kläder.

övar en del med detta innan jag åker. Finns inge anledning att fuska med detta när man lägger såmycket tid och pengar på detta

Har mycket svårt att tänka mej att skottet är "felplaserat" hela tiden, utan att sticka ut för mycket så tror jag helt enkelt inte att 7 orrar i rad är mitt fel.

till frugans förtret står det att antal sm tecken/pallplaseringa hemma detta hör i och för sig inte hit MEN!

Har aldrig råkat ut för detta i någon annan kaliber, visst har det blivit någon "strykare" och en å annan bom men där är felet mitt.

Hittade en fågel för några år sedan efter drygt 1 timmes letande. Skottet satt perfekt! ca 2cm under vitpricken och ändå flugit nästan 200m.

det värsta jag va med om var 4 skott i en tjäder, alla satt å ändå vinglade iväg ca 50m!

Att 270 åkte med iår igen trots erfarenheten var att vi hade älg kvar uti fall att.

Nu till två av inläggen ovan

- Var får man tag i sakos rundnos HM?

- Eftersök utförs ALLTID, dock är hund inte möjligt att ha med då några ställen jag jagar på är 8km skidåkning bara för att komma till rågången och med dryga metern i snödjup? min tyskterrier har nog roligare hemma, skulle nog gå under "djurplågeri" att ha med den.

Dock för övrig jakt är jag kär i kalibern, fantastisk kompromiss med kulbana, effekt och rekyl!

Jag har upplevt samma men med kaliber 223rem. Träffen sitter där. Ibland har orren till och med trillat ner men ändå blir det besvärliga eftersök. En orre fick jag springa ikapp och avliva men när jag skulle ta ur bröstfilerna så var bröstbenet delvis söndersmulat. Fattar inte att den ens levde. Orrar och skogsfågel överlag ÄR otroligt sega. Nuförtiden jagar jag toppfågel med en 6,5a och jag har aldrig upplevt samma problem med den kalibern. Både Norma jaktmatch 6,5g HP och Lapua Scenar 7g funkar fint. Scenaren är dock betydligt bättre på längre håll men lite elak på kortare typ -140 meter.

En lång spetsig FMJ fäller sällan fåglarna rakt under trädet med en träff i bröstbenet. Ska man skjuta typ 9grams fmj i 6,5 så gäller det att skottet sitter i ryggplåten då faller alla fåglar som lod oavsett kula, alla träffar i bröstköttet är egentligen för låga.

Skogsfågeln är extremt hårdskjuten i förhållande till sin storlek jag har sett tjädertuppar flyga över 200 meter med helt sönderskjutet hjärta hur det går till vet jag inte men går gör det.

Har ingen koll på kulor i .270 men en knubbig fmj eller hårdmantlad match kula brukar vara goda val.

Jag har skjutit ett gäng Orrar med Normas helmantel i kal. 270 Win. Jag handladdade kulan själv och var helnöjd med precisionen och effekten.

Jag hade en dålig träff på en Orre som flög långt. Den hittade jag till slut av hundarnas hjälp, träffen satt genom båda låren och lågt i bröstet.

Har ingen koll på kulor i .270 men en knubbig fmj eller hårdmantlad match kula brukar vara goda val.

Normas helmantel i 270 är trubbig. BC:n ligger kring 0.3XX