Idag är en sorgens dag för de enorma flockar med ripor som irrar omkring planlöst på Ultevis soldränkta vidder. Ovetande om den annalkande faran. Två jaktmaskiner av sällan skådat slag kommer under helgen att göra tillvaron mycket svår för ripflockarna i detta norrländska ripmecka.

Idag så åker vi äntligen upp!! Vad jag längtat!!

Vet inte riktigt vad jag ville med detta inägg..? Basunera ut min glädje kanske? För glad är jag!

önskar er en god jakt lycka  ;D hoppas på bilder  :

Lycka till ;D

Ha det så bra då. Själv tillbringar jag hela helgen i vår underbara gruva.Är dock ledig v.10 och åker då på en femdagars-tripp till P-haure ;D

LALLE  > > > enligt gammalt fint jägarskrock så önskar man inte en jägare god jaktlycka.....

Det betyder otur.....

Ta tillbaka det, eller alla forumets förbannelser kommer att drabba dig......betupptagning från skånska myllan iförd hellyhansen och goretex, leverera billig öl till alla forumets medlemmar från grannlandet i väster, igensvetsat vapenskåp, löptikar kretsande runt dig och dina hundar (om du har hanhund) och till sist vi kommer att skjuta mårten gås och förbjuda svartsoppan.(och spettekakan)

Skitjakt på dig Niak  och hoppas att vädret blir bra;).

otur å förbanselse över er då, å mycke blod!  >

vidskepligheten kan du avara, men om de betyder så

mycke för er tar jag väll tillbaka  >

Jaha så var det dags att rapportera om dagen då riporna darrade av skräck... Bilder kommer senare hoppas jag.

Dagen började vid den okristeliga tiden 0430. Släpade ut min lekamen till bilen och svängde förbi och hämtade en kompis som hade försökt starta dagen med att äta en 120grams hamburgare med extra allt och nu intagit en nyans som drog åt det ljusgröna hållet. Nåväl, i med snus och iväg åkte vi.

Allt gick smidigt och skoterfärden inleddes. Vid 0800 var vi framme vid kojan där vi hade tänkt oss att bo och beslutade oss för att ta en snabb rcognoceringstur och kolla läget innan vi packade upp. Dalen var särdeles tom på ripa så vi gick till plan B, en annan stuga en mil bort. Vi styrde skotrarna dit, packade in oss, käkade lite, söt in bössorna och drog upp på fjället för att jaga.

Vädret var bra, inte så kallt, solsken med tyvärr en hel del blåst. Ripor fanns det gott om. Stora skockar med fjällisar, relativt trygga. Men då började strulet. Jag och kompisen beslöt oss för att dela på oss och jaga på varsin skock, sagt och gjort och inom 10 minuter låg jag 30 meter från en skock på 20 fjällisar och valde i kikarsiktet vem som skulle hamna i säcken. Valet hamnade på en särdeles rund lite tjocksmock till ripa som förnöjt satt och betraktade mig mellan två stenar. Betrakta den här tänkte jag och sände en en 22wm kula i riktning mot det bröst. Tre skott senare satt samma tjockisripa kvar och blängde på mig, om än något mindre förnöjd. En fjärde kula som visslade förbi honom gjorde att hela skocken tog beslutet at fytta sig till en lite lugnare plats. Kvar satt jag med tomt magasin, tom ryggsäck och et stigande blodtryck.

Provskjutning av bössan visade att den tog ca 8 cm åt vänster, med rejäl spridning på skotten. Jaha... skruvade lite och joggade efter ripflocken som bara flyttat sig ett hundratal meter. Efter lite mickel så låg jag återigen, denna gång på 20 meter, och siktade på en ripa som solade sig på en sten. När jag återigen skjutit tomt magasinet och riporna levde och frodades ställde jag mig upp vrålade ut min frustration och funderade på att gråta en skvätt.

Ny koll på hur bössan gick. Improviserade en tavla med hjälp av viltrapporten och lite snus. Jag prickade fanimig överallt utom där jag siktade. Satt och begrundade mitt öde ett tag och fortsatte sedan jaga. Dagen fortsatte i samma stil, många skott mycke ripa men inga ripor i säcken. Jo en lyckades jag slumpa in... som ett tröstpris.

Andra dagen var ungefär samma fast med mindre fågel, lika mycket missar. Ägnade mig åt att köra skoter istället, det var helt sjukt bra före.

Summa sumarum. Tre ripor för mig, ett tiotal för kompisen. Bössan var en lånad bössa(min gode fars) och så mycket kan jag säga att nästa år har jag en egen bössa. Med friliggande pipa och syntet eller laminatstock. Men vi hade iallafall tur med vädret!

Kul att det fanns fågel iaf.

Ibland är man inte så överens med bössan, det ingår liksom i jakten.

Men du glömde väl inte bort vindavdriften under skyttet

Jaha så var det dags att rapportera om dagen då riporna darrade av skräck... Bilder kommer senare hoppas jag.

Dagen började vid den okristeliga tiden 0430. Släpade ut min lekamen till bilen och svängde förbi och hämtade en kompis som hade försökt starta dagen med att äta en 120grams hamburgare med extra allt och nu intagit en nyans som drog åt det ljusgröna hållet. Nåväl, i med snus och iväg åkte vi.

Allt gick smidigt och skoterfärden inleddes. Vid 0800 var vi framme vid kojan där vi hade tänkt oss att bo och beslutade oss för att ta en snabb rcognoceringstur och kolla läget innan vi packade upp. Dalen var särdeles tom på ripa så vi gick till plan B, en annan stuga en mil bort. Vi styrde skotrarna dit, packade in oss, käkade lite, söt in bössorna och drog upp på fjället för att jaga.

Vädret var bra, inte så kallt, solsken med tyvärr en hel del blåst. Ripor fanns det gott om. Stora skockar med fjällisar, relativt trygga. Men då började strulet. Jag och kompisen beslöt oss för att dela på oss och jaga på varsin skock, sagt och gjort och inom 10 minuter låg jag 30 meter från en skock på 20 fjällisar och valde i kikarsiktet vem som skulle hamna i säcken. Valet hamnade på en särdeles rund lite tjocksmock till ripa som förnöjt satt och betraktade mig mellan två stenar. Betrakta den här tänkte jag och sände en en 22wm kula i riktning mot det bröst. Tre skott senare satt samma tjockisripa kvar och blängde på mig, om än något mindre förnöjd. En fjärde kula som visslade förbi honom gjorde att hela skocken tog beslutet at fytta sig till en lite lugnare plats. Kvar satt jag med tomt magasin, tom ryggsäck och et stigande blodtryck.

Provskjutning av bössan visade att den tog ca 8 cm åt vänster, med rejäl spridning på skotten. Jaha... skruvade lite och joggade efter ripflocken som bara flyttat sig ett hundratal meter. Efter lite mickel så låg jag återigen, denna gång på 20 meter, och siktade på en ripa som solade sig på en sten. När jag återigen skjutit tomt magasinet och riporna levde och frodades ställde jag mig upp vrålade ut min frustration och funderade på att gråta en skvätt.

Ny koll på hur bössan gick. Improviserade en tavla med hjälp av viltrapporten och lite snus. Jag prickade fanimig överallt utom där jag siktade. Satt och begrundade mitt öde ett tag och fortsatte sedan jaga. Dagen fortsatte i samma stil, många skott mycke ripa men inga ripor i säcken. Jo en lyckades jag slumpa in... som ett tröstpris.

Andra dagen var ungefär samma fast med mindre fågel, lika mycket missar. Ägnade mig åt att köra skoter istället, det var helt sjukt bra före.

Summa sumarum. Tre ripor för mig, ett tiotal för kompisen. Bössan var en lånad bössa(min gode fars) och så mycket kan jag säga att nästa år har jag en egen bössa. Med friliggande pipa och syntet eller laminatstock. Men vi hade iallafall tur med vädret!

1 koja aime?

2 koja vuoitor?

Jaha så var det dags att rapportera om dagen då riporna darrade av skräck... Bilder kommer senare hoppas jag.

Dagen började vid den okristeliga tiden 0430. Släpade ut min lekamen till bilen och svängde förbi och hämtade en kompis som hade försökt starta dagen med att äta en 120grams hamburgare med extra allt och nu intagit en nyans som drog åt det ljusgröna hållet. Nåväl, i med snus och iväg åkte vi.

Allt gick smidigt och skoterfärden inleddes. Vid 0800 var vi framme vid kojan där vi hade tänkt oss att bo och beslutade oss för att ta en snabb rcognoceringstur och kolla läget innan vi packade upp. Dalen var särdeles tom på ripa så vi gick till plan B, en annan stuga en mil bort. Vi styrde skotrarna dit, packade in oss, käkade lite, söt in bössorna och drog upp på fjället för att jaga.

Vädret var bra, inte så kallt, solsken med tyvärr en hel del blåst. Ripor fanns det gott om. Stora skockar med fjällisar, relativt trygga. Men då började strulet. Jag och kompisen beslöt oss för att dela på oss och jaga på varsin skock, sagt och gjort och inom 10 minuter låg jag 30 meter från en skock på 20 fjällisar och valde i kikarsiktet vem som skulle hamna i säcken. Valet hamnade på en särdeles rund lite tjocksmock till ripa som förnöjt satt och betraktade mig mellan två stenar. Betrakta den här tänkte jag och sände en en 22wm kula i riktning mot det bröst. Tre skott senare satt samma tjockisripa kvar och blängde på mig, om än något mindre förnöjd. En fjärde kula som visslade förbi honom gjorde att hela skocken tog beslutet at fytta sig till en lite lugnare plats. Kvar satt jag med tomt magasin, tom ryggsäck och et stigande blodtryck.

Provskjutning av bössan visade att den tog ca 8 cm åt vänster, med rejäl spridning på skotten. Jaha... skruvade lite och joggade efter ripflocken som bara flyttat sig ett hundratal meter. Efter lite mickel så låg jag återigen, denna gång på 20 meter, och siktade på en ripa som solade sig på en sten. När jag återigen skjutit tomt magasinet och riporna levde och frodades ställde jag mig upp vrålade ut min frustration och funderade på att gråta en skvätt.

Ny koll på hur bössan gick. Improviserade en tavla med hjälp av viltrapporten och lite snus. Jag prickade fanimig överallt utom där jag siktade. Satt och begrundade mitt öde ett tag och fortsatte sedan jaga. Dagen fortsatte i samma stil, många skott mycke ripa men inga ripor i säcken. Jo en lyckades jag slumpa in... som ett tröstpris.

Andra dagen var ungefär samma fast med mindre fågel, lika mycket missar. Ägnade mig åt att köra skoter istället, det var helt sjukt bra före.

Summa sumarum. Tre ripor för mig, ett tiotal för kompisen. Bössan var en lånad bössa(min gode fars) och så mycket kan jag säga att nästa år har jag en egen bössa. Med friliggande pipa och syntet eller laminatstock. Men vi hade iallafall tur med vädret!

1 koja aime?

2 koja vuoitor?

Nix.