Fann lite bilder i en folder på datorn och blev lätt nostalgisk. I det här fallet talar jag om min gamla favoritbössa Sako 75 Hunter i 270 Win som jag jagade med under nån säsong eller två. Det statistiska underlaget är i vanlig ordning skralt, men det hann iaf bli tre rådjur och en räv med bössan vilket i min värld är godkänt.

Jag jagade med handladdade Remington Core-Lokt 130-grainare. Pga en ganska "långsam" pipa samt oförmåga att vilja leka med maxladdningar så fick jag inte upp denna kula i mer än 853 m/s. Det borde normalt sett gå att få upp hastigheten nästan 100 m/s ytterligare, men av resultaten att döma så skulle det varit helt onödigt. Laddningen sköt riktigt bra och lämnade definitivt inget att önska ur ett träffbildsperspektiv.

Här är skapelsen på eftermiddagen den 16/8 2008...

...efter att på morgonen samma dag brukats att ta både bock och räv avdaga. Räven sköts på 110 meter och bocken på 50 meter.

Kvällen den 22/8 en dryg vecka senare föll denna lilla herre efter ett skott lite snett framifrån på ca. 70 meter:

'

Rent terminalballistiskt kan jag konstatera att det inte varit värt något alls att pressa upp kulan snabbare än så här. Hurpass hård kulan är i sig vet jag inte riktigt, men den har iaf inte "exploderat" utan verkar hålla ihop ganska bra. Med utgånghastighet på 950 m/s hade sannolikt resultatet varit annorlunda. Det är därför med stor nyfikenhet jag nu ser fram emot att få nedlägga rådjur med K95:an och 5,6x52R-pipan där fabriksammon (70 grains blyspets) gör 836 kronograferade sekundmeter.

Det är med en klump i magen jag inser att denna bössa nu huserar i annans vapenskåp. Rent estetiskt vinner bössan inga priser då nätskärningspanelerna sätter p för det direkt, men oj vilken trevlig bössa att skjuta med. Det visade sig inte minst 2010 när jag vann både vanliga jaktstigen och insatsskjutningen i Varberg/Obbhult med denna bössa. Då sköt jag dock utan dämpare.

Nu har jag en Sako Hunter i 7mm RM på ingång och den passar mig om möjligt ännu bättre än vad Sako 75:an gjorde. Frågan är bara om den kommer ge mig lika goa känslor och minnen som 270:n gjorde...

Prydlig bössa! Trots nätskärningen, tycker jag ändå att helhetsintrycket är klart positivt och jag personligen skulle nog haft svårt att göra mig av med en slik bössa. Jag vet ju bara hur det är med min "gamla". Den borde man kanske rent praktiskt byta in, men det tar ändå emot. Men då är ju jag också "aningens" segare med sånt än vad du är... Intressant dock att denna finländare också var lite långsam i pipan.

Sen ger mig såna här trådar så jäkla dåligt samvete, trevlig text och snygga bilder. Jag får ta mig i kragen och starta igång en jaktdagbok, om inte annat för min egen skull. Men jag är ju så seg med att fixa till bilder och skriva ihop informativa inlägg.

Skön bössa. Jag har ju alltid tyckt att Sakos bössor varit ruskigt "skjutbara". Rejäl stockning med bra handutfyllnad.

En 75:a i 375 H&H med optimistiskt laddade 270 grs kulor var inga problem att hantera, trots Monte Carlo kolven.

Otroligt mycket skönare än diverse tunna och skramliga plastkolvar.

Bara att gratulera till 5,6X52R. Den optimala klass 2 - smällen! Även, som i mitt fall, i en gammal trög Brno.

Det enda jag ångrar är jag inte skaffade en sådan tidigare.

//Danne

Jag får ta mig i kragen och starta igång en jaktdagbok, om inte annat för min egen skull. Men jag är ju så seg med att fixa till bilder och skriva ihop informativa inlägg.

Det lär ju knappast vara några problem

Skön bössa. Jag har ju alltid tyckt att Sakos bössor varit ruskigt "skjutbara". Rejäl stockning med bra handutfyllnad.

Visst är de? Jag har vid flera tillfällen velat runt och kortlistat några fabrikat, men alltid kommit tillbaka till Sako (och Blaser). Varit svag för Sauer men de passar mig inte i händerna, bl.a. pga det tunna pistolgreppet utan handutfyllnad.

Snart tre Sako i skåpet igen

Letar nu efter en mekanism för nästa Sako-projekt. Har ju bara ett Sako-lås hemma nu, och det går ju inte...

Helst en fin Finnbear-låda, och sedan en ny pipa i 9,3, .338 eller .375. Eller kanske .300 WM i en helt sjukt lång pipa.

Har faktiskt varit missnöjd med en Sako också. Nämligen deras förra .22:a, Finnfire.

Men rent skjutmässigt var den fin.

//Danne

Har faktiskt varit missnöjd med en Sako också. Nämligen deras förra .22:a, Finnfire.

Ok? Jag var väldans nöjd med min Finnfire Varmint som jag, mitt nöt, sålde. Har nu en CZ 453 Varmint som är sorglig i jämförelse.

...var inga problem att hantera, trots Monte Carlo kolven.

Förstår inte riktigt de generella aversionerna mot bra utformade MC-kolvar nuförtiden. Missförstå mig rätt...jag kan definitivt se fördelen med en rak stock för de som företrädesvis skjuter liggande eller sittande i skjutstol...men för oss 'jägare' som rör sig i skog och mark och tar en hel del skott stående eller sittande i jägarmässiga ställningar...ser jag klara fördelar med en bra MC-kolv. Men det är klart...alla är vi skapta olika...det finns ju folk utan hals och då passar säkerligen en rak kolv bra även för stående skytte

För övrigt en fin bössa du hade 'exabit'...förstår saknaden...det är nåt speciellt med de 'gamla 75:orna' som inte riktigt de nyare 85:orna har tycker jag! Speciell saknad också efter en bössa som man har mycket trevliga jaktminnen med! Mysig kaliber som jag alltid varit nyfiken på men aldrig ägt själv (ännu)

Krall, är nog inne på din linje. Svårt att tänka mig mer bekväma stockar att skjuta med i stående och sittande i torn än Sako 75 och liknande. En rak stock är förstås bra för minimalt pipuppslag i rekylen, men samtidigt får man höja axeln på ett högst obekvämt sätt för att få till siktbild i stående. Jag föredrar definitivt stockar typ Sako 75 och Sako Hunter för all "normal" jakt. För liggandeskytte finns det dock bättre lösningar.

Ok? Jag var väldans nöjd med min Finnfire Varmint som jag, mitt nöt, sålde.

Sover lite dåligt än för att jag sålde min. Hade iofs en god anledning men ändå.

För min del är det ingen "generell aversion". Men en rak kolv med bra pistolgrepp tycker jag personligen är klart bättre för att ta upp rekyl och för snabb "skott återhämtning". Oavsett skjutställning och tidspress.

När det gäller Monte Carlo så finns det sådana som fungerar bra och mindre bra. Sakos och Tikkas är jäkligt sköna, medan andra inte är helt lyckade om kalibern ger lite rekyl.

- Å andra sidan har jag skjutit mycket sportskytte med de mest spejsiga kolvar, men då anpassades den hela tiden för aktuell skjutställning.

Finnfiren (en Finnfire varmint) var fin att skjuta med och balansen i stående bland det bästa jag har använt.

Men underbeslag i plast och ett smäckigt magasin som slets ner. Spinkig utkastarfjäder i bockad tråd som sprätte iväg för mig några gånger.

Kolvträet var poröst och slog sig så fort ett moln kom på himlen. Löstes dock till viss del med plastning och ny oljeboning.

Känns tungt att gnälla så mycket på en Sako, men jag återgick till Anschutz