En kar spurte hvordan jeg holdt i rifla ved bipodskytte. Har egentlig aldri tenkt noe særlig over det, men laget en illustrasjonsfilm.

For meg utgjør håndgrepet forskjellen på "god samling" og "bughole". Med et godt håndgrep er det forholdsvis "enkelt" å skyte et 3 skudds bughole med bipod, men å gjøre det samme med 10 skudd er langt mer krevende.

Intressant ämne.

Min uppfattning är att vapnet, även vid användande av bipod måste förhålla sig rätt till skyttens axel samt till eventuellt underlag.

Personligen tillser jag att kolven alltid ligger lågt och djupt in i axeln-övre bröstmuskeln - alltid på samma sätt - även vid bipodskytte. Jag tillser även att kolvens nedersta del alltid stöder lätt emot den hand som ansluter mot kolvens bakdel - såsom stöd - låter härvid aldrig kolven ligga an emot marken eller annat precisionsförstörande underlag.

Jag använder inte s.k. bean-bag eftersom detta hjälpmedel ofta försvårar själva skyttet i rena jaktsituationer (på skjutbanan är dock en bean-bag ett ypperligt tillbehör).

Min uppfattning är att alltid eftersträva identiska förhållanden då skottet avfyras - således gäller principen att undvika variation i kolvens anliggning mot kroppen samt vapnets/kolvens anliggning mot övriga föremål. Erfarenheten säger mig att det minsta lilla avsteg som sker ifrån den generella fältmässiga inskjutnings-ställningen resulterar i en sämre träff.

Vidare tillser jag alltid att benstödet är lutat så långt fram som möjligt innan avfyring - förutsatt att en sådan modell av benstöd som tillåter en fram-bakledes rörelse används - detta med uppenbart syfte att låta vapnet rekylera med minsta möjliga motstånd och påverkan från benstödet.

Mvh