Jag har lite frågor. dock för sent för något vidare långt inlägg. skriver på mobilen så får ursäkta divese felskrivningar.

Så nu börjas det.

Vad görs med följande arter för dess framtid.

Korpen, skrattmåsen, silltruten, ormvråken?

Skrattmåsen är inget annat en ett rent störningsmoment överallt här i våra områden. vaknar av dess skrikande när man bor i stan. samt på jaktmarken ser man flockar om hundratals. om inte mer. skiter ju ner ÖVERALLT till förbannelse.

ormvråken.... är den verkligen så sällsynt längre? tycker mig i så fall ha hittat världens smabbaste fågel för vart jag än åker förföljs jag av någon individ. lite ironiskt skrivet men kom igen?!? Korpen likaså.

Det verkar vara enklare o förbjuda vissa arter o sen skita i dess mängd än att följa med stammarna så dom faktiskt kan hållas på rimlig nivå. eller iaf inte ha känslan av att man matar statens pippifåglar när man bedriver viltvård åt fågelfän ute i naturen? För fältfågeln. frilevande o friuppfödda fåglar pratar jag ju eå om är inte mkt o hurra över. räknade dock till 46st ormvråkar på ett tillfälle på en plats på jaktmarken när de skulle släppas ut en bur rapphöns. 46 ormvråkar över huvudet ger knappast ett leende på läpparna vid dessa tillfällen!

Fågelpopulationer går upp och ner, precis som andra populationer. De exempel du tar är dock inte ointressanta. Skrattmåsen var extremt ovannlig fram till ungeför andra världskriget, men ökade sedan kraftigt pga ändrat jordbruk. Nu har den minskad länge, även om det verkar stabiliserats litet på senare tid. Den minskar dock 2,3 % per år. SKrattmåsen är extremt viktig som predatorskydd för änder, doppingar och andra våtmarksfåglar, eftersom de skränande flockarna håller borövare bort. En skrattmåskoloni är därför adelsmärke för en riktigt bra våtmark/viltvatten. Bra med andra ord. Men ja, de väsnas onekligen...

Silltruten har minskat med c:a 30 % sedan 70-talet, men stabiliserats på en lägre nivå som bedöms vara nära hotad enligt rödlistan. Äter nästan bara fisk och gör få hyss... och funkar därmed dessutom litet som skrattmåsen. Finns i två raser i Sverige, och den som minskat är främst den som finns i Östersjön.

Ormvråken är vår vanligast rovfågel, och den äter främst gnagare, grodor och ormar. Har troligen minskat jämfört med för 50-60 år sedan, men ingen vet säkert. Samtidigt- vad gör de för skada? Jag tycker personligen de är häftiga "kollegor". Det finns dessutom ingenting som är så extremt eldfängt som potentiell jakt på rovfåglar, och det gäller både bland ornitologer och allmänheten. Det finns inget som helst stöd för en sådan jakt, och det skulle sänka vårt förtroendekaptial rejält om vi försökte få till en sådan, isynnerhet om det inte finns andra skäl än "det finns många".

Korp- håller helt med dig. EU... vi jobbar med frågan, men detta är ett långsiktigt arbete... men nu har vi i alla fall regeringen med oss i ambitionen att skapa ett mer flexibelt fågeldirektiv.

Okej då måste vi ha tur med silltruten. för den är tämligen stor den stammen i detta område!

Skrattmåsen låter inte bara mkt. den mängden vi har i varberg är direkt opassande när dom ger ifrån sig sina skitattacker över halva stan. visst inte något jätteproblem men ändock inge behagligt heller. förstår dock deras värde som rovdjursmaten.

Ormvråken som lever i detta område är tämligen vass på att plocka både fasaner och änder. iof mkt stödutsatt pga dålig stam av dessa fåglar. men även på sina håll för jakten. häftiga rovfåglar är det hel klart men den mängden som finns här är direkt negativ mot övriga fågelstamen hos nyss nämnda fågelart. full förståelse dock för allmänheten vill ha kvar dessa oxå.

Korpen önskar jag er lycka till med. fanns det i te med i något hörn när vi gick med i eu att vi skulle få bestämma lite själva angående jakten?

Vilket som sket det sig helt. känns det som.

Tackar dock för svaren.

Mvh marcus

Var kanske oklar; skrattmåsen skyddar genom att vara många & arga dvs jagar bort borövare.

Yep, på västkusten har inte silltruten gått tillbaka lika mycket, och det stämmer även att den mer och mer börjat finnas i anslutning till tätorter.

EU. Jo, det hade varit listigt att gå in med sådana krav. För bland annat korpen. Och det var förstås listigt av jaktmotståndarna att hävda att allt skulle vara som förr...

lätt o vara efterklok. tycker dock mest hela eu är ett skämt men de är en annan historia!

en helt annat fråga.

angående grytrevolvar. har hört från 2 personer att när licenstanterna pratat med er ( eller hur det nu ligger till på den biten ) så har ni tyckt att behovet varit omotiverat?

vet inte vem av er som har hand om den frågan samt hur det har gått till men mina två bekanta var inte alls nöjda med vad ni hade "hjälpt till med"

varför motarbetades dessa två personer? är inte helt vilsen ute om jag har hört om liknande händelser förut i denna tvist. surt att bli motarbetad som rovviltsjägare av sitt egna förbund för att klart underlätta för både jägaren samt en mkt smidigare o då i sin tur säkrare avlivning.

flerskotts samt enkelskotts revolvar. hur ställer ni er där?

ursäkta den krångligt formulerade frågan men vet inte riktigt hur jag ska föra fram det på annar vettigt sätt.

Vänliga Hälsningar.

Ola är säkert bättre skickad att besvara vapenfrågan men jag gör ett försök. Det vi gör är att vi bistår polisen vid dylika ansökningar med specialkunskap. För att få en flerskottare så behöver du bedriva väldigt omfattande eller yrkesmässig jakt. Det finns då ett regelverk i botten och vi svarar helt enkelt polisen på om den sökande klarar kraven eller om det endast är enskottare som är aktuellt. Kraven är ganska tydliga så det är aldrig en bedömning - endera fixar man dem eller inte. Ofta tolkar då den sökande detta som att vi motarbetat dem när allt vi gjort är att följa ett regelverk och gett ett utlåtande.

Givetvis skulle vi kanske helst av allt skita i detta och lämna bedömningen helt åt polisen, vi skulle iaf inte tappa medlemmar som är sura för att de inte fått licens. Men, då skulle polisen äga frågan helt själv och jag är inte säker på att det skulle gynna jägarna i det långa loppet. Förståelsen för nyttan av flerskotts enhandsvapen vid jakt är inte direkt stor hos vare sig polisen eller allmänheten i dessa dagar...

Det finns då ett regelverk i botten och vi svarar helt enkelt polisen på om den sökande klarar kraven eller om det endast är enskottare som är aktuellt. Kraven är ganska tydliga så det är aldrig en bedömning - endera fixar man dem eller inte.

Det här regelverket med kraven som är ganska tydliga borde väl finnas någonstans för alla och envar att på ett enkelt och okomplicerat sätt läs och då kunna göra en egen förhandsbedömning av sitt egna "case". Finns det?

undrar samma sak. känner att många såna saker är ytterst svävande!

jo jag kan tänka mig att det är svårt för allmänheten att förstå behovet av flerskottare. MEN borde inte ni då försöka förklara iaf för polisen som ibland är skrämmande okunnig på området varför det är så pass mkt bättre för djuren o de snabba avslutet.

frågade min licensdam angående skyddsjakts licens på luftgevär. 10 påskrifter minst eller om de va 12st. gärna dubbelt så många.

då säger en annan att där han bor behövdes bara 4st gårdars underskrift.

jag struntar i att vi fick så högt antal. DOCK tycker jag att det borde vara tydligare regler så det inte blir en massa privata tyckande o tänkande!!! vilket nu är fallet...

Silltruten har minskat med c:a 30 % sedan 70-talet, men stabiliserats på en lägre nivå som bedöms vara nära hotad enligt rödlistan. Äter nästan bara fisk och gör få hyss... och funkar därmed dessutom litet som skrattmåsen. Finns i två raser i Sverige, och den som minskat är främst den som finns i Östersjön.

Hur eldfängt skulle det vara att föreslå jakttid på silltrut under samma tidsperiod som havstrut i Hallands och Västra Götalands län?

Hur eldfängt skulle det vara att föreslå jakttid på silltrut under samma tidsperiod som havstrut i Hallands och Västra Götalands län?

Ja och skrattmås med under samma tid! Tro det den som vill men de jag skjutit vid skyddsjakt har ofta ätit korn och andra frön.

I övrigt kan jag bara hålla med i vad Turbo Hunter skriver, skrattmåsen är den vanligaste måsarten här, och silltruten är den vanligaste trutarten.

Rovfåglar är som redan sagts allmänheten kära, men jag frågar ändå för säkerhets skull om något görs angående duvhök och fjällvråk som ingen kan påstå är några dagmammor åt småviltet?

Silltruten är rödlistad (nära hotad, dvs lägsta klassningen) och fjällvråken likaså, då bägge arterna minskat rejält. Skrattmåsen har stabiliserat sig på en lägre nivå än tidigare, och har som nämnts ovan en direkt natur- och viltvårdsnytta. Har svårt att se någon övertygande anledning att införa jakt på någon av dem. Skulle vi få igenom det om vi försökte? No way. Vi verkar ju inte ens lyckas med arter som ökar starkt och som äts... i alla fall inte förra gången det begav sig.

Duvhök... japp, den decimerar onekligen det jaktbara viltet, men inte heller här lär det finnas någon utsikt att få igenom ett sådant förslag om vi skulle vilja. Däremot är det solklart att vi skulle få lägga en hel del resurser på att återskapa förtroende så att vi kommer vidare i andra frågor. Denna typ av avvägningar tvingas vi göra hela tiden, vilket kan vara frustrerande såväl för oss som jobar med det som för dem som tycker att vi inte gör något. Vårt mål är dock förstås att slå vakt om våra intressen så effektivt som möjligt, och då krävs det en viss fingerfärdighet och lyhördhet. Inte gentemot andra intressen, men gentemot dem som bestämmer. Allt handlar om att ha väl underbyggda förslag och förtroende, såväl hos myndigheter som politiker. Samt att inse att allmänhetens (väljarnas) attityder självfallet är något som politkerna ska och måste bry sig om. Allmänheten är skeptisk till predatorkontroll, och det gäller i synnerhet rovfågel.

Hur många har vi av ovanstående arter?

Hur gamla är de uppgifterna?

Vad krävs för att få in färska uppgifter?

Hur många individer krävs för att en art ska upphöra att vara rödlistad?

Hur många har vi av ovanstående arter?

Det kom en bok i ämnet härom dagen, där en av våra kollegor är en av författarna. Jag har dock mitt ex på kontoret... återkommer därför.

Hur gamla är de uppgifterna?

Pinfärska.

Vad krävs för att få in färska uppgifter?

Inventeringar sker hela tiden, men syftar normalt till att mäta förändringar snarare än faktiska antal.

Hur många individer krävs för att en art ska upphöra att vara rödlistad?

Rödlistan bygger ffa på förändringar, snarare än antal. Minskar en art exempelvis från 4 miljoner till 2 miljoner kan man utgå från att något är rejält snett, och att det finns en utdöenderisk, typ.

Hur många har vi av ovanstående arter?

Det kom en bok i ämnet härom dagen, där en av våra kollegor är en av författarna. Jag har dock mitt ex på kontoret... återkommer därför.

Den här?

http://www.sofnet.org/sof/huvudnyhet/huvudnyhet-2012/sofs-nya-bok-en-succe/

Just den!

Det här regelverket med kraven som är ganska tydliga borde väl finnas någonstans för alla och envar att på ett enkelt och okomplicerat sätt läs och då kunna göra en egen förhandsbedömning av sitt egna "case". Finns det?

Ställer frågan igen då... eller tar jag jobbet ifrån någon tjänsteman om uppgifterna läcker ut? ;-)

Knappast Dahla,

och vi vill som sagt egentligen inte ha det uppdraget...

http://www.naturvardsverket.se/Documents/foreskrifter/nfs2002/NFS2002-18.pdf

http://www.naturvardsverket.se/Documents/foreskrifter/nfs2010/nfs_2010_09.pdf

http://www.polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/FAP/FAP551_3_RPSFSSedan2009_13.pdf

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19960070.htm

Sedan finns det förstås en massa förarbeten till lagar och föreskrifter, samt domar. Vi har som en del i vårt allmänna uppdrag att bistå myndigheterna vid bedömningen av om ett visst vapen uppfyller kraven, men bistår förstås även medlemmar med juridiska råd i enskilda fall.

Det där är inte enkelt och okomplicerat

Dom länkarna har jag sedan tidigare men vad som vore änskvärt är en lite folder på ett A4 eller två där det relevanta är sammanställt...

Dahla,

om det gick att sammanställa på en A4 som hanterar alla möjligheter så hade förstås inte Tillståndsmyndigheterna och NV knappast behövt vår hjälp ! När det exempelvis gäller just grytrevolver tycker jag inte texten är särskilt komplicerad att tolka, men den ser förstås inte ut som vi egentligen vill... självklart är det för alla och envar som bedriver grytjakt eller jakt efter grävling med ställande hund en fördel att ha flerskottskapacitet. Vilket dock inte är vad vi har att uttala oss om i det enskilda fallet.

Hur många har vi av ovanstående arter?

Nu så, data från boken ovan:

Silltrut- 19 000 par; pop. i Östersjön minskade kraftigt men har sedan återhämtat sig något.

Skrattmås- 98 000 par. Ökade länge, gick sedan ned och har nu stabiliserats.

Fjällvråk- 3 000 par. Har minskat, och fluktuerar mycket beroende på gnagartillgång.

Duvhök- 7 600 par. Hyfsat stabil under de senaste 30 åren.

Dahla - maila mig så kan du får de riktlinjer vår styrelse slagfit fast när det gäller hur vi ska yttra oss i tillståndsfrågor. Sen kan vi ta detta separat i annan vid behov så det inte drunknar bland silltrutar och annat.

Dahla - maila mig så kan du får de riktlinjer vår styrelse slagfit fast när det gäller hur vi ska yttra oss i tillståndsfrågor. Sen kan vi ta detta separat i annan vid behov så det inte drunknar bland silltrutar och annat.

Varför inte lägga ut det så att alla kan ta del av det ? ? ? ? ?

Mvh Anders Hj

Jag vet inte om styrelsen planerar lägga ut det på vår hemsida - ska kolla.