Den 31 mars 2001 vaknade jag av att min mamma stod vid sängen men en gnällande liten svart klump i sin hand, jag vaknade fortare än kvickt och fattade vad det var frågan om du och dina syskon hade börjat ploppa ut. Annat var det med min lillasyster som blev jätterädd när mamma väckte henne med klumpen. Vi sprang ner till nedervåningen och smög in på mamma och pappas rum och såg Mitza i valplådan men ett gäng gnällande och grymtande klumpar diande på hennes spenar. Vi vart helt överlyckliga att de äntligen kommit ut.

Efter en stund reste sig Mitza och gick till dörren och ville ut och kissa antagligen. Jag hoppade i pappas träskor och drog på mig hans canadaskjorta och endast iförd detta och ett par kalsonger gick vi ut. Det var ca 1,5dm snö och Mitza gick ut på gräsmattan en bit och satte sig att kissa, och rätt vad der var så bokstavligt talat ploppade det ut en valp till, i snön. Jag börjar banka på väggen för att få ut någon med en handduk medans jag springer fram å fiskar upp valpen, mamma möter mig i dörren och får ta hand om den och Mitza går in i valplådan igen och lägger sig till ro och låter er dia igen. Ni blev 7 syskon totalt. 6 hanar och 1 tik. Ni fick heta Helge, Uffe, Edvin, Blixten, Clint, Ove och Ellen (Alla döpta efter karaktärer i serien Hälge)

Tiden går, ni växer och blir stora och fina. Ni är med överallt där ni kan. Pappa stängde av misstag in en av er i kylskåpet när han skulle ta fram potatis, han går till diskbänken för att skala potatisen, hör någon krafsa och gnälla i kylskåpet. Går tillbaks fort och där nere satt en av er och såg olyckliga ut. Eller när man skulle ställa in i diskmaskinen och ni stod på luckan och kröp in i maskinen. En rolig tid fast lite krävande. Ni blir ännu större och flyttar till nya familjer. Alla utom lille Clint som får bli kvar hemma på gården med mamma Mitza.

Lille Clint var lite försiktig av sig, han var lite som Ior i Nalla Puh, inte deppad men försiktig och bad nästa om ursäkt för att han fanns till ibland. Men oftast var du glad och hade det ganska behagligt under ditt liv. Det är de man nu får försöka att minnas!

Alla de gånger du smet till dynghögen och åt skit och man hittade dig där jätteglad, viftandes på svansen för att man kom och ”hälsade på” i din ”festmåltid”.

Eller de gånger du försvann till skogen och man hittade dig stirrandes i en gran där det satt en ekorre och knaprade på en kotte.

Eller de gånger man gick på skogspromenad och du hittade ett surhål med vatten/dy att bada i, för du älskade verkligen vatten, inte så konstigt kanske med tanke på

att du var en Labrador.

Och när man släppte ut dig och du visste att du skulle få gå på promenad så du verkligen skällde, ylade och tjöt för att du tyckte det var så roligt all ”lufsa” runt i skogen å små mysa. För det var verkligen vad du gjorde, mös runt när du var i skogen.

Sen höll du och jag på att bli översprugna på älgjakten ett år då du fick vara med och springa och stöta lite. Du var på väg tillbaks mot mig i en öppning i en tätning och där kommer de en pinntjur kutandes rakt emot mig men du börjar skalla så älgen viker av 5-6 meter ifrån oss och du driver iväg den 2-3 hundra meter.

Finns många fler saker att minnas men orkar inte komma ihåg allt nu.

Så idag 11år 1månad och 30dagar senare så fick du stilla somna in och återförenas med din mamma och dina syskon som redan finns vid regnbågens slut och ni tillsammans kan invänta de som inte kommit än.

Åldern tog ut sin rätt med dålig hörsel, syn och stela leder och den senaste värmen som kom blev lite för jobbig för dig och du blev dålig rätt så snabbt så det jobbiga beslutet kom i helgen. Men är väldigt glad ( fast jag grinar om en lite skolflicka när jag skriver detta) att du fick somna in så du inte behöver ha ont mer.. Tror du hade ondare än du gav sken av men nu slipper du smärta och kan äta så mycket skit du vill å bada i dy dagarna i ända.

Saknaden är STOR och tårarna rinner än, fast jag vet att de kommer bli bättre med tiden. Ta hand om dig Clinte bubbe så ses vi en vacker dag.

Sov gott lilleman. Lillhusse älskar dig och saknar dig så otroligt mycket!

Sista viloplatsen, alldeles precis brevid sin mors grav på vår lilla kyrkogård med alla våra husdjur som passerat genom åren

Beklagar...

Fint skrivet, Clint verkade trots allt vara en rätt cool och go gubbe. Tror den där Ior-imagen var inlärd, han visste att om man såg som om man bar hela världen på sina axlar så skulle det generera mer bulle vid fikabordet osv.. Klockren labrador

Lider med dej, har en del skit likt detta framför mej jag med

/ Rikard

Beklagar förlusten,

Hjalmarsson.

/Christian

Beklagar

Fint skrivet!

Ett hundliv är alldeles för kort...

Beklagar sorgen!

Beklagar sorgen, Hjalmarsson!

Tack för att du delade med dig, väldigt fint skrivet!!

Beklagar sorgen

Beklaga, man vet ju hur det känns! Tog bort min tax för ett litet tag sedan.

Tråkigt, beklagar verkligen.

Beklagar, alltid lika tungt...

Fint skrivet! Beklagar sorgen..

Beklagar sorgen, Hjalmarsson. Riktigt fint skrivet.

// Waxin

Fint skrivet.

beklagar sorgen

Det var det underbaraste avsked jag läst på mycket länge.

Clint blev även älskad av mig genom dessa rader.

Jag beklagar verkligen er förlust.

Beklagar sorgen

Vackert skrivet

Beklagar sorgen

mvh

Tack allesammans det värmer ska ni veta!

Och trevligt att ni gillade den lilla sammanfattningen om lille Clint den tog lång tid att skriva med alla gråtanfall som blev. Den blev kanske lite rörig men det var lite svårt att tänka ordentligt!

En blid till på Clint som speglar hur snäll han var

Här ligger min stövare på honom och sover! Fast det var ju Clints fåtölj så klart att han inte flyttade sig

Sorry vännen. Har själv upplevt detta med goa labbar alltför många gånger nu

Sorry vännen. Har själv upplevt detta med goa labbar alltför många gånger nu

Tack! Jaa labbar är mycket goa & sköna hundar. Och friska å pigga. Iallafall de vi haft å från den kenneln vi köpt ifrån! Blir absolut labbe i framtiden!